Ett nytt sätt att leva

Den rubriken hade jag satt på söndagens predikan i Östermalmskyrkan. Det var en speciell utmaning att få predika i min hemförsamling. Utgångspunkten var bibeltexten Matteus 18:18-22.
Befria de fångna
Jesus undervisar sina lärjungar om vad man ska göra med en broder som begår fel mot en. Då är det viktigt att först tala i enrum med den det berör. Vi ska hantera varandra ömt och varsamt, annars kan det leda till vrede och hämnd. Här finns jesusorden om att Allt vad vi löser på jorden ska vara löst i himlen, och tvärtom. Som jag ser det handlar det just om detta att med kärlek kan vi lösa och befria varandra, men med hämnd och vedergällning binder vi varandra i synden.
Egentligen var det ju en befrielserörelse som Jesus startade, och den får vi vara med i. Den som är fylld av samme Ande som Jesus, blir liksom Han sänd med glädjebud till de fattiga och att förkunna befrielse för de fångna. 
Be med varandra
Jesus ger oss ett otroligt löfte, att där två eller tre är samlade i Hans namn är Han mitt ibland dem. Gud är inte beroende av stora skaror eller någon utvald elit. När vi överlåter oss åt Jesus och åt varandra så är Han där. Då lovar Jesus att Fadern ska ge oss det som vi ber om. Men många har gjort erfarenheten att det blir inte alltid som vi ber. Kanske hänger det på att Gud själv måste vara med i överenskommelsen. Vi får be, Herre visa mig din väg och gör mig villig att gå den.
Bön är att samarbeta med Gud och med varandra. Då leder Han oss in i uppdrag, där Han går före och visar vägen. Enligt Romarbrevet 12:6 har vi fått olika gåvor, och de sätts i funktion när vi ber i Jesu namn. Gåvorna ska användas till att betjäna varandra, inte till att härska. Andlighet är inte att dra sig undan utan att bry sig, liksom Jesus gör. Det är ett nytt sätt att leva.
Förlåt de skyldiga
Det är i den här texten i Matt.18 som Petrus ställer den klassiska frågan om hur många gånger han ska förlåta sin broder. Inte 7 utan sjuttiosju gånger, svarar Jesus. Det finns alltså ingen annan gräns än behovet! Vi ska alltid ge varandra en ny chans. Det verkar orimligt, men sådan är Guds kärlek till oss. Jesus berättar en liknelse om en tjänare som fått en stor skuld efterskänkt av sin herre. Men sedan går han ut och kräver in en struntsumma som en medtjänare är skyldig honom. Det är lätt att glömma hur mycket jag själv fått förlåtet.

Det är stor skillnad på att be om ursäkt och att be om förlåtelse. Bön om förlåtelse innebär alltid en vilja till förändring. Vi omsluts av en gudomlig kraft som helar och läker. Att förlåta är inte bara en plikt, det är ett sätt att leva i försoning och gemenskap. I det här perspektivet har jag funderat på våra kollektiva synder. Finns det förlåtelse även för t.ex. miljösynder?? Som jag ser det måste samma princip gälla, att vi måste ångra oss och vara villiga till omvändelse!