Fin stund med Tjernobyllägret

Efter mycket vånda bestämde vi att eftermiddagens musikgudstjänst med Tjernobylbarnen från Broby skulle hållas i Hel. Trefaldighetskyrkan istället för i Tivoliparken. Så sent som igår såg väderprognoserna lovande ut, men så kom regnet idag. Visserligen var det bara dugg, men tillräckligt för att tvingas flytta inomhus. Nu är det inte bara en nackdel. Man får bättre koncentration inomhus, även om det är  en speciell tjusning att samlas i den vackra Tivoliparken.

Nåväl, barnen och ungdomarna gjorde som vanligt en strålande musikalisk insats. Rolf Tillman presenterade lägret och programmet. Gudstjänsten leddes av Eva-Lena Dackebro. Själv hade jag fått förtroendet att predika, och det handlade om Ett hållbart liv. Kollekten till Tjernobyllägret blev 8010 kr.

Tacksam för 60 år

I onsdags fyllde jag 60. Varmt tack till er som gratulerat på olika sätt. Det blir en fest så småningom i Furubodas strandstuga, men detaljerna är inte klara. Man kan förstås fundera på om det verkligen är något att fira att man blivit gammal (eller i varje fall äldre). Men jag ser det som så att de 60 år som jag hittills fått leva, är jag väldigt tacksam för. Tacksam framför allt till Gud som gett mig livet, och låtit mig vara i frisk i stort sett hela tiden. Det är en nåd som jag inte gjort mig förtjänt av. Men jag vill göra det bästa möjliga av de dagar jag får.

Visingsöborgen i Näs från 1100-talet

Födelsedagen firade Birgitta och jag med hennes föräldrar i Stockholm. På vägen dit stannade vi över på Visingsö, som jag inte hade besökt tidigare.

Den överdådigt utsmyckade Brahekyrkan

 I onsdags blev det en utflykt till Mälaröarna med en god lunch på Troxhammars golfkrog. Jag brukar säga att det bästa med golfbanorna är maten!

Utsikt från Vaxholmsbåten

Igår kom min bror Bertil med fru Kajsa och överraskade med en utflykt till Vaxholm med ångbåten Storskär. Det var också premiär för mig. Jag har i något sammanhang sagt det det skulle vara roligt att se något av Stockholms skärgård, och det fick vi verkligen göra i härligt väder.

Vaxholms fästning

Tillbaka i Kristianstad ska jag vara på Erikshjälpen imorgon, lördag 11-15. På söndag kl.18.00 är det Nattvardsgudstjänst i Odalkyrkan, där jag lovat predika. Temat för dagen är Att inte döma, och jag tänker utgå från berättelsen i Joh.8 om hur Jesus möter kvinnan som skulle stenas.

Är det lönsamt att be?

En söndag i maj predikade jag i Osby Missionskyrka om Bönen. Några tankar vill jag återge här:
Krav på lönsamhet möter vi på alla områden i samhället idag. I det perspektivet kan det vara lockande att lägga lönsamhetsperspektiv även på bönen. I Bergspredikan presenterar Jesus en radikal livsstil som är väldigt självklar och samtidigt nästan ouppnåelig. Det viktigaste kvalitén i livet är äktheten, och det gäller även bönen. Läs Matteus 6:5-8.

• Bön är inte uppvisning

"Hycklarna" presenteras av Jesus som varnande exempel. De vill gärna synas och höras. De vill ha omgivningens erkännande och beröm för sin fromhet och andlighet. Idag är det väl inte så vanligt att man står i gathörnen och ber. snarare kanske vi skäms för att visa vår tro och bön. Men visst kan det finnas ett mått av uppvisning i våra bönetraditioner.
Bön är inte ett sätt att köpa varken välsignelser eller anseende. Bön är något annat än magi!  Det är ju inte Gud som skall bevekas eller förändras, utan vi! Det är lätt att kritisera dem som ber för lite, men hur äkta är vår egen bön?? Vilka motiv har vi?

• Bön är närhet

I "kammaren" får vi tala ut med Gud. Han tål att höra både vårt tack och vår klagan. Men i bönen får vi framför allt lyssna. Det är ett samtal med Gud. Är vi intresserade av det? Får Gud en chans att tala till mig? "Lönen" består inte alltid av att vi får det vi "beställer". Men det kan hända att vi blir lite mer fyllda av Guds sinne och Ande, att vi blir lite mer lika Gud. Detta går inte att mäta och redovisa, men märks i vårt sätt att leva.
Den gemensamma bönen har sin betydelse. Vi kan uppmuntra varandra genom bönen. Jesus uppmanar oss att komma överens om att be. Men denna bön måste vara personlig och äkta. Då kan vi svetsas samman. Formen har mindre betydelse.

• Bön är samarbete med Gud

Varför ska vi be, om Gud ändå redan vet allt? Det är en vanlig fråga och helt logisk. Egentligen betyder det inte så mycket hur fint vi kan uttrycka oss. Men bön är överlåtelse. "Ske din vilja!", lärde Jesus oss att be.  Gud vill ha vår bön för att kunna samarbeta med oss. Vi behöver bönen för att förstå vårt beroende. Det är en relation av kärlek.
Bön är aldrig "bara bön". Därför kan det vara farligt att be. Gud kanske vill använda mig för att uppfylla bönen.  Den som ber ställer sig till Guds förfogande. Vår svaghet eller brist på resurser har aldrig varit ett hinder för Gud. Det är snarare när vi tror att vi kan själva som det blir problem. Det vi är och har får vi lämna över. resultatet får Gud ta hand om.
Hur blir det med lönsamheten då?
Gud ser till vår längtan och vill vårt bästa. Men vi ska inte tänka alltför kortsiktigt och egoistiskt.
Våga släppa alla masker och möta Gud öga mot öga. Våga vara äkta!

När du ber om förlåtelse - Ge förlåtelse!
När du ber om fred - Lev i fred!
Låt hela livet bli en bön!

Vinst eller förlust och Ekoteologi

Idag hade jag förmånen att få predika i Falkvikskyrkan i Sölvesborg. Dagens tema är Nåd och tjänst och jag höll mig till episteltexten i Filipperbrevet 3:7-14. Som inledning höll jag fram en gammal D-marksedel. Det var ju hårdvaluta en gång i tiden, men sedan Euron kom är den helt värdelös.
1. Lämna det värdelösa
Paulus hade mycket att berömma sig av. Vem kan mäta sig? Varit sträng farisé, en av de frommaste. Hängivet sökt följa Gs bud. Förföljde kristna i sin iver. De som kunde lagen trodde sig närmare Gud, men såg sällan egna brister. Ihåligt. Ofta hyckleri. Judekristna kom med orimliga krav på hednakristna i urkyrkan, bl.a. omskärelse.Detta avvisar Paulus mycket bestämt.

Vi vill också vara duktiga. Många år som kristna o församlingsmedlemmar borde väl ge vissa favörer? Det är bra med kunskap o goda traditioner. Men vad hjälper det om sådant inte leder till ett liv i kärlek o tjänande? Värdelöst och lurar oss själva. Är vi beredda att som Paulus ge upp allt detta? Eller vill vi helst behålla skräpet?

Inte lönsamt att följa Jesus - det kostar allt. Jesus varnar ofta för materialismens avgudadyrkan. Vi vill gärna ha livets goda + Guds välsignelse dessutom. Var har vi vår trygghet? Pengar, utbildning, status, religiös fasad?? En konsekvens av tron är att våga leva enkelt o frivilligt avstå det som inte är nödvändigt.
2. Lära känna Kristus
Mötet med Jesus Kristus förändrade livet fullständigt för Paulus. Nu var han inte den rättfärdige som kunde se ner på de misslyckade syndarna. Tvingats inse att han inte hade något att komma med. Tomhänt. Helt beroende av Guds nåd.
Han hade fått en annan rättfärdighet, genom tro. Måste nollställas för att kunna ta emot gåvan. Smärtsamt!

Gemenskapen med Kristus är både lidande o kraft, död o uppståndelse, nåd o tjänst. Att leva med Jesus som förebild är att tjäna ända in i döden. Hur vi behandlar vår nästa, både grannen och den på andra sidan jordklotet, men även själva jorden som vi bor på - avslöjar om vi är Tjänare. Är det Kristi sinnelag som styr mitt o ditt sätt att leva? Har vi verkligen lärt känna Kristus?

Kristendom handlar om en personlig relation t Jesus Kristus, inte tro på en lära eller en organisation. Den Jesus som vi möter i Bibeln kommer också till oss i vår vardag. Möter oss i vår svaghet med hela sin uppståndelses kraft. När livet tycks hopplöst behöver vi någon som lyfter. Det är ju inte så lätt att lyfta sig själv i håret.
3. Jaga mot målet
Paulus hade mött Kristus men var inte nöjd. Målet var fullkomlighet. Bli mer lik Jesus. Vad betyder det? Gör som Gud – bli mska! Ju mer vi lär känna Jesus Kristus, ju mer mänskliga blir vi. Andlighet är att ödmjukt ställa sig till förfogande för Gud o för dem han älskar. Han kan använda oss i vår svaghet för att förmedla liv o hopp.

Låter världsfrånvänt att jaga för att vinna priset ”där uppe” = himlen. Så har det tyvärr ofta missuppfattats av många kristna. Men varken rumsligt eller tidsmässigt, utan ngt m bestående värde. Det som gjorts i kärlek är från himlen. Samla skatter i himlen = inbrottssäkert.

”Om vi inte vet vart vi är på väg kan vi ta vilken väg som helst”. I en värld där mycket pekar mot undergång har vi fått ett fantastiskt hopp som vi ska leva ut praktiskt. Hållbar livsstil ger andra hopp. För att nå målet måste vi välja den väg som Jesus gått före. Ett mål värt att som Paulus ”springa mot”.

Mycket av det vi ägnar vår tid o kraft åt är nog inte mer värt än D-marken. Våga släppa taget o istället satsa på det s består! (Inte =Euro!) Livet är en gåva som vi fått ansvar för att förvalta.
--------------------------------------------------------

Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe i Falkvikskyrkan. Här hade vi ett intressant samtal om jordens ödesfrågor och vilken roll vi som kristna har för att förmedla hopp. Jag berättade om mitt engagemang i FN-föreningen bl.a.
Igår blev jag uppmärksammad på ett TV-program med prästen Magnus Wåhlin som intervjuas om sin Ekoteologibok En annan värld är möjlig. Magnus är skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Intervjuare är Birger Schlaug. Mycket intressant.

Mer julfirande

I torsdags tjuvstartade vi med julfirande i familjen. En trivsam kväll tillsammans med våra ungdomar.

På julafton hade vi en gemenskapskväll i Östermalmskyrkan. Jag tycker det är roligt att kunna bryta det traditionella mönstret med julaftonsfirande. Vi hade inbjudit alla intresserade att vara med, och det blev ca 40 personer! Initiativet kom från  våra eritreanska vänner som också bjöd på några av sina speciella maträtter, såsom injera med köttgryta. Efter det serverades julgröt och kaffe. Var och en fick presentera sig kort för att vi bättre skulle lära känna varandra. Elva kinesiska studenter var med och gladde oss bl.a. med en sång. Sammanlagt var vi nog nio nationaliteter representerade. Kvällen avslutades med julnattsbön i kyrkan, då ytterligare en hel del besökare kom.
En fin julkonsert hölls i Hel. Trefaldighetskyrkan på juldagens eftermiddag. Roligt att vara med där också. Julens mest kända sånger och psalmer sjöngs förstås, men också lite ovanligare.
Annandagen tillbringade jag på Furuboda som programvärd i julfirandet där. Trevligt att återse gamla vänner som troget kommer tillbaka jul efter jul, och flera även på sommaren.

Mänskliga Rättigheter i Globala veckan

Det har gått exakt en månad sedan mitt förra blogginlägg, ser jag. Det är konstigt det där med inspiration. Ibland måste man bara skriva av sig. Ibland känns det inte alls meningsfullt.  Fördelen med en sån här blogg är att det inte finns några krav vad man ska prestera. Oftast handlar det om att komma igång.
Den gångna veckan har det varit Kyrkornas Globala Vecka. Förr har jag varit med och arrangerat ekumeniska arrangemang, men i år blev det inte något. Engagemanget för de globala rättvisefrågorna förenat med kristen tro, märks inte överallt. Årets tema har varit Skapelsefred byggs inte med vapen. Det handlar om kritik mot den cyniska svenska vapenexporten bl.a. Är det kanske för jobbigt att sätta sig in i?
I början av veckan hölls årets MR-dagar i Örebro. Jag har varit med på några av de tidigare MR-dagarna, men hade tyvärr inte möjlighet att åka i år. Kanske kan man läsa en del av materialet i efterhand. Håkan Arenius hade en intressant krönika i Dagen om människorättskämpar förresten.
Igår var det Afrikakväll i Östermalmskyrkan. Jag tror vi var 150 personer som åt en massa god mat från flera afrikanska länder. Vi fick höra musik, se dansinslag och umgås på ett gemytligt sätt. Även om det inte pratades om globala frågor, så fick vi praktisera en mångkulturell gemenskap i den Globala veckan.
Så idag på Domsöndagen hade jag uppdraget att leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan. Berättelsen i Matt.25 leder ju rätt in i frågan om hur vi tar vårt ansvar för dem som Jesus kallar sina minsta bröder. Jag citerade också Psalt.96, där lovsången och domsperspektivet förenas på ett fantastiskt sätt. Den rättvisa domen är den förtrycktes enda hopp. Passade på att lägga fram listor för uppropet kring Millenniemålen. Vi behöver trycka på politikerna när det gäller att följa upp dessa fina löften.

Tankar om tacksamhet

Förra söndagen fick jag uppdraget att hålla en ekumenisk betraktelse vid sånggudstjänsten i Östermalmskyrkan. Bilden visar den ekumeniska kören som sjöng. Jag utgick ifrån att det dels var Tackägelsedagen, dels det unika datumet 10.10.10. Ett citat från Dag Hammarskjölds Vägmärken fick inleda: Gud dör icke den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft. 

1. Vad ska vi tacka för?
Att det finns mycket i livet att vara tacksam för kan vi säkert vara överens om. Hela livet är en gåva, inget som vi kan ta oss själva. Sluta därför inte att förundras över allt det fantastiska!
Låt oss samtidigt komma ihåg att alla har det inte så bra som vi har det. Jag kan bli förundrad när jag ser människor i min närhet eller på andra sidan jordklotet som trots motgångar strålar av tacksamhet o livsglädje, människor som lärt sig vad förnöjsamhet är. Dessa känner ofta mer glädje över det lilla än vi som är vana vid att ha det bra.
Tacksägelsedagen är ett utmärkt tillfälle att stanna upp och betrakta denna underfulla värld som vi lever i. Förundras i tacksamhet över hur mycket som fungerar som det gör. Ett tillfälle att tänka, både på jordens skönhet och på dess skörhet. Att låta sig drabbas för en stund av svindel inför tanken hur märkligt det är att vi är här.
2. Vem vi ska tacka? 
Den chilenska sången Jag vill tacka livet som gett mig så mycket, ingår väl inte i den kyrkliga repertoaren, men den uttrycker en så positiv livshållning. Stäm gärna in i den. Fortsätt sjunga! Men det är något som jag saknar där: En tydlig adressat, en mottagare för tacket. Då blir det lätt lite diffust. Det är en förmån att vi får rikta tacket direkt till vår Gud och Skapare, den som gett oss livet och som uppehåller det. Tydligast är det Jesus Kristus som visar vem Gud är, och som dessutom ger oss sin förlåtelse när vi misslyckas och behöver en ny chans. Det är det största undret! Inför honom får vi tillbe o lovsjunga.
Men i vissa lägen känns det kanske snarare som man vill protestera och klaga inför Gud. Gör det då! Han tål det. Job i Gamla Testamentet och många andra har gjort det. Så småningom kan kanske klagan övergå i lovsång, när vi brottats med Gud.

3. Hur ska vi tacka?
Ikväll är det sång och musik i fokus. Det är ett fantastiskt sätt att uttrycka glädje och tacksamhet. Men om man inte kan sjunga eller ens prata..? Då finns det andra sätt! Vi får tacka med ord ord när vi i kyrkan firar nattvard, Herrens måltid, är det också en tacksägelse- Eucharisti. Men det viktigaste är att vi i praktisk handling visar vår tacksamhet. Gåvor som vi fått ska förvaltas, användas rätt. Slarv och missbruk är höjden av otacksamhet, rent av hädelse.

10-10-10

I år infaller Tacksägelsedagen den 10 oktober, som då blir 101010. Den dagen har en organisation som kallar sig 1010 Global Workparty valt att göra till en dag för manifestationer av olika slag för att uppmärksamma klimatfrågan.  Visst är det otacksamt mot Skaparen att misshandla jorden så som vi gjort o gör! Med konsumismens habegär tynar tacksamheten bort. Pakistan ett exempel på hur människor får lida av konsekvenserna av rovdriften. I Ungern har många drabbats just i dagarna av giftutsläpp. Då är det inte lätt att tacka, men vi kan möjligen bidra till att misstagen inte upprepas? Det skulle vara en lovsång värd namnet!

Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn, och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3: 17

Hemmasöndag

Det blev en konstig söndag idag. Att gå på gudstjänst brukar höra till, men idag gick det bara inte. När jag var på en tvådagarssamling med församlingsledningen i Östermalmskyrkan, fick jag plötsligt ont i halsen på natten till lördag. På morgonen var jag inte alls i form, men höll mig kvar fram till lunch. Sen var jag tvungen att lämna Bosarp ett par timmar innan de andra. Sen dess har jag mest vilat. Lördag kväll såg jag slutet av Här är ditt liv. Det var en glad överraskning. Lenamaria Klingvall har jag träffat vid ett par tillfällen, och lyssnar gärna till hennes sång. I våras var hon på Furuboda och hade konsert på pingstdagen och möte med folkhögskolan på måndagen. Har sett reprisen nu på eftermiddagen också. Stark personlighet.
Idag skulle jag leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan, men därav blev intet. Igår kväll bad jag Lisa ta över den uppgiften, och det gick alldeles utmärkt. Men visst känns det konstigt att inte kunna vara med. Sitter och ligger och försöker koppla över, och hoppas att jag kan jobba imorgon.

Ett nytt sätt att leva

Den rubriken hade jag satt på söndagens predikan i Östermalmskyrkan. Det var en speciell utmaning att få predika i min hemförsamling. Utgångspunkten var bibeltexten Matteus 18:18-22.
Befria de fångna
Jesus undervisar sina lärjungar om vad man ska göra med en broder som begår fel mot en. Då är det viktigt att först tala i enrum med den det berör. Vi ska hantera varandra ömt och varsamt, annars kan det leda till vrede och hämnd. Här finns jesusorden om att Allt vad vi löser på jorden ska vara löst i himlen, och tvärtom. Som jag ser det handlar det just om detta att med kärlek kan vi lösa och befria varandra, men med hämnd och vedergällning binder vi varandra i synden.
Egentligen var det ju en befrielserörelse som Jesus startade, och den får vi vara med i. Den som är fylld av samme Ande som Jesus, blir liksom Han sänd med glädjebud till de fattiga och att förkunna befrielse för de fångna. 
Be med varandra
Jesus ger oss ett otroligt löfte, att där två eller tre är samlade i Hans namn är Han mitt ibland dem. Gud är inte beroende av stora skaror eller någon utvald elit. När vi överlåter oss åt Jesus och åt varandra så är Han där. Då lovar Jesus att Fadern ska ge oss det som vi ber om. Men många har gjort erfarenheten att det blir inte alltid som vi ber. Kanske hänger det på att Gud själv måste vara med i överenskommelsen. Vi får be, Herre visa mig din väg och gör mig villig att gå den.
Bön är att samarbeta med Gud och med varandra. Då leder Han oss in i uppdrag, där Han går före och visar vägen. Enligt Romarbrevet 12:6 har vi fått olika gåvor, och de sätts i funktion när vi ber i Jesu namn. Gåvorna ska användas till att betjäna varandra, inte till att härska. Andlighet är inte att dra sig undan utan att bry sig, liksom Jesus gör. Det är ett nytt sätt att leva.
Förlåt de skyldiga
Det är i den här texten i Matt.18 som Petrus ställer den klassiska frågan om hur många gånger han ska förlåta sin broder. Inte 7 utan sjuttiosju gånger, svarar Jesus. Det finns alltså ingen annan gräns än behovet! Vi ska alltid ge varandra en ny chans. Det verkar orimligt, men sådan är Guds kärlek till oss. Jesus berättar en liknelse om en tjänare som fått en stor skuld efterskänkt av sin herre. Men sedan går han ut och kräver in en struntsumma som en medtjänare är skyldig honom. Det är lätt att glömma hur mycket jag själv fått förlåtet.

Det är stor skillnad på att be om ursäkt och att be om förlåtelse. Bön om förlåtelse innebär alltid en vilja till förändring. Vi omsluts av en gudomlig kraft som helar och läker. Att förlåta är inte bara en plikt, det är ett sätt att leva i försoning och gemenskap. I det här perspektivet har jag funderat på våra kollektiva synder. Finns det förlåtelse även för t.ex. miljösynder?? Som jag ser det måste samma princip gälla, att vi måste ångra oss och vara villiga till omvändelse!

Söndag på Bornholm

I söndags tog vi en dagstur till Bornholm. Vi startade tidigt och kom till Rönne redan kl.09.45. Det är cirka 30 år sedan sist jag var över på Bornholm, så det var väl på tiden. Med hjälp av karta letade vi oss fram till den gamla pampiga Baptistkyrkan vid Lille Torv. Kyrkan är byggd 1888 men modernt renoverad, med bänkar längs en långsida och båda kortsidorna  så att alla kunde se varandra. Nattvardsbord med inbyggd predikstol har man vid ena långsidan. Där var vi med på gudstjänst kl.10. Under högsommaren har frikyrkorna gemensamma gudstjänster och den här gången var det metodistpastorn Dean Anderson som predikade. Man har stor chingrupp i den här kyrkan, flyktingar från Burma, och de medverkade med sång.

Eftermiddagen strosade vi runt i Rönne. På Store Torg satt vi ett bra tag och tittade på folk. Man orkade inte ta sig för så mycket i värmen. Kl.17.15 skulle färjan gå tillbaka. Det blev några minuters försening, men vi var i alla fall framme i Ystad en stund före 19. Trots att vi var rätt trötta så gick vi en runda i Ystad också innan återfärden till Kristianstad.

På tal om baptister förresten, läs gärna Baptistbloggen.

En het söndag i Tivoliparken

Ja, det blev en het söndag igår. Först skulle vi resa FN-föreningens nyinköpta tält. I samband med en barnloppis i Tivoliparken skulle Unicefgruppen ha barnaktiviteter i det här tältet. Alldeles bredvid hölls den ekumeniska gudstjänsten kl.11, i flödande solsken. Det gjorde att de flesta valde att sätta sig ganska utspritt, i skuggan under träden. För Susanne som skulle predika var det inte möjligt att få ögonkontakt med gudstjänstbesökarna, men det fungerade bra ändå. 

Tjernobyllägret från Broby gjorde en uppskattad insats som vanligt, med sin fina sång och musik. En av de ukrainska flickorna gav dessutom en stark berättelse på svenska om sina tragiska uppväxtförhållanden, och vad det betytt med stödet från Sverige. Det handlar om kristen tro i praktisk handling. Jag räknade till minst 200 gudstjänstdeltagare förutom de 50-talet medverkande. 

Under eftermiddagen var det full aktivitet i Unicef-tältet. Det var många som ville ha ansiktsmålning, och ballongerna var förstås populära. En god slant kom in till Unicefs viktiga arbete. Även här var det i varmaste laget, men tältet gav bra skugga.

Gud i Almedalen och i Mexikanska Gulfen

Nu har den här bloggen legat i dvala en dryg månad. Frågan är om jag ska orka ta tag i den på nytt. Jag gör ett försök. Almedalsveckan är just avslutad. Bland alla politiker och opinionsbildare fanns en grupp som ville väcka uppmärksamhet under rubriken "Jesus for President".  Det är kristna ungdomar som berättar om sin tro på Jesus och hans utgivande kärlek, ibland på ett utmanande sätt. Man erbjöd sig t.ex. att tvätta Visbybornas fötter. Det påminner naturligtvis om vad Jesus gjorde med sina lärjungar, och sedan befallde dem att fortsätta med. Johannesevangeliet kap.13, verserna 4-15. Jag har många gånger funderat över varför det bibelordet tappats bort. http://www.jesusforpresident.se/viewNavMenu.do?menuID=24&oid=424
Äkta Gudstro handlar om att "tvätta fötter" och på annat sätt tjäna sina medmänniskor. I USA har en grupp kristna ledare tillsammans med judar och muslimer begett sig till New Orleans och den katastrofdrabbade Gulfen. De lyssnar på människors förtvivlan över det som hänt. Nej, säger Jim Wallis, det är inte Gud som orsakat oljekatastrofen, utan människors dårskap. Många som lever i området har blivit djupt deprimerade av det som hänt, men några säger att tron på Gud har hjälpt dem att överleva trots allt. Nu vill man att vi ber för alla de människor och den natur som drabbats, men också för ett uppvaknande bland beslutsfattarna. De måste inse att oljans tid är förbi och att det nu behöva ren energi.
http://go.sojo.net/campaign/pledge_to_next_gen

I morgon är det söndag och ekumenisk gudstjänst i Tivoliparken.
http://www.kyrktorget.se/kyrkorna.kristianstad
Det blir säkert i varmaste laget, men det är väl bättre än att det regnar. Tjernobylbarnen från lägret i Broby medverkar som vanligt.
http://tjernobylbarnen.se På eftermiddagen ska FN-föreningen/Unicef ha ett tält med barnaktiviteter i anslutning till en barnloppis under Kristianstadsdagarna. www.globalen.org. Det ska bli roligt.

Nationaldag i Kristianstad

Började med en högtidlig gudstjänst i Östermalmskyrkan. Fyra personer lät sig döpas till Kristus bl.a. Pastor Ulf förklarade i sin predikan vad en baptistisk dopsyn innebär. Han jämförde bl.a.dopet med en vigsel och de ringar man då brukar växla. Dopet innebär en överlåtelse åt Kristus, och en vilja att leva i trohet till förbundet med Gud.

Jag cyklade sedan över till Naturum, den märkliga skapelse som håller på att byggas mitt i Kristianstad och mitt ute på Helgeå. Sven-Erik Magnusson som är chef på Kristianstads Vattenrike gav en fin presentation av vad som är på gång. Invigningen är planerad till i november, sade han. Se bilden. www.vattenriket.kristianstad.se
 
Snabbt vidare till Stora Torg, där Stadsmusikkåren och några organisationer ställt upp sig. En hel del folk följde med dem ner till Tivoliparken där nationaldagsfirandet fortsatte. Massor med folk satt och stod och njöt i solskenet. Det är en trevlig träffpunkt där man möter bekanta och obekanta.

Jubileum på Furuboda

Förra helgen deltog jag i årshögtiden på Furuboda. Det var samtidigt inledning på Furubodas 50-årsfirande. På lördagen hölls ett seminarium om tillgänglighet, där flera intressanta projekt presenterades. I jubileumsfesten på kvällen deltog ca 140 personer. Flera som arbetat på Furuboda under olika epoker, berättade  om speciella minnen och om vad Furuboda betytt för dem. Biskop Antje Jackelén predikade i söndagens gudstjänst bl.a. om styrka och sårbarhet, då vi alla är som en skatt i lerkärl. Själva årsmötet var snabbt avklarat. Det präglades av tacksamhet och optimism, liksom hela helgen. www.furuboda.se

Idag på första maj var vi i Tivoliparken och lyssnade på Stadsmusikkårens vårkonsert. Sen har jag mest ägnat mig åt att förbereda predikan till Linderöds missionshus imorgon. Det ska handla om Att växa i tro.

På väg mot kristen enhet

Varför finns det så många olika kyrkor och samfund, om det nu bara finns en Gud? Frågan är berättigad, och jag har inget perfekt svar på den. Jag vill bara peka på att det mellan olika kristna grupper faktiskt förekommer mycket av goda samtal, bön för varandra, gemensamma projekt och i vissa fall samgåenden.


Om allt skulle slås ihop i en organisation hade kanske några körts över. I den ekumeniska rörelsen skyndar man hellre långsamt. Vi kan lyssna på varandra och försöka förstå, utan att ge upp vår egen övertygelse. I det goda mötet kan undret ske, att kärlek växer fram och vi upptäcker varandra som syskon i Kristus.

Inom SKR, Sveriges kristna råd, har man just tagit fram en skrift som heter Tro – Liv – Enhet, Om kyrkans identitet och uppgift i Sverige. På lördag (10/4) kommer Katrin Åmell från SKR att presentera detta arbete vid en regional konferens i Kristianstad. Ekumeniska rådet i Kristianstad har tagit initiativ till denna samling. Biskop emeritus Jonas Jonson kommer att tala om ekumenik i ett globalt och historiskt perspektiv. Lördagen inleds hos Katolska kyrkan med en morgonbön där biskop Anders Arborelius medverkar.

Man fortsätter sedan i Östermalmskyrkan, som är en baptist/pingstkyrka, där också den avslutande gudstjänsten hålls. Denna kommer att ha som tema: Hoppets budbärare. Christian Sturesson medverkar med sång. Mer information finns på  www.kyrktorget.se/kyrkorna.kristianstad
Bo Olsson, ordförande Ekumeniska rådet i Kristianstad



Insändaren går att läsa i Kristianstadsbladet den 8 april.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100408/TYCKTTANKT/704089963/1028/ASIKTER/&/Allas-var-tro

Ekumenisk vecka

I måndags firade vi Martin Luther Kingdagen i Östermalmskyrkan. Det blev en intressant kväll med ett par av våra eritreanska vänner som berättade om sin bakgrund, varför de kommit till Sverige och hur det gått att anpassa sig i ett så annorlunda land. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100118/KRISTIANSTAD/701189766/1338/&/En-vag-in-i-samhallet
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100118/TYCKTTANKT/701189985/1028/&/Med-formaga-att-ingjuta-mod

I tisdags hade vi en spännande kväll i Församlingshemmet om Vägen till förlåtelse. Representanter för alla kyrkor och samfund fick ge sin syn denna centrala fråga i kristen tro. Mycket kom att handla om biktens och botens ev nödvändighet. Till det kom frågan om prästens funktion i att förmedla Guds förlåtelse. De här frågorna hade panelen fått i förväg från mig som samtalsledare:

1. Gäller löftet om förlåtelse en gång för alla, eller hur ofta behöver det förnyas?
2. Är Guds förlåtelse knutet till medverkan av pastor/präst/annan kristen?
3. Vilken roll spelar bikten för vår möjlighet att få förlåtelse?
4. Förändras vår personlighet genom att vi får förlåtelse från Gud? Blir vi "bättre människor?"
5. Är dop och nattvard villkor för, eller hjälp till att ta emot förlåtelse?
6. Finns det förlåtelse för alla synder?
7. Hur är det med våra "miljösynder" och annan kollektiv skuld?

I onsdags var det egentligen ekumeniskt LP-möte, men det hann och orkade jag inte med. Jag deltog som representant för FN-föreningen i planeringen av Earth Hour den 27 mars.
http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2010-startsida
Vi tänker oss att ordna en tipsrunda med aktiviteter och information om klimat och energifrågor i centrala Kristianstad kl.20.30 - 21.30.
Idag, lördag har det varit fest hos Maria och Daniel. Maria tog sin socionomexamen i förra veckan, och det är väl värt att fira. Mycket trevligt.
I morgon, söndag, är det gudstjänst i Östermalmskyrkan kl.11. Förmodligen får jag sköta tolkningen till engelska. På kvällen fortsätter vår ekumeniska vecka med en gudstjänst i Odalkyrkan. Där ska bl.a. Pannkakskyrkan informera om sitt intressanta arbete bland folk på stan mitt i natten.

Nyår på Furuboda

På nyårsafton åkte Birgitta och jag till Furuboda. Vi hade lovat att vara värdar för nyårsfirandet där. De flesta av gästerna är stammisar som jag känner sedan gammalt. Det är alltid trevligt att träffa dem. När vi höll på förberedelserna för kvällen släcktes plötsligt ljuset. Både på Furuboda och i grannskapet försvann strömmen. Då känner man sårbarheten och beroendet. Visst kunde vi tända levande ljus, men musik, högtalare, matlagning och mycket annat behövs det el till. Det är så mycket vi tar för givet i det moderna samhället. Lyckligtvis kom strömmen tillbaka lagom tills vi skulle starta.
Vi började med nyårsbön där jag läste om att Herrens nåd tar inte slut. Trots besvikelser och motgångar får vi se framåt och hoppas också inför ett nytt år.
Under nyårsfesten serverades massor med god mat. John och Marcus stod för fin musik och frågesport under hela kvällen. Jag bidrog med högläsning och lite annat prat. Det verkar som både vi och gästerna var nöjda med kvällen. Strax efter tolvslaget var det dock skönt att kunna plocka ihop och få gå och lägga sig.
Nyårsdagen var det ett ganska lugnt program. De som ville kunde se nyårskonserten från Wien på storbild. För övrigt satt man och pratade lite här och var, tog sig god tid vid måltiderna och vilade ut efter en sen kväll.
Vi avslutade med en nattvardsandakt på kvällen. Vi inledde med en passande psalm, Hur härligt vittar land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under! Jag talade om Gemenskapens måltid, både om vanliga måltider, om Herrens måltid där han ger sig själv till oss och om den gemenskap som finns i Kristi kropp idag - alla som tror på honom.
Så var det dags för oss att åka hem, medan våra vänner stannade kvar en eller ett par dagar till. Lördagen fick bli en vilodag. I morgon är det söndag och gudstjänst i Östermalmskyrkan kl.11. Det kommer nog att handla om hur Jesus rensar templet. Själv ska jag sköta tolkningen till engelska.

Far skulle ha fyllt 110 år idag

I november 1995 avled min far, Oscar. Han var född den 30 december 1899, och blev alltså närmare 96 år. Idag skulle han alltså ha fyllt 110 år. Det är kanske inte så mycket att uppmärksamma, men likaväl som andra jubileer. För mig är det naturligt att en sådan här dag uttrycka tacksamhet för det far fick betyda.
Han var 48 år när han gifte sig, 52 år när jag föddes och 54 när min bror föddes. Inget av det är väl särsklit typiskt. Far var född i en helt annan tid än vår och det märktes föstås. Han var känd som en gentleman som inte kunde svika dem som behövde hans hjälp. Lanthandlarlivet var inte så luckrativt, men det handlade om service. Det mest påtagliga var ändå hans hängivna gudstro och böneliv.
Så är det dags för årsskifte igen. Vi ser tillbaka med tacksamhet på det år som ligger bakom. I mars var det mors tur att lämna jordelivet. En tomhet infann sig, men framför allt tacksamhet. I stora världen har man pratat om kriser av olika slag. Vad ska man hoppas på?
Nyårshelgen firar min fru och jag på Furuboda, där vi ska vara värdar. I nyårsbönen har jag tänkt läsa från Klagovisorna kap.3 "Herrens nåd är det att det inte är ute med oss..". Sen blir det fest kvällen lång. Den första dagen på 2010 firar vi Herrens måltid på kvällen. Det är en god start på året.

På väg mot jul

För någon vecka sedan skrev jag om mitt besök i Köpenhamn och klimatmötet. Av nästan alla som kommenterat min medverkan i demonstrationen har jag fått frågan om jag blev tagen av polisen. Nej, har jag svarat, men om det var tur eller skicklighet vet jag inte. Det verkar som många helt oskyldiga greps.
Många har uttryckt sin besvikelse över det magra resultatet. Alla bevakade sina positioner. Det blir många fina ord, men lite handling. Den kraftsamling som ett stort antal folkrörelser gjorde är ändå inte förgäves. Det behövs ett folkligt tryck underifrån för att makthavare ska våga tänka nytt. Att få fram ett annat konsumtionstänkande är en pedagogisk utmaning för oss alla. Det handlar om att hitta tillbaka till en mer naturlig livsstil.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=197479
Diakoniaaktivisten skriver också om besvikelse, men poängterar att kampen går vidare. http://diakoniaaktivist.blogspot.com/2009/12/besvikelse.html
Förra måndagen hade jag det tredje och sista studiet i Östermalmskyrkan kring Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Några nya dök upp, och det fanns intresse för att fundera på vad det är som egentligen ger oss hopp.
I torsdags var det julfest på Furuboda. Det magnifika julbordet, visst var det gott men är det förnuftigt att duka upp allt detta på en gång? Vem orkar göra rättvisa åt allt detta? Den efterföljande underhållningen "Kursslaget" var en trevlig upplevelse. Folkhögskolans deltagare presenterade en lång rad roliga upptåg.
Samuel Ljungblahd och Bodekull Gospel & Jazz Orchestra höll julkonsert i Östermalmskyrkan i fredags. Jag var väl lite för trött för att lyssna ordentligt. Fullsatt kyrka, men vad fick man med sig egentligen? Religiös underhållning?? Det blev nog lite lugnare och mer eftertänksamt på slutet.
Söndagens gudstjänst var innehållsrik. Pastorsavskiljning hölls för vår nya cafépastor Lisa. Hon predikade personligt och konkret om att vi alla bär på ett uppdrag liksom Maria gjorde. Julia och Linda lät sig döpas in i Kristus. Det var ett stort steg för dem, och en viktig påminnelse för oss alla att leva i vårt dop.
Nu tänker jag ta ledigt några dagar. Julafton har vi inga planer för ännu, mer än midnattsgudstjänst i Östermalmskyrkan 23.30. På juldagen ansvarar jag för julottan (om man kan kalla det för det?) kl.08.30, på Furuboda. Jag funderar på att utgå från frågan: Hur ser Gud ut? Den osynlige blev synlig i ett litet barn. Nu vill han bli synlig genom dig och mig.
Så jag önskar dig som läser detta en riktigt god helg.

På väg till Köpenhamn

I kväll har jag förberett en predikan till Odalkyrkan på söndag. Jag tänker tala om "Hopplöst eller..? Mina huvudpunkter är:

-Hoppet är aldrig självklart

-Hoppet är möjligt genom Guds ingripande

-Hoppet ger oss mod till förändring.

Min bön är att hoppet också ska prägla mitt liv, så att jag kan förmedla någonting till medmänniskor som kanske är på väg att ge upp.

Lördagen har jag tänkt mig att åka till Köpenhamn där den stora klimatkonferensen pågår. Jag hoppas kunna få lyssna på något föredrag och sedan vara med i en manifestation för klimaträttvisa.
http://www.klimaforum09.org/?lang=da
Mer om vad som händer i Köpenhamn står här:http://www.diakonia.se/kopenhamn
Kolla också Klimatmötesbloggen på Dagen: http://www.dagen.se/blogg/klimatmotesbloggen/2009/12/pingstvanner-ar-daliga-pa-att-lasa-bibeln#kommentarer

På söndag kl.15.00 har det utlysts klockringning för klimatet, i alla kyrkor. Jag ska se till så det rings i Östermalmskyrkan.
http://www.skr.org/faqklockringning.4.5f70f696125498bca9b80001518.html