Sista baptistkonferensen

I torsdags och fredags deltog jag i Svenska Baptistsamfundets årskonferens i Rissnekyrkan, Sundbyberg. Den helt dominerande frågan var naturligtvis beslut om att bilda en ny kyrka tillsammans med Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Entusiasmen var stor hos de flesta för att detta stora steg äntligen skulle tas. Själv representerade jag Östermalmskyrkans församling i Kristianstad, som bestämt sig för att inte gå med i det som provisoriskt kommer att heta Gemensam Framtid. Därför var det naturligt att vid omröstningen hålla upp det gula kortet, alltså nedlagd röst. Fredag kväll tog jag tåget hem eftersom jag inte kände anledning att delta i det gemensamma "Bildarmötet" på lördagen i Filadelfiakyrkan. Baptistsamfundet kunde naturligtvis inte läggas ner omedelbart. Det ska avvecklas som man säger i "ordnade former". Men i praktiken var nog det här den sista reella konferensen för Svenska Baptistsamfundet. Resten är formaliteter.

Som gammal baptist kan jag naturligtvis inte låta bli att bli lite nostalgisk. Det är här jag har mina rötter. Men jag har sagt i flera sammanhang att jag finner uppmuntran i Jesus ord om vetekornet som måste falla i jorden och dö. Först då kan det bära frukt enligt Johannes evangelium kap.12.

Bön för Egypten

Från Baptistsamfundet kommer en vädjan om bön för trosfränder i Egypten och hela deras folk. Det känns väldigt angeläget i dessa dagar då allt verkar vara i gungning. Jag kan förstå den folkliga vreden över en korrupt och odemokratisk regim. Men vad fortsättningen blir vet vi ingenting om. Låt oss därför be Gud om fred och välgång i Egypten

Kommentarer till Gemensam Framtid

Nu i helgen har remisstiden för det nya kyrkosamfundet med arbetsnamnet GF-kyrkan gått ut. Här kommer mina kommentarer. Östermalmskyrkans remiss-svar diskuterades igår och bygger till stor det på detta.

Jag vill invända mot en alltför hierarkisk syn på kyrkan/församlingen. Den finns bl.a. på sid. 6 under Ömsesidigt beroende: De lokala församlingarna vakar över den gemensamma organisationen och de som har fått förtroendet att utöva tillsyn, över församlingar och de ordinerade tjänsterna, vakar över dem. En sådan tillsyn är inte vad jag anser att de lokala församlingarna behöver och är inte förenlig med min förståelse av bibelordet.

Den beskrivning av Uppdraget som finns på sid 6 betonar Mångfaldens gemenskap och Kyrkans väsen att leva i mission. Detta vill jag gärna ställa mig bakom.

Under Dop och nattvard används ofta begreppet Sakrament, vilket jag anser vara en onödig anpassning till de stora kyrkornas tradition. Det är viktiga och heliga handlingar, men inga magiska ritualer. De kan ledas och genomföras av den som församlingen ger det förtroendet.

Att vi har olikheter i fråga om dopsyn är ingen nyhet. I en gemensam kyrka måste man kunna leva med detta, och då behövs en ömsesidig respekt. Jag ser dopet inte bara som en Guds gåva, utan också som en invigning där den som låter sig döpas också tar emot Guds nåd och överlåter sig själv. En församling med denna övertygelse kan inte frånhända sig möjligheten att erbjuda dop till Kristus, åt den som själv begär det, oavsett eventuellt barndop.

Om Församlingen sägs det att den är självständig och ansvarig för sin egen verksamhet, men också Samtidigt är varje församling, som antar innehållet i Gemensam grund, en del av GF-kyrkan och därmed insatt i ömsesidigt beroende med ömsesidig tillsyn. En viktig fråga måste då bli, Kan en församling tillhöra GF-kyrkan och stå under dess ”tillsyn” samtidigt som man tillhör annat samfund?? Är en sådan lojalitet åt flera håll möjlig, eller måste man välja antingen eller??

Under Medlemskap och tillhörighet finns medlemskriterier som ungefär överensstämmer med vår församlings. Däremot är vi främmande för den registrering av tillhöriga som beskrivs. Det måste vara varje lokal församlings ansvar att utforma sitt medlems- och eventuella tillhörighetsbegrepp.

När det gäller Församlingsföreståndare, ser vi det naturligt att denne tillsätts i samråd med GF-kyrkan och eventuella andra samfund som man samarbetar med, men även här är det den lokala församlingen som har ansvaret.

Under Tjänst betonas först Allas tjänst, vilket känns mycket sympatiskt. Här finns en stor mångfald som vi skall vara rädda om och på allt sätt uppmuntra. Mönstret kan se väldigt olika ut från församling till församling, och även här måste finnas utrymme för en mångfald. Pastorer och diakoner avses ha ett förtroendeuppdrag i hela kyrkan, och får avge speciella löften. Deras exklusivitet får dock inte överbetonas. Den främsta rollen är som föredömen!

Sammanfattningsvis tror jag att en nybildad kyrka kan ha en viktig uppgift i framtidens Sverige, men det bör vara mer av en nätverksmodell med stor lokal variation, än en homogen organisation med toppstyrning. Av den anledningen känns också förslaget till Normalstadgar för församling överflödigt.

I valet och kvalet

Så är det då dags för valdagen. Efter gudstjänsten tar hustrun och jag en promenad till vallokalen. Är det en plikt att rösta, eller vad är det egentligen? Ja på något sätt handlar det ju om att ta sitt ansvar som medborgare. Men jag kan förstå att inte alla har förmåga att sätta sig in i frågorna på ett någorlunda rimligt sett. Då är det lätt att man röstar som omgivningen tycker eller utifrån partiledarnas utseende och liknande ovidkommande saker. Kanske lika bra att rösta blankt i sådana lägen.
Själv har jag alltid försökt hålla mig informerad om det politiska spelet. Jag följer procenträkning och mandatberäkning ungefär som en sportfantast räknar mål och poäng. Men jag har aldrig tagit steget in i något parti. En person bad mig en gång att prata med mina partivänner. -Jag har inga sådana, svarade jag. Men efteråt tänkte jag att det var precis tvärtom. Jag har ju vänner i alla partier, nästan. Det känns som en rikedom. Mötet i Östermalmskyrkan för två veckor sedan, som jag har refererat här, visar något av mitt engagemang. Som titeln på den här bloggen antyder, vill jag gärna vara en "Brobyggare". Att helt bekänna sig till ett parti känns lite främmande. Men det är kanske tur att inte alla tänker som jag.
Mitt engagemang i FN-rörelsen och med miljö-, freds- och rättvisefrågor med kristen utgångspunkt, är väl också politik på sitt sätt. Allmänt tycker jag de de globala frågorna fått alldeles för liten plats i årets valrörelse. Vi måste tänka lite mer långsiktigt.
Kolla gärna Sändarens valblogg
Tidningen Dagen har en intressant valbevakning och har bl.a. undersökt hur frikyrkligt engagemang och politisk färg hör ihop.
Roligt att baptistpionjärer som F.O. Nilsson hade en så stor betydelse för den demokratiska uppbyggnaden av Sverige.

Frikyrkligt samgående och kristen enhet

I Kristianstadsbladet har man idag uppmärksammat planerna på en ny gemensam kyrka för Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Förstahandsinformation kan man få på www.gemensamframtid.se. Jag tycker att tidningen ger en rättvisande bild av den process som pågår. Det är en svår balansgång att ta hänsyn till de lokala församlingarnas självständighet samtidigt som man vill ha en enhetlighet som ger kyrkan en tydlig profil. För min del har jag hävdat att det måste få lov att spreta. Den gamla sortens lojalitet till ett speciellt samfund eller kyrka finns inte längre. Man ser sig som kristen helt enkelt, och det är den lokala församlingen som de flesta medlemmar identifierar sig med. När man flyttar till en ny ort t.ex. är det vanligt att söka sig till en kyrka där man trivs, oavsett samfund. Östermalmskyrkans församling som jag tillhör, är ansluten till tre samfund men det finns också många som har sina rötter i andra kyrkor eller som inte har någon kristen bakgrund alls. Så jag tror att kyrkor och samfund i framtiden måste fungera enligt nätverksmodellen med stor lokal frihet. Börjar man styra uppifrån blir det risk för sprickor.
Dopfrågan har lyfts fram i artikeln, och där tror jag det är nödvändigt att församlingar med en baptistisk bakgrund frimodigt kan fortsätta att döpa människor som själva begär det, även om de skulle råka vara barndöpta. Uppfattningen att dopet är en mötesplats där människan bejakar Guds nåd, måste respekteras.

Om det är så att församlingarna avkrävs en lojalitetsförklaring till den gemensamma kyrkan, kommer säkert många församlingar att tacka nej ifall man inte kan ställa upp på allt. Sådana signaler har redan kommit från det nätverk som omnämns.  Då har jag ett konkret förslag:  Associativt medlemskap för lokala församlingar. Det kan vara en möjlighet t.ex. för församlingar som också tillhör t.ex EFK, Pingst eller SAM.

I arbetet med Gemensam Framtid har hela tiden hävdats att detta handlar om riksorganisationerna. För de lokala församlingarna är ett samgående på vissa håll naturligt, men absolut inte överallt. I vissa fall har man relationer åt andra samfund, och i vissa fall är det mer effektivt att jobba vidare var för sig. I den andra artikeln i Kristianstadsbladet har representanter för Odalkyrkan och Östermalmskyrkan intervjuats. Dessa församlingar lever i god gemenskap med varandra, men man kan väl säga att vi har olika nischer. På söndag har jag förresten lovat predika i Odalkyrkan!

Enhet och samgående är inte samma sak. Jag kan förstå att många undrar varför inte alla kristna kan samlas under ett "paraply". Men ibland är det mer praktiskt att arbeta var för sig och ändå mot samma mål. Vi ska sträva mot en synlig enhet, men det måste få ta sin tid. Ofta är det när vi förenas i den gemensamma uppgiften  att tjäna människor praktiskt i det samhälle vi bor, Glädjens budskap till de fattiga, som enheten blir naturlig.

Söndag på Bornholm

I söndags tog vi en dagstur till Bornholm. Vi startade tidigt och kom till Rönne redan kl.09.45. Det är cirka 30 år sedan sist jag var över på Bornholm, så det var väl på tiden. Med hjälp av karta letade vi oss fram till den gamla pampiga Baptistkyrkan vid Lille Torv. Kyrkan är byggd 1888 men modernt renoverad, med bänkar längs en långsida och båda kortsidorna  så att alla kunde se varandra. Nattvardsbord med inbyggd predikstol har man vid ena långsidan. Där var vi med på gudstjänst kl.10. Under högsommaren har frikyrkorna gemensamma gudstjänster och den här gången var det metodistpastorn Dean Anderson som predikade. Man har stor chingrupp i den här kyrkan, flyktingar från Burma, och de medverkade med sång.

Eftermiddagen strosade vi runt i Rönne. På Store Torg satt vi ett bra tag och tittade på folk. Man orkade inte ta sig för så mycket i värmen. Kl.17.15 skulle färjan gå tillbaka. Det blev några minuters försening, men vi var i alla fall framme i Ystad en stund före 19. Trots att vi var rätt trötta så gick vi en runda i Ystad också innan återfärden till Kristianstad.

På tal om baptister förresten, läs gärna Baptistbloggen.

Nationaldag i Kristianstad

Började med en högtidlig gudstjänst i Östermalmskyrkan. Fyra personer lät sig döpas till Kristus bl.a. Pastor Ulf förklarade i sin predikan vad en baptistisk dopsyn innebär. Han jämförde bl.a.dopet med en vigsel och de ringar man då brukar växla. Dopet innebär en överlåtelse åt Kristus, och en vilja att leva i trohet till förbundet med Gud.

Jag cyklade sedan över till Naturum, den märkliga skapelse som håller på att byggas mitt i Kristianstad och mitt ute på Helgeå. Sven-Erik Magnusson som är chef på Kristianstads Vattenrike gav en fin presentation av vad som är på gång. Invigningen är planerad till i november, sade han. Se bilden. www.vattenriket.kristianstad.se
 
Snabbt vidare till Stora Torg, där Stadsmusikkåren och några organisationer ställt upp sig. En hel del folk följde med dem ner till Tivoliparken där nationaldagsfirandet fortsatte. Massor med folk satt och stod och njöt i solskenet. Det är en trevlig träffpunkt där man möter bekanta och obekanta.

Vad ska den nya kyrkan stå för?

Det var frågan som Jim Wallis ställde till oss på konferensen Utmanad i Örebro förra fredagen. Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan var samlade till sina resp. årskonferenser, men hade gudstjänster, seminarier osv tillsammans. Jim Wallis från USA hade bjudits in som huvudtalare. Jag har följt hans kommentarer till aktuella händelser i samhället under ett antal år. Tidigare har jag läst hans bok Tro som förändrar världen, och nu köpte jag den senaste Agenda för en hoppfull värld. Jim är redaktör för tidskriften Sojourners, som arbetar för social rättvisa som en konsekvens av att vi följer Jesus. Hans exempel från historien på hur andlig väckelse förändrat världen, är träffande.
Nu var detta en konferens för tre samfund som är på väg att gå samman och bilda en ny kyrka. Vad den ska heta är det fortfarande ingen som vet. Det slutliga beslutet om samgående tas vid konferenserna nästa sommar. Den stora frågan i år på både Baptistsamfundets och Missionskyrkans konferenser var annars vigsel mellan samkönade par, om det överhuvud taget ska tillåtas eller om det är en sak för de lokala församlingarna att besluta om.
Nåväl, Jim Wallis hade en allvarlig fråga till kyrkorna som är på väg att gå ihop: Vad ska den nya kyrkan stå för? Hur ska vi leva i världen? Han menade att det finns två slag av hunger: Andlighet och social rättvisa. Båda är utmaningar för den kristna kyrkan.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=212645

http://www.gemensamframtid.se/utmanad/

Gemensam framtid börjar ta form

De olika arbetsgrupperna i samgåendeprojektet mellan Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan har nu lagt fram sina förslag. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=202222

En av dem har funderat kring frågorna om Församling och kyrka/samfund. Det är väl allmänt accepterat att man talar om dop och nattvard som sakrament, men jag är inte så glad över det ordet. Heliga handlingar, jovisst, men det blir lätt dimension av något magiskt som verkar mekaniskt. Vet inte riktigt hur jag skulle vilja ha det, men kanske något om att församlingen genom Ordets förkunnelse och praktisk gemenskap inbjuder alla människor att bli Jesu lärjungar.

Om dopet sägs att det är en helig handling, men ingenting om vad det går ut på. Då kan man lätt ledas in i tanken att det inte spelar någon roll om dopet sker i medvetet eller omedvetet tillstånd. Nästa steg blir att s.k. "omdop" bannlyses. Jag skulle vilja ha en formulering åt det här hållet för att visa respekt för olika synsätt: Dopet uttrycker dels den rening från synd som Gud erbjuder, dels individens överlåtelse till Kristus.
När det gäller medlemskap är det intressant att man inför begreppet tillhörighet som ett komplement. det påminner om vad som under en tid kallades för associativt medlemskap. Men jag undrar, måste alla församlingar införa dessa båda nivåer i sin praxis??

Om den lokala församlingens ledning: I församlingens ledarskap ingår församlingens föreståndare, som är ordinerad av GF-kyrkan, eller ordinerad i annat kyrkosamfund. Kom ihåg att många mindre församlingar fungerar utan ordinerad pastor!?

Namnfrågan ger man ingert förslag på. GF-kyrkan får väl ses som ett arbetsnamn, eller...? Framtidskyrkan låter kanske för pretentiöst.
I morgon ska det i många kyrkor predikas om Vetekornets lag, Joh.12. Jag har ofta funderat på om den principen också gäller för kyrkor och församlingar. Framgång handlar inte om att växa och bli större, utan om att dö för att kunna ge liv.

Kyrkoval

Jag kan inte minnas att ett val inom Svenska Kyrkan fått så stor medial uppmärksamhet som i år. Själv följer jag detta från åskådarplats eftersom jag inte är medlem och röstberättigad. Jag minns en gång för kanske 25 år och jag gick till tandläkaren. Han visste att jag var pastor baptistförsamlingen på orten. Så fort jag satt mig i stolen frågade han om jag skulle ställa upp i kyrkovalet. Kanske inte precis den fråga jag hade väntat mig. Han hade tydligen själv blivit tillfrågad av sitt parti, men var väl inte särskilt intresserad. Jag svarade att jag hade fullt upp med min egen kyrka och församling. Dessutom hade jag inte ens rösträtt. Av respekt för Svenska Kyrkan som trossamfund har jag valt att gå ur. I mitt ekumeniska engagemang samarbetar jag ofta och gärna med Svenska Kyrkan, men jag tycker att det bör ske på jämbördiga villkor.
Just nu går debattens vågor höga mellan dem som ser kyrkovalet som en politisk angelägenhet och dem som tycker att partierna ska hålla fingrarna borta. Jag vet att också många dubbelanslutna frikyrkomedlemmar ställer upp i kyrkovalet. För mig är det svårt att förstå. Om man har sin förankring och gemenskap i ett samfund, varför ska man då sitta och bestämma i ett annat?? Samtidigt vet jag att det är ett viktigt val och vill gärna be om välsignelse över dem som ska rösta och som ska väljas till dessa uppdrag.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=179376
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090915/KRISTIANSTAD/870313707

Baptistkonferens

Direkt efter friluftsgudstjänsten på Lillö i torsdags tog jag tåget till Stockholm. Fredag och lördag deltog jag i Baptistsamfundets Allmänna konferens som ombud för Östermalmskyrkan i Kristianstad. Den stora frågan i år var Avsiktsförklaringen, ett steg i processen mot samgående med Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Frågan debatterades livligt både i seminarier och före beslutet på lördagen. Vid ett tillfälle tog jag upp mina funderingar kring behovet av fast organiserade samfund över huvud taget. Kanske är det nätverksmodellen man borde satsa på? Det många hängde upp sig på var formuleringar i skriften Vägen vidare. Att denna skulle vara tänkt som underlag för en framtids konstitution, dementerades dock bestämt. Den skulle enbart vara ett samtalsunderlag, sade man. I så fall är det väl bra att den fått känslorna att svalla, och att många reagerat. Jag tycker också att det fanns mycket i den som var tokigt.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170916
http://www.sandaren.se/gladje_bland_samfundsforetradarna_0_9818.news.aspx?news_category_id=955&aut_name=nyheter
Nåväl, avsiktsförklaringen antogs med mycket stor majoritet, och så även i de båda andra kyrkornas parallella konferenser. Det ska bli spännande att följa den fortsatta processen, även om vi här i Östermalmskyrkan håller oss avvaktande. Vi har ju våra relationer åt andra håll.

Intressant var också att delta i fredagkvällens gudstjänst i Salemkyrkan, med internationell karaktär. Efteråt berättade Petter från Diakonia om klimatkampanjen Världen har ett tak, och den satsning man gör inför det stora klimatmötet i Köpenhamn i december.
http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=2868
http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=2884
Ett baptistpar från Liatuen berättade om ett spännande projekt som man bedriver där, en skola bland annat. En burmesisk karenkör från Hudiksvall bidrog med sång.

Gemensam framtid

Tre frikyrkosamfund förbereder ett samgående. På den speciella sajten http://www.gemensamframtid.se/ såväl som på http://www.sandaren.se/ går debattens vågor höga.
Vad svarar vi í våra olika kyrkor när det kommer t.ex skolungdomar och frågar vad det är för skillnad på de olika samfunden? Vem kan ge en vettig definition på vad som skiljer en metodist från en baptist eller en missionare? Jo, man kan ju prata om dopet förstås och att metodisterna har biskop, men sen då. Visst finns det skillnader mellan kristna. Det visar inte minst bloggen på Gemensam framtid. Men jag upplever att de flesta och största skillnaderna skär rakt igenom samfundsgränser. Det finns kulturella skillnader mellan lokala församlingar i form av musikstilar, gudstjänstformer och inte minst bemötande. Men att definiera vad som är typiskt för SB,MK eller SMK, det är inte lätt. Eller hur?

Minnet av Mor

I fredags morse fick min kära mor Birgit bryta upp från jordelivet. Hon blev 94 år. Efter en lång kamp har hon nu fått ro. Vi unnar henne vilan hos Gud.

Under lång tid har vi förstått att detta skulle ske. Ändå känns det konstigt att mor inte är med längre. Visst kan man se det logiskt och rationellt. Det här är livets gång. Så måste det vara. Samtidigt har vi våra känslor - och det ska vi vara tacksamma för. Annars var vi väl inte människor?

Just nu vill jag bara uttrycka min tacksamhet för allt det som Mor gav oss.

Gemensam framtid och Skapelsevänligt

När jag summerar den här veckan, så här långt, är det bl.a. tisdagens samling i Odalkyrkan jag vill nämna. Ett antal representanter för missionsförsamlingarna i östra Skåne hade samlats, också jag. Tre svenska frikyrkosamfund har planer på samgående, Metodistkyrkan, Sv Baptistsamfundet och Sv Missionskyrkan. Arbetsnamnet är just Gemensam framtid. I somras var jag med på det gemensamma Göteborgsmötet, där vi samtalade om hur en ny kyrka skulle kunna byggas. Entusiasmen är stor på många håll, trots att flera misslyckade försök gjorts tidigare under årens lopp. De ekumeniska församlingar i vårt land som redan är med i två eller rentav alla tre samfunden, tycker förstås att ett samgående är självklart. För andra känns det hela väldigt diffust och ointressant. Överhuvud taget verkar det som intresset för kyrkosamfund och liknande strukturer inte är så stort.

I Östermalmskyrkan som jag tillhör har vi samarbete åt andra hållet. Vi tillhör Baptistsamfundet, Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen. Men i praktiken har vi inte så djupa relationer till något av samfunden, tycker jag. En del tycker det är rörigt med många tillhörigheter, och då struntar man i allt ihop. Själv ser jag det som en rikedom att tillhöra flera familjer. Mångfalden är värdefull.

På mötet i tisdags förde jag fram ett par saker som betonats på Baptistsamfundets senaste konferenser där frågan om samgående diskuterats: Dels poängterades att detta skall ses som ett första steg mot en ännu bredare kyrkogemenskap i Sverige. Dels är det viktigt att varje lokal församling i en sådan ny kyrka får behålla sin lokala handlingsfrihet. Nu får vi se vad som händer innan och under årets konferenser där nya beslut skall tas om vägen vidare, men ändå inte det slutgiltiga. Det här är alltså en process som tar sin tid.
Det sägs att nu ska vi inte "slå ihop" utan bygga något nytt, en kyrka för framtiden i Sverige. Visst låter det spännande och utmanande, men än har jag inte sett så mycket av vad som skall vara det karaktäristiska.
Till sist lite kort om Skapelsevänligt, studiecirkeln som startade i Östermalmskyrkan i onsdags. Vi var sju personer som hade ett intressant samtal bl.a. om vad det är att vara människa och Guds avbild. Nästa gång kommer vi in mer konkret på ansvaret för skapelsen och medmänniskorna. Välkommen onsdagen den 11 februari kl.19.00.