Mor Birgit skulle fyllt 95

Den 30 december skrev jag om min far, Oscar, som då skulle fyllt 110 år! Den 16 januari, Hjalmardagen, det var mors födelsedag. Men den 6 mars 2009 fick hon gå till vila efter ett långt liv. Vi minns henne idag med tacksamhet.
Igår flyttade sonen i huset till studentrum här i stan. Så  nu håller vi på och ställer i ordning hans rum efter våra behov. Vi hoppas och ber att allt ska fungera bra för honom också.
Om vi backar till torsdag, så var det dotterns examensdag. Vi gratulerar en nybakad socionom, och önskar även henne lycka och välsignelse i sitt liv.
På måndag är det dags för Martin Luther Kingdagen. http://www.martinlutherking.se/ Vi firar den i Östermalmskyrkan kl.18.30. Temat är "Från Eritrea till Kristianstad". Några personer kommer att berätta personligt om sina erfarenheter av förföljelse och flykt. Det blir reflektioner om intergration och människovärde. Arrangemanget är ett samarbete mellan Östermalmskyrkan, Ekumeniska Rådet och Kristianstads FN-förening. Det ska bli spännande.
På tisdag kväll har Ekumeniska Rådet ett annat intressant arrangemang, i Församlingshemmet kl.18.30. Då kommer representanter från alla kyrkor och samfund att samtala om Vägen till förlåtelse.

Alla har vi sett de hemska rapporterna från Haiti. Det är svårt att ta till sig vilket ohyggligt lidande som så många människor utsatts för. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=199638
Återuppbyggnaden kommer säkert att ta lång tid, men det är nödvändigt att den kommer igång snabbt. Låt oss göra vad vi kan för hjälpa. FN-förbundet liksóm många biståndsorganisationer förmedlar bidrag. Kanske borde vi ordna någon gemensam aktion i Kristianstad??!http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100116/TYCKTTANKT/701169819/1028/ASIKTER/&/Skicka-hjalp-till-Haiti.
http://fn.se/

Livet går vidare

I fredags var det så dags för begravningshögtid. Min bror och jag och våra familjer tillsammans med släkt och vänner tog farväl av mor Birgit. Det var en ljus och hoppfull begravningsgudstjänst i S:t Clemens kapell i Simrishamn. Mors kristna tro och hennes stora kärlek till naturen fick också prägla denna tacksamhetens högtid. Vi sjöng: O store Gud, Lär mig du skog att vissna glad, och Hela vägen går han med mig. Solisten Eva sjöng så fint Bachs högstämda Är du med mig, men också det gamla skillingtrycket Det växte en blomma. Pastor Kalle talade både om minnena och om hoppet. Det är den balansen vi behöver.
Så fortsatte vi med en minnesstund i Skillinge missionshus. Ett 30-tal personer var med. Flera berättade episoder och minnen av mor Birgit. Hon fick betyda mycket för många. Någon hade sagt efteråt till min bror att hon aldrig varit på en begravning där det skrattats så mycket. Det kan nog stämma. Vi försökte ordna det enkelt och familjärt. Smörgåstårtan och kakorna var så som mor brukade bjuda. Vi fick tillfälle att prata med dem vi annars sällan träffar.
Det var en sorgens dag, javisst, saknaden känns. Men framför allt var det en dag av tacksamhet. Mor fick kämpa länge, men nu är hon framme. Vi får uppmuntra varandra att gå vidare i gemenskap med varandra, med Gud och med naturen.

En blandad vecka

Förra söndagen skrev jag om min mor som nu inte längre är ibland oss. Veckan har präglats en hel del av begravningsförberedelser osv. Det är nog nyttigt att få ägna viss tid åt sådana saker, en hjälp i bearbetningen. Min bror och jag har haft täta kontakter per telefon och mail.
Under veckan har vi också haft årsmöte i det Ekumeniska Rådet. Det gick smidigt och kändes mycket bra. Jag hoppas att vi kan utveckla samarbetet mellan kyrkor och församlingar ännu mer.
Studiecirkeln Skapelsevänligt har fortsatt. Lite underligt tycker jag det är att inte fler kommer med. Det här med miljö- och rättvisefrågor kanske känns för svårt eller segt eller rent av oandligt i kristna sammanhang. För mig är detta en andlig fråga, men så kanske inte alla ser det. Likafullt har vi mycket intressanta samtal i den lilla gruppen som möts varannan onsdag i Östermalmskyrkan.
Lördagen innebar ännu ett årsmöte, den här gången Skånes FN-distrikt i Malmö. Det var inte lika inspirerande. Många undrade vad ett sådant distrikt är bra för. Behövs det egentligen? Jag tror att det finns en organisationströtthet i hela Sverige, och detta är ett tecken. Vi pratade egentligen ingenting om den gemensamma uppgiften, bara om interna formaliteter. Kanske är det dags att tänka om, och arbeta på ett mer tidsenligt sätt??
Söndagens gudstjänst i Östermalmskyrkan handlade om vad vi är i Kristus. Pastor Jörgen påminde om att Gud vill göra oss riktigt mänskliga. Det är lätt att glömma.

Minnet av Mor

I fredags morse fick min kära mor Birgit bryta upp från jordelivet. Hon blev 94 år. Efter en lång kamp har hon nu fått ro. Vi unnar henne vilan hos Gud.

Under lång tid har vi förstått att detta skulle ske. Ändå känns det konstigt att mor inte är med längre. Visst kan man se det logiskt och rationellt. Det här är livets gång. Så måste det vara. Samtidigt har vi våra känslor - och det ska vi vara tacksamma för. Annars var vi väl inte människor?

Just nu vill jag bara uttrycka min tacksamhet för allt det som Mor gav oss.