Livet går vidare

I fredags var det så dags för begravningshögtid. Min bror och jag och våra familjer tillsammans med släkt och vänner tog farväl av mor Birgit. Det var en ljus och hoppfull begravningsgudstjänst i S:t Clemens kapell i Simrishamn. Mors kristna tro och hennes stora kärlek till naturen fick också prägla denna tacksamhetens högtid. Vi sjöng: O store Gud, Lär mig du skog att vissna glad, och Hela vägen går han med mig. Solisten Eva sjöng så fint Bachs högstämda Är du med mig, men också det gamla skillingtrycket Det växte en blomma. Pastor Kalle talade både om minnena och om hoppet. Det är den balansen vi behöver.
Så fortsatte vi med en minnesstund i Skillinge missionshus. Ett 30-tal personer var med. Flera berättade episoder och minnen av mor Birgit. Hon fick betyda mycket för många. Någon hade sagt efteråt till min bror att hon aldrig varit på en begravning där det skrattats så mycket. Det kan nog stämma. Vi försökte ordna det enkelt och familjärt. Smörgåstårtan och kakorna var så som mor brukade bjuda. Vi fick tillfälle att prata med dem vi annars sällan träffar.
Det var en sorgens dag, javisst, saknaden känns. Men framför allt var det en dag av tacksamhet. Mor fick kämpa länge, men nu är hon framme. Vi får uppmuntra varandra att gå vidare i gemenskap med varandra, med Gud och med naturen.