I fredags morse fick min kära mor Birgit bryta upp från jordelivet. Hon blev 94 år. Efter en lång kamp har hon nu fått ro. Vi unnar henne vilan hos Gud.
Under lång tid har vi förstått att detta skulle ske. Ändå känns det konstigt att mor inte är med längre. Visst kan man se det logiskt och rationellt. Det här är livets gång. Så måste det vara. Samtidigt har vi våra känslor - och det ska vi vara tacksamma för. Annars var vi väl inte människor?
Just nu vill jag bara uttrycka min tacksamhet för allt det som Mor gav oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar