Fin stund med Tjernobyllägret

Efter mycket vånda bestämde vi att eftermiddagens musikgudstjänst med Tjernobylbarnen från Broby skulle hållas i Hel. Trefaldighetskyrkan istället för i Tivoliparken. Så sent som igår såg väderprognoserna lovande ut, men så kom regnet idag. Visserligen var det bara dugg, men tillräckligt för att tvingas flytta inomhus. Nu är det inte bara en nackdel. Man får bättre koncentration inomhus, även om det är  en speciell tjusning att samlas i den vackra Tivoliparken.

Nåväl, barnen och ungdomarna gjorde som vanligt en strålande musikalisk insats. Rolf Tillman presenterade lägret och programmet. Gudstjänsten leddes av Eva-Lena Dackebro. Själv hade jag fått förtroendet att predika, och det handlade om Ett hållbart liv. Kollekten till Tjernobyllägret blev 8010 kr.

Kristi Himmelsfärdsdag

 Igår hade vi ekumenisk friluftsgudstjänst på Lillö. Det har blivit tradition på Kristi Himmelsfärdsdag. Lillö erbjuder en härlig natur och en historisk miljö. Vi var 30 personer som hade samlats kl. 8 på morgonen för att lyssna till Liselotte Spåre, Gunilla Aquilon Elmquist och inte minst de skönsjungande fåglarna. Ibland var det lite kyligt, mellan emellanåt riktigt skönt in mot borgväggen när solen tittade fram. Liselotte talade om de män som efter himmelsfärden, enligt Apg.1, stod och stirrade mot skyn. -Borde inte ni gå ut och förkunna Guds rike istället för att stå här? Var det det som ängeln sade till dem? Då är det en utmaning till oss också.

Idag fanns det en lite lustig krönika i Kristianstadsbladet av Robert Dahlström: "Nu är Jesus hemma igen". Tyvärr finns den inte i webbtidningen, men faktiskt i YA. Han hade en sorts dialog med Gud Fader om man skulle se Kristi Himmelsfärd som en glädjens eller en sorgens dag. Med mycket livlig fantasi beskriver han ett knepigt förhållande med Fadern och Sonen. Inte finns det mycket likhet med Bibelns beskrivning av deras relation, men visst är det spännande att det finns folk som funderar kring Jesus idag också. Dialog med Gud, ja det är ju det som bön handlar om.
I dagens Dagen skriver biskop em Jonas Jonson om Finalen som vi ofta glömmer bort. Han menar att Kristi Himmelsfärd är en final på påskhögtiden.
 - Det blir absurt när man ibland liknar Kristi himmelsfärd vid en månfärd eller raketuppskjutning. Men poängen är inte att himlen är någon annanstans. Himlen är där Gud är, och kärleken är där Gud är. Här tror jag därför att vi måste bryta med vårt rumstänkande.
 -Att vi kan uppleva Guds närvaro är tack vare att Kristus är återförenad med Gud.

Korsvandring på långfredagen blev en bönevandring

Igår genomfördes en långfredagsvandring för första gången i Kristianstad. Ett 50-tal personer från olika kyrkor och församlingar gick genom stan med ett stort kors i täten.

Vi började i Katolska kapellets trädgård, som fick vara en förebild för Getsemane i bibelberättelsen. Utanför tingsrätten fick vi höra om hur Jesus dömdes av Pontius Pilatus.
Vi hade en station i ELF-kapellet innan vi fortsatte till fängelset, Centralskolan och vidare till Östermalmskyrkan. Där uppmärksammade vi den station på Jesus lidandesvandring där Simon från Kyrene tvingas att bära hans kors. Jag kommenterade den händelsen med att det mesta handlar om vad Jesu har gjort för oss, men här har vi ett undantag med en man som får hjälpa Jesus. Det var ingen lätt uppgift, men kanske skulle han så småningom känna tillfredsställelse över att ha fått bära Kristi kors. Notisen om Simon manar oss också att vara beredda att bära varandras bördor.
Vi fortsatte vandringen genom Östermalm Park, där vi bad för dem som finns i äldreboendena. Nästa stopp var utanför Domus, och därefter Speaker´s corner på Lilla Torg. På Stora Torg samlades vi vid Ikaros, och fortsatte till Heliga Trefaldighetskyrkan. Två stationer fanns utanför kyrkmuren, och de avslutande inne i kyrkan. Den allra sista som handlade om Kristi gravläggning, var påpassligt nog förlagd till bakre delen av kyrkan, där gravplattorna syns i golvet.

Alltsammans genomfördes med stor värdighet. Vi gick under tystnad eller ibland psalmsång. Vi som medverkade representerade olika kyrkotraditioner, och personligheter, vilket märktes tydligt i utformningen på de olika stationerna. Men tillsammans upplevde vi att Kristi kors är det som förenar oss. Framför allt var det en bönevandring.Sådana upplevelser stärker samhörigheten mellan oss som kristna.
http://www.dagen.se/dagen/lasargenererat/article.aspx?id=934

Omställning och omvändelse

Omställningens tid är en mycket intressant och utmanande bok av Björn Forsberg. Att försöka leva "lite miljövänligare" är bara att skrapa på ytan. Nu står vi inför slutet på den ekonomiska tillväxtens tid, och då måste hela samhället ställas om, menar han. I fredags hade jag tillfälle att lyssna till Björn Forsberg när han presenterade sina tankar på Glokala Folkhögskolan i Malmö. Han talar inte så mycket om det globala klimathotet, utan mest om hur vi måste ställa om till ett helt annat sätt att leva än det vi vant oss vid. Det handlar om lokala lösningar och en samverkan som leder till en fördjupad  gemenskap mellan människor. Ur kris och kaos skulle alltså något nytt och positivt kunna spira.

För mig är det naturligt att koppla ihop omställningsvisionen med tron på den Gud som gör allting nytt. När jag lyssnar på Björn Forsberg  tänker jag på Jesusordet Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ (=sig själv)? Konsumism är egentligen avgudadyrkan. Vi litar hellre på pengar, makt och ekonomisk tillväxt än på Livets Gud själv. Vårt sätt att slösa med naturens ändliga resurser är inget annat än synd mot Skaparen! Från ordet omställning är steget inte långt till omvändelse.

I söndags på Palmsöndagen skulle jag predika i Odalkyrkan. Temat var "Vägen till korset" och bibeltexterna handlade om hur Jesus rider in i Jerusalem. Korset betyder ett definitivt slut, men också början på något helt nytt. Samtidigt hade jag Omställningen i tankarna. För mig är steget alltså inte så långt. 
Konsumismens religion håller inte. Världen är i kris, men var finns alternativet s kan ge oss hopp?? Det samhälle som vi vant oss vid, med ständigt ökad konsumtion och materiell standard är på väg ut. Jesus valde mycket medvetet en åsna för sitt kungliga intåg, tvärtemot alla förväntningar. Profetorden stämde in. Joh. 12:15, en ödmjukt tjänande kung som ska segra genom kärlek. Vilken revolution!


Den förändring som kommer med Jesus och Gudsriket är en förändring underifrån. Det påminner också om omställningsfilosofin. Där tror man heller inte på storskaliga lösningar som kommer uppifrån. Vi har alla ansvar för vår egen situation. Det handlar om att frivilligt avstå förmåner och bekvämlighet för att vinna det som har bestående värde. I första kristna kyrkan delade man en vardagsgemenskap. ”Ingen kallade något av det han ägde för sitt”. Gemenskap och samverkan i stället för konkurrens o utslagning.
Låt samma sinnelag råda hos er som fanns hos Kristus Jesus! Fil.2.
Påsken är fantastisk historia, men inte bara det. Det är Nutid! En förebild som vi ständigt måste utmanas av. Guds folk är ett annorlunda folk som följer en annorlunda Herre. Kyrkan lockas ofta lita till storlek, pengar, världslig makt. Men vägen t framgång går genom att ge upp!

Många upplever ett vakuum i en tillvaro där allt snurrar på, men vi aldrig blir nöjda. Hur mkt är vi beredda att avstå från bekvämlighet o privilegier?? Sitter vi lika fast i materialism och konsumism som alla andra? Då är det svårt att hylla den Herre som avstod allt. Eller vågar vi lita på att Han öppnar nya möjligheter?

Låt mig till sist säga att jag har stor respekt för alla dem som tagit Omställningen på allvar utifrån en annan livsåskådning än min. Det är hur man lever som räknas, inte de vackra orden.

I morgon, långfredag, blir det för första gången en ekumenisk långfredagsvandring i Kristianstad. Se insädaren i Bladet.
Välkommen att gå med!
Glad Påsk!

Ekumeniskt i Tivoliparken

Några bilder från en härlig eftermiddag i Tivoliparken med musik och sång av Tjernobylbarnen från lägret i Broby. Roland Claesson predikade och Louise Nyman höll ihop den ekumeniska sånggudstjänsten. Drygt 200 personer samlades förutom de medverkande. Arrangör var Ekumeniska Rådet i Kristianstad.

Körsbärsplock, familjedag och ekumenik

Lördagen ägnade jag till viss del åt akrobatiska övningar i ett körsbärsträd. Våra vänner som har flera sådana hade bjudit oss och några till att ta vad vi ville ha. Det blev några liter. Men vad gör man med körsbären sen då? På kvällen stod jag några timmar och rensade och kokte sylt. Det mesta åkte dock in i frysen med kärnor och allt.

 

Den här härliga lördagen var det också en familjedag på lekplatsen utanför Östermalmskyrkan. Ett stort antal barn med föräldrar + några av oss andra umgicks i solskenet. Ansiktsmålning var som vanligt populärt. Sång, musik, lekar och korvgrillning var andra inslag. Ett mycket trevligt initiativ som jag hoppas återkommer.

 

Idag, söndag, är det dags för den årliga ekumeniska gudstjänsten i Tivoliparken. Nytt för i år är att vi samlas kl.17.00. Tjernobylbarnen från Broby svarar för sång och musik. I övrigt medverkar Roland Claesson från Pingstkyrkan Tollarp/Kristianstad och Louise Nyman från Heliga Trefaldighet. VÄLKOMMEN!

Sista baptistkonferensen

I torsdags och fredags deltog jag i Svenska Baptistsamfundets årskonferens i Rissnekyrkan, Sundbyberg. Den helt dominerande frågan var naturligtvis beslut om att bilda en ny kyrka tillsammans med Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Entusiasmen var stor hos de flesta för att detta stora steg äntligen skulle tas. Själv representerade jag Östermalmskyrkans församling i Kristianstad, som bestämt sig för att inte gå med i det som provisoriskt kommer att heta Gemensam Framtid. Därför var det naturligt att vid omröstningen hålla upp det gula kortet, alltså nedlagd röst. Fredag kväll tog jag tåget hem eftersom jag inte kände anledning att delta i det gemensamma "Bildarmötet" på lördagen i Filadelfiakyrkan. Baptistsamfundet kunde naturligtvis inte läggas ner omedelbart. Det ska avvecklas som man säger i "ordnade former". Men i praktiken var nog det här den sista reella konferensen för Svenska Baptistsamfundet. Resten är formaliteter.

Som gammal baptist kan jag naturligtvis inte låta bli att bli lite nostalgisk. Det är här jag har mina rötter. Men jag har sagt i flera sammanhang att jag finner uppmuntran i Jesus ord om vetekornet som måste falla i jorden och dö. Först då kan det bära frukt enligt Johannes evangelium kap.12.

Helge Änglar och Elisabeth Sandlund

Förra lördagen, den 7 maj, hade vi besök i Östermalmskyrkan av musikgruppen Helge Änglar. De bjöd på ett trevligt program med sång och musik.
Det var ett samarrangemang mellan Sveriges Kristna Handikappförbund, som också avhöll sitt årsmöte, och Ekumeniska Rådet i Kristianstad. Temat var Rum för alla. Elisabeth Sandlund, redaktör på tidningen Dagen och författare till boken Ulles mamma, berättade om sina erfarenheter som mamma till en person med utvecklingsstörning. Det var intressant och lärorikt att lyssna till henne.

Torsdagen innan fanns den här insändaren i Kristianstadsbladet.

Rum för alla - nu på lördag

På lördag den 7 maj kommer Sveriges Kristna Handikappförbund att hålla sitt årsmöte i Östermalmskyrkan i Kristianstad. I samband med det bjuder man in till en offentlig samling i samarbete med Ekumeniska Rådet i Kristianstad. Under temat RUM FÖR ALLA medverkar den härliga musikgruppen Helge Änglar kl.17.00. De handikapporganisationer som vill får då också möjlighet att presentera sig. Efter fikat kommer Elisabeth Sandlund, redaktör på tidningen Dagen, och författare till boken Ulles mamma, att berätta om sina erfarenheter av att vara anhörig till en person med funktionsnedsättning. Det blir säkert också väl värt att höra.

Rapport från ett soligt påskupprop

 Så är den stora manifestationen mot utförsäkringarna genomförd. Det blev mycket lyckat. Vi inledde med en samling i Heliga Trefaldighets kyrka, där det var tal, sång och bön. SVT:s Sydnytt var där och gjorde ett fint reportage. Ett 100-tal personer gick sedan i ett "solroståg" till Lilla Torg. Ytterligare ett antal personer anslöt och lyssnade till protesttalen. Elin och Eldgrim berättade personligt och som representant för Ekumeniska Rådet i Kristianstad läste jag ur det öppna brev som Sveriges Kristna Råd skrivit till regeringen.

Vi fortsatte sedan tåget till Diakoniforum, där det blev sång och musik, först av Anders Engberg och sedan av Lasse Berg m.fl. En trivsam gemenskap med gott fika dessutom.Tydligen har Påskuppropet genomförts på ett stort antal platser i Sverige. Vi får hoppas att det ger effekt. Ekumeniska Rådet räknar med att följa upp hur det går.
Se referat i Bladet, och i Dagen från Påskuppropet i Sverige.

Påskupprop mot utförsäkringarna på måndag

Från många håll hörs förtvivlade rop och protester mot de orättvisor som många sjuka i vårt land får utstå. "Man måste vara stark för att orka vara sjuk" är ett gammalt uttryck som många kan känna igen sig i. Sveriges Kristna Råd har i ett öppet brev till regeringen den 10 mars påtalat de konsekvenser som sjukförsäkringsreformen fått för enskilda och för familjer i Sverige. Man "önskar förändringar som tar tydligare hänsyn till individernas olika omständigheter...". Inte minst de som arbetar diakonalt i kyrkor och församlingar har mött många medmänniskor som hamnat i kläm när olika myndigheters beslut inte är samordnade. Det öppna brevet finns på www.skr.org
Också flera andra upprop har kommit med liknande innehåll, bland annat från ett 100-tal läkare.
I Kristianstad liksom på många andra orter kommer manifestationer att ske på måndag, annandag påsk. Det är därför det kallas Påskuppropet. Den arbetsgrupp som är arrangör består av engagerade, enskilda personer samt Ekumeniska Rådet i Kristianstad, dvs de kristna kyrkornas samarbetsorgan. Kl.13.30 inleds arrangemanget i Heliga Trefaldighets kyrka. Ett "solroståg" går sedan till Lilla Torg där det hålls tal, varefter man fortsätter till en avslutande gemenskap på Diakoniforum.Elin berättar mer i Bladet.
Visst kan man säga att det handlar om politik, men det är inte partipolitik. För ett antal år sedan genomfördes ett annat påskupprop. Då gällde det asyl för flyktingar, och kraven ställdes till en annan regering än den nu sittande. Vi vill i alla lägen värna människovärdet!
Mer om påskuppropet.

Påskupprop mot utförsäkringarna

En arbetsgrupp har bildats i Kristianstad för att förbereda en manifestation med fackeltåg på annandag påsk. Många i vårt land har drabbats av utförsäkring från Försäkringskassan, och bl.a. Sveriges Kristna Råd har uppmanat oss att uppmärksamma denna situation. Både kyrkor, organisationer, partier och enskilda personer inbjuds att var med i aktionen. Tanken är att vi samlas i Heliga Trefaldighets kyrka kl.17.30 den 25 april. Ca kl.18.00 går ett fackeltåg till Lilla Torg, där det blir apppeller och musik vid Speakers´Corner. Fackeltåget fortsätter sedan till Församlingshemmet på V. Storgatan, där det blir avslutning med fika. Som formell arrangör står Ekumeniska Rådet i Kristianstad.

Upprop från Sveriges kyrkor

Sveriges Kristna Råd har skrivit ett öppet brev till regeringen ang de utförsäkrades situation. Jag instämmer helt i denna protest!

Så gick det med kyrkan

I tisdags hade vi det ekumeniska samtalet om Hur ser VI på att vara kyrka? I panelen satt representanter för Ortodoxa kyrkan, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan, EFS och ELF som är organisationer inom Svenska Kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Östermalmskyrkan (Baptist, EFK och Pingst). Broder Ingmar Svanteson från Katolska kyrkan ställde den utmanande frågan: Tror vi på kyrkan? Han menade att Kyrkan är något mer än den samlade kristenheten. Gunilla Aquilon Elmqvist refererade till samtal som hon fått med en vilt främmande kvinna om de djupaste frågorna i livet. Istället för att sucka över all negativ statistik osv borde vi ställa frågan: Vad har Gud i beredskap för oss om vi vågar vara lyhörda och tänka nytt?  Liselotte Spåre citerade att "både Svenska Missionskyrkan och dess församlingar är provisorier i väntan på Kristi kyrkas synliga enhet" och att dess "bidrag till kristenheten nog handlar om öppenhet och bredd." Frågor om kyrkans ledning och dess medlemsvillkor togs upp. Men den stora frågan är nog om den "andliga enheten" är ett tillräckligt mål, eller vi också måste sträva mot en synlig enhet.  Mycket återstår att samtala om och be för.
Jag delade ut ett "släktträd" för kyrkorna i Kristianstad. Vill du ha en kopia så går det bra.
Ett 50-tal personer som samlas för att samtala och lyssna till varandra är i alla fall en god början. Nu ska jag strax bege mig till ytterligare en ekumenisk samling, i Odalkyrkan.

Att vara kyrka

På tisdag händer något spännande i Församlingshemmet i Kristianstad. Representanter för alla olika kyrkor och samfund medverkar i ett panelsamtal med temat: Hur ser vi på att vara kyrka/församling? Varje deltagare får först ge en inledning innan det direkta samtalet tar vid. Vi har tidigare haft liknande samlingar varje år i januari kring ämnen som Nattvarden, Dopet, Vägen till förlåtelse. Det är Ekumeniska Rådet som arrangerar och jag har lovat leda samtalet. De medverkande har fått följande frågor i förväg, men det betyder inte att vi låser fast oss vid dem:

Vilka förebilder i Gamla och Nya Testamentet har mest påverkat er församlings-/kyrkosyn?

Hur ser ni på er själva i förhållande till andra kristna kyrkor/samfund?

Var ligger betoningen i er kyrkosyn? Vilka beslut fattas lokalt, nationellt resp. globalt?

Vad krävs för att bli medlem i er kyrka/församling? Bekännelse? Dop? Livsstil? Avgift?

Kan man ha dubbelt medlemskap?

Vilket är Din kyrkas främsta bidrag till den samlade kristenheten?

Behöver  kyrkan på något sätt förändra sig för att kunna betjäna den tid vi lever i?

Evangelisation och mission, vad betyder det i ert sammanhang?

Hur ser ni på om folk från andra kyrkor vill bli medlemmar hos er?

Hur långt kan ni sträcka er i samverkan med andra kyrkor och samfund?

Vad anser ni att den ekumeniska visionen bör syfta till?

Jag brukar betona att det här är inte en debatt som man ska försöka vinna, utan ett samtal där alla förhoppningsvis  lär sig något nytt. Välkommen till Heliga Trefaldighets församlingshem i Kristianstad, V. Storg.6, på tisdag den 18 januari kl.18.30.

Kommentarer till Gemensam Framtid

Nu i helgen har remisstiden för det nya kyrkosamfundet med arbetsnamnet GF-kyrkan gått ut. Här kommer mina kommentarer. Östermalmskyrkans remiss-svar diskuterades igår och bygger till stor det på detta.

Jag vill invända mot en alltför hierarkisk syn på kyrkan/församlingen. Den finns bl.a. på sid. 6 under Ömsesidigt beroende: De lokala församlingarna vakar över den gemensamma organisationen och de som har fått förtroendet att utöva tillsyn, över församlingar och de ordinerade tjänsterna, vakar över dem. En sådan tillsyn är inte vad jag anser att de lokala församlingarna behöver och är inte förenlig med min förståelse av bibelordet.

Den beskrivning av Uppdraget som finns på sid 6 betonar Mångfaldens gemenskap och Kyrkans väsen att leva i mission. Detta vill jag gärna ställa mig bakom.

Under Dop och nattvard används ofta begreppet Sakrament, vilket jag anser vara en onödig anpassning till de stora kyrkornas tradition. Det är viktiga och heliga handlingar, men inga magiska ritualer. De kan ledas och genomföras av den som församlingen ger det förtroendet.

Att vi har olikheter i fråga om dopsyn är ingen nyhet. I en gemensam kyrka måste man kunna leva med detta, och då behövs en ömsesidig respekt. Jag ser dopet inte bara som en Guds gåva, utan också som en invigning där den som låter sig döpas också tar emot Guds nåd och överlåter sig själv. En församling med denna övertygelse kan inte frånhända sig möjligheten att erbjuda dop till Kristus, åt den som själv begär det, oavsett eventuellt barndop.

Om Församlingen sägs det att den är självständig och ansvarig för sin egen verksamhet, men också Samtidigt är varje församling, som antar innehållet i Gemensam grund, en del av GF-kyrkan och därmed insatt i ömsesidigt beroende med ömsesidig tillsyn. En viktig fråga måste då bli, Kan en församling tillhöra GF-kyrkan och stå under dess ”tillsyn” samtidigt som man tillhör annat samfund?? Är en sådan lojalitet åt flera håll möjlig, eller måste man välja antingen eller??

Under Medlemskap och tillhörighet finns medlemskriterier som ungefär överensstämmer med vår församlings. Däremot är vi främmande för den registrering av tillhöriga som beskrivs. Det måste vara varje lokal församlings ansvar att utforma sitt medlems- och eventuella tillhörighetsbegrepp.

När det gäller Församlingsföreståndare, ser vi det naturligt att denne tillsätts i samråd med GF-kyrkan och eventuella andra samfund som man samarbetar med, men även här är det den lokala församlingen som har ansvaret.

Under Tjänst betonas först Allas tjänst, vilket känns mycket sympatiskt. Här finns en stor mångfald som vi skall vara rädda om och på allt sätt uppmuntra. Mönstret kan se väldigt olika ut från församling till församling, och även här måste finnas utrymme för en mångfald. Pastorer och diakoner avses ha ett förtroendeuppdrag i hela kyrkan, och får avge speciella löften. Deras exklusivitet får dock inte överbetonas. Den främsta rollen är som föredömen!

Sammanfattningsvis tror jag att en nybildad kyrka kan ha en viktig uppgift i framtidens Sverige, men det bör vara mer av en nätverksmodell med stor lokal variation, än en homogen organisation med toppstyrning. Av den anledningen känns också förslaget till Normalstadgar för församling överflödigt.

Tankar om tacksamhet

Förra söndagen fick jag uppdraget att hålla en ekumenisk betraktelse vid sånggudstjänsten i Östermalmskyrkan. Bilden visar den ekumeniska kören som sjöng. Jag utgick ifrån att det dels var Tackägelsedagen, dels det unika datumet 10.10.10. Ett citat från Dag Hammarskjölds Vägmärken fick inleda: Gud dör icke den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft. 

1. Vad ska vi tacka för?
Att det finns mycket i livet att vara tacksam för kan vi säkert vara överens om. Hela livet är en gåva, inget som vi kan ta oss själva. Sluta därför inte att förundras över allt det fantastiska!
Låt oss samtidigt komma ihåg att alla har det inte så bra som vi har det. Jag kan bli förundrad när jag ser människor i min närhet eller på andra sidan jordklotet som trots motgångar strålar av tacksamhet o livsglädje, människor som lärt sig vad förnöjsamhet är. Dessa känner ofta mer glädje över det lilla än vi som är vana vid att ha det bra.
Tacksägelsedagen är ett utmärkt tillfälle att stanna upp och betrakta denna underfulla värld som vi lever i. Förundras i tacksamhet över hur mycket som fungerar som det gör. Ett tillfälle att tänka, både på jordens skönhet och på dess skörhet. Att låta sig drabbas för en stund av svindel inför tanken hur märkligt det är att vi är här.
2. Vem vi ska tacka? 
Den chilenska sången Jag vill tacka livet som gett mig så mycket, ingår väl inte i den kyrkliga repertoaren, men den uttrycker en så positiv livshållning. Stäm gärna in i den. Fortsätt sjunga! Men det är något som jag saknar där: En tydlig adressat, en mottagare för tacket. Då blir det lätt lite diffust. Det är en förmån att vi får rikta tacket direkt till vår Gud och Skapare, den som gett oss livet och som uppehåller det. Tydligast är det Jesus Kristus som visar vem Gud är, och som dessutom ger oss sin förlåtelse när vi misslyckas och behöver en ny chans. Det är det största undret! Inför honom får vi tillbe o lovsjunga.
Men i vissa lägen känns det kanske snarare som man vill protestera och klaga inför Gud. Gör det då! Han tål det. Job i Gamla Testamentet och många andra har gjort det. Så småningom kan kanske klagan övergå i lovsång, när vi brottats med Gud.

3. Hur ska vi tacka?
Ikväll är det sång och musik i fokus. Det är ett fantastiskt sätt att uttrycka glädje och tacksamhet. Men om man inte kan sjunga eller ens prata..? Då finns det andra sätt! Vi får tacka med ord ord när vi i kyrkan firar nattvard, Herrens måltid, är det också en tacksägelse- Eucharisti. Men det viktigaste är att vi i praktisk handling visar vår tacksamhet. Gåvor som vi fått ska förvaltas, användas rätt. Slarv och missbruk är höjden av otacksamhet, rent av hädelse.

10-10-10

I år infaller Tacksägelsedagen den 10 oktober, som då blir 101010. Den dagen har en organisation som kallar sig 1010 Global Workparty valt att göra till en dag för manifestationer av olika slag för att uppmärksamma klimatfrågan.  Visst är det otacksamt mot Skaparen att misshandla jorden så som vi gjort o gör! Med konsumismens habegär tynar tacksamheten bort. Pakistan ett exempel på hur människor får lida av konsekvenserna av rovdriften. I Ungern har många drabbats just i dagarna av giftutsläpp. Då är det inte lätt att tacka, men vi kan möjligen bidra till att misstagen inte upprepas? Det skulle vara en lovsång värd namnet!

Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn, och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3: 17