Igår hade vi ekumenisk friluftsgudstjänst på Lillö. Det har blivit tradition på Kristi Himmelsfärdsdag.
Lillö erbjuder
en härlig natur och en historisk miljö. Vi var 30 personer som hade
samlats kl. 8 på morgonen för att lyssna till Liselotte Spåre, Gunilla
Aquilon Elmquist och inte minst de skönsjungande fåglarna. Ibland var
det lite kyligt, mellan emellanåt riktigt skönt in mot borgväggen när
solen tittade fram. Liselotte talade om de män som efter himmelsfärden, enligt
Apg.1, stod och stirrade mot skyn. -Borde inte ni gå ut och förkunna Guds rike istället för att stå här? Var det det som ängeln sade till dem? Då är det en utmaning till oss också.
Idag fanns det en lite lustig krönika i
Kristianstadsbladet av Robert Dahlström: "Nu är Jesus hemma igen". Tyvärr finns den inte i webbtidningen, men faktiskt i
YA. Han hade en sorts dialog med Gud Fader om man skulle se Kristi Himmelsfärd som en glädjens eller en sorgens dag. Med mycket livlig fantasi beskriver han ett knepigt förhållande med Fadern och Sonen. Inte finns det mycket likhet med Bibelns beskrivning av deras relation, men visst är det spännande att det finns folk som funderar kring Jesus idag också. Dialog med Gud, ja det är ju det som bön handlar om.
I dagens
Dagen skriver biskop em Jonas Jonson om
Finalen som vi ofta glömmer bort. Han menar att Kristi Himmelsfärd är en final på påskhögtiden.
- Det blir absurt när man ibland liknar Kristi himmelsfärd vid en
månfärd eller raketuppskjutning. Men poängen är inte att himlen är någon
annanstans. Himlen är där Gud är, och kärleken är där Gud är. Här tror
jag därför att vi måste bryta med vårt rumstänkande.
-Att vi kan uppleva Guds närvaro är tack vare att Kristus är återförenad med Gud.
