Igår, söndag, fick jag tillfälle att ta upp detta slitna, men ändå så angelägna ämne när jag predikade i Linderöds Missionshus. Söndagens tema var Goda förvaltare, och jag började med att läsa Psalm 8 i Psaltaren. Där finns de klassiska orden: Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? För de flesta av oss är det självklart att säga att alla människor har samma värde, antingen vi utgår från Bibeln eller FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna eller bådadera. I en aktuell tidningsdebatt har jag dock mött ett öppet ifrågasättande av denna princip.
Mina försök till svar på frågan Vad är en människa?:
1. Det finaste man kan bli
-Nästan till en gud, stod det i Ps.8. Ja, men bara nästan. Vi är skapade till Guds avbild, och i det ligger ett uppdrag att förvalta den jord som Gud gett oss att leva på. Det är frihet under ansvar. ingen av oss är verka av slumpen, utan Gud har en mening med var och en av oss.
-För mig är Allas lika värde (eller egentligen "värdighet") en konsekvens av Skapelsen. Men tyvärr är "marknadsvärdet" på en människa väldigt olika.
2. Det svåraste man kan vara
Men, människor är vi ju redan!? Jo, och ändå blir så ofta "omänskliga". När vi försöker göra oss till herrar istället för förvaltare, blir vi slavar under synden. Friheten finns inte hos Mammon, utan i att vara beroende av Gud. Även aposteln Paulus fick erkänna att han inte gjorde det goda han ville, utan tvärtom. Då behövs nåden och förlåtelsen.
När vi hör om alla kriser och katastrofer, klimat, svält, ekonomi osv, så undra många var Gud har tagit vägen. Jag undrar, var finns människorna som skulle bruka och vårda den här jorden? Vi som skulle vara Guds händer och fötter?? Allt detta onda är konsekvenser av människans omänsklighet. Vi kan inte skylla ifrån oss på varken Gud eller djävulen.
3. Det bästa som kan hända
"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse", står det i 2Kor.5:17. Det är bara Människosonen, Jesus, som kan göra oss till riktiga människor. När hans Ande bor i oss får vi nya förutsättningar att leva helt och sant. Men hur märks detta i vårt sätt att vara? Inspirerar det oss att ta ansvar för svältande, klimatdrabbade och utslagna människor? Här gäller det att vara ärlig och ödmjuk. Allt vi har är gåvor som skall användas i kärlekens tjänst, tid, kraft, pengar, idéer osv. Ibland tycks det som människor utan kristen bekännelse tar detta på större allvar än många av oss kyrksamma, och då får vi glädjas åt att Gud använder dem också, fast de kanske inte ens vet om det.
Förvaltarskapet gäller alla människor, men framför allt dem som bekänner sig vara Jesus efterföljare. Vår uppgift är att gå före i kampen för livet, visa vägen och inte minst förmedla HOPP. Visa att det inte är meningslöst, för vi tror att det är livets Gud som har sista ordet. och det är inför Honom som vi alla skall stå till svars.
Utmaningarna är många, men låt oss se förmånen i att få vara just människor och få samarbeta med Skaparen. Vi får ställa oss till Hans förfogande, med alla våra svagheter och brister. Vi är Förvaltare!
Visar inlägg med etikett Mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mänskliga rättigheter. Visa alla inlägg
måndag 22 augusti 2011
måndag 25 april 2011
Rapport från ett soligt påskupprop
Så är den stora manifestationen mot utförsäkringarna genomförd. Det blev mycket lyckat. Vi inledde med en samling i Heliga Trefaldighets kyrka, där det var tal, sång och bön. SVT:s Sydnytt var där och gjorde ett fint reportage. Ett 100-tal personer gick sedan i ett "solroståg" till Lilla Torg. Ytterligare ett antal personer anslöt och lyssnade till protesttalen. Elin och Eldgrim berättade personligt och som representant för Ekumeniska Rådet i Kristianstad läste jag ur det öppna brev som Sveriges Kristna Råd skrivit till regeringen.
Vi fortsatte sedan tåget till Diakoniforum, där det blev sång och musik, först av Anders Engberg och sedan av Lasse Berg m.fl. En trivsam gemenskap med gott fika dessutom.Tydligen har Påskuppropet genomförts på ett stort antal platser i Sverige. Vi får hoppas att det ger effekt. Ekumeniska Rådet räknar med att följa upp hur det går.
Se referat i Bladet, och i Dagen från Påskuppropet i Sverige.
Se referat i Bladet, och i Dagen från Påskuppropet i Sverige.
onsdag 20 april 2011
Påskupprop mot utförsäkringarna på måndag
Från många håll hörs förtvivlade rop och protester mot de orättvisor som många sjuka i vårt land får utstå. "Man måste vara stark för att orka vara sjuk" är ett gammalt uttryck som många kan känna igen sig i. Sveriges Kristna Råd har i ett öppet brev till regeringen den 10 mars påtalat de konsekvenser som sjukförsäkringsreformen fått för enskilda och för familjer i Sverige. Man "önskar förändringar som tar tydligare hänsyn till individernas olika omständigheter...". Inte minst de som arbetar diakonalt i kyrkor och församlingar har mött många medmänniskor som hamnat i kläm när olika myndigheters beslut inte är samordnade. Det öppna brevet finns på www.skr.org
Också flera andra upprop har kommit med liknande innehåll, bland annat från ett 100-tal läkare.
I Kristianstad liksom på många andra orter kommer manifestationer att ske på måndag, annandag påsk. Det är därför det kallas Påskuppropet. Den arbetsgrupp som är arrangör består av engagerade, enskilda personer samt Ekumeniska Rådet i Kristianstad, dvs de kristna kyrkornas samarbetsorgan. Kl.13.30 inleds arrangemanget i Heliga Trefaldighets kyrka. Ett "solroståg" går sedan till Lilla Torg där det hålls tal, varefter man fortsätter till en avslutande gemenskap på Diakoniforum.Elin berättar mer i Bladet.
Visst kan man säga att det handlar om politik, men det är inte partipolitik. För ett antal år sedan genomfördes ett annat påskupprop. Då gällde det asyl för flyktingar, och kraven ställdes till en annan regering än den nu sittande. Vi vill i alla lägen värna människovärdet!
Mer om påskuppropet.
Också flera andra upprop har kommit med liknande innehåll, bland annat från ett 100-tal läkare.
I Kristianstad liksom på många andra orter kommer manifestationer att ske på måndag, annandag påsk. Det är därför det kallas Påskuppropet. Den arbetsgrupp som är arrangör består av engagerade, enskilda personer samt Ekumeniska Rådet i Kristianstad, dvs de kristna kyrkornas samarbetsorgan. Kl.13.30 inleds arrangemanget i Heliga Trefaldighets kyrka. Ett "solroståg" går sedan till Lilla Torg där det hålls tal, varefter man fortsätter till en avslutande gemenskap på Diakoniforum.Elin berättar mer i Bladet.
Visst kan man säga att det handlar om politik, men det är inte partipolitik. För ett antal år sedan genomfördes ett annat påskupprop. Då gällde det asyl för flyktingar, och kraven ställdes till en annan regering än den nu sittande. Vi vill i alla lägen värna människovärdet!
Mer om påskuppropet.
söndag 21 november 2010
Mänskliga Rättigheter i Globala veckan
Det har gått exakt en månad sedan mitt förra blogginlägg, ser jag. Det är konstigt det där med inspiration. Ibland måste man bara skriva av sig. Ibland känns det inte alls meningsfullt. Fördelen med en sån här blogg är att det inte finns några krav vad man ska prestera. Oftast handlar det om att komma igång.
Den gångna veckan har det varit Kyrkornas Globala Vecka. Förr har jag varit med och arrangerat ekumeniska arrangemang, men i år blev det inte något. Engagemanget för de globala rättvisefrågorna förenat med kristen tro, märks inte överallt. Årets tema har varit Skapelsefred byggs inte med vapen. Det handlar om kritik mot den cyniska svenska vapenexporten bl.a. Är det kanske för jobbigt att sätta sig in i?
I början av veckan hölls årets MR-dagar i Örebro. Jag har varit med på några av de tidigare MR-dagarna, men hade tyvärr inte möjlighet att åka i år. Kanske kan man läsa en del av materialet i efterhand. Håkan Arenius hade en intressant krönika i Dagen om människorättskämpar förresten.
Igår var det Afrikakväll i Östermalmskyrkan. Jag tror vi var 150 personer som åt en massa god mat från flera afrikanska länder. Vi fick höra musik, se dansinslag och umgås på ett gemytligt sätt. Även om det inte pratades om globala frågor, så fick vi praktisera en mångkulturell gemenskap i den Globala veckan.
Så idag på Domsöndagen hade jag uppdraget att leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan. Berättelsen i Matt.25 leder ju rätt in i frågan om hur vi tar vårt ansvar för dem som Jesus kallar sina minsta bröder. Jag citerade också Psalt.96, där lovsången och domsperspektivet förenas på ett fantastiskt sätt. Den rättvisa domen är den förtrycktes enda hopp. Passade på att lägga fram listor för uppropet kring Millenniemålen. Vi behöver trycka på politikerna när det gäller att följa upp dessa fina löften.
Den gångna veckan har det varit Kyrkornas Globala Vecka. Förr har jag varit med och arrangerat ekumeniska arrangemang, men i år blev det inte något. Engagemanget för de globala rättvisefrågorna förenat med kristen tro, märks inte överallt. Årets tema har varit Skapelsefred byggs inte med vapen. Det handlar om kritik mot den cyniska svenska vapenexporten bl.a. Är det kanske för jobbigt att sätta sig in i?
I början av veckan hölls årets MR-dagar i Örebro. Jag har varit med på några av de tidigare MR-dagarna, men hade tyvärr inte möjlighet att åka i år. Kanske kan man läsa en del av materialet i efterhand. Håkan Arenius hade en intressant krönika i Dagen om människorättskämpar förresten.
Igår var det Afrikakväll i Östermalmskyrkan. Jag tror vi var 150 personer som åt en massa god mat från flera afrikanska länder. Vi fick höra musik, se dansinslag och umgås på ett gemytligt sätt. Även om det inte pratades om globala frågor, så fick vi praktisera en mångkulturell gemenskap i den Globala veckan.
Så idag på Domsöndagen hade jag uppdraget att leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan. Berättelsen i Matt.25 leder ju rätt in i frågan om hur vi tar vårt ansvar för dem som Jesus kallar sina minsta bröder. Jag citerade också Psalt.96, där lovsången och domsperspektivet förenas på ett fantastiskt sätt. Den rättvisa domen är den förtrycktes enda hopp. Passade på att lägga fram listor för uppropet kring Millenniemålen. Vi behöver trycka på politikerna när det gäller att följa upp dessa fina löften.
söndag 19 september 2010
I valet och kvalet
Så är det då dags för valdagen. Efter gudstjänsten tar hustrun och jag en promenad till vallokalen. Är det en plikt att rösta, eller vad är det egentligen? Ja på något sätt handlar det ju om att ta sitt ansvar som medborgare. Men jag kan förstå att inte alla har förmåga att sätta sig in i frågorna på ett någorlunda rimligt sett. Då är det lätt att man röstar som omgivningen tycker eller utifrån partiledarnas utseende och liknande ovidkommande saker. Kanske lika bra att rösta blankt i sådana lägen.
Själv har jag alltid försökt hålla mig informerad om det politiska spelet. Jag följer procenträkning och mandatberäkning ungefär som en sportfantast räknar mål och poäng. Men jag har aldrig tagit steget in i något parti. En person bad mig en gång att prata med mina partivänner. -Jag har inga sådana, svarade jag. Men efteråt tänkte jag att det var precis tvärtom. Jag har ju vänner i alla partier, nästan. Det känns som en rikedom. Mötet i Östermalmskyrkan för två veckor sedan, som jag har refererat här, visar något av mitt engagemang. Som titeln på den här bloggen antyder, vill jag gärna vara en "Brobyggare". Att helt bekänna sig till ett parti känns lite främmande. Men det är kanske tur att inte alla tänker som jag.
Mitt engagemang i FN-rörelsen och med miljö-, freds- och rättvisefrågor med kristen utgångspunkt, är väl också politik på sitt sätt. Allmänt tycker jag de de globala frågorna fått alldeles för liten plats i årets valrörelse. Vi måste tänka lite mer långsiktigt.
Kolla gärna Sändarens valblogg
Tidningen Dagen har en intressant valbevakning och har bl.a. undersökt hur frikyrkligt engagemang och politisk färg hör ihop.
Roligt att baptistpionjärer som F.O. Nilsson hade en så stor betydelse för den demokratiska uppbyggnaden av Sverige.
Själv har jag alltid försökt hålla mig informerad om det politiska spelet. Jag följer procenträkning och mandatberäkning ungefär som en sportfantast räknar mål och poäng. Men jag har aldrig tagit steget in i något parti. En person bad mig en gång att prata med mina partivänner. -Jag har inga sådana, svarade jag. Men efteråt tänkte jag att det var precis tvärtom. Jag har ju vänner i alla partier, nästan. Det känns som en rikedom. Mötet i Östermalmskyrkan för två veckor sedan, som jag har refererat här, visar något av mitt engagemang. Som titeln på den här bloggen antyder, vill jag gärna vara en "Brobyggare". Att helt bekänna sig till ett parti känns lite främmande. Men det är kanske tur att inte alla tänker som jag.
Mitt engagemang i FN-rörelsen och med miljö-, freds- och rättvisefrågor med kristen utgångspunkt, är väl också politik på sitt sätt. Allmänt tycker jag de de globala frågorna fått alldeles för liten plats i årets valrörelse. Vi måste tänka lite mer långsiktigt.
Kolla gärna Sändarens valblogg
Tidningen Dagen har en intressant valbevakning och har bl.a. undersökt hur frikyrkligt engagemang och politisk färg hör ihop.
Roligt att baptistpionjärer som F.O. Nilsson hade en så stor betydelse för den demokratiska uppbyggnaden av Sverige.
tisdag 17 november 2009
Mera rättvisa
Man är väl rätt vis om man kan vara rättvis på rätt vis?
Läs gärna insändaren i Kristianstadsbladet http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091117/TYCKTTANKT/711179979/1028/ASIKTER/&/Vi-maste-solidariskt-andra-var-livsstil
Visst vill vi så gärna leva både solidariskt och miljövänligt. Men vi är på något sätt fångade i ett ekorrhjul. All information om vad vi borde och måste blir krav som ger ångest, och det är lätt hänt att man struntar i allt ihop. Hur ska vi hitta en rimlig livsstil i en orimlig värld?
Det ligger rätt i tiden att tänka på rättvisa och hållbar utveckling. Och dagens människor är verkligen redo för en annan livsstil än föräldrarnas. I vår postmoderna västvärld har krav– och rättvismärkta varor blivit trendigt. Trots detta så tjatar ändå nyhetsankare om miljöförstöring,
barnarbete, och orättvisa förhållanden i ”långtbortistan”. Varför då?
Koldioxidransonering?
I boken Vår beskärda del, av Hans Jonstad, föreslås att vi nu liksom under andra världskriget skulle införa ett ransoneringssystem för klimatbelastande konsumtion. Med modern datateknik skulle det inte vara så svårt att genomföra praktiskt. Det måste till en radikal förändring av vår livsstil, och det skulle faktiskt kunna ge en ökad livskvalité som bonus. Redan nu i november möts vi av handelns intensiva marknadsföring inför julhandeln. Tänk om vi kunde bojkotta julhandelns lockrop om överkonsumtion! Köp bara det du verkligen behöver, och då gärna med kvalité. Varför inte prova second hand?
Oljemissbruk
Jonstad skriver också i sin bok om "Avvänjning för oljeknarkaren". Han citerar dr Chris Johnstone "som menar att i princip samma metoder som används för att få stopp på ett drogmissbruk går att tillämpa på ett oljemissbruk." Då skulle första steget vara att erkänna sitt oljeberoende, för att kunna få hjälp att lägga om kursen. Låter det konstigt? Kanske, men visst ligger det något i det.
Rätt vis
I kabarén Rätt vis ställs frågorna på sin spets. På onsdag den 18 nov kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg till Söderportgymnasiet i Kristianstad. Kl.18.30 kan den som vill, ta del av en humorfylld föreställning om hur ”egologiskt” kan bli ”ekologiskt” i Sverige idag. FN-föreningen och kommunens klimatkansli står bakom arrangemanget och bjuder in till samtal efteråt. Se www.globalen.org
Köpenhamnsmötet
Inför FN:s stora klimatkonferens i Köpenhamn i december ser vi det angeläget att uppmärksamma klimatfrågornas koppling till vår livsstil. Klimatkrisen är i högsta grad en rättvisefråga. Även om Kristianstad ligger illa till vid en höjning av havsnivån, är det ändå den fattiga delen av världen som drabbas först och värst. Samtidigt som vi trycker på beslutsfattarna, måste vi själva vara beredda till förändring. Pekpinnar är aldrig populära, men goda exempel kan få fler att följa efter.
Läs gärna insändaren i Kristianstadsbladet http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091117/TYCKTTANKT/711179979/1028/ASIKTER/&/Vi-maste-solidariskt-andra-var-livsstil
Visst vill vi så gärna leva både solidariskt och miljövänligt. Men vi är på något sätt fångade i ett ekorrhjul. All information om vad vi borde och måste blir krav som ger ångest, och det är lätt hänt att man struntar i allt ihop. Hur ska vi hitta en rimlig livsstil i en orimlig värld?
Det ligger rätt i tiden att tänka på rättvisa och hållbar utveckling. Och dagens människor är verkligen redo för en annan livsstil än föräldrarnas. I vår postmoderna västvärld har krav– och rättvismärkta varor blivit trendigt. Trots detta så tjatar ändå nyhetsankare om miljöförstöring,
barnarbete, och orättvisa förhållanden i ”långtbortistan”. Varför då?
Koldioxidransonering?
I boken Vår beskärda del, av Hans Jonstad, föreslås att vi nu liksom under andra världskriget skulle införa ett ransoneringssystem för klimatbelastande konsumtion. Med modern datateknik skulle det inte vara så svårt att genomföra praktiskt. Det måste till en radikal förändring av vår livsstil, och det skulle faktiskt kunna ge en ökad livskvalité som bonus. Redan nu i november möts vi av handelns intensiva marknadsföring inför julhandeln. Tänk om vi kunde bojkotta julhandelns lockrop om överkonsumtion! Köp bara det du verkligen behöver, och då gärna med kvalité. Varför inte prova second hand?
Oljemissbruk
Jonstad skriver också i sin bok om "Avvänjning för oljeknarkaren". Han citerar dr Chris Johnstone "som menar att i princip samma metoder som används för att få stopp på ett drogmissbruk går att tillämpa på ett oljemissbruk." Då skulle första steget vara att erkänna sitt oljeberoende, för att kunna få hjälp att lägga om kursen. Låter det konstigt? Kanske, men visst ligger det något i det.
Rätt vis
I kabarén Rätt vis ställs frågorna på sin spets. På onsdag den 18 nov kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg till Söderportgymnasiet i Kristianstad. Kl.18.30 kan den som vill, ta del av en humorfylld föreställning om hur ”egologiskt” kan bli ”ekologiskt” i Sverige idag. FN-föreningen och kommunens klimatkansli står bakom arrangemanget och bjuder in till samtal efteråt. Se www.globalen.org
Köpenhamnsmötet
Inför FN:s stora klimatkonferens i Köpenhamn i december ser vi det angeläget att uppmärksamma klimatfrågornas koppling till vår livsstil. Klimatkrisen är i högsta grad en rättvisefråga. Även om Kristianstad ligger illa till vid en höjning av havsnivån, är det ändå den fattiga delen av världen som drabbas först och värst. Samtidigt som vi trycker på beslutsfattarna, måste vi själva vara beredda till förändring. Pekpinnar är aldrig populära, men goda exempel kan få fler att följa efter.
lördag 7 november 2009
Hur kan man leva rätt och vist?
Onsdagen den 18 nov. kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg, till Kristianstad och hjälper oss att reda ut begreppen. Föreställningen Rätt vis är en humorfylld kabaré som spelas på Söderportgymnasiet kl.14.00 och 18.30. Läs mer på http://www.globalen.org/. OBS fri entré! Efteråt blir det tillfälle för samtal kring klimat- och rättvisefrågor. Boka in tiden redan nu!
lördag 12 september 2009
Afrika i fokus
I tisdags hölls ett seminarium på Söderportgymnasiet som FN-förbundet arrangerade. Det handlade om Afrika och hur det går med Millenniemålens uppfyllelse. Zounkata Tuina, borgmästare från Yaho, Burkina Faso berättade om utvecklingen i sitt land.
Kanvaly Sangare(Elfenbenskusten) diskuterade demokrati och mänskliga rättigheter i Västafrika. 
lördag 5 september 2009
Jag behövde en nästa
Medmänsklighet finns det alltför lite av. Det är vi nog alla överens om. ”Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig”, är ett gammalt talesätt – men en dålig ursäkt. Samtidigt finns det så många goda exempel, människor som helhjärtat ställer upp och engagerar sig, både ideellt och i sina arbeten.
Sveriges Kristna Råd har lanserat september som Diakonins månad. Det är en uppmaning till kyrkor och församlingar i alla samfund att speciellt uppmärksamma frågorna om medmänsklighet och sociala insatser. Det här är kärnfrågor i det kristna evangeliet. Många tycker nog att det märks allt för lite, och att de kristna ”bara pratar”. Bibelns Jesus umgicks mest med människor på ”livets skuggsida”, och fick kritik för det. Tron utan gärningar är död, står det i Jakobs brev i Nya Testamentet. Andlighet är att bry sig om hela människan. Vi som säger att vi tror på Gud och har Jesus som vår Herre, måste ständigt utmanas att ta detta på allvar.
I Kristianstad finns en hel del socialt engagemang för speciellt utsatta medmänniskor, från de kristna församlingarna. Söndagen den 6 september arrangerar Ekumeniska rådet en temakväll i Österängs kyrka kl.18.00 med rubriken Jag behövde en nästa. Representanter för LP-Kristianstad, Diakoniforum, Vä-Skepparslövs projekt för arbetslösa och en besöksgrupp på fängelset kommer att berätta om vad man gör. På det här sättet hoppas vi att fler kan inspireras att engagera sig.
Ekumeniska Rådet i Kristianstad
Bo Olsson, ordförande
Katarina Ekman, ELF
Alf Nordenström, Heliga Trefaldighet
Jessica Rembeck, Östermalmskyrkan
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090905/TYCKTTANKT/489548313/1028/ASIKTER/&/Vi-behover-en-nasta
Sveriges Kristna Råd har lanserat september som Diakonins månad. Det är en uppmaning till kyrkor och församlingar i alla samfund att speciellt uppmärksamma frågorna om medmänsklighet och sociala insatser. Det här är kärnfrågor i det kristna evangeliet. Många tycker nog att det märks allt för lite, och att de kristna ”bara pratar”. Bibelns Jesus umgicks mest med människor på ”livets skuggsida”, och fick kritik för det. Tron utan gärningar är död, står det i Jakobs brev i Nya Testamentet. Andlighet är att bry sig om hela människan. Vi som säger att vi tror på Gud och har Jesus som vår Herre, måste ständigt utmanas att ta detta på allvar.
I Kristianstad finns en hel del socialt engagemang för speciellt utsatta medmänniskor, från de kristna församlingarna. Söndagen den 6 september arrangerar Ekumeniska rådet en temakväll i Österängs kyrka kl.18.00 med rubriken Jag behövde en nästa. Representanter för LP-Kristianstad, Diakoniforum, Vä-Skepparslövs projekt för arbetslösa och en besöksgrupp på fängelset kommer att berätta om vad man gör. På det här sättet hoppas vi att fler kan inspireras att engagera sig.
Ekumeniska Rådet i Kristianstad
Bo Olsson, ordförande
Katarina Ekman, ELF
Alf Nordenström, Heliga Trefaldighet
Jessica Rembeck, Östermalmskyrkan
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090905/TYCKTTANKT/489548313/1028/ASIKTER/&/Vi-behover-en-nasta
onsdag 5 augusti 2009
Hur förvaltar och fördelar vi jordens resurser?
Tidningen Dagen har de senaste dagarna haft flera intressanta ledare, debattartiklar och insändare som handlar om vårt globala ansvar, inte minst som kristna.
Lena Klevenås från FIAN uppmanade den 30 juli Sveriges regering att skriva under det nya tilläggsprotokollet till ESK-konventionen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174421
Samma dag skrev Birger Thuresson om att Sverige måste följa de etiska liktlinjer för vapenexport som man själv satt upp! "Och framför allt måste vi leva upp till intentionerna att främja fred i världen." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174422
Tomas Hultberg från Malmö skrev igår den 4 augusti bl.a. så här: "Och om vi ska räknas bland utsugarna så borde åtminstone vi som kallas kristna och försöker leva med Bibeln som rättesnöre reagera, engagera oss och bli indignerade för Bibeln är rätt tydlig då det gäller just utsugare." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174643
Så till sist kom Thomas Österbergs med följande i sin ledare: "Bara med väckta samveten kan en ny utveckling bort från hungern skapas. Möjligheterna till förändring finns, som sagt. Något är grundläggande fel när svältande människor exporterar sin mat till oss i den rika världen i stället för att få del av den själva." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174590
Som enskild människa kan man känna vanmakt inför all denna destruktivitet. Varför ska människor svälta när det finns tillräckligt med mat? Vi måste säga ifrån, men också vara beredda att ändra vår egen livsstil.
På söndag kommer man i många kyrkor att tala om förvaltarskap, "Goda förvaltare" är temat. Tänk om vi då skulle passa på och lyfta fram det ansvar vi har som människor och ännu mer som kristna bekännare. Det är tungt och jobbigt att ta fram rättvisefrågor, miljöfrågor osv, men hur ska vi annars kunna bli "goda förvaltare"? Mitt i allt detta finns löftet om Guds kraft i vår svaghet, om Guds Ande som vill uppfylla oss när vi ställer oss till förfogande.
Lena Klevenås från FIAN uppmanade den 30 juli Sveriges regering att skriva under det nya tilläggsprotokollet till ESK-konventionen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174421
Samma dag skrev Birger Thuresson om att Sverige måste följa de etiska liktlinjer för vapenexport som man själv satt upp! "Och framför allt måste vi leva upp till intentionerna att främja fred i världen." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174422
Tomas Hultberg från Malmö skrev igår den 4 augusti bl.a. så här: "Och om vi ska räknas bland utsugarna så borde åtminstone vi som kallas kristna och försöker leva med Bibeln som rättesnöre reagera, engagera oss och bli indignerade för Bibeln är rätt tydlig då det gäller just utsugare." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174643
Så till sist kom Thomas Österbergs med följande i sin ledare: "Bara med väckta samveten kan en ny utveckling bort från hungern skapas. Möjligheterna till förändring finns, som sagt. Något är grundläggande fel när svältande människor exporterar sin mat till oss i den rika världen i stället för att få del av den själva." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174590
Som enskild människa kan man känna vanmakt inför all denna destruktivitet. Varför ska människor svälta när det finns tillräckligt med mat? Vi måste säga ifrån, men också vara beredda att ändra vår egen livsstil.
På söndag kommer man i många kyrkor att tala om förvaltarskap, "Goda förvaltare" är temat. Tänk om vi då skulle passa på och lyfta fram det ansvar vi har som människor och ännu mer som kristna bekännare. Det är tungt och jobbigt att ta fram rättvisefrågor, miljöfrågor osv, men hur ska vi annars kunna bli "goda förvaltare"? Mitt i allt detta finns löftet om Guds kraft i vår svaghet, om Guds Ande som vill uppfylla oss när vi ställer oss till förfogande.
lördag 25 juli 2009
Gudsriket - det radikala alternativet
Jag antydde i bloggen häromdagen att det skulle bli bibelstudium i Östermalmskyrkan om Gudsriket. En kort sammanfattning följer här:
1. Riket i Gamla Testamentet
Ps 145 t.ex talar om Gud som kung och hans rike står i alla tider. Ps 96 handlar om hur han dömer med rättfärdighet. Därför hyllar man honom. Enligt Ps.65:10 vårdar Han sig om hela skapelsen. När Gud får bestämma då är det shalom, fred, frid, harmoni, mellan människan -Gud, människa - människa och människan - naturen. Den fantastiska idén om jubelår och sabbatsår i 3 Mos.25 har med detta helhetsperspektiv.
Nu fungerade detta inte så bra därför att människorna inte ville inordna sig i Guds rike. Profeten Amos (kap.8) m.fl. kom med skarp kritik mot folkets sätt att behandla varandra. Gud stod på de fattigas sida. Trots domsord, landsförvisning och fångenskap finns ändå hoppet om upprättelse till sist. Jes. 9 talar om det stora ljuset, om fridsfursten som en dag skall födas.
2. Riket har kommit
Enligt Mark.1:15 säger Jesus att Tiden är inne, Guds rike är nära, Omvänd er och tro på budskapet. Nu hade det efterlängtade Gudsriket kommit, men inte så som man tänkt sig. När Pilatus ställer frågan till Jesus om han verkligen är Judarnas konung, svarar han "Mitt rike hör inte till denna världen". Joh.18:36.
Enligt Luk.17:20-21 säger han att "Guds rike är inom er". Det går inte att se med ögonen, men dess kraft är påtaglig. Man kan jämföra med det Jesus säger till Nikodemos i Joh.3:8, "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."
3. Rikets kännetecken
Jesus ifrågasatte ofta människors vanliga prioriteringar. Makt och ägande är inte det som gör människan lycklig. Saligprisningarna i Matt.5:1-12 vänder upp o ned på begreppen. De som är fattiga (invändigt eller utvändigt) gratuleras, likadant andra som man kanske borde tycka synd om. Jesus ställer fram ett barn och säger att det är störst i himmelriket, Matt.!8:1-5, han uppmanar en man i Matt.19:23-24 att sälja allt han äger, han visar på icke-våldets väg, Matt.26:51-54, och han ger sina efterföljare budet att älska sina fiender, Matt.5:38-48.
På många olika sätt får vi lära oss ett annat sätt att tänka och att prioritera. Guds rike kan inte tvingas på människor. Det handlar om sunt förnuft, och att våga överlåta sig åt denne radikale Herre.
4. Riket - ett befriat område
Jesu lärjungar levde i samma samhälle som alla andra, men "med er är det annorlunda", sade han, Luk.22:24-27. Här skulle tjänandet vara den viktigaste egenskapen, och själv visade han hur det kunde gå till. Lever man på detta annorlunda sätt blir många bekymmer onödiga, Matt.6:25-34. Gud har ju omsorg om oss. Han talar i Joh.17 om det motsägelsefulla att leva i den här världen, och ändå tillhöra ett annat rike. Vi kan jämföra med att vara ambassadör för t.ex. Sverige i ett annat land på jorden. Om det är en diktatur kan många uppleva den svenska ambassaden som "befriat område", dit man t.o.m. kan fly från sina förtryckare.
Efter Jesu uppståndelse verkar det som hans lärjungar fortfarande tror att ett nytt nationellt Israel ska upprättas av Jesus, som på kung Davids tid, Apg.1:6-8. Men han ger dem istället uppdraget att gå ut i världen och i den heliga andens kraft vittna om honom. Det befriade området ska nå till jordens yttersta gräns. Låt ditt rike komma, lärde Jesus sina första lärjungar och oss att be, Matt.6:10.
5. Riket som utmanar
Ibland säger man att det är "mycket snack och lite verkstad". Det kan gälla i den kristna kyrkan också. Vi har kanske glömt vad som står i Jak.2:14-17 om tron och gärningarna. Det är nödvändigt med en helhetssyn på livet. Andlighet är inte en sektion för sig själv, utan en kraft som ger liv och mening åt allt det vi gör i vardagen. Det här är en ständig utmaning till alla som kallar sig kristna.
Jesus använde bilder som surdeg och senapskorn för att beskriva himmelrikets inneboende krafter, Matt.13:31-33. Surdeg var för judarna en negativ bild, och senapskornet betraktades enligt vad jag läst som ett ogräs. Är det så vi ska se på Gudsriket? Vi ska inte tro att vi kan kontrollera eller stänga in Gud i våra kyrkor, organisationer eller traditioner. Han spränger alla gränser, och dyker upp där vi minst anar det.
Sök först Guds rike!
Det är detta som ger oss ett levande hopp i en dyster värld, 1 Petr.1:3-5. Vi får överlåta oss åt det rike som har kommit men som också är på väg. Det är att välja Livet! En konsekvens av detta är ett helhjärtat engagemang för rättvisa, fred och miljö!
Till sist en bild från tisdagens fina konsert i Östermalmskyrkan med Sara Arvidsson Band från Göteborg.
torsdag 23 juli 2009
Biobränsle på gott och ont
Det är ingen lätt fråga att ta ställning till. Är etanol som bilbränsle en bra lösning, eller gör den att fler människor svälter? Förra året försökte jag ta reda på vad olika experter sade i frågan, men blev ganska förvirrad. Goda miljökämpar och ivrare för mänskliga rättigheter kom med helt motstridiga svar. Jag skrev insändare i vår lokaltidning och försökte få till ett panelsamtal kring Världslivsmedelsdagen. Flera tackade för att jag tog upp frågan, men jag förstod att det var en het potatis. Med intresse har jag läst Dagens artikel om biobränsle. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174151
Det sägs ibland att hungern i världen beror inte på att det finns för lite mat, utan på att fattiga människor inte har råd att köpa den som finns. Vad jag förstår så är det stora delar av jorden som skulle kunna producera livsmedel, om man bara satte igång och fick resurser till det. Jag minns att man från Gröna Bilister svarade att det finns bra och dålig etanol, men bara dålig bensin! Så kan man också uttrycka det. Jag välkomnar mer kunskap och konkreta initiativ från experter och organisationer. Till dess kör jag vidare på ren skit, i min biogasbil.
Det sägs ibland att hungern i världen beror inte på att det finns för lite mat, utan på att fattiga människor inte har råd att köpa den som finns. Vad jag förstår så är det stora delar av jorden som skulle kunna producera livsmedel, om man bara satte igång och fick resurser till det. Jag minns att man från Gröna Bilister svarade att det finns bra och dålig etanol, men bara dålig bensin! Så kan man också uttrycka det. Jag välkomnar mer kunskap och konkreta initiativ från experter och organisationer. Till dess kör jag vidare på ren skit, i min biogasbil.
onsdag 22 juli 2009
Uexkull på Backåkra
Den 9 juli var jag på Backåkra och lyssnade på en föreläsning av Ole von Uexkull. Varje torsdag under juli hålls intressanta föredrag till dag Hammarskölds minne på den gård som han köpte strax före sin död 1961. Att det dessutom är min barndomstrakt gör det inte mindre lockande att komma till denna natursköna plats. På bilden syns Ole i samtal med Marie-Louise Wentzel, ordförande i Ystad-Österlens FN-förening.
Ole von Uexkull arbetar inom Right Livelihood Award Foundation, som ger ut det s.k. alternativa Nobelpriset. http://www.rightlivelihood.org/summary_swedish.html
Han berättade engagerat om pristagarkandidater som han mött, och om de utmaningar som världssamfundet står inför. Det civila samhället har, menade han, både ansvar och makt att vara en motkraft i förhållande till företag och myndigheter.
Den 23 juli är det journalisten Cecilia Uddén som besöker Backåkra. Tyvärr kan jag inte vara med då. Kanske åker jag dit den 30 juli och lyssnar på professor Annika Rabo som talar om Mellanöstern.
Själv kommer jag imorgon den 23 juli att leda ett bibelstudium i Östermalmskyrkan kl.19.00. Det handlar om Gudsriket- det radikala alternativet. Steget kan tyckas långt, men kanske inte ändå. Som jag ser det handlar Guds rike väldigt mycket om rättvisa, fred och miljö. Det är en vision som är radikalare än något politiskt program. Tyvärr har kyrkor och religiösa makthavare ofta tolkat om det, till att bli mer bekvämt men också tandlöst. Här finns en potential att återupptäcka och framför allt överlåta sig till.
söndag 17 maj 2009
Pengarna eller livet?
Den gamla klassiska frågan hade jag som tema för en predikan ikväll i Odalkyrkan i Kristianstad.
Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??
Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.
Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??
Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.
lördag 28 mars 2009
Earth hour - Ett litet ljus i mörkret
Ikväll sitter jag vid datorn med ett ett litet värmeljus på skrivbordet. Vi har släckt de elektriska lamporna. Hustrun sitter vid TV:n och jag vid datorn. Vi och många andra var väl lite undrande om det var OK med elektriska apparater under den mörka timmen, men det är det visst.
Man kan förstås undra om det här tjänar något till. Jo, jag tror att vi behöver markera vår övertygelse på konkreta sätt. Symboler är sådant som pekar utöver sig själv. Det här är en symbolhandling som visar att jag bryr mig. Jag är faktiskt också beredd att avstå något för det som är viktigare. Det behövs en mobilisering i vår värld för vårt klimat och vår miljö.
Fastan handlar ju om att det är en kamp som utkämpas. Men jag tror inte att det är den mot Portugal! Den bryr jag mig faktiskt inte om.
http://www.earthhour.org/home/se:sv
http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen
Ikväll har jag varit i Östermalmskyrkan och lyssnat på Christer Daelander från Svenska Baptistsamfundet. Han gav en mycket intressant skildring av situationen för baptister i Ukraina, Azerbajdzjan m.fl. länder i öst, men också från Thailand, Burma och Kongo. I många länder finns församlingar som kämpar mot både fattigdom och förföljelse, och för Mänskliga rättigheter. Han betonade att Baptistsamfundet vill arbeta för hela evangeliet till hela människan i en hel värld.
I morgon kommer Christer att predika i Östermalmskyrkan kl.11.00.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det lyser i en hel del fönster på andra sidan kanalen. Vi får väl se om det blir fler som tänds om några minuter, när Earth Hour är över. Det är ju viktigt att tända ljus också.
Man kan förstås undra om det här tjänar något till. Jo, jag tror att vi behöver markera vår övertygelse på konkreta sätt. Symboler är sådant som pekar utöver sig själv. Det här är en symbolhandling som visar att jag bryr mig. Jag är faktiskt också beredd att avstå något för det som är viktigare. Det behövs en mobilisering i vår värld för vårt klimat och vår miljö.
Fastan handlar ju om att det är en kamp som utkämpas. Men jag tror inte att det är den mot Portugal! Den bryr jag mig faktiskt inte om.
http://www.earthhour.org/home/se:sv
http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen
Ikväll har jag varit i Östermalmskyrkan och lyssnat på Christer Daelander från Svenska Baptistsamfundet. Han gav en mycket intressant skildring av situationen för baptister i Ukraina, Azerbajdzjan m.fl. länder i öst, men också från Thailand, Burma och Kongo. I många länder finns församlingar som kämpar mot både fattigdom och förföljelse, och för Mänskliga rättigheter. Han betonade att Baptistsamfundet vill arbeta för hela evangeliet till hela människan i en hel värld.
I morgon kommer Christer att predika i Östermalmskyrkan kl.11.00.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det lyser i en hel del fönster på andra sidan kanalen. Vi får väl se om det blir fler som tänds om några minuter, när Earth Hour är över. Det är ju viktigt att tända ljus också.
fredag 13 februari 2009
Vinter i Skåne
Den här veckan har det hänt som inte brukar hända i Skåne. Vi har fått snö och rejält med kyla. Det är riktigt vackra vyer, och inte minst barnen trivs förstås.
I onsdags hade vi andra träffen i studiecirkeln Skapelsevänligt, i Östermalmskyrkan. Den här gången deltog vi först i Jörgens rapport från en resa till Litauen. Han och Berit har besökt vår vänförsamling i Birzai. Man fick se fattigdom och påtagliga materiella brister, men också entusiasm och och glädje i arbetet. Här har man verkligen förstått vad andlighet är, att med Guds Andes kraft betjäna de svagaste och mest utsatta. Ett dagcenter för barn till missbrukare sprider värme och ger nytt hopp. Kanske kan vi vara med och stödja ytterligare. Men vi har också mycket att lära av dessa vänner.
Så fortsatte vi alltså att prata om Guds skapelse. Bibelns helhetssyn är en radikal utmaning till oss alla. Tänk om vi kunde få ett riktigt jubelår! Nästa gång är den 25 februari, och då är temat Rika och fattiga.
Till sist ett tack för Pekka Mellergårdhs artikel om Israel-Palestina i Dagen. Mycket balanserat och bra. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162802
I onsdags hade vi andra träffen i studiecirkeln Skapelsevänligt, i Östermalmskyrkan. Den här gången deltog vi först i Jörgens rapport från en resa till Litauen. Han och Berit har besökt vår vänförsamling i Birzai. Man fick se fattigdom och påtagliga materiella brister, men också entusiasm och och glädje i arbetet. Här har man verkligen förstått vad andlighet är, att med Guds Andes kraft betjäna de svagaste och mest utsatta. Ett dagcenter för barn till missbrukare sprider värme och ger nytt hopp. Kanske kan vi vara med och stödja ytterligare. Men vi har också mycket att lära av dessa vänner.
Så fortsatte vi alltså att prata om Guds skapelse. Bibelns helhetssyn är en radikal utmaning till oss alla. Tänk om vi kunde få ett riktigt jubelår! Nästa gång är den 25 februari, och då är temat Rika och fattiga.
Till sist ett tack för Pekka Mellergårdhs artikel om Israel-Palestina i Dagen. Mycket balanserat och bra. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162802
torsdag 5 februari 2009
Mest kristet om Israel-Palestina?
I onsdagens Dagen hade Douglas Brommesson en intressant artikel om olika kristna gruppers syn på Israel-Palestinakonflikten. Han ställde Livets Ord och en del andra frikyrkliga på den proisraeliska sidan, och Svenska kyrkan på den propalestinska. Det är schabloner som naturligtvis inte stämmer, även om det finns visst fog för dem. Enögdheten är påtaglig hos många. Ska det vara så svårt att använda samma måttstock för alla? Douglas lyfter fram den katolska kyrkan och i första hand franciskanerna, som allt sedan 1200-talet arbetat för brobyggande och försoning mellan judar och muslimer. Det låter spännande, och förtjänar mer uppmärksamhet.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162492
Men är alla andra så ensidiga? Vad jag förstår är det många kristna grupper som försöker bidra till dialog och försoning. Biståndsorganisationen Diakonia, som ju har en frikyrklig bas, arbetar för mänskliga rättigheter bland alla utsatta i området. Det ekumeniska följeslagarprogrammet som Sveriges Kristna Råd står bakom syftar till "att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten. Genom praktisk solidaritet stöds utsatta grupper - såväl palestinier som israeler." I Palestina finns många små kristna grupper av olika schatteringar, men de glöms ofta bort av västerländska kristna besökare. Jag tror att dessa som varken är judar eller muslimer kan känna sig trängda från alla håll.
Att vara utvald av Gud kan aldrig vara en ursäkt för våld mot medmänniskor. Det ger tvärtom ett ännu större ansvar att leva efter Hans rättfärdiga föredöme.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162492
Men är alla andra så ensidiga? Vad jag förstår är det många kristna grupper som försöker bidra till dialog och försoning. Biståndsorganisationen Diakonia, som ju har en frikyrklig bas, arbetar för mänskliga rättigheter bland alla utsatta i området. Det ekumeniska följeslagarprogrammet som Sveriges Kristna Råd står bakom syftar till "att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten. Genom praktisk solidaritet stöds utsatta grupper - såväl palestinier som israeler." I Palestina finns många små kristna grupper av olika schatteringar, men de glöms ofta bort av västerländska kristna besökare. Jag tror att dessa som varken är judar eller muslimer kan känna sig trängda från alla håll.
Att vara utvald av Gud kan aldrig vara en ursäkt för våld mot medmänniskor. Det ger tvärtom ett ännu större ansvar att leva efter Hans rättfärdiga föredöme.
måndag 5 januari 2009
Ett ofattbart lidande i Gaza
Både Israel och Hamas har skuld till den konflikt som uppstått. Men just nu är det Israels fullständigt cyniska agerande i Gaza som chockerar världen. Rapporter från invånare och inte minst från en norsk läkare vittnar om en fullständig desperation. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161523. Det är djupt ovärdigt ett kulturland som Israel att bete sig på det här sättet. 1½ miljon människor är instängda som i en säck. De allra flesta av dem har ingenting som helst med Hamas beskjutningar mot Israel att göra. Allt de önskar är att få överleva!
Om det nu är så att Israel är ett speciellt utvalt folk, så är ansvaret ännu tyngre! Det finns inget försvar för att bete sig så barbariskt. Nu måste det bli eldupphör och öppna gränser så att hjälp kan komma in. Inte ens Röda Korset har man släppt fram.
Våld kan inte skapa trygghet, utan bara hat och vrede.
Om det nu är så att Israel är ett speciellt utvalt folk, så är ansvaret ännu tyngre! Det finns inget försvar för att bete sig så barbariskt. Nu måste det bli eldupphör och öppna gränser så att hjälp kan komma in. Inte ens Röda Korset har man släppt fram.
Våld kan inte skapa trygghet, utan bara hat och vrede.
lördag 6 december 2008
Ett omväxlande arbete
Mitt jobb på Furuboda Folkhögskola har ett mycket skiftande innehåll. Jag kallas för skolassistent, men presenterar mig ofta som diversearbetare. I måndags åkte de flesta av våra kursdeltagare till Kristianstad Bowlingcenter. Det kan vara skönt att bryta av studierna med att göra något annat, som att spela bowling. Det var mycket uppskattat. De som pga rörelsehinder inte kan hålla ett bowlingklot, får använda en speciell ränna. Det finns förresten ett referat på www.furuboda.se. Där kan du också hitta ett alldeles färskt nummer av vår tidning, Furuboda.Nu.
På tisdagseftemiddagar brukar jag hjälpa till med en lektion som kallas Verkstad. Det är inte så tekniskt som det låter. Deltagarna som läser behörighetsämnen kan då plugga på det ämne man själv känner mest behov av, och några lärare finns tillhands för vägledning. För min del blir det oftast frågor om matte. Just den här tisdagen ägnade sig faktiskt flera åt att göra i ordning påsar med hemmagjort godis och kakor till den julmarknad som pågår på Furuboda. Första "leveransen" tog snabbt slut, så nu gällde det att ordna påfyllning.
I onsdags fick jag med kort varsel hoppa in och ta hand om en lektion i Socialt samspel. Vad gör man då? Ja, eftersom jag är intresserad av FN-frågor och inte minst Mänskliga rättigheter, så tog jag fram den s.k. kortövningen. Det innebär att man i grupper får ett antal kort med olika rättigheter, men tyvärr måste man prioritera bort fem stycken. Gruppen skall diskutera sig fram till ett enigt beslut och motivera varför. I samtalet som följer kan ledaren kommentera att de Mänskliga Rättigheterna så som de presenteras i FN:s deklaration är en odelbar helhet. Om det var svårt att rangordna, så är det rätt uppfattat. Det är en omöjlig uppgift. Vi fick ett intressant samtal i gruppen.
På tal om Mänskliga rättigheter så inleds jubileumsåret nu på onsdag den 10 december. Då är det 60 år sedan detta viktiga dokument undertecknades. "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter..." -Men så är det ju inte, kommenterar många. Människor värderas väldigt olika. Jo, precis, men grundvärdet är detsamma. En viktig detalj brukar jag påpeka när dess första artikel kommer på tal. Det engelska ordet dignity har här översatts med värde, men det borde väl egentligen heta värdighet. Människans värdighet är lika eftersom vi alla är skapade av samme Gud, och till hans avbild. Att vi sedan tyvärr värderas olika är en annan sak. I Kristianstadsbladet har den nystartade Amnestygruppen uppmärksammats. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081205/KRISTIANSTAD/784068051
Jag vill önska Carolina och hennes vänner i Amnesty all lycka och framgång i arbetet för just de mänskliga rättigheterna.
Åter till vardagen på Furuboda så fick jag vikariera i Mediakursen i fredags. Eftersom jag är gammal radiot, så gillade jag förstås att få prata om radio. Deltagarna i kursen tränade på att redigera i ett väldigt praktiskt dataprogram som heter Audacity. Kanske kan det bli något program så småningom, och i bästa fall utlagt på nätet.
Så är det helg igen och jag har bl.a. ägnat mig åt att förbereda söndagens predikan i Odalkyrkan. Andra advent handlar om att Jesus inte bara har kommit en gång, utan också skall komma tillbaka och upprätta sitt rike. Det är det hoppet som kan ge oss mod och inspiration att arbeta för en hel värld, mitt i allt kaos och alla kriser med ekonomi och klimat.
På tisdagseftemiddagar brukar jag hjälpa till med en lektion som kallas Verkstad. Det är inte så tekniskt som det låter. Deltagarna som läser behörighetsämnen kan då plugga på det ämne man själv känner mest behov av, och några lärare finns tillhands för vägledning. För min del blir det oftast frågor om matte. Just den här tisdagen ägnade sig faktiskt flera åt att göra i ordning påsar med hemmagjort godis och kakor till den julmarknad som pågår på Furuboda. Första "leveransen" tog snabbt slut, så nu gällde det att ordna påfyllning.
I onsdags fick jag med kort varsel hoppa in och ta hand om en lektion i Socialt samspel. Vad gör man då? Ja, eftersom jag är intresserad av FN-frågor och inte minst Mänskliga rättigheter, så tog jag fram den s.k. kortövningen. Det innebär att man i grupper får ett antal kort med olika rättigheter, men tyvärr måste man prioritera bort fem stycken. Gruppen skall diskutera sig fram till ett enigt beslut och motivera varför. I samtalet som följer kan ledaren kommentera att de Mänskliga Rättigheterna så som de presenteras i FN:s deklaration är en odelbar helhet. Om det var svårt att rangordna, så är det rätt uppfattat. Det är en omöjlig uppgift. Vi fick ett intressant samtal i gruppen.
På tal om Mänskliga rättigheter så inleds jubileumsåret nu på onsdag den 10 december. Då är det 60 år sedan detta viktiga dokument undertecknades. "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter..." -Men så är det ju inte, kommenterar många. Människor värderas väldigt olika. Jo, precis, men grundvärdet är detsamma. En viktig detalj brukar jag påpeka när dess första artikel kommer på tal. Det engelska ordet dignity har här översatts med värde, men det borde väl egentligen heta värdighet. Människans värdighet är lika eftersom vi alla är skapade av samme Gud, och till hans avbild. Att vi sedan tyvärr värderas olika är en annan sak. I Kristianstadsbladet har den nystartade Amnestygruppen uppmärksammats. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081205/KRISTIANSTAD/784068051
Jag vill önska Carolina och hennes vänner i Amnesty all lycka och framgång i arbetet för just de mänskliga rättigheterna.
Åter till vardagen på Furuboda så fick jag vikariera i Mediakursen i fredags. Eftersom jag är gammal radiot, så gillade jag förstås att få prata om radio. Deltagarna i kursen tränade på att redigera i ett väldigt praktiskt dataprogram som heter Audacity. Kanske kan det bli något program så småningom, och i bästa fall utlagt på nätet.
Så är det helg igen och jag har bl.a. ägnat mig åt att förbereda söndagens predikan i Odalkyrkan. Andra advent handlar om att Jesus inte bara har kommit en gång, utan också skall komma tillbaka och upprätta sitt rike. Det är det hoppet som kan ge oss mod och inspiration att arbeta för en hel värld, mitt i allt kaos och alla kriser med ekonomi och klimat.
tisdag 28 oktober 2008
FN-dagen i fredags
I Kristianstad firades FN-dagen som vanligt i Östermalmskyrkan. Ett 50-tal personer infann sig denna fredagskväll.
Johan Lundberg åkte som 20-åring till Kambodja för att arbeta som volontär i 2½ månad på ett barnhem. Han åkte hem till Kristianstad och jobbade några månader. Samtidigt samlade han in över 200.000 kr förutom en hel del utrustning. Tillbaka i Phnom Penh blev han biträdande direktor i SFODA, den organisation som bland annat tar hand om föräldralösa barn. Efter ett halvår avslutade Johan sitt arbete och kom hem igen i somras. Nu berättade han hur det lyckats att utveckla arbetet på och runt barnhemmet. Det var fascinerande att få höra hur denne unge kille organiserade skolundervisning, lärde tjejerna spela basket, förbättrade matstandarden och på många andra sätt gav fattiga barn en framtidstro.
Johans berättelse var inspirerande för både yngre och äldre. På något sätt kan vi alla vara med och göra en insats, ”alla kan göra skillnad”. I FN-dagsprogrammet medverkade också Hanna Andersson, Louise Krook och Ida Lundin med fin sång och tvärflöjt, ackompanjerade av Karin Gerdin.
FN-föreningens ordförande Ing-Britt Pettersson-Nyholm gratulerades till utmärkelsen Årets FN-supporter, något som hon gjort sig väl förtjänt av. I sitt tal berörde Ing-Britt FN:s millenniemål, och hur nödvändigt det är med internationellt samarbete både genom FN och på annat sätt.
För att uppmärksamma det Internationella Potatisåret serverades som avslutning bakad potatis med tillbehör. Då gavs också utrymme för mer frågor och samtal under gemytliga former. Ett 20-tal ungdomar som brukar träffas i Östermalmskyrkan på fredagskvällar fick på det här sättet också impulser till globalt engagemang. Bidraget till FN-förbundets skolmatsprojekt blev 1
800kr.http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081024/KRISTIANSTAD/427803999
Johan Lundberg åkte som 20-åring till Kambodja för att arbeta som volontär i 2½ månad på ett barnhem. Han åkte hem till Kristianstad och jobbade några månader. Samtidigt samlade han in över 200.000 kr förutom en hel del utrustning. Tillbaka i Phnom Penh blev han biträdande direktor i SFODA, den organisation som bland annat tar hand om föräldralösa barn. Efter ett halvår avslutade Johan sitt arbete och kom hem igen i somras. Nu berättade han hur det lyckats att utveckla arbetet på och runt barnhemmet. Det var fascinerande att få höra hur denne unge kille organiserade skolundervisning, lärde tjejerna spela basket, förbättrade matstandarden och på många andra sätt gav fattiga barn en framtidstro.
Johans berättelse var inspirerande för både yngre och äldre. På något sätt kan vi alla vara med och göra en insats, ”alla kan göra skillnad”. I FN-dagsprogrammet medverkade också Hanna Andersson, Louise Krook och Ida Lundin med fin sång och tvärflöjt, ackompanjerade av Karin Gerdin.
FN-föreningens ordförande Ing-Britt Pettersson-Nyholm gratulerades till utmärkelsen Årets FN-supporter, något som hon gjort sig väl förtjänt av. I sitt tal berörde Ing-Britt FN:s millenniemål, och hur nödvändigt det är med internationellt samarbete både genom FN och på annat sätt.
För att uppmärksamma det Internationella Potatisåret serverades som avslutning bakad potatis med tillbehör. Då gavs också utrymme för mer frågor och samtal under gemytliga former. Ett 20-tal ungdomar som brukar träffas i Östermalmskyrkan på fredagskvällar fick på det här sättet också impulser till globalt engagemang. Bidraget till FN-förbundets skolmatsprojekt blev 1
800kr.http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081024/KRISTIANSTAD/427803999
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
