Mänskliga Rättigheter i Globala veckan

Det har gått exakt en månad sedan mitt förra blogginlägg, ser jag. Det är konstigt det där med inspiration. Ibland måste man bara skriva av sig. Ibland känns det inte alls meningsfullt.  Fördelen med en sån här blogg är att det inte finns några krav vad man ska prestera. Oftast handlar det om att komma igång.
Den gångna veckan har det varit Kyrkornas Globala Vecka. Förr har jag varit med och arrangerat ekumeniska arrangemang, men i år blev det inte något. Engagemanget för de globala rättvisefrågorna förenat med kristen tro, märks inte överallt. Årets tema har varit Skapelsefred byggs inte med vapen. Det handlar om kritik mot den cyniska svenska vapenexporten bl.a. Är det kanske för jobbigt att sätta sig in i?
I början av veckan hölls årets MR-dagar i Örebro. Jag har varit med på några av de tidigare MR-dagarna, men hade tyvärr inte möjlighet att åka i år. Kanske kan man läsa en del av materialet i efterhand. Håkan Arenius hade en intressant krönika i Dagen om människorättskämpar förresten.
Igår var det Afrikakväll i Östermalmskyrkan. Jag tror vi var 150 personer som åt en massa god mat från flera afrikanska länder. Vi fick höra musik, se dansinslag och umgås på ett gemytligt sätt. Även om det inte pratades om globala frågor, så fick vi praktisera en mångkulturell gemenskap i den Globala veckan.
Så idag på Domsöndagen hade jag uppdraget att leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan. Berättelsen i Matt.25 leder ju rätt in i frågan om hur vi tar vårt ansvar för dem som Jesus kallar sina minsta bröder. Jag citerade också Psalt.96, där lovsången och domsperspektivet förenas på ett fantastiskt sätt. Den rättvisa domen är den förtrycktes enda hopp. Passade på att lägga fram listor för uppropet kring Millenniemålen. Vi behöver trycka på politikerna när det gäller att följa upp dessa fina löften.