I valet och kvalet

Så är det då dags för valdagen. Efter gudstjänsten tar hustrun och jag en promenad till vallokalen. Är det en plikt att rösta, eller vad är det egentligen? Ja på något sätt handlar det ju om att ta sitt ansvar som medborgare. Men jag kan förstå att inte alla har förmåga att sätta sig in i frågorna på ett någorlunda rimligt sett. Då är det lätt att man röstar som omgivningen tycker eller utifrån partiledarnas utseende och liknande ovidkommande saker. Kanske lika bra att rösta blankt i sådana lägen.
Själv har jag alltid försökt hålla mig informerad om det politiska spelet. Jag följer procenträkning och mandatberäkning ungefär som en sportfantast räknar mål och poäng. Men jag har aldrig tagit steget in i något parti. En person bad mig en gång att prata med mina partivänner. -Jag har inga sådana, svarade jag. Men efteråt tänkte jag att det var precis tvärtom. Jag har ju vänner i alla partier, nästan. Det känns som en rikedom. Mötet i Östermalmskyrkan för två veckor sedan, som jag har refererat här, visar något av mitt engagemang. Som titeln på den här bloggen antyder, vill jag gärna vara en "Brobyggare". Att helt bekänna sig till ett parti känns lite främmande. Men det är kanske tur att inte alla tänker som jag.
Mitt engagemang i FN-rörelsen och med miljö-, freds- och rättvisefrågor med kristen utgångspunkt, är väl också politik på sitt sätt. Allmänt tycker jag de de globala frågorna fått alldeles för liten plats i årets valrörelse. Vi måste tänka lite mer långsiktigt.
Kolla gärna Sändarens valblogg
Tidningen Dagen har en intressant valbevakning och har bl.a. undersökt hur frikyrkligt engagemang och politisk färg hör ihop.
Roligt att baptistpionjärer som F.O. Nilsson hade en så stor betydelse för den demokratiska uppbyggnaden av Sverige.