Hur förvaltar och fördelar vi jordens resurser?

Tidningen Dagen har de senaste dagarna haft flera intressanta ledare, debattartiklar och insändare som handlar om vårt globala ansvar, inte minst som kristna.

Lena Klevenås från FIAN uppmanade den 30 juli Sveriges regering att skriva under det nya tilläggsprotokollet till ESK-konventionen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174421



Samma dag skrev Birger Thuresson om att Sverige måste följa de etiska liktlinjer för vapenexport som man själv satt upp! "Och framför allt måste vi leva upp till intentionerna att främja fred i världen." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174422



Tomas Hultberg från Malmö skrev igår den 4 augusti bl.a. så här: "Och om vi ska räknas bland utsugarna så borde åtminstone vi som kallas kristna och försöker leva med Bibeln som rättesnöre reagera, engagera oss och bli indignerade för Bibeln är rätt tydlig då det gäller just utsugare." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174643

Så till sist kom Thomas Österbergs med följande i sin ledare: "Bara med väckta samveten kan en ny utveckling bort från hungern skapas. Möjligheterna till förändring finns, som sagt. Något är grundläggande fel när svältande människor exporterar sin mat till oss i den rika världen i stället för att få del av den själva." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174590

Som enskild människa kan man känna vanmakt inför all denna destruktivitet. Varför ska människor svälta när det finns tillräckligt med mat? Vi måste säga ifrån, men också vara beredda att ändra vår egen livsstil.
På söndag kommer man i många kyrkor att tala om förvaltarskap, "Goda förvaltare" är temat. Tänk om vi då skulle passa på och lyfta fram det ansvar vi har som människor och ännu mer som kristna bekännare. Det är tungt och jobbigt att ta fram rättvisefrågor, miljöfrågor osv, men hur ska vi annars kunna bli "goda förvaltare"? Mitt i allt detta finns löftet om Guds kraft i vår svaghet, om Guds Ande som vill uppfylla oss när vi ställer oss till förfogande.

Årsmötestider

Vid den här tiden på året duggar årsmötena tätt.Jag nämnde i förra veckan att vi skulle ha årsmöte i Kristianstads FN-förening. Det blev ett bra sådant, med god stämning och optimism. Man kan tycka att 17 personer är lite i en förening med över 100 medlemmar, men många nöjer sig med att följa verksamheten på avstånd. Det är bra att de vill vara med på det sättet i alla fall.
Närmast på programmet står att försöka ordna en Afrikakväll under april. Datum är inte bestämt.
I fredags hade Östermalmskyrkans Barn och Ungdom sitt årsmöte. Jag gick dit och anmälde mig som stödmedlem. Det är uppskattat även där. Jag följer ungdomarnas engagemang med intresse, även om jag inte är aktiv som ledare i någon grupp. Superfredag, Söndagsskola och Ungdomsgrupp samlar tillsammans en stor mängd barn och ungdomar varje vecka.
Kommande lördag är det dags för årsmöte i Östermalmskyrkans församling. Visst är det mycket formaliteter som måste till. Men det är också ett tillfälle för eftertanke, tacksamhet, utmaningar och förtroenden som vi ger och får. Så för mig är årsmöten inte något tråkigt och jobbigt.
Nästa vecka förbereder jag ännu ett årsmöte. Då är det Ekumeniska Rådet i Kristianstad. Där möts representanter för alla kyrkor och församlingar i Kristianstad, och det är väldigt spännande.
Varje folkrörelse har sin speciella uppgift. Men de har har också de gemensamt att de förvaltar ett demokratiskt arv. Det är viktigt för hela samhället.