Vinter i Skåne

Den här veckan har det hänt som inte brukar hända i Skåne. Vi har fått snö och rejält med kyla. Det är riktigt vackra vyer, och inte minst barnen trivs förstås.
I onsdags hade vi andra träffen i studiecirkeln Skapelsevänligt, i Östermalmskyrkan. Den här gången deltog vi först i Jörgens rapport från en resa till Litauen. Han och Berit har besökt vår vänförsamling i Birzai. Man fick se fattigdom och påtagliga materiella brister, men också entusiasm och och glädje i arbetet. Här har man verkligen förstått vad andlighet är, att med Guds Andes kraft betjäna de svagaste och mest utsatta. Ett dagcenter för barn till missbrukare sprider värme och ger nytt hopp. Kanske kan vi vara med och stödja ytterligare. Men vi har också mycket att lära av dessa vänner.
Så fortsatte vi alltså att prata om Guds skapelse. Bibelns helhetssyn är en radikal utmaning till oss alla. Tänk om vi kunde få ett riktigt jubelår! Nästa gång är den 25 februari, och då är temat Rika och fattiga.
Till sist ett tack för Pekka Mellergårdhs artikel om Israel-Palestina i Dagen. Mycket balanserat och bra. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162802

Besök från Litauen och trädgårdsmöte

I lördags kom fem personer från staden Birzhai i norra Litauen, hit till Kristianstad. Under söndagen möttes vi först i Östermalmskyrkan, där de både sjöng och berättade om sin församling. Pastor Linas gav en inspirerande hälsning. Min uppgift var att hjälpa till med språket. Tyvärr kan jag inte litauiska, ett mycket speciellt språk. Men åtminstone en i gruppen talar bra engelska, så vi löste det. Med teknikens hjälp såg det nästan ut som jag tolkade från litauiska!

Vid eftermiddagens trädgårdsmöte hos Bagaren i Viby, medverkade våra gäster från Birzai med uppskattad sång. Jag talade om Ett lyckligt liv, med hänvisning till Matt.6:25-31. Jesus talade om alla de onödiga bekymmer vi människor gör oss för mat och kläder. Fåglarna och liljorna kan lära oss att lita på Guds omsorg. Vi är alla värdefulla i hans ögon! Hemligheten till att kunna släppa onödiga bekymmer är att söka Guds rike först. När vi ställer oss med svaghet och brister till Guds förfogande, har vi tillgång till hans resurser, men bara då!

Det finns gott om duktiga människor i den här världen. Men i Guds rike finns bara sådana som har misslyckats! Stämmer det inte? Känner du någon som inte har misslyckats?

Nästa möte med vännerna från Litauen blev i onsdags. I Östermalmskyrkan berättade de då om det sociala arbete bland gatubarnen i Birzhai, som pingstförsamlingen där bedriver. Det är mycket gripande att höra om hur man bedriver dagverksamhet för barn som har alkoholiserade föräldrar, och som tidigt lockas att bli "värstingar". Här får de för första gången uppleva kärlek och värme och ett värde som människor. Då sker under! En av flickorna som var med, hade själv en missbrukarbakgrund, och hon är ett tydligt bevis på vad Guds kärlek kan betyda och förvandla, när hans församling söker Guds rike först och låter det få praktiska konsekvenser. Man berättade om hur myndigheterna ställde sig avvisande till församlingens sociala projekt, även sedan man kunnat visa många goda resultat. Cyniskt! De här barnen "finns inte". Man vill inte se verkligheten. Vilken människosyn!

När jag hör det här tänker jag på Den oemotståndliga revolutionen, en bok av Shane Claiborne, som jag just nu läser. Ber att få återkomma om den. Även här finns många fantastiska exempel på hur människor i olika miljöer lever ut den kristna tro som så lätt blir teori och nostalgi!