Frikyrkligt samgående och kristen enhet

I Kristianstadsbladet har man idag uppmärksammat planerna på en ny gemensam kyrka för Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Förstahandsinformation kan man få på www.gemensamframtid.se. Jag tycker att tidningen ger en rättvisande bild av den process som pågår. Det är en svår balansgång att ta hänsyn till de lokala församlingarnas självständighet samtidigt som man vill ha en enhetlighet som ger kyrkan en tydlig profil. För min del har jag hävdat att det måste få lov att spreta. Den gamla sortens lojalitet till ett speciellt samfund eller kyrka finns inte längre. Man ser sig som kristen helt enkelt, och det är den lokala församlingen som de flesta medlemmar identifierar sig med. När man flyttar till en ny ort t.ex. är det vanligt att söka sig till en kyrka där man trivs, oavsett samfund. Östermalmskyrkans församling som jag tillhör, är ansluten till tre samfund men det finns också många som har sina rötter i andra kyrkor eller som inte har någon kristen bakgrund alls. Så jag tror att kyrkor och samfund i framtiden måste fungera enligt nätverksmodellen med stor lokal frihet. Börjar man styra uppifrån blir det risk för sprickor.
Dopfrågan har lyfts fram i artikeln, och där tror jag det är nödvändigt att församlingar med en baptistisk bakgrund frimodigt kan fortsätta att döpa människor som själva begär det, även om de skulle råka vara barndöpta. Uppfattningen att dopet är en mötesplats där människan bejakar Guds nåd, måste respekteras.

Om det är så att församlingarna avkrävs en lojalitetsförklaring till den gemensamma kyrkan, kommer säkert många församlingar att tacka nej ifall man inte kan ställa upp på allt. Sådana signaler har redan kommit från det nätverk som omnämns.  Då har jag ett konkret förslag:  Associativt medlemskap för lokala församlingar. Det kan vara en möjlighet t.ex. för församlingar som också tillhör t.ex EFK, Pingst eller SAM.

I arbetet med Gemensam Framtid har hela tiden hävdats att detta handlar om riksorganisationerna. För de lokala församlingarna är ett samgående på vissa håll naturligt, men absolut inte överallt. I vissa fall har man relationer åt andra samfund, och i vissa fall är det mer effektivt att jobba vidare var för sig. I den andra artikeln i Kristianstadsbladet har representanter för Odalkyrkan och Östermalmskyrkan intervjuats. Dessa församlingar lever i god gemenskap med varandra, men man kan väl säga att vi har olika nischer. På söndag har jag förresten lovat predika i Odalkyrkan!

Enhet och samgående är inte samma sak. Jag kan förstå att många undrar varför inte alla kristna kan samlas under ett "paraply". Men ibland är det mer praktiskt att arbeta var för sig och ändå mot samma mål. Vi ska sträva mot en synlig enhet, men det måste få ta sin tid. Ofta är det när vi förenas i den gemensamma uppgiften  att tjäna människor praktiskt i det samhälle vi bor, Glädjens budskap till de fattiga, som enheten blir naturlig.