Helg i Stockholm

Efter ett par intensiva veckor på GLOBAL-torget, åkte hustrun och jag till Stockholm i lördags. Vi skulle träffa hennes föräldrar, men också släktingar från USA. Det blev ett glatt möte på söndagen, och sedan ett par timmar tillsammans med USA-familjen på Drottningholm. Största upplevelsen där var nog de kungliga fåren! Högvakten är ju ett spektakel för sig. Men hela miljön är ju härlig att njuta av.
Nu är det sista semesterdagen, och då har jag bl.a. varit med och röjt bort resterna av GLOBAL-torget. Det är ju den tråkigaste delen, men ofrånkomlig. Så småningom får vi utvärdera insatserna. I morgon är det dags för Furuboda och uppladdningen för helgens Skrivarkurs.
Ikväll var det Bibel och bön i Östermalmskyrkan. Jag delade några tankar kring Bön- Att samarbeta med Gud.
Vi fick ett fint samtal, och möjlighet att be tillsammans.

Är det lönsamt att be?

En söndag i maj predikade jag i Osby Missionskyrka om Bönen. Några tankar vill jag återge här:
Krav på lönsamhet möter vi på alla områden i samhället idag. I det perspektivet kan det vara lockande att lägga lönsamhetsperspektiv även på bönen. I Bergspredikan presenterar Jesus en radikal livsstil som är väldigt självklar och samtidigt nästan ouppnåelig. Det viktigaste kvalitén i livet är äktheten, och det gäller även bönen. Läs Matteus 6:5-8.

• Bön är inte uppvisning

"Hycklarna" presenteras av Jesus som varnande exempel. De vill gärna synas och höras. De vill ha omgivningens erkännande och beröm för sin fromhet och andlighet. Idag är det väl inte så vanligt att man står i gathörnen och ber. snarare kanske vi skäms för att visa vår tro och bön. Men visst kan det finnas ett mått av uppvisning i våra bönetraditioner.
Bön är inte ett sätt att köpa varken välsignelser eller anseende. Bön är något annat än magi!  Det är ju inte Gud som skall bevekas eller förändras, utan vi! Det är lätt att kritisera dem som ber för lite, men hur äkta är vår egen bön?? Vilka motiv har vi?

• Bön är närhet

I "kammaren" får vi tala ut med Gud. Han tål att höra både vårt tack och vår klagan. Men i bönen får vi framför allt lyssna. Det är ett samtal med Gud. Är vi intresserade av det? Får Gud en chans att tala till mig? "Lönen" består inte alltid av att vi får det vi "beställer". Men det kan hända att vi blir lite mer fyllda av Guds sinne och Ande, att vi blir lite mer lika Gud. Detta går inte att mäta och redovisa, men märks i vårt sätt att leva.
Den gemensamma bönen har sin betydelse. Vi kan uppmuntra varandra genom bönen. Jesus uppmanar oss att komma överens om att be. Men denna bön måste vara personlig och äkta. Då kan vi svetsas samman. Formen har mindre betydelse.

• Bön är samarbete med Gud

Varför ska vi be, om Gud ändå redan vet allt? Det är en vanlig fråga och helt logisk. Egentligen betyder det inte så mycket hur fint vi kan uttrycka oss. Men bön är överlåtelse. "Ske din vilja!", lärde Jesus oss att be.  Gud vill ha vår bön för att kunna samarbeta med oss. Vi behöver bönen för att förstå vårt beroende. Det är en relation av kärlek.
Bön är aldrig "bara bön". Därför kan det vara farligt att be. Gud kanske vill använda mig för att uppfylla bönen.  Den som ber ställer sig till Guds förfogande. Vår svaghet eller brist på resurser har aldrig varit ett hinder för Gud. Det är snarare när vi tror att vi kan själva som det blir problem. Det vi är och har får vi lämna över. resultatet får Gud ta hand om.
Hur blir det med lönsamheten då?
Gud ser till vår längtan och vill vårt bästa. Men vi ska inte tänka alltför kortsiktigt och egoistiskt.
Våga släppa alla masker och möta Gud öga mot öga. Våga vara äkta!

När du ber om förlåtelse - Ge förlåtelse!
När du ber om fred - Lev i fred!
Låt hela livet bli en bön!

Bön för Egypten

Från Baptistsamfundet kommer en vädjan om bön för trosfränder i Egypten och hela deras folk. Det känns väldigt angeläget i dessa dagar då allt verkar vara i gungning. Jag kan förstå den folkliga vreden över en korrupt och odemokratisk regim. Men vad fortsättningen blir vet vi ingenting om. Låt oss därför be Gud om fred och välgång i Egypten

Gud i Almedalen och i Mexikanska Gulfen

Nu har den här bloggen legat i dvala en dryg månad. Frågan är om jag ska orka ta tag i den på nytt. Jag gör ett försök. Almedalsveckan är just avslutad. Bland alla politiker och opinionsbildare fanns en grupp som ville väcka uppmärksamhet under rubriken "Jesus for President".  Det är kristna ungdomar som berättar om sin tro på Jesus och hans utgivande kärlek, ibland på ett utmanande sätt. Man erbjöd sig t.ex. att tvätta Visbybornas fötter. Det påminner naturligtvis om vad Jesus gjorde med sina lärjungar, och sedan befallde dem att fortsätta med. Johannesevangeliet kap.13, verserna 4-15. Jag har många gånger funderat över varför det bibelordet tappats bort. http://www.jesusforpresident.se/viewNavMenu.do?menuID=24&oid=424
Äkta Gudstro handlar om att "tvätta fötter" och på annat sätt tjäna sina medmänniskor. I USA har en grupp kristna ledare tillsammans med judar och muslimer begett sig till New Orleans och den katastrofdrabbade Gulfen. De lyssnar på människors förtvivlan över det som hänt. Nej, säger Jim Wallis, det är inte Gud som orsakat oljekatastrofen, utan människors dårskap. Många som lever i området har blivit djupt deprimerade av det som hänt, men några säger att tron på Gud har hjälpt dem att överleva trots allt. Nu vill man att vi ber för alla de människor och den natur som drabbats, men också för ett uppvaknande bland beslutsfattarna. De måste inse att oljans tid är förbi och att det nu behöva ren energi.
http://go.sojo.net/campaign/pledge_to_next_gen

I morgon är det söndag och ekumenisk gudstjänst i Tivoliparken.
http://www.kyrktorget.se/kyrkorna.kristianstad
Det blir säkert i varmaste laget, men det är väl bättre än att det regnar. Tjernobylbarnen från lägret i Broby medverkar som vanligt.
http://tjernobylbarnen.se På eftermiddagen ska FN-föreningen/Unicef ha ett tält med barnaktiviteter i anslutning till en barnloppis under Kristianstadsdagarna. www.globalen.org. Det ska bli roligt.

Far skulle ha fyllt 110 år idag

I november 1995 avled min far, Oscar. Han var född den 30 december 1899, och blev alltså närmare 96 år. Idag skulle han alltså ha fyllt 110 år. Det är kanske inte så mycket att uppmärksamma, men likaväl som andra jubileer. För mig är det naturligt att en sådan här dag uttrycka tacksamhet för det far fick betyda.
Han var 48 år när han gifte sig, 52 år när jag föddes och 54 när min bror föddes. Inget av det är väl särsklit typiskt. Far var född i en helt annan tid än vår och det märktes föstås. Han var känd som en gentleman som inte kunde svika dem som behövde hans hjälp. Lanthandlarlivet var inte så luckrativt, men det handlade om service. Det mest påtagliga var ändå hans hängivna gudstro och böneliv.
Så är det dags för årsskifte igen. Vi ser tillbaka med tacksamhet på det år som ligger bakom. I mars var det mors tur att lämna jordelivet. En tomhet infann sig, men framför allt tacksamhet. I stora världen har man pratat om kriser av olika slag. Vad ska man hoppas på?
Nyårshelgen firar min fru och jag på Furuboda, där vi ska vara värdar. I nyårsbönen har jag tänkt läsa från Klagovisorna kap.3 "Herrens nåd är det att det inte är ute med oss..". Sen blir det fest kvällen lång. Den första dagen på 2010 firar vi Herrens måltid på kvällen. Det är en god start på året.

Dags att stoppa våldet

Avslutningen av år 2008 präglas de ytterst sorgliga rapporterna från Gaza. Hur kan man tro att ett så skoningslöst våld ska kunna vara till nytta för någon? Vems är då skulden? Att Hamas är en hänsynslös terrororganisation är känt sedan länge. Visst har man byggt upp en del humanitär verksamhet. Men det verkar inte som man egentligen bryr sig om sitt eget folk, Gazaborna och andra palestinier. Raketskjutningarna mot Israel går inte att försvara. Det är också obegripligt varför man inte vill ta emot den humanitära hjälp som ex Egypten erbjuder. Nog är det cyniskt.

Samtidigt är det Israel som står för massdödandet. Det är en illusion att tro att man kan döda bara Hamasaktivister. Barn och andra civila stryker med, och tvingas leva i skräck och umbäranden. Det är inte värdigt en civiliserad stat som Israel vill se sig som, att använda detta övervåld.
Omvärlden måste kräva besinning av båda parter. Hämnden löser inga problem. Det måste finnas en annan väg än våldets. Kanske skulle en FN-styrka kunna göra en insats i Gaza, än en gång. Parterna verkar inte vara kapabla att lösa konflikten själva. Enligt nyheterna idag har en kortvarig humanitär vapenvila föreslagits av Frankrike. Det må vara en god början, att be om.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161458

http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20081229/KRISTIANSTAD/993970847/1018/

Förkylt

Det blev inte någon Bornholmstur idag. Kanske nästa vecka om vädret håller i sig och förkylningarna släpper. Vi tog istället en utflykt till Lillö, hustrun o jag, när vi ändå skulle på det hållet o handla. Visst är det en härlig plats, så nära inpå stan.
Så har jag lagom till semestern fått en ny o fin cykel. Det uppskattar jag mycket. Jag är ingen tränad cyklist, men njuter av att glida fram i sakta mak.
Kvällen blev det bönesamling i Östermalmskyrkan. Det är ett sätt att få uttrycka både tacksamhet till Skaparen och omsorg om medmänniskor med deras skiftande bekymmer. Vi bad för Afrika o för Kristianstadsdagarna o en del mer personliga saker.