Ett välkommet år?

Oj, vad länge sen den här bloggen blev uppdaterad. Roligt om någon hittar den trots allt. Nu är det nytt år, och kanske kan det bli nytt liv i bloggen också. Vi får väl se. Här kan du lyssna på den nyårspredikan jag höll i Östermalmskyrkan idag.Där finns också inspelningar från många tidigare gudstjänster med olika predikanter.

Jag utgick från berättelsen i Luk.4.16-20, om hur Jesus ger en programförklaring i Nasarets synagoga. De tre huvudpunkterna var Ursprunget, Uppfyllelsen och Utmaningen.
Ursprunget är det som 3 Mos.25 säger om Jubelåret eller Friåret. Här finns en mycket spännande modell för mänsklig gemenskap och synen på äganderätt m.m.
Uppfyllelsen handlar om att Jesus säger att nu har drömmen blivit verklighet, "idag har detta skriftens ord gått i uppfyllelse". Nådens år, det välkomna året är alltså här.
Utmaningen som detta ger oss går ut på att om vi ber att Herrens Ande ska komma över oss så måste det också få konsekvenser för vårt sätt att leva. Låt 2012 bli ett välkommet år, ett nådens år med glädje och generositet. Då kan många tacka Gud och jubla för vår skull.
Vi avslutade med att be tillsammans Sinnesrobönen:
GUD, Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Nyår på Furuboda

Den här helgen har jag till stor del tillbringat på Furuboda. Så idag var det skönt att få koppla av hemma. I torsdags hade vi som tema Svenska stjärnor - från Greta Garbo till Gunde Svan. Jag är inte expert på någon av dem, men lyckligtvis kan man hitta det mesta på Internet och inte minst Youtube. Ett tiotal "stjärnor" hann vi med på ett par timmar. På nyårsafton var det återigen min uppgift att göra en rapsodi över det gångna årets händelser i världen, i Sverige och i någon mån på Furuboda. Vad ska man välja att ta med i en sådan rapsodi? Material finns så det räcker i alla fall. Det man upptäcker vid sådana återblickar är hur snabbt vi glömmer. När jag började med jordbävningen på Haiti den 12 januari, så kändes det väldigt avlägset och nästan bortglömt.

Nyårskvällen var jag ledig och firade in det nya året med vänner på Finlandshusets översta våning. Utsikten kunde man inte klaga på. Det som väsnades mest var  nog de tusentals stora fåglar som svepte förbi fönstren ett antal gånger.
På nyårsdagen hör det till traditionen att man på Furuboda har möjlighet att se nyårskonserten från Wien på storbildsTV. Efter att ha startat den skulle jag fixa frågor till en tipsrunda, med det gångna året som ämne. Kruxet var bara att gångarna på Furuboda vara så hala av omväxlande tö och frost, så att folk knappt kunde ta sig runt på tipspromenaden. Årets första kväll hade vi nattvardsandakt. Det känns fint att få sätta sig i en ring och dela Hoppets måltid i början av ett nytt okänt år.
Söndagen blev en spännande dag. Efter att ha hjälpt till med tolkningen i Östermalmskyrkans gudstjänst, åkte jag med åtta kinesiska studenter till Furuboda. De hade en fin presentation på eftermiddagen av kinesisk kultur och tradition. I en paus fick jag tillfälle att visa dem runt på Furuboda, och de var väldigt entusiastiska över vad de såg. På kvällen hade våra nyårsgäster sin avslutningsfest, och där gjorde de kinesiska tjejerna ett bejublat framträdande med både sång och dans. Mycket lyckat.

Nu har jag en semestervecka framför mig. Men det är mycket som jag hoppas hinna med, både föreningsjobb, städning och annat. På söndag har jag lovet predika i Missionskyrkan i Hässleholm. Nästa tisdag den 11 januari visas filmen Home i Länsförsäkringars biosalong. Det är en fantastisk skildring av jordens skönhet och skörhet. Välkommen!

Nyår på Furuboda

På nyårsafton åkte Birgitta och jag till Furuboda. Vi hade lovat att vara värdar för nyårsfirandet där. De flesta av gästerna är stammisar som jag känner sedan gammalt. Det är alltid trevligt att träffa dem. När vi höll på förberedelserna för kvällen släcktes plötsligt ljuset. Både på Furuboda och i grannskapet försvann strömmen. Då känner man sårbarheten och beroendet. Visst kunde vi tända levande ljus, men musik, högtalare, matlagning och mycket annat behövs det el till. Det är så mycket vi tar för givet i det moderna samhället. Lyckligtvis kom strömmen tillbaka lagom tills vi skulle starta.
Vi började med nyårsbön där jag läste om att Herrens nåd tar inte slut. Trots besvikelser och motgångar får vi se framåt och hoppas också inför ett nytt år.
Under nyårsfesten serverades massor med god mat. John och Marcus stod för fin musik och frågesport under hela kvällen. Jag bidrog med högläsning och lite annat prat. Det verkar som både vi och gästerna var nöjda med kvällen. Strax efter tolvslaget var det dock skönt att kunna plocka ihop och få gå och lägga sig.
Nyårsdagen var det ett ganska lugnt program. De som ville kunde se nyårskonserten från Wien på storbild. För övrigt satt man och pratade lite här och var, tog sig god tid vid måltiderna och vilade ut efter en sen kväll.
Vi avslutade med en nattvardsandakt på kvällen. Vi inledde med en passande psalm, Hur härligt vittar land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under! Jag talade om Gemenskapens måltid, både om vanliga måltider, om Herrens måltid där han ger sig själv till oss och om den gemenskap som finns i Kristi kropp idag - alla som tror på honom.
Så var det dags för oss att åka hem, medan våra vänner stannade kvar en eller ett par dagar till. Lördagen fick bli en vilodag. I morgon är det söndag och gudstjänst i Östermalmskyrkan kl.11. Det kommer nog att handla om hur Jesus rensar templet. Själv ska jag sköta tolkningen till engelska.

Far skulle ha fyllt 110 år idag

I november 1995 avled min far, Oscar. Han var född den 30 december 1899, och blev alltså närmare 96 år. Idag skulle han alltså ha fyllt 110 år. Det är kanske inte så mycket att uppmärksamma, men likaväl som andra jubileer. För mig är det naturligt att en sådan här dag uttrycka tacksamhet för det far fick betyda.
Han var 48 år när han gifte sig, 52 år när jag föddes och 54 när min bror föddes. Inget av det är väl särsklit typiskt. Far var född i en helt annan tid än vår och det märktes föstås. Han var känd som en gentleman som inte kunde svika dem som behövde hans hjälp. Lanthandlarlivet var inte så luckrativt, men det handlade om service. Det mest påtagliga var ändå hans hängivna gudstro och böneliv.
Så är det dags för årsskifte igen. Vi ser tillbaka med tacksamhet på det år som ligger bakom. I mars var det mors tur att lämna jordelivet. En tomhet infann sig, men framför allt tacksamhet. I stora världen har man pratat om kriser av olika slag. Vad ska man hoppas på?
Nyårshelgen firar min fru och jag på Furuboda, där vi ska vara värdar. I nyårsbönen har jag tänkt läsa från Klagovisorna kap.3 "Herrens nåd är det att det inte är ute med oss..". Sen blir det fest kvällen lång. Den första dagen på 2010 firar vi Herrens måltid på kvällen. Det är en god start på året.