Nyår på Furuboda

På nyårsafton åkte Birgitta och jag till Furuboda. Vi hade lovat att vara värdar för nyårsfirandet där. De flesta av gästerna är stammisar som jag känner sedan gammalt. Det är alltid trevligt att träffa dem. När vi höll på förberedelserna för kvällen släcktes plötsligt ljuset. Både på Furuboda och i grannskapet försvann strömmen. Då känner man sårbarheten och beroendet. Visst kunde vi tända levande ljus, men musik, högtalare, matlagning och mycket annat behövs det el till. Det är så mycket vi tar för givet i det moderna samhället. Lyckligtvis kom strömmen tillbaka lagom tills vi skulle starta.
Vi började med nyårsbön där jag läste om att Herrens nåd tar inte slut. Trots besvikelser och motgångar får vi se framåt och hoppas också inför ett nytt år.
Under nyårsfesten serverades massor med god mat. John och Marcus stod för fin musik och frågesport under hela kvällen. Jag bidrog med högläsning och lite annat prat. Det verkar som både vi och gästerna var nöjda med kvällen. Strax efter tolvslaget var det dock skönt att kunna plocka ihop och få gå och lägga sig.
Nyårsdagen var det ett ganska lugnt program. De som ville kunde se nyårskonserten från Wien på storbild. För övrigt satt man och pratade lite här och var, tog sig god tid vid måltiderna och vilade ut efter en sen kväll.
Vi avslutade med en nattvardsandakt på kvällen. Vi inledde med en passande psalm, Hur härligt vittar land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under! Jag talade om Gemenskapens måltid, både om vanliga måltider, om Herrens måltid där han ger sig själv till oss och om den gemenskap som finns i Kristi kropp idag - alla som tror på honom.
Så var det dags för oss att åka hem, medan våra vänner stannade kvar en eller ett par dagar till. Lördagen fick bli en vilodag. I morgon är det söndag och gudstjänst i Östermalmskyrkan kl.11. Det kommer nog att handla om hur Jesus rensar templet. Själv ska jag sköta tolkningen till engelska.