Är det lönsamt att be?

En söndag i maj predikade jag i Osby Missionskyrka om Bönen. Några tankar vill jag återge här:
Krav på lönsamhet möter vi på alla områden i samhället idag. I det perspektivet kan det vara lockande att lägga lönsamhetsperspektiv även på bönen. I Bergspredikan presenterar Jesus en radikal livsstil som är väldigt självklar och samtidigt nästan ouppnåelig. Det viktigaste kvalitén i livet är äktheten, och det gäller även bönen. Läs Matteus 6:5-8.

• Bön är inte uppvisning

"Hycklarna" presenteras av Jesus som varnande exempel. De vill gärna synas och höras. De vill ha omgivningens erkännande och beröm för sin fromhet och andlighet. Idag är det väl inte så vanligt att man står i gathörnen och ber. snarare kanske vi skäms för att visa vår tro och bön. Men visst kan det finnas ett mått av uppvisning i våra bönetraditioner.
Bön är inte ett sätt att köpa varken välsignelser eller anseende. Bön är något annat än magi!  Det är ju inte Gud som skall bevekas eller förändras, utan vi! Det är lätt att kritisera dem som ber för lite, men hur äkta är vår egen bön?? Vilka motiv har vi?

• Bön är närhet

I "kammaren" får vi tala ut med Gud. Han tål att höra både vårt tack och vår klagan. Men i bönen får vi framför allt lyssna. Det är ett samtal med Gud. Är vi intresserade av det? Får Gud en chans att tala till mig? "Lönen" består inte alltid av att vi får det vi "beställer". Men det kan hända att vi blir lite mer fyllda av Guds sinne och Ande, att vi blir lite mer lika Gud. Detta går inte att mäta och redovisa, men märks i vårt sätt att leva.
Den gemensamma bönen har sin betydelse. Vi kan uppmuntra varandra genom bönen. Jesus uppmanar oss att komma överens om att be. Men denna bön måste vara personlig och äkta. Då kan vi svetsas samman. Formen har mindre betydelse.

• Bön är samarbete med Gud

Varför ska vi be, om Gud ändå redan vet allt? Det är en vanlig fråga och helt logisk. Egentligen betyder det inte så mycket hur fint vi kan uttrycka oss. Men bön är överlåtelse. "Ske din vilja!", lärde Jesus oss att be.  Gud vill ha vår bön för att kunna samarbeta med oss. Vi behöver bönen för att förstå vårt beroende. Det är en relation av kärlek.
Bön är aldrig "bara bön". Därför kan det vara farligt att be. Gud kanske vill använda mig för att uppfylla bönen.  Den som ber ställer sig till Guds förfogande. Vår svaghet eller brist på resurser har aldrig varit ett hinder för Gud. Det är snarare när vi tror att vi kan själva som det blir problem. Det vi är och har får vi lämna över. resultatet får Gud ta hand om.
Hur blir det med lönsamheten då?
Gud ser till vår längtan och vill vårt bästa. Men vi ska inte tänka alltför kortsiktigt och egoistiskt.
Våga släppa alla masker och möta Gud öga mot öga. Våga vara äkta!

När du ber om förlåtelse - Ge förlåtelse!
När du ber om fred - Lev i fred!
Låt hela livet bli en bön!

Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson

Förra torsdagen var jag och såg föreställningen om Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson hos Teater Nostra i Yngsjö. Det var en intressant skildring av hur dessa två män kan ha haft det när de under 18 månader gömde sig i en koja i Göingeskogarna. Det var två hårda förbrytare, men skådespelarna försökte leva sig in i hur de var som människor. De två mästertjuvarna var sinsemellan olika och kunde nog gå varandra på nerverna ibland. I pjäsen skildras också deras drömmar och besvikelser. När de lyckats med den stora kuppen skulle de resa till Paris och börja ett nytt liv. Så blev det aldrig. Harald Bengtsson bär med sig bittra minnen från sin uppväxt, och grubblar över om det är ett Guds straff att han blev en tjuv. Folke Johansson bönfaller på slutet Gud om att få en ny chans och födas på nytt. Bakom den tuffaste yta döljer sig vanliga människor. Det är den bilden som presenteras. Jag tycker det var tänkvärt att få det perspektivet.
http://www.teater-nostra.com/
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090623/NOJE/380653380
http://kristianstad.lokaltidningen.se/article/20090622/ARTIKLER/80322052/1122


I söndags var jag i Osby och predikade i Missionskyrkan. Då kunde jag inte låta bli att anknyta till pjäsen jag sett. Dagens evangelietext handlade om det förlorade fåret, Lukas 15. Det börjar med att fariséer och skriftlärda förargar sig över att Jesus umgås med tullindrivare och syndare och t.o.m. äter med dem. Jag dristade mig att säga att det var den tidens "Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson". Sådana människor umgicks Jesus med, och det var det som den religiösa eliten retade sig på. Kanske var Han också och hälsade på dem i skogskojan?? Evangelium är de misslyckades privilegium!

Sommarvecka på Furuboda

Förra måndagen var jag tillbaka på jobbet efter semestern. Det var sjunde gången i rad som jag var engagerad i Sommarveckan på Furuboda. 21 gäster, som alla har någon form av funktionsnedsättning, deltog tillsammans med anhöriga och assistenter. På programmet stod Skapande verksamhet, Selma Lagerlöf-tema, Bussutfärd till Kivik och Ingelsta Kalkon, Flottefärd på Helgeå, Häst och vagnåkning, Sång- och musikprogram, En dag vid Strandstugan och som final Gudstjänst i Missionshuset. Låter det intressant? Ja, det verkar som gästerna uppskattade det hela och vi som funktionärer hade en trivsam och god vecka.
Igår, söndag, var det alltså gudstjänst. Jag talade om Äkta och falskt. Det är ju aktuellt med OS nu, och i det sammanhanget talas tyvärr ofta om dopning och annat fusk. Det är bra att vi reagerar mot det som inte är äkta. Men vi måste också se till att vi själva lever äkta, inte bara kritisera makthavare osv. Problemet är ofta att vi inte vågar visa vår svaghet, men för Gud är den aldrig något hinder, snarare en möjlighet. Gud utväljer det som är svagt i världens ögon. Jesus själv visade Guds rätta ansikte när han kom som en tjänare. Han visade i handling vad kärlek är, till skillnad från den tidens religiösa experter. Genom mötet med Jesus Kristus kan vi också leva äkta, utan dopning och andra flyktförsök. Då ska vi vinna den seger som ingen kan ta ifrån oss.
Den här veckan är jag ledig från jobbet och håller jag mig mest hemma. Det blir en del planering, både för Furuboda och mina övriga engagemang. Jag har lovat predika nästa söndag också, då i Östermalmskyrkan. Förmodligen handlar det då om Friheten i Kristus - ett spännande ämne. Den kristna församlingen är ju en befrielserörelse - eller hur?

Tro och tvivel

Idag var jag inbjuden att predika i Missionskyrkan i Osby. Det är alltid roligt att komma dit och få det förtroendet. Jag inledde med några tankar om betydelsen av ordet tro. Ofta säger vi att vi tror när det är något som inte vet säkert. När folk säger att -Tro får du göra i kyrkan, här gäller det att veta - så har man fått det hela om bakfoten. Jag menar att det är tron som är grunden för allt vetande.
Vi läste om Tomas i Johannesevangeliets kap.20:24-31. Han har blivit känd för sina tvivel, och det är väl inte så muntert. Å andra sidan har han genom det fått bli många till hjälp, som kunnat känna igen sig i hans tvivel.
Tomas missade det första tillfället att möta den uppståndne Jesus. De krav han ställde för att kunna tro var ganska orimliga, att sticka fingret i Jesu sår bl.a. Men han fick en andra chans av Jesus, och han fick erbjudandet att "känna efter". Förmodligen behövdes det inte. Helt överväldigad utbrister han: "Min Herre och min Gud".
Det jag ville säga den här söndagen var att vi också har Jesus mitt ibland oss, även om vi inte alltid upplever det. Någon har sagt att "Det är inte lätt att tro, men det är ännu svårare att låta bli". I mötet med Jesus växer det fram en relation som vi kallar tro.
Kristen tro är alltså inte vissa teorier som man skriver under på, utan ett förhallande till en person, Jesus Kristus. I predikan i Osby påminde jag också om det som sägs i Jakobs brev kap.2 om tro och gärningar. Att bara prata om rätt tro är hyckleri. Många i vår samtid har genomskådat och tagit avstånd från sådant, och det med all rätt. Sann tro visar sig i vårt sätt att bemöta våra medmänniskor.
Den Gud som är tillvarons Herre kallar oss idag att inte tvivla utan tro!