Tro och tvivel

Idag var jag inbjuden att predika i Missionskyrkan i Osby. Det är alltid roligt att komma dit och få det förtroendet. Jag inledde med några tankar om betydelsen av ordet tro. Ofta säger vi att vi tror när det är något som inte vet säkert. När folk säger att -Tro får du göra i kyrkan, här gäller det att veta - så har man fått det hela om bakfoten. Jag menar att det är tron som är grunden för allt vetande.
Vi läste om Tomas i Johannesevangeliets kap.20:24-31. Han har blivit känd för sina tvivel, och det är väl inte så muntert. Å andra sidan har han genom det fått bli många till hjälp, som kunnat känna igen sig i hans tvivel.
Tomas missade det första tillfället att möta den uppståndne Jesus. De krav han ställde för att kunna tro var ganska orimliga, att sticka fingret i Jesu sår bl.a. Men han fick en andra chans av Jesus, och han fick erbjudandet att "känna efter". Förmodligen behövdes det inte. Helt överväldigad utbrister han: "Min Herre och min Gud".
Det jag ville säga den här söndagen var att vi också har Jesus mitt ibland oss, även om vi inte alltid upplever det. Någon har sagt att "Det är inte lätt att tro, men det är ännu svårare att låta bli". I mötet med Jesus växer det fram en relation som vi kallar tro.
Kristen tro är alltså inte vissa teorier som man skriver under på, utan ett förhallande till en person, Jesus Kristus. I predikan i Osby påminde jag också om det som sägs i Jakobs brev kap.2 om tro och gärningar. Att bara prata om rätt tro är hyckleri. Många i vår samtid har genomskådat och tagit avstånd från sådant, och det med all rätt. Sann tro visar sig i vårt sätt att bemöta våra medmänniskor.
Den Gud som är tillvarons Herre kallar oss idag att inte tvivla utan tro!