Visst är det mycket som är uppochnervänt i den här världen. Vi hade en grön jul, men fick istället en vit påsk. Kylan håller i sig några dagar, och de flesta av oss stannar helst inomhus.
Men överraskningar är väl just det som påsken handlar om. När alla trodde att det var slut, segrade livet. Jesus lever! Det är påskens glada utrop. Inte var det lätt att tro på den gången, och inte idag heller. Det var ju omöjligt, och ändå mötte man den Uppståndne. Han fanns där hos dem, och ändå inte riktigt på samma sätt. Det här går inte att logiskt bevisa eller förklara. Men plötsligt finns Han bara där.
Det är kanske som med kärleken. Massor av människor har drabbats genom alla generationer. Men kan någon förklara vad det är som händer. -Kemiska processer, tack vare våra instinkter? Ingen med någon erfarenhet på området skulle nöja sig med den förklaringen. Livet är inte så platt som en del tycks tro. Det finns mer än det vi kan se och ta på.
Därför blir det aldrig hopplöst. Om än det värsta skulle hända, vad nu det är, så är det ändå livets Gud som har sista ordet.
Det här får bli min kommentar till Björn Collins insändare i Kristianstadsbladet den 22 mars.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080322/TYCKTTANKT/580334577/1028
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar