Påskdagen i Östermalmskyrkan inleddes med att ett 50-tal personer åt frukost tillsammans. Det har blivit en fin tradition i vår kyrka. Då blir det det också god tid att träffas och prata med varandra.
När det var dags för gudstjänst fylldes kyrkan helt. Pastor Ulf gav en kort introduktion till dopet. Han berättade att just påskdagen, Jesu uppståndelses dag, var i urkristen tradition den stora dopdagen. Det handlar om att begrava det gamla livet, och uppstå till något nytt tillsammans med Kristus.
Fyra personer hade efter moget övervägande bestämt sig för att dela sitt liv med Kristus. En efter en sänktes de, klädda i långa vita dräkter, ner i vattnet i dopgraven, efter att ha avgett sin bekännelse. Lite senare fick de böja knä och ta emot församlingens förbön. För dopet är bara början. Då behövs en trygg gemenskap där man som syskon kan uppmuntra och stötta varandra i med-och motgång.
Det var en stor dag för dessa vänner som här ingick förbund med sin Herre. Men för oss som var med, blev det samtidigt en påminnelse om att leva i vårt eget dop. Jag jämför gärna dopet med hur det är att gifta sig. Kärleken är en process, en erfarenhet som mognar med tiden. Men vid ett speciellt tillfälle lovar man trohet till den man älskar. Det är bara början, men viktig början. Nu vet alla vem jag tillhör och vill dela mitt liv med. Man skulle kunna säga att Jesus har "friat" till oss alla. Kärleksbreven har vi i Bibeln. I dopet blir vi ett med Honom. Därför vill jag att hans sinnelag också skall råda i mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar