Skördemarknad

På Södertorg i Kristianstad genomfördes idag för första gången en Skördemarknad. Kommunen hade bjudit in lokala producenter att sälja sina produkter. Det var frukt, grönsaker, rotfrukter, korv, blommor och mycket annat som såldes. Vädret var soligt och fint, men på ena sidan av torget väldigt blåsigt. Rätt mycket folk sökte sig dit under några timmar mitt på dagen.

Själv var jag engagerad vid FN-föreningens bord. Vi delade ut information om matsituationen i världen, samlade in pengar för dels Världens Barn, dels ett skolmatsprojekt, och så hade vi "världens kortaste tipspromenad". Det var 10 frågor om mat, om FN osv. Många stannade och pratade med oss. Vi fick in 29 svar på frågorna, men det var nog lite för svårt. Frågan vilket land i världen som producerar mest potatis, hade nästan alla svarat fel på. Likaså vilket datum som är Mänskliga Rättigheternas dag. Detta hade många tydligen blandat ihop med FN-dagen. Inte så konstigt kanske.

På en av bilderna ses Ing-Britt från FN-föreningen och KRAV-bonden Torbjörn när de tar en kopp kaffe.

Besök på reningsverket

I torsdags hade kommunen bjudit in allmänheten till ett studiebesök på centrala reningsverket i Kristianstad. Det var ett inslag i den europeiska trafikantveckan. Vi fick en grundlig redogörelse för vad som händer med det som hushåll och inte minst industrier skickar ut i sina avlopp. En rundvandring på området gav en intressant inblick i alla de olika momenten. Vi kunde konstatera att utvecklingen gått framåt, hanteringen är mycket rationell och effektiv. Man kunde med stolthet säga att fastställda gränsvärden hålls med mariginal.

En restprodukt är biogasen, och vi fick komma in i den anläggning där gasen renas innan den kan användas som fordonsbränsle. För mig som själv kör biogasbil var detta naturligtvis spännande. Den mesta biogasen produceras i Karpalund, berättade man. Det som inte går åt till fordonstankning skickas till Allöverket och blir fjärrvärme.

Söndagstankar om förfäder

Igår var jag i Simrishamn och passade då på att besöka biblioteket där. Jag hittade några nyutkomna böcker av Tommy Gustafsson om Kivik- då och nu. Redan tidigare visste jag att en stor del av min farfars släkt har levt i de trakterna. Nu fick jag ytterligare intressant information. Skogsdalagården som jag så många gånger åkt förbi, ägdes faktiskt av min farfars föräldrar Ola Danielsson och Sissa Isaksdotter under åren 1842-1853. Då gjorde de konkurs men fick bo kvar som torpare, skriver Gustafsson. Deras mellanson, Bror Isak, har jag tidigare skrivit om. Han föddes just 1853. Redan 1813 hade Olas farfar krögaren Torkel Olsson köpt gården som sedan gick i arv. Kanske har jag en del okända släktingar i bygderna. Jag undrar varför far aldrig sade något. Förmodligen visste han inte mycket mer än namnen på sina närmaste förfäder. Det känns spännande att upptäcka det ena efter det andra om deras skiftande öden.

Skapelsevänligt

I morgon torsdag startar vi en studiecirkel i Östermalmskyrkan i Kristianstad med temat Skapelsevänligt. För mig känns det angeläget att med den kristna tron som utgångspunkt reflektera över den fina jord vi lever på och det ansvar vi har för att motverka att den förstörs. Det är i högsta grad en andlig fråga. Vi använder ett studiematerial av Elin Davidsson, Örebro, som heter En skapelsevänlig församling. Huvudpunkterna är :
1. En jord att älska
2. Fattigdom och rikedom
3. Gemensamt ansvar och rättvisa
4. Konsumtion
5. Agera

Välkommen at vara med om du finns i våra trakter! Vi räknar med att träffas varannan torsdag under hösten. Har du erfarenhet från liknande studier är jag tacksam för kommentarer.

Idag hade Kristianstadsbladet en insändare om Etanolens fördelar och nackdelar. Experterna tycks ha väldigt olika uppfattning om biobränslets värde. Vad ska man tro egentligen? FN-föreningen planerar ett lunchmöte på Regionmuseet den 18 oktober, då vi hoppas kunna belysa den frågan. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080910/TYCKTTANKT/683695160/1028/ASIKTER/&/Motstridigt-om-etanolen

Etanolbränsle på gott och ont

Själv kör jag bil med biogas och det är allmänt accepterat som det mest miljövänliga alternativet, förutom att avstå från bilkörning förstås! Dessutom sparar jag 2 á 3 kr per mil, jämfört med bensin. Men om man inte kan få tag på en gasbil eller har långt till tankställe, hur är det då med etanolen? Undrar förresten varför det är så dåligt utbud av gasbilar. När såg du en annons senast??
Jag har försökt läsa mig till vad olika experter och organisationer anser om etanolproduktionens konsekvenser för världens fattiga, och har insett att "därom tvista de lärde".
På Gröna Bilisters hemsida talar man varmt för etanolen som det näst bästa alternativet. Det finns ett överskott av sockerrörsetanol, och det är bra för alla att det finns en marknad.
http://www.gronabilister.se/public/dokument.php?art=877&parent01=6&parent02=416&parent03=&

Positiva är också Kooperation utan gränser. En chans för fattiga bönder i Afrika, talar man om:
http://www.newsdesk.se/pressroom/kooperation_utan_granser/pressrelease/view/biobraensle-en-chans-foer-fattiga-boender-i-afrika-212095
http://www.utangranser.se/Default.aspx?ID=785


I Aftonbladet hittade jag en artikel som är väldigt kritisk mot etanol som bilbränsle. Det dödar fattiga barn, skriver Joachim Kerpner.
http://www.aftonbladet.se/klimathotet/joachimkerpner/article1674298.ab
Kritisk är också en DN-artikel från i vintras:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1064&a=740845

"Svenska företag köper upp stora stycke mark för exportodling. Istället vill vi använda jorden för att odla mat", säger man från FIAN och Latinamerikagrupperna:
http://www.fian.se/index.php?menu=presskunskapsrum&fullarticleid=296

Kristna Fredsrörelsen arbetar i Chiapasprovinsen Mexiko. Därifrån har fredsobservatören Peter Pallin skrivit några artiklar som är väldigt kritiska till etanolproduktionen.
http://www.krf.se/fredstjanst/chiapas_080201a.asp

Vad ska man då som vanlig människa välja för sida i den här konflikten? Båda parter tycks ha goda intentioner, att dels värna vår miljö, dels ge bättre livsmöjligheter (i varje fall inte sämre) för människor i den fattiga världen. Ändå är man här så oense.
I Kristianstad har FN-föreningen planer på att uppmärksamma det här dilemmat lördagen den 18 oktober, strax efter Världslivsmedelsdagen. Vi hoppas få fram någon talare som kan belysa frågan någorlunda sakligt och allsidigt. Jag undrar om det kan vara en fråga om Afrika eller Latinamerika? Det som är bra för Afrika kanske är dåligt för Latinamerika. Eller hur hänger det ihop? Tacksam för kommentarer!

Från Bokfestival till Marta och Maria

Brobyggare har jag kallat den här bloggen. Tanken är att knyta ihop de olika delarna i mitt liv och engagemang.

Igår gick den stora Bokfestivalen av stapeln här i Kristianstad. Den här gången hade FN-föreningen ett eget bokbord, där jag stod tillsammans med Emina och Lina. Vi hade med oss en hög böcker som vi skulle sälja till förmån för Unicef. Så värst mycket blev vi inte av med, men flera köpte "En droppe vatten" till förmån för Unicefs arbete. Den nya novellsamlingen för Världens Barn får vi göra nya försök med. Hur som helst var det roligt att träffa och prata med en massa människor, kända och okända.

Mer om Bokfestivalen finns på http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080831/KRISTIANSTAD/88511864/1843 och http://www.bokfestivalen.se/

Den här söndagen var jag ombedd att predika i det gamla Missionshuset i Furuboda, byggt 1875. Här fanns ursprunget till det som idag är Föreningen Furuboda med folkhögskola, konferensanläggning och mycket annat. Ernst läste ett bibelord och knöt ihop det med några personer han mött. Jag talade om Onödiga bekymmer, och återgav berättelsen i Lukas 10 om besöket som Jesus gjorde hos systrarna Marta och Maria. Vi kan liksom Maria behöva stanna upp i bön och lyssnande för att kunna tjäna på rätt sätt. Hon hade enligt Jesus valt det som var bäst och det skulle inte tas ifrån henne. Vi får komma till Jesus med alla våra bekymmer. Visst bryr han sig, men det betyder inte att han alltid accepterar vårt sätt att leva och berömmer oss för vår duktighet. Att släppa onödiga bekymmer är inte att vara lat eller bekväm. Vi får ställa oss helhjärtat till förfogande för Livets och Kärlekens Gud. Då tar han hand om både oss och bördorna.

Kan man förbjuda rasismen?

Svenska FN-förbundet har föreslagit att Sverige skall införa förbud mot rasistiska organisationer, enligt en rekommendation från FN. I Kristianstads FN-förening har vi intagit en annan ståndpunkt, som framgår av följande artikel:
Om förbud av rasistiska organisationer
Liksom signaturen ”Elisabeth” tror vi inte att förbud mot rasistiska organisationer är rätt väg att gå. Även om vår egen förbundsledning i Svenska FN-förbundet framfört sådana tankar i sin rapport angående etnisk och rasistisk diskriminering i Sverige, vill vi att man går en annan väg. Diskriminering som företeelse skall naturligtvis bekämpas, men med demokratiska medel. Det finns lagar på det här området som är till för att följas.
Samtidigt måste det till ett opinionsbildande arbete. Det är så lätt att hitta syndabockar till allt som är dåligt i samhället. Vi skyller gärna på dem som är annorlunda: ”Det är deras fel. Om inte dom fanns så hade allt varit mycket bättre.” Men vi är ju alla Människor, varken mer eller mindre. Därmed ska vi också värderas lika. Det är det som vi alla måste lära oss. Dumheter och felaktiga handlingar skall påtalas, vem som än begår det. Människosynen är livsviktig, men ingenting man kan lagstifta om! Vi vill gärna som förening göra vår del i det arbetet.
Vilka organisationer är rasistiska? Det är närmast en omöjlighet att definiera, och hur skulle då en sådan förbudslag tillämpas? Man kan alltid hitta en täckmantel, eller bilda en ny organisation. Dessutom är ju åsikts- och yttrandefriheten inskrivna både i svensk grundlag och i FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Det är gärningarna man skall dömas för, inte tankar eller tillhörighet.
Vi har informerat Svenska FN-förbundet om hur vi ser på den här frågan, och hoppas att flera inom FN-rörelsen skall reagera. Den uppfattning som föreningens ordförande redogjorde för i Bladets intervju den 11 augusti, ställer vi oss bakom. Förbud gör inte att organisationer och åsikter försvinner, utan istället drivs ner i underjorden. Ett förbud skulle kunna få en effekt tvärtemot den man önskar. Utpekade rasister betraktas gärna som offer och får därmed allmänhetens sympati. Dialog är en bättre väg att gå, om än inte lika lätt.
Styrelsen i Kristianstads FN-förening
Ing-Britt Pettersson-Nyholm
Bo Olsson
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080826/TYCKTTANKT/668699823/1028
Artikeln är också ett svar på en insändare i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080821/TYCKTTANKT/298907203