Det här var tänkt som en insändare i Kristianstadsbladet, men de tyckte att man haft tillräckligt på det här temat. Kanske det? Kolla också Omställningskalendern!
Förvirring i advent
Debattens vågor går höga om skolavslutningar i kyrkan. För många skolor finns inga andra tillräckligt stora lokaler att tillgå. Men det är också betydligt mer stämningsfullt att samlas i en kyrka än i en gymnastiksal med ribbstolar som väggdekoration. När det gäller innehållet måste skolans företrädare då inse att man är gäster, och anpassa sig därefter. Normalt är att man sjunger traditionella psalmer, som rimligen har ett kristet budskap. Vissa av julpsalmerna spelas för övrigt titt som tätt också i varuhusens högtalare för att locka kunder. Detta kan man snarast uppfatta som en parodi och ett missbruk. Det skall få oss att handla mer än vi behöver, stick i stäv med Bibelns budskap.
Trosbekännelse och liknande är väl knappast aktuellt i samband med skolsamlingar i kyrkorna. Om en präst eller annan företrädare för kyrkan berättar vad han eller hon tror på, så är det inte för att alla andra måste tänka likadant. Välsignelsen är en välgångsönskan, men det är inget tvång att ta emot den. Jämför med alla de förbannelser som dagligen haglar över oss.
De detaljregler som Skolverket gått ut med för vad som skall vara tillåtet, verkar helt orimliga. Skolans uppgift är att låta eleverna lära känna olika traditioner och livsåskådningar. Det kan man inte göra enbart genom böcker, man måste också möta människor och miljöer som lever ut sin tro och övertygelse. Då kan det handla om studiebesök i olika sammanhang, som sedan bearbetas i klassrummet. Så kan man göra i de fall en skolklass deltar i en adventsandakt.
Längre tillbaka hade vi en överhetskyrka i Sverige. Den tiden är förbi, och det är jag glad för. Att försöka tvinga någon till tro är att göra självmål. Tron funkar inte på det sättet. Men när människor upplevt att det här med Gud är på riktigt, kan det bli smittsamt. På söndag kommer man i många kyrkor att predika om senapskorn och surdeg som bilder på himmelriket.(Själv medverkar jag i Odalkyrkan). Senapen lär ha varit ett ogräs som var omöjligt att utrota. Det handlar inte om tillväxt genom yttre makt och hot, utan om en osjälvisk kärlek som ingen kan stoppa.
En vanlig huvudregel för hur julen skall firas är att "allting ska vara som det alltid har varit". Men om vi vill ha en jul med Jesus, får vi räkna med överraskningar. Då blir ingenting som vanligt. Det är en utmaning även för oss som kallar oss kristna.
Välkommen att fira advent och jul i våra olika kyrkor, tillsammans med skolans elever och lärare, eller på egen hand!
