Permakultur i praktiken

 Igår, lördag, var jag tillsammans med en grupp från projektet Folkhögskola 2.0, på studiebesök i Vånga utanför Kristianstad. Hos Peter fick vi en omtumlande upplevelse av hur man bygga växthus, bearbeta jorden på ett naturligt sätt och få det att växa precis överallt.Hela framsidan på hans hus var inklädd med växthus, byggt av kasserade fönsterglas!

 Peter experimenterade också med ympning av fruktträd.

Alla dessa odlingsbäddar hade han grävt för hand. Motion så det räcker!

 Soppan som vi blev bjudna på var gjord på bl.a.pumpan (eller vintersqushen) Blue Hubbard. Mycket gott och matigt.

Vi åkte också på besök hos Ove och Mi utanför Oppmanna. Där fanns ännu större växthus och imponerande anpassningar i permakulturanda.  Man satsar helhjärtat på att leva med naturen, inte mot. Här var både en långsida och en kortsida på huset inklätt med växthus. Det fungerade samtidigt som ett uterum, där det smakade bra att sitta och fika.

Invändigt hade man också satsat på att leva både så ekologiskt och ekonomiskt som möjligt.

Mycket intressant, även om jag nog aldrig kommer att bli någon riktig odlare. För min del ligger det närmare med den andliga odlingen(=kultur).

Från Gone Bananas till Present

I torsdags visades filmen Big Boys Gone Bananas på Barbacka. Det är en film av Fredrik Gertten om efterspelet till filmen Bananas som han och hans team gjorde 2009. Där skildras hur det multinationella fruktföretaget Dole bär sig åt på bananplantagerna  i Nicaragua. Det lilla filmbolaget i Malmö, WG Film, hotades av jätten Dole. Los Angeles Film festival och andra samarbetspartners i USA vågade inte visa filmen av rädsla för repressalier och slutligen stämdes Gerttens filmbolag för förtal. Filmen som visades i torsdags skildrar hur WG Film lyckades få en stark svensk opinion att vända sig mot Dole, och slutligen vann man striden mot Dole. Det beskrivs som Davids seger över Goliat. Filmens producent Margarete Jangård medverkade själv i torsdags och svarade på frågor om den dramatiska kampen för yttrandefrihet. Hon menade att man gjort uppföljningsfilmen för att visa hur illa det egentligen är med yttrandefriheten, och hur viktigt det är att vi alla försvarar den. Dole är inte den enda boven. Det finns andra också som är beredda att ta till ojusta metoder för att försvara sina varumärken, även svenska företag!

 Så idag var det premiär på utställningen Present - Makt att förändra. Det är ett lastbilssläp som placerats på Domus parkering, närmast Nya Boulevarden. Musikgruppen Yrväder från Musikskolan spelade i det kyliga aprilvädret.

 Hampus Algotsson, som tills nyligen var den yngste ledamoten i kommunfullmäktige, höll invigningstalet.

 TV-kocken Tariq Taylor lagade soppa och pratade mat. Vi som var där fick smaka den enkla men goda rotfrukts- och sellerisoppan.

 Tareq och Hampus klipper bandet till den märkliga skapelsen, ett rosa paket med blå snören, som vi sedan fick kliva in i.

 Här möttes vi av ett dukat bord med allehanda tänkvärdheter. 60 ungdomar har formulerat 35 problem och visioner som förändrar världen. Tillsammans med 15 experter har de sedan resonerat om vad som bör göras. Jag hann inte sätta mig in i allt som presenterades, men ser fram emot fler besök. Utställningen finns, liksom Kretshopp inne på Regionmuseet, kvar t.o.m. den 13 maj. Nästa söndag, den 29 maj ordnar Kristianstads FN-förening en visning för alla intresserade kl.13.00, med efterföljande diskussion.
Så här skriver Kristianstadsbladet.

Naturum och Vårkonsert

Igår tog vi en söndagspromenad i det härliga vårvädret. På Naturum serverades fika i en fin miljö med magnifik utsikt över Helgeå och Kristianstads centrum.

Vi fortsatte till Konserthuset där Kristianstads Stadsmusikkår hade sin njutbara vårkonsert tillsammans med  Musikklasserna från Fröknegård. Utanför blommar de japanska körsbärsträden så här vackert.

Yalla Trappan

Torsdagen den 12 april kom verksamhetsledaren Dorotha Trusz från Yalla Trappan i Malmö till Globalcafé på Duvanders. Arrangör var Kristianstads FN-förening m.fl.

Yalla Trappan på Rosengård är ett arbetskooperativ för kvinnor som står utanför arbetsmarknaden. De driver café med lunchservering och cateringverksamhet. De har en syateljé, städ- och konferensservice samt trädgårdsodling i höghusområdet. Verksamheten drivs av en ideell förening där alla får vara med och bestämma.

Dorotha Trusz berättade entusiastiskt om den framgångsrika verksamheten för det 20-tal intresserade som hade samlats, därav en stor grupp elever från introduktionsprogrammet på Söderportgymnasiet.
Många frågor väcktes kring behovet av något liknande i Kristianstad, och hur det skulle kunna skapas. Det borde inte vara omöjligt!
Onsdagen den 9 maj är det ett nytt Globalcafé. Då kommer Magnus Linton, författare bl.a. till boken De hatade.

Konstrunda med sill och nostalgi

F.d. Valleberga södra skola

Egentligen skulle vi åkt i lördags, men vädret gjorde att vi sköt upp Österlenturen till idag, annandag påsk. Me di bilen var Birgitta, Maria och Daniel. Första stoppet blev Hembygdsgården i Degeberga där flera konstnärer ställde ut. Gittan hade upptäckt att det fanns virkningskonst på en utställning i Eljaröd, så då stannande vi där. Men det var inte riktigt vad hon hade förväntat sig. Vi körde vidare över Tomelilla och Löderup för att komma till Kåseberga, men på väg dit passerade vi min gamla skola i Peppinge, Valleberga. Där hade Åsa Melin utställning så vi gick in och såg hennes fina tavlor. Roligt att återse skolan som jag gick i 1960-64, och att få visa den för familjen.

Galleri Peppinge

Konstnären Åsa Melin och jag

Strax efter kom till ett rejält blåsigt Kåseberga. Där smakade det gott med stekt sill och potatismos uppe i rökeriet. 

Utsikt från ett blåsigt Kåseberga

Nostalgitrippen fortsatte med ett besök i det hus som var mitt barndomshem i Hagestad. Där finns en annan konstnär, Anders Holmqvist,  som ställer ut härliga naturbilder, mest från stranden. Utflykten avslutade vi hos Bertil och Kajsa i Simrishamn, som bjöd på gott fika.

Korsvandring på långfredagen blev en bönevandring

Igår genomfördes en långfredagsvandring för första gången i Kristianstad. Ett 50-tal personer från olika kyrkor och församlingar gick genom stan med ett stort kors i täten.

Vi började i Katolska kapellets trädgård, som fick vara en förebild för Getsemane i bibelberättelsen. Utanför tingsrätten fick vi höra om hur Jesus dömdes av Pontius Pilatus.
Vi hade en station i ELF-kapellet innan vi fortsatte till fängelset, Centralskolan och vidare till Östermalmskyrkan. Där uppmärksammade vi den station på Jesus lidandesvandring där Simon från Kyrene tvingas att bära hans kors. Jag kommenterade den händelsen med att det mesta handlar om vad Jesu har gjort för oss, men här har vi ett undantag med en man som får hjälpa Jesus. Det var ingen lätt uppgift, men kanske skulle han så småningom känna tillfredsställelse över att ha fått bära Kristi kors. Notisen om Simon manar oss också att vara beredda att bära varandras bördor.
Vi fortsatte vandringen genom Östermalm Park, där vi bad för dem som finns i äldreboendena. Nästa stopp var utanför Domus, och därefter Speaker´s corner på Lilla Torg. På Stora Torg samlades vi vid Ikaros, och fortsatte till Heliga Trefaldighetskyrkan. Två stationer fanns utanför kyrkmuren, och de avslutande inne i kyrkan. Den allra sista som handlade om Kristi gravläggning, var påpassligt nog förlagd till bakre delen av kyrkan, där gravplattorna syns i golvet.

Alltsammans genomfördes med stor värdighet. Vi gick under tystnad eller ibland psalmsång. Vi som medverkade representerade olika kyrkotraditioner, och personligheter, vilket märktes tydligt i utformningen på de olika stationerna. Men tillsammans upplevde vi att Kristi kors är det som förenar oss. Framför allt var det en bönevandring.Sådana upplevelser stärker samhörigheten mellan oss som kristna.
http://www.dagen.se/dagen/lasargenererat/article.aspx?id=934

Omställning och omvändelse

Omställningens tid är en mycket intressant och utmanande bok av Björn Forsberg. Att försöka leva "lite miljövänligare" är bara att skrapa på ytan. Nu står vi inför slutet på den ekonomiska tillväxtens tid, och då måste hela samhället ställas om, menar han. I fredags hade jag tillfälle att lyssna till Björn Forsberg när han presenterade sina tankar på Glokala Folkhögskolan i Malmö. Han talar inte så mycket om det globala klimathotet, utan mest om hur vi måste ställa om till ett helt annat sätt att leva än det vi vant oss vid. Det handlar om lokala lösningar och en samverkan som leder till en fördjupad  gemenskap mellan människor. Ur kris och kaos skulle alltså något nytt och positivt kunna spira.

För mig är det naturligt att koppla ihop omställningsvisionen med tron på den Gud som gör allting nytt. När jag lyssnar på Björn Forsberg  tänker jag på Jesusordet Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ (=sig själv)? Konsumism är egentligen avgudadyrkan. Vi litar hellre på pengar, makt och ekonomisk tillväxt än på Livets Gud själv. Vårt sätt att slösa med naturens ändliga resurser är inget annat än synd mot Skaparen! Från ordet omställning är steget inte långt till omvändelse.

I söndags på Palmsöndagen skulle jag predika i Odalkyrkan. Temat var "Vägen till korset" och bibeltexterna handlade om hur Jesus rider in i Jerusalem. Korset betyder ett definitivt slut, men också början på något helt nytt. Samtidigt hade jag Omställningen i tankarna. För mig är steget alltså inte så långt. 
Konsumismens religion håller inte. Världen är i kris, men var finns alternativet s kan ge oss hopp?? Det samhälle som vi vant oss vid, med ständigt ökad konsumtion och materiell standard är på väg ut. Jesus valde mycket medvetet en åsna för sitt kungliga intåg, tvärtemot alla förväntningar. Profetorden stämde in. Joh. 12:15, en ödmjukt tjänande kung som ska segra genom kärlek. Vilken revolution!


Den förändring som kommer med Jesus och Gudsriket är en förändring underifrån. Det påminner också om omställningsfilosofin. Där tror man heller inte på storskaliga lösningar som kommer uppifrån. Vi har alla ansvar för vår egen situation. Det handlar om att frivilligt avstå förmåner och bekvämlighet för att vinna det som har bestående värde. I första kristna kyrkan delade man en vardagsgemenskap. ”Ingen kallade något av det han ägde för sitt”. Gemenskap och samverkan i stället för konkurrens o utslagning.
Låt samma sinnelag råda hos er som fanns hos Kristus Jesus! Fil.2.
Påsken är fantastisk historia, men inte bara det. Det är Nutid! En förebild som vi ständigt måste utmanas av. Guds folk är ett annorlunda folk som följer en annorlunda Herre. Kyrkan lockas ofta lita till storlek, pengar, världslig makt. Men vägen t framgång går genom att ge upp!

Många upplever ett vakuum i en tillvaro där allt snurrar på, men vi aldrig blir nöjda. Hur mkt är vi beredda att avstå från bekvämlighet o privilegier?? Sitter vi lika fast i materialism och konsumism som alla andra? Då är det svårt att hylla den Herre som avstod allt. Eller vågar vi lita på att Han öppnar nya möjligheter?

Låt mig till sist säga att jag har stor respekt för alla dem som tagit Omställningen på allvar utifrån en annan livsåskådning än min. Det är hur man lever som räknas, inte de vackra orden.

I morgon, långfredag, blir det för första gången en ekumenisk långfredagsvandring i Kristianstad. Se insädaren i Bladet.
Välkommen att gå med!
Glad Påsk!