Att leva omvänt

Den här sommaren satsas det hårt på olika typer av cafékvällar i Östermalmskyrkan. Musikgruppen Octupus inledde med en trevlig konsert i tisdags den 24 juni.

I torsdags hade jag förmånen att få inleda sommarens serie med bibelstudier i Östermalmskyrkan. Ämnet var Omvändelse. Här kommer ett sammandrag:

Även utanför de kyrkliga sammanhangen får vi idag uppmaningar att lägga om kurs, innan det är för sent. Klimat- och miljöfrågorna är kanske det tydligaste exemplet. Sinnesändring behövs om jorden och mänskligheten skall överleva. Enligt Bibeln är omvändelsen en gåva från Gud som människan erbjuds att ta emot.

I Gamla Testamentet för profeterna en ständig kamp mot den övertro på rituell bot och religiösa ceremonier som förekom. Att "klä sig i säck och aska" är ett uttryck som kommer därifrån. Jesaja 58:1-9 betonar en rättfärdig livsföring som uttryck för omvändelsen. Att fasta och späka sig har inget egenvärde. Det är kärleken som räknas! Tänk om vi kunde ta till oss profetorden också idag!

Också Johannes Döparen ställde krav på dem som kom och ville bli döpta. "Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen!" Luk.3:8. Det handlade om ärlighet i affärer, och att ge bort den extra skjortan till den som bättre behöver. Omvändelse är mer än fromma fraser och bekännelser. Det handlar om praktisk andlighet.

Omvändelse är inte möjlig utan Guds rike. Mark.1:14-15 talar om att detta rike har kommit. Därför kan och ska vi omvända oss. Det är en process som innefattar både tankar, ord och handlingar. Ja, hela vår personlighet.

Evangelium är de misslyckades privilegium. Det låter kanske motsägelsefullt. Men det är bara den tomhänte som kan ta emot. Många religiösa experter såg med klart missnöje hur Jesus ägnade sig åt tullindrivare och syndare, och menade att dessa liksom barnen hade plats i Guds rike. Se t.ex. Luk.15.

Omvändelse är inte främst till för de andra. Jag tror att man alltför ofta i kristen förkunnelse har betonat vad andra ska göra. De där syndarna borde omvända sig, och (underförstått) bli som vi. Men utmaningen gäller främst oss som kallar oss kristna. Är vi beredda att leva omvänt? Det är först då som omvärlden kan ana Gudsrikets krafter. Men vem av oss vill offra sin bekvämlighet för dem som Jesus kallar sina minsta bröder? Matt.25:40.

Omvändelsen är inte en engångshändelse, det är vägen vi har att vandra hela livet!

Första semesterdagen

Två månader sen sist jag blev färdig att skriva något. Det känns som att börja om från början. Vi får väl se om det blir mer regelbundenhet nu.
Idag är in första semesterdag. Skönt att kunna se fram mot 4 lediga veckor. Den gångna helgen jobbade jag med en grupp barn som kommit till Furuboda tillsammans med sina föräldrar. Det är inte riktigt den kategorin som jag normalt håller på med, men intressant det också.

Tisdag funderar jag på att ta bussen till Simrishamn o hälsa på min mor. Onsdag har Birgitta o jag tänkt oss en tur till Bornholm. Vi åker i så fall en dagstur Simrishamn-Allinge. Det är massor med år sen sist jag var över på Bornholm, fastän det är så nära.

På torsdag hålls den första av årets Backåkradagar till Dag Hammarskjölds minne kl.18.00. Det är Pierre Schori som talar om "Dagens utmaningar mot fred och folkrätt". Jag har tänkt åka dit, dels för att det är ett viktigt ämne, dels för att Backåkra är en sån härlig plats i min barndomsbygd. www.globalen.org

Sen är det dags för Kristianstadsdagarna, men jag tycker inte utbudet är så speciellt. Som vanligt kommer dock kyrkorna i Kristianstad att inbjuda till gemensam gudstjänst på söndag kl.11 i Tivoliparken. Det har också blivit tradition att Tjernobylbarnen från lägret i Broby medverkar med sång och musik. I Östermalmskyrkan har vi därför planerat en gudstjänst på kvällen kl.18, där Ulf Wilnerzon predikar, och jag finns med på ett hörn.

Naturdag på Lillö

Välbesökt naturdag på Lillö, Kristi Himmelsfärdsdag
När Ekumeniska Rådet i Kristianstad för första gången arrangerade en naturdag med friluftsgudstjänst på Lillö, infann sig 60 personer. Tidigare på morgonen följde ett 15-tal naturintresserade med Gustav Helldén på en vandring i området kring Lillö. Man lyssnade med intresse på en mängd fåglar och beundrade naturens skönhet.
Även gudstjänsten leddes av Gustav Helldén från Odalkyrkan. Komminister Maria Thorsson från Norra Åsums församling predikade och spelade trumpet till psalmsången. Från den församlingen hade man också sett till att placera ut altarbord med kors och smyckat med blommor och ljus. Trots att det var lite kyligt i luften, eller kanske därför, smakade det medhavda kaffet gott efter gudstjänsten. Ingela Frid berättade om Lillöborgens märkliga historia, och de som ville kunde bese den från insidan.

-Det här måste vi göra om, var den allmänna kommentaren efteråt. Att förena naturupplevelse och gudstjänst är mycket uppskattat och värdefullt, inte minst när man som här möts från olika kyrkor och samfund.

Klusterbomber -en moralisk fråga

Visst är det höjden av dubbelmoral när den svenska regeringen i slutet av förra året skrev under ett avtal mot klusterbomber, men vill göra undantag för sina egna! Bombkapsel 90, heter det vapen som Carl Bildt försvarade innehavet av i riksdagen igår. Från regeringshåll hävdar man att även tidigare s-regeringar godkänt BK 90, en dålig ursäkt. Vem har sagt att den nuvarande regeringen måste upprepa den föregåendes misstag?
Klusterbomber och landminor har en förödande verkan där de använts eller har använts! För de fortsätter faktiskt att döda och lemlästa barn och vuxna flera årtionden efter att de spridits.
"Frågan om klusterbomber är inte en militärisk fråga, utan en moralisk. Det sa miljöpartisten Peter Rådberg (mp) när riksdagen i går återigen diskuterade klustervapnen. Orsaken är att nya förhandlingar sker i Dublin den 19-30 maj." Tidningen Dagen 080402.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151825

För mer information om dessa omänskliga vapen, se www.roj-en-mina.nu.
Stöd kampanjen Röj en mina!

Absolut korkat

Dagens stora nyhet är tydligen försäljningen av Vin & Sprit. Skönt att svenska staten blir av med eländet. De kunde gärna byta namn på sin ökända produkt till Absolut korkat.
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080331/KRISTIANSTAD/299251223/1338

Tro och tvivel

Idag var jag inbjuden att predika i Missionskyrkan i Osby. Det är alltid roligt att komma dit och få det förtroendet. Jag inledde med några tankar om betydelsen av ordet tro. Ofta säger vi att vi tror när det är något som inte vet säkert. När folk säger att -Tro får du göra i kyrkan, här gäller det att veta - så har man fått det hela om bakfoten. Jag menar att det är tron som är grunden för allt vetande.
Vi läste om Tomas i Johannesevangeliets kap.20:24-31. Han har blivit känd för sina tvivel, och det är väl inte så muntert. Å andra sidan har han genom det fått bli många till hjälp, som kunnat känna igen sig i hans tvivel.
Tomas missade det första tillfället att möta den uppståndne Jesus. De krav han ställde för att kunna tro var ganska orimliga, att sticka fingret i Jesu sår bl.a. Men han fick en andra chans av Jesus, och han fick erbjudandet att "känna efter". Förmodligen behövdes det inte. Helt överväldigad utbrister han: "Min Herre och min Gud".
Det jag ville säga den här söndagen var att vi också har Jesus mitt ibland oss, även om vi inte alltid upplever det. Någon har sagt att "Det är inte lätt att tro, men det är ännu svårare att låta bli". I mötet med Jesus växer det fram en relation som vi kallar tro.
Kristen tro är alltså inte vissa teorier som man skriver under på, utan ett förhallande till en person, Jesus Kristus. I predikan i Osby påminde jag också om det som sägs i Jakobs brev kap.2 om tro och gärningar. Att bara prata om rätt tro är hyckleri. Många i vår samtid har genomskådat och tagit avstånd från sådant, och det med all rätt. Sann tro visar sig i vårt sätt att bemöta våra medmänniskor.
Den Gud som är tillvarons Herre kallar oss idag att inte tvivla utan tro!

Eritreansk konferens

Den här helgen har ett 70-tal eritreaner hållit konferens i Östermalmskyrkan. Redan i torsdags anlände de första. Kyrkan har fyllts av sång och musik, förkunnelse och gemenskap. Visst märks det att har andra sätt att uttrycka sig och visa sina känslor än vi infödingar. Den här gruppen är bosatta i både Sverige och andra länder i Europa. De har lärt känna varandra via ett chatrum på internet, men hade aldrig träffats på riktigt förrän nu.

Själv hjälpte jag till i matserveringen under dagarna, och i lördags kväll bjöds det på eritreansk mat. Jag tycker det är gott, men det blir rätt kladdigt när man ska äta med fingrarna. Helgen avslutades med söndagsgudstjänst, som också den präglades av afrikansk sång och dans. En annorlunda upplevelse för dem som brukar fira gudstjänst i Östermalmskyrkan. Några av eritreanerna passade dessutom på att låta döpa sig. Jag missade tyvärr detta eftersom jag hade uppdrag på annat håll.
Läs gärna Kristianstadsbladets fina reportage
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080331/KRISTIANSTAD/76073717/1338