Miljö - en andlig fråga

I tidningen Dagen skriver Elisabeth Sandlund på ledarplats om att Miljön kräver eftertanke. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160377 Det är väl ett rimligt konstaterande oavsett vilken fråga det gäller. Den kristna kyrkan skall inte vara en svans som pratar om miljön bara för att alla andra gör det. Men vad är då våra viktigaste bidrag i miljösamtalet?
1. Skapelsesynen -
Jorden är Herrens, och Guds skapelse är något gott, en pärla (=kosmos). Ingenting är en slump. Gud har en avsikt. Människan har fått uppdraget att som Guds avbild vara förvaltare som brukar och vårdar jorden. Det här gäller oss alla, oavsett livsåskådning. Jag hörde någon gång att orden i 1 Mos.1:26 om människans uppgift att härska över alla djuren, har ställt till med mycket elände. De har tagits som ursäkt för fromma människors rovdrift på naturen. Kan det vara så illa? Har vi haft svårare att ta till oss 1 Mos.2:15?
2. Förlåtelsen -
Teoretiskt sätt är vi nog alla medvetna om att vi är syndare. Men när vi uppmanas att bekänna våra synder kan åtminstone jag känna mig lite osäker? Vilka misstag har jag gjort sista tiden som behöver bekännas? Och visst kan man känna sig ganska nöjd med att inte vara sämre än de flesta?? Så är det det här miljön och för den delen rättvisan. Här blir det så uppenbart att jag har brutit mot skapelsens lagar med koldioxidutsläpp och mycket annat. Vi sitter fast! Paulus säger i Rom.7:15 att "det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag". Hur är det då med förlåtelsen? Gäller den också miljösynder?? Ja, det utgår jag från. Här finns ju inga undantag. Men förlåtelse erbjuds bara den som ångrar sig och som med Guds hjälp vill vända om. Är jag beredd att släppa på bekvämligheten för att att leva i samklang med skapelsen? Den frågan är jag inte färdig med.
3. Hoppet -
I Rom.8:22 skriver Paulus om hur "hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor". Då fanns det ännu ingen klimatkris. Skapelsen hade blivit lagd under tomhetens välde, p.g.a. människan!
Men en dag skall också skapelsen "befrias ur sitt slaveri under förgängelsen". Det är det fantastiska hoppet. I en tid när så många ger upp och resignerar för att det går ju ändå åt skogen, eller snarare katastrofen, så kan kristna bekännare leva i hoppet. Oavsett hur illa det går, så vet vi att Livets Gud har sista ordet. Då kan vi väl inte säga att det inte är lönt att bry sig?? Hoppets budbärare måste gå i första ledet i kampen för den värld som Gud älskar. Det är inte med vackra ord vi förmedlar hopp och framtidstro utan genom att börja leva ut Gudsriket här och nu. Hoppet ger oss mod att leva äkta - även när det anses korkat.

Ja, det här tycker jag är de viktigaste bidragen vi som kristna har att ge i miljödebatten. Det första budet handlar ju om att inte ha några andra gudar än Gud. Konsumismen har många drag av religion. Frälsning innebär befrielse också från de makter som påstår att det är genom att äga och konsumera som man blir lycklig. Ett sant mänskligt liv, där vi är djupt beroende av både varandra och av naturen, det tror jag Gud vill ge oss.

Skapelsevänligt

Under hösten leder jag en liten studiegrupp i Östermalmskyrkan varannan torsdag. Vi använder materialet En skapelsevänlig församling. Där finns mycket goda tankar och hänvisningar till både Bibeln och nutida faktamaterial. Igår samtalade vi om Konsumtion och Livsstil. Det är intressant men också utmanande att fördjupa sig i miljö- och rättvisefrågorna ur ett kristet perspektiv.

På söndag ska jag predika i Maglehults missionshus utanför Tyringe. Eftersom Kyrkornas Globala vecka inleds just den dagen kommer dess tema Skapelsefeber att prägla hela gudstjänsten. Jag vill gärna dela med mig av tankar kring vårt ansvar som kristna i den klimatkris som vi lever i, men också förmedla det hopp som Bibeln ger oss. En ny livsstil, det kan låta tungt och trist, men varför inte se det som en befrielse från en massa krav som omgivningen och vi själva ställer på oss. Det handlar väldigt mycket om att låta kärleken bli verklighet, och att våga vara beroende av varandra. En sund och miljövänlig livststil leder till djupare relationer mellan medmänniskor. Vågar vi statsa på det?

Jag vill också passa på att uppmärksamma det FN-rollspel som den här veckan genomförts på Söderportgymnasiet i Kristianstad. Det är en spännande och viktig erfarenhet för dem som får vara med. Tyvärr har jag inte haft tillfälle att ta del av det på plats den här gången.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081113/KRISTIANSTAD/444901717

Brev till statsministern

Idag har jag skrivit brev till Fredrik Reinfelt. Det är första gången, men jag har tagit fasta på uppmaningen från Svenska FN-förbundet och att antal fredsorganisationer att trycka på.
Läs och skicka gärna ett eget brev!
http://www.fn.se/press/nyheter-fran-fn-forbundet/skicka-brev-till-fredrik-reinfeldt/

Förbjud klustervapen - skriv under konventionen i Oslo!
Till: Statsminister Fredrik Reinfeldt
Hej!
Sverige har gjort sig känt som ett land som stödjer engagemang för nedrustning och humanitär rätt. Genom sitt stöd för Konventionen om klustervapen som förhandlades fram i Dublin maj 2008 så har Sverige tagit ett djärvt och visionärt steg för att skydda de civila som drabbas av väpnade konflikter. Konventionen förbjuder en hel kategori av vapen och inför banbrytande skyldigheter för assistans till överlevande, röjning av de områden som utsatts för klusterbombningar samt skrotning av existerande vapenlager. Majoriteten av världens användare, producenter och lagrare av klustervapen antog avtalet i Dublin och kommer att skriva under när det öppnas för underskrifter den tredje december 2008 i Oslo.Denna nya internationella lagstiftning kommer tack vare sina långtgående åtgärder att få en mycket positiv betydelse för hela samhällen och oräkneliga människors liv och kommer att förhindra att fler liv i framtiden på liknande sätt går till spillo. Detta är vårt årtiondes mest betydelsefulla avtal för nedrustning och humanitärt arbete.Vid konventionens formella antagande den 30 maj 2008 sa FN:s Generalsekreterare att de kraftfulla kraven på att motverka klustervapnens humanitära effekter ”har besvarats genom antagandet av denna nya konvention” och han uppmanade alla stater att “omgående skriva under och ratificera” konventionen.Jag är oroad över att Sverige ännu inte offentligt uttryckt sin intention att skriva under och ratificera konventionen. Ett sådant uttalande skulle klargöra att Sverige placerar skyddet av civila i centrum för sin internationella säkerhetspolitik. Jag uppmanar också Sverige att inte stödja eller anta en lägre standard för klustervapen inom ramen för FN:s konvention för konventionella vapen, CCW.Jag vill också understryka att de diskussioner som just nu pågår inom CCW inte har förhindrat Storbritannien, Frankrike och Tyskland från att binda sig till att skriva under i Oslo, och borde följaktligen inte heller utgöra något hinder för Sverige.Jag uppmanar dig att göra ett offentligt uttalande eller en skriftlig bekräftelse av Sveriges avsikt att skriva under konventionen om klustervapen i Oslo den tredje december och att Sverige snarast möjligt därpå ratificerar konventionen för att den snabbt ska träda i kraft.
Vänliga hälsningar
Bo Olsson

FN-dagen i fredags

I Kristianstad firades FN-dagen som vanligt i Östermalmskyrkan. Ett 50-tal personer infann sig denna fredagskväll.
Johan Lundberg åkte som 20-åring till Kambodja för att arbeta som volontär i 2½ månad på ett barnhem. Han åkte hem till Kristianstad och jobbade några månader. Samtidigt samlade han in över 200.000 kr förutom en hel del utrustning. Tillbaka i Phnom Penh blev han biträdande direktor i SFODA, den organisation som bland annat tar hand om föräldralösa barn. Efter ett halvår avslutade Johan sitt arbete och kom hem igen i somras. Nu berättade han hur det lyckats att utveckla arbetet på och runt barnhemmet. Det var fascinerande att få höra hur denne unge kille organiserade skolundervisning, lärde tjejerna spela basket, förbättrade matstandarden och på många andra sätt gav fattiga barn en framtidstro.
Johans berättelse var inspirerande för både yngre och äldre. På något sätt kan vi alla vara med och göra en insats, ”alla kan göra skillnad”. I FN-dagsprogrammet medverkade också Hanna Andersson, Louise Krook och Ida Lundin med fin sång och tvärflöjt, ackompanjerade av Karin Gerdin.
FN-föreningens ordförande Ing-Britt Pettersson-Nyholm gratulerades till utmärkelsen Årets FN-supporter, något som hon gjort sig väl förtjänt av. I sitt tal berörde Ing-Britt FN:s millenniemål, och hur nödvändigt det är med internationellt samarbete både genom FN och på annat sätt.
För att uppmärksamma det Internationella Potatisåret serverades som avslutning bakad potatis med tillbehör. Då gavs också utrymme för mer frågor och samtal under gemytliga former. Ett 20-tal ungdomar som brukar träffas i Östermalmskyrkan på fredagskvällar fick på det här sättet också impulser till globalt engagemang. Bidraget till FN-förbundets skolmatsprojekt blev 1800kr.http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081024/KRISTIANSTAD/427803999

Mer än 300 personer kom och fyllde Östermalmskyrkan i söndags kväll. Körer, solister och musiker från nio olika församlingar i Kristianstad medverkade, men fick bara sjunga två sånger vardera. Efter pastor Jörgen Lennartssons välkomstord inledde LP-sångarna med Min Jesus lever, och lite senare framförde diakon Stefan Rosén från den Ortodoxa församlingen en hymn till Gudaföderskan. Det säger lite om spännvidden.

Prästen och psalmforskaren Anna Evertsson från Heliga Trefaldighets församling introducerade sångerna, så att alla fick en bild av i vilket sammanhang de kommit till. En grupp från den katolska församlingen framförde en sång från Lourdes, och en kör från Heliga Trefaldighet sjöng Gregorianskt Introitus, innan Bertil Larsson från Norra Åsums församling spelade Bach på orgeln. Från Evangelisk-Lutherska föreningen medverkade Astrid och Ingvar Hugosson med bland annat en psaltarpsalm och från Österängs kyrka/EFS kom Berit och Torsten Weister tillsammans med en kör och sjöng om att vara försonad med himmelens Gud. Kören från Vä-Skepparslöv sjöng om att Allt hör ihop, och Östermalmskyrkans kör avslutade med att Det finns en förunderlig blomma.

Utöver detta fick församlingen också vara med och sjunga i några psalmer. Avsikten med kvällen var att spegla bredden i den kristna sångskatten. Glädjen och entusiasmen var påtaglig både hos sångare och hos dem som kommit för att lyssna. Man upplevde en samhörighet i lovsången, även om formerna skiftar.

Inte mindre än 8200 kr samlades in i en kollekt till Tjernobylbarnen, och den lägerverksamhet som bedrivs i Broby på somrarna. Rolf Tillman från Tjernobylkommittén tackade för gåvan och berättade om några ungdomar som man fått vara med och hjälpa.

Som ordförande i det ekumeniska rådet kände jag naturligtvis stor tillfredsställelse över att det blev en så lyckad kväll. Det är inte alltid så lätt att få engagemang för samverkan över gränserna. Tack till Eva-Lena och Joanna som tog initiativ och såg till att det blev av.

Gudstjänst och Pompeji i Hässleholm

Idag på tacksägelsedagen har jag varit gästpredikant i Missionskyrkan i Hässleholm. Temat var givet, det skulle handla om Lovsång och Tacksamhet. Dagens text från Lukasevangeliet kap.19 handlar om hur Jesu lärjungar högljutt prisar honom för de under de sett. Det var efter intåget i Jerusalem, när Jesus red på en åsna. De religiösa experterna gillade emellertid inte detta utan bad Jesus tysta dem. Han kontrade med att "om dessa tiger skall stenarna ropa".

Jag pekade på att vi alla har mycket att vara tacksamma för, även om livet ibland är tufft. Förnöjsamhet är något vi borde lära oss. Livet är inte fattigt, men ibland har vi svårt att se dess rikedom. Hela Skapelsen deltar i lovsången till Skaparen genom att bara vara, och fylla sin uppgift. Vi människor är de enda som kan välja att ställa oss vid sidan om, och kanske främst hylla oss själva.

Fariseernas protester berodde nog inte så mycket på en störande ljudnivå, utan att de kände konkurrens. De kunde inte acceptera att Gud kom på det sättet, och gick dem förbi. Jesus var obekväm för att han sade sanningen och avslöjade falskhet. Profeter har aldrig blivit populära. Man kan fundera på om kristna församlingar och enskilda idag är så oförargliga att ingen bryr sig. Det kan faktiskt vara ett friskhetstecken när folk blir irriterade på oss!

Vi måste inse att det finns många fler som blivit berörda av Gudsrikets kraft än de som är registrerade i våra kyrkor. Många är fyllda av kärlek till medmänniskor och drivs av ett osjälviskt engagemang som är en härlig lovsång till Skaparen, fast de kanske själva är omedvetna om det. Är det månne dessa som är vår tids "stenar som ropar" när lärjungarna tiger?
Kom ihåg att tacksägelse och lovsång handlar om hela vår inställning till livet. Att vara kristen är att ta sitt ansvar som människa på fullt allvar.

Det här var i korthet det jag försökte förmedla. Efteråt fick jag tillfälle att byta några ord med gamla och nya vänner. Det är alltid värdefullt. Sedan fortsatte min fru och jag till den så omtalade Pompejiutställningen på Hässleholms kulturhus. Mycket intressant och sevärt!
http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20081012/NYHETER/679240218/1129

Världens Barn

Oj, vad veckorna rinner iväg. Den här veckan har det handlat mycket om Världens Barn. I fredags och lördags var jag engagerad i insamlingen. Unicefgruppen fick hjälp av ett antal ungdomar från Söderportgymnasiets IB-program. I deras utbildning ingår att göra ett antal timmar i ideellt arbete. De gjorde en fin insats med insamlingsbössorna. På fredagen var vi placerade utanför Ica Maxi, och på lördagen bland affärerna på Härlövsområdet.

Det är väldigt blandade reaktioner man möter från folk som är ute och handlar. Många tar villigt upp börsen och lägger en sedel eller tömmer ur myntfacket! Några har till och med ställt sig i kö för att få ge. Vissa hänvisar till att man vill ringa in till TV-galan istället, och det är ju OK. Vi vill inte tränga oss på, men gärna uppmuntra människor att ge till en god sak.
Det har diskuterats om oron i väldsekonomin skulle sätta spår i form av minskat givande. Det märktes i alla fall inte nu, kanske så småningom när arbetslösheten sätter in. Men det har väl alltid varit så att det är folk med låga inkomster som är mest generösa!
Hur som helst, roligt att vara med, och resultatet blev bra. Vi fick in 13.800 kr, och i hela Kristianstads kommun har 303.000 kr samlats in.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081010/TYCKTTANKT/439096878/1028/&/Pengarna-kommer-fram
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081011/KRISTIANSTAD/340842349/1338/&/300-000-till-Varldens-barn