Upprop från Sveriges kyrkor

Sveriges Kristna Råd har skrivit ett öppet brev till regeringen ang de utförsäkrades situation. Jag instämmer helt i denna protest!

Vinst eller förlust och Ekoteologi

Idag hade jag förmånen att få predika i Falkvikskyrkan i Sölvesborg. Dagens tema är Nåd och tjänst och jag höll mig till episteltexten i Filipperbrevet 3:7-14. Som inledning höll jag fram en gammal D-marksedel. Det var ju hårdvaluta en gång i tiden, men sedan Euron kom är den helt värdelös.
1. Lämna det värdelösa
Paulus hade mycket att berömma sig av. Vem kan mäta sig? Varit sträng farisé, en av de frommaste. Hängivet sökt följa Gs bud. Förföljde kristna i sin iver. De som kunde lagen trodde sig närmare Gud, men såg sällan egna brister. Ihåligt. Ofta hyckleri. Judekristna kom med orimliga krav på hednakristna i urkyrkan, bl.a. omskärelse.Detta avvisar Paulus mycket bestämt.

Vi vill också vara duktiga. Många år som kristna o församlingsmedlemmar borde väl ge vissa favörer? Det är bra med kunskap o goda traditioner. Men vad hjälper det om sådant inte leder till ett liv i kärlek o tjänande? Värdelöst och lurar oss själva. Är vi beredda att som Paulus ge upp allt detta? Eller vill vi helst behålla skräpet?

Inte lönsamt att följa Jesus - det kostar allt. Jesus varnar ofta för materialismens avgudadyrkan. Vi vill gärna ha livets goda + Guds välsignelse dessutom. Var har vi vår trygghet? Pengar, utbildning, status, religiös fasad?? En konsekvens av tron är att våga leva enkelt o frivilligt avstå det som inte är nödvändigt.
2. Lära känna Kristus
Mötet med Jesus Kristus förändrade livet fullständigt för Paulus. Nu var han inte den rättfärdige som kunde se ner på de misslyckade syndarna. Tvingats inse att han inte hade något att komma med. Tomhänt. Helt beroende av Guds nåd.
Han hade fått en annan rättfärdighet, genom tro. Måste nollställas för att kunna ta emot gåvan. Smärtsamt!

Gemenskapen med Kristus är både lidande o kraft, död o uppståndelse, nåd o tjänst. Att leva med Jesus som förebild är att tjäna ända in i döden. Hur vi behandlar vår nästa, både grannen och den på andra sidan jordklotet, men även själva jorden som vi bor på - avslöjar om vi är Tjänare. Är det Kristi sinnelag som styr mitt o ditt sätt att leva? Har vi verkligen lärt känna Kristus?

Kristendom handlar om en personlig relation t Jesus Kristus, inte tro på en lära eller en organisation. Den Jesus som vi möter i Bibeln kommer också till oss i vår vardag. Möter oss i vår svaghet med hela sin uppståndelses kraft. När livet tycks hopplöst behöver vi någon som lyfter. Det är ju inte så lätt att lyfta sig själv i håret.
3. Jaga mot målet
Paulus hade mött Kristus men var inte nöjd. Målet var fullkomlighet. Bli mer lik Jesus. Vad betyder det? Gör som Gud – bli mska! Ju mer vi lär känna Jesus Kristus, ju mer mänskliga blir vi. Andlighet är att ödmjukt ställa sig till förfogande för Gud o för dem han älskar. Han kan använda oss i vår svaghet för att förmedla liv o hopp.

Låter världsfrånvänt att jaga för att vinna priset ”där uppe” = himlen. Så har det tyvärr ofta missuppfattats av många kristna. Men varken rumsligt eller tidsmässigt, utan ngt m bestående värde. Det som gjorts i kärlek är från himlen. Samla skatter i himlen = inbrottssäkert.

”Om vi inte vet vart vi är på väg kan vi ta vilken väg som helst”. I en värld där mycket pekar mot undergång har vi fått ett fantastiskt hopp som vi ska leva ut praktiskt. Hållbar livsstil ger andra hopp. För att nå målet måste vi välja den väg som Jesus gått före. Ett mål värt att som Paulus ”springa mot”.

Mycket av det vi ägnar vår tid o kraft åt är nog inte mer värt än D-marken. Våga släppa taget o istället satsa på det s består! (Inte =Euro!) Livet är en gåva som vi fått ansvar för att förvalta.
--------------------------------------------------------

Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe i Falkvikskyrkan. Här hade vi ett intressant samtal om jordens ödesfrågor och vilken roll vi som kristna har för att förmedla hopp. Jag berättade om mitt engagemang i FN-föreningen bl.a.
Igår blev jag uppmärksammad på ett TV-program med prästen Magnus Wåhlin som intervjuas om sin Ekoteologibok En annan värld är möjlig. Magnus är skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Intervjuare är Birger Schlaug. Mycket intressant.

Home - en gång till

När vi hade sett filmen Home den 11 januari i bl.a. FN-föreningens regi, kom tanken att vi borde visa den i Östermalmskyrkan också. På måndag den 14 februari händer det kl.18.30. Så här står det i insändaren som jag skickat till Kristianstadsbladet:

-Man blir kär i jorden. Det var i samband med en visning av filmen HOME som den repliken fälldes. Ett 30-tal personer fick då en upplevelse av vilket fantastiskt jordklot det är som vi får leva på. Filmen har skapats av fransmannen Yann Arthus-Bertrand. Där ges också en stark utmaning till att vara med och rädda en värld som håller på att gå under. Klimathotet går inte att sopa under mattan längre. Praktiska lösningar finns, om vi vill! Älskar vi jorden och de människor som bor på den måste vi ta vårt ansvar och vara beredda att ändra vår livsstil.

När filmen HOME visades i januari var det på initiativ av Kristianstads FN-förening. Måndagen den 14 februari visas filmen på nytt i Kristianstad kl.18.30.  Nu är det Östermalmskyrkan som inbjuder. För mig som är engagerad i båda dessa sammanhang känns det spännande att få knyta ihop ansvaret för Guds skapelse och det hoppets budskap som den kristna kyrkan står för, med den maning till praktisk omvändelse som klimatentusiasterna står för. Oavsett vilken tro vi möjligen bekänner oss till, så kan vi förenas i en kärlek till det oerhörda mirakel som kallas jorden.  Vad kan passa bättre än att se HOME på Alla Hjärtans dag. Efteråt kan vi diskutera vilka förändringar vi är beredda att att bidra till. Se www.filmenhome.se

 

Vapenexport, en skam för Sverige

Jag vill helhjärtat instämma i den kritik som Anders Wejryd riktar mot den svenska regeringens sanslösa inställning till vapenexport. Se hans debattartikel i DN. De regler man skryter med, är tydligen till för att kringgås. tala om dubbelmoral.
Elisabeth Sandlund kommenterar i Dagen, och ger även hon sitt stöd till kritiken. Det här är en fråga som har andliga dimensioner. Kyrkan skall vara en profetisk röst för livet och mot de krafter som hotar mänskligheten.

Bön för Egypten

Från Baptistsamfundet kommer en vädjan om bön för trosfränder i Egypten och hela deras folk. Det känns väldigt angeläget i dessa dagar då allt verkar vara i gungning. Jag kan förstå den folkliga vreden över en korrupt och odemokratisk regim. Men vad fortsättningen blir vet vi ingenting om. Låt oss därför be Gud om fred och välgång i Egypten

Så gick det med kyrkan

I tisdags hade vi det ekumeniska samtalet om Hur ser VI på att vara kyrka? I panelen satt representanter för Ortodoxa kyrkan, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan, EFS och ELF som är organisationer inom Svenska Kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Östermalmskyrkan (Baptist, EFK och Pingst). Broder Ingmar Svanteson från Katolska kyrkan ställde den utmanande frågan: Tror vi på kyrkan? Han menade att Kyrkan är något mer än den samlade kristenheten. Gunilla Aquilon Elmqvist refererade till samtal som hon fått med en vilt främmande kvinna om de djupaste frågorna i livet. Istället för att sucka över all negativ statistik osv borde vi ställa frågan: Vad har Gud i beredskap för oss om vi vågar vara lyhörda och tänka nytt?  Liselotte Spåre citerade att "både Svenska Missionskyrkan och dess församlingar är provisorier i väntan på Kristi kyrkas synliga enhet" och att dess "bidrag till kristenheten nog handlar om öppenhet och bredd." Frågor om kyrkans ledning och dess medlemsvillkor togs upp. Men den stora frågan är nog om den "andliga enheten" är ett tillräckligt mål, eller vi också måste sträva mot en synlig enhet.  Mycket återstår att samtala om och be för.
Jag delade ut ett "släktträd" för kyrkorna i Kristianstad. Vill du ha en kopia så går det bra.
Ett 50-tal personer som samlas för att samtala och lyssna till varandra är i alla fall en god början. Nu ska jag strax bege mig till ytterligare en ekumenisk samling, i Odalkyrkan.

Att vara kyrka

På tisdag händer något spännande i Församlingshemmet i Kristianstad. Representanter för alla olika kyrkor och samfund medverkar i ett panelsamtal med temat: Hur ser vi på att vara kyrka/församling? Varje deltagare får först ge en inledning innan det direkta samtalet tar vid. Vi har tidigare haft liknande samlingar varje år i januari kring ämnen som Nattvarden, Dopet, Vägen till förlåtelse. Det är Ekumeniska Rådet som arrangerar och jag har lovat leda samtalet. De medverkande har fått följande frågor i förväg, men det betyder inte att vi låser fast oss vid dem:

Vilka förebilder i Gamla och Nya Testamentet har mest påverkat er församlings-/kyrkosyn?

Hur ser ni på er själva i förhållande till andra kristna kyrkor/samfund?

Var ligger betoningen i er kyrkosyn? Vilka beslut fattas lokalt, nationellt resp. globalt?

Vad krävs för att bli medlem i er kyrka/församling? Bekännelse? Dop? Livsstil? Avgift?

Kan man ha dubbelt medlemskap?

Vilket är Din kyrkas främsta bidrag till den samlade kristenheten?

Behöver  kyrkan på något sätt förändra sig för att kunna betjäna den tid vi lever i?

Evangelisation och mission, vad betyder det i ert sammanhang?

Hur ser ni på om folk från andra kyrkor vill bli medlemmar hos er?

Hur långt kan ni sträcka er i samverkan med andra kyrkor och samfund?

Vad anser ni att den ekumeniska visionen bör syfta till?

Jag brukar betona att det här är inte en debatt som man ska försöka vinna, utan ett samtal där alla förhoppningsvis  lär sig något nytt. Välkommen till Heliga Trefaldighets församlingshem i Kristianstad, V. Storg.6, på tisdag den 18 januari kl.18.30.