Dags att stoppa våldet

Avslutningen av år 2008 präglas de ytterst sorgliga rapporterna från Gaza. Hur kan man tro att ett så skoningslöst våld ska kunna vara till nytta för någon? Vems är då skulden? Att Hamas är en hänsynslös terrororganisation är känt sedan länge. Visst har man byggt upp en del humanitär verksamhet. Men det verkar inte som man egentligen bryr sig om sitt eget folk, Gazaborna och andra palestinier. Raketskjutningarna mot Israel går inte att försvara. Det är också obegripligt varför man inte vill ta emot den humanitära hjälp som ex Egypten erbjuder. Nog är det cyniskt.

Samtidigt är det Israel som står för massdödandet. Det är en illusion att tro att man kan döda bara Hamasaktivister. Barn och andra civila stryker med, och tvingas leva i skräck och umbäranden. Det är inte värdigt en civiliserad stat som Israel vill se sig som, att använda detta övervåld.
Omvärlden måste kräva besinning av båda parter. Hämnden löser inga problem. Det måste finnas en annan väg än våldets. Kanske skulle en FN-styrka kunna göra en insats i Gaza, än en gång. Parterna verkar inte vara kapabla att lösa konflikten själva. Enligt nyheterna idag har en kortvarig humanitär vapenvila föreslagits av Frankrike. Det må vara en god början, att be om.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161458

http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20081229/KRISTIANSTAD/993970847/1018/

Jesus från Löderup

Inte visste jag att Jesus kom från samma socken som jag. Men så är det tydligen. I varje fall den Jesusfigur som finns i den stora julkrubban i Jönköping. Han blev stulen, men till allas glädje har han nu kommit tillbaka, välbehållen.
Egentligen påminner väl det här om den "riktige Jesus". Många har försökt lägga beslag på honom. Men han låter sig inte stängas in. Ingen har monopol på Jesus. Han kommer alltid tillbaka. Arrangörerna i Jönköping säger att man inte tänker leta efter tjuven. Nej, de ska väl bara vara tacksamma för den extra uppmärksamheten!
Julens traditioner kan man gärna ifrågasätta. Lite märkligt är det ändå att den Jesus som så ofta trängts tillbaka, finns med hela tiden och utmanar oss. Det behövs.
http://www.ystadsallehanda.se/article/20081224/YSTAD/36805113/1365/&/Jesus-tillbaka-lagom-till-jul
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081224/TTINRIKES/836414938/1606/TTINRIKES/&/Jesus-tillbaka-efter-uppstandelse
http://www.sr.se/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=2529607
I kväll har jag tänkt vara med på julnattsbön i Östermalmskyrkan 23.30. På juldagen åker jag till Furuboda. Där ska vi kl.14.00 få följa med naturfotografen Patrik Olofsson på hans resa "Med skånska rovfåglar till Afrika". Det ska bli spännande. Välkommen!

Vattnet som förenar och skiljer

I tidningen Dagen har de senaste dagarna dopet stått i fokus. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161270.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161271
Skall en pingstförsamling kunna välkomna som medlemmar personer som inte själva låtit sig döpas? Det strider mot den traditionella församlingssynen, och hur skall man då motivera en ändrad praxis? I Svenska Baptistsamfundet och även Evangeliska Frikyrkan har de flesta församlingar sedan länge tillämpat någon form av "öppet medlemskap". Östermalmskyrkan, som tillhör både SB, EFK och Pingst, välkomnar dem som bekänner Jesus som sin Herre och är döpta till honom. Hur man sedan definierar dopet är upp till var och en. Den som är barndöpt och lever i detta och räknar det som sitt verkliga dop, respekteras och kan tas emot utan krav på troendedop. Samtidigt inbjuds människor ofta i förkunnelsen att låta sig döpas, även om man råkar vara barndöpt. Även om en del kallar detta för "omdop", så ser vi det som en rättighet för varje människa att få döpas på sin egen bekännelse.
Själv har jag ibland jämfört dopet med hur det är när man gifter sig. Ingen av oss gillar väl tvångsäktenskap. Det är inte föräldrarnas sak att bestämma vem deras barn skall gifta sig med. Dopet till Kristus är ett förbund som ingås mellan Herren och oss. Det är en ömsesidig överlåtelsehandling. Alltså är det både Gud och människan som handlar i dopet. Genom evangeliet har Jesus Kristus "friat" till oss allesammans. Vi kan säga ja eller nej, och i dopet blir vi synligt till ett. Men det finns ju många som lever ett helhjärtat kristet liv, kanske utan att vara döpta på vare sig ena eller andra sättet. Hur är det möjligt? Ja, dopet har ingen magisk effekt. Det är den inre rengöringen och uppståndelsen som är det viktigaste. Men ett avtal eller kontrakt är viktigt för stabiliteten. Man kan gå tillbaka och peka på de löften som en gång har getts. Lite drastiskt skulle man kanske kunna säga att den som är kristen men inte döpt, är "sambo med Herren". Kärleken finns säkert, men man "lovar ingenting bestämt".
Inom "döparsamfunden" har dopet länge setts som en lydnadshandling. Att Jesus lät döpa sig av Johannes har setts som en förebild. Men det var ju något annat än det kristna dopet. För honom var det första etappen mot korset. Det man inte talat så mycket om är vilket ansvar dopet för med sig. Dopet är inte en skön huvudkudde att vila sig mot, utan snarare en spark i baken. Det är en ständig utmaning till att leva på ett nytt sätt. Om vi lever självcentrerat och inte älskar vår nästa som oss själva, så skymfar vi det dop vi annars är så stolta över. Renlärigheten sätts på prov i vårt möte med de människor som behöver vår hjälp.

Tankar i advent

Jag har lite svårt att hänga med i julhysterin. Det känns inte riktigt som det angår mig. Min fru har skickat en bunt julkort, och det är väl bra att nån i familjen bryr sig. Folk rusar runt som galningar i affärerna för att köpa julklappar. De få som jag känner mig tvungen att köpa, brukar bli 23 eller t.o.m. 24 december. Det finns inget värre än att köpa presenter. Ofta har jag fått panik. Innerst inne kan det finnas en god avsikt, men det har blivit så fel med denna omåttliga köpfest före jul.
För några år sedan skulle jag predika på 4:e advent. På julfrimärkena det året fanns ingen midre än Karl-Bertil Jonsson. Att Posten hyllade denne "sabotör" var i sig lite lustigt. Söndagens tema var då liksom i år Maria, Herrens moder, och jag läste Marias lovsång i Lukas 1:46-55. I predikan sammanförde jag dessa två personligheter: Jungfru Maria och Karl-Bertil Jonsson. Nog har de en hel del gemensamt. Bibeltexten jag nämnde är rent revolutionär: "Han (Herren) störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort.",vers 52-53.
Den viktigaste regeln för julfirandet tycks för många vara den här: "Allting skall vara som det alltid har varit". För Maria blev det inte så, och inte för hennes jämnårige kompis Karl-Bertil heller. Alla ska inte göra som dom, men om vi vill tänka på julens egentliga innebörd och låta Jesus vara centrum så är det en sak vi kan vara alldeles säkra på: Det blir inte som det brukar vara!
Tage Danielsson som har skrivit om Karl-Bertil, bekände sig inte som kristen, men han säger mycket träffande att "detta hände på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Jesu födelse."

Ett omväxlande arbete

Mitt jobb på Furuboda Folkhögskola har ett mycket skiftande innehåll. Jag kallas för skolassistent, men presenterar mig ofta som diversearbetare. I måndags åkte de flesta av våra kursdeltagare till Kristianstad Bowlingcenter. Det kan vara skönt att bryta av studierna med att göra något annat, som att spela bowling. Det var mycket uppskattat. De som pga rörelsehinder inte kan hålla ett bowlingklot, får använda en speciell ränna. Det finns förresten ett referat på www.furuboda.se. Där kan du också hitta ett alldeles färskt nummer av vår tidning, Furuboda.Nu.
På tisdagseftemiddagar brukar jag hjälpa till med en lektion som kallas Verkstad. Det är inte så tekniskt som det låter. Deltagarna som läser behörighetsämnen kan då plugga på det ämne man själv känner mest behov av, och några lärare finns tillhands för vägledning. För min del blir det oftast frågor om matte. Just den här tisdagen ägnade sig faktiskt flera åt att göra i ordning påsar med hemmagjort godis och kakor till den julmarknad som pågår på Furuboda. Första "leveransen" tog snabbt slut, så nu gällde det att ordna påfyllning.
I onsdags fick jag med kort varsel hoppa in och ta hand om en lektion i Socialt samspel. Vad gör man då? Ja, eftersom jag är intresserad av FN-frågor och inte minst Mänskliga rättigheter, så tog jag fram den s.k. kortövningen. Det innebär att man i grupper får ett antal kort med olika rättigheter, men tyvärr måste man prioritera bort fem stycken. Gruppen skall diskutera sig fram till ett enigt beslut och motivera varför. I samtalet som följer kan ledaren kommentera att de Mänskliga Rättigheterna så som de presenteras i FN:s deklaration är en odelbar helhet. Om det var svårt att rangordna, så är det rätt uppfattat. Det är en omöjlig uppgift. Vi fick ett intressant samtal i gruppen.
På tal om Mänskliga rättigheter så inleds jubileumsåret nu på onsdag den 10 december. Då är det 60 år sedan detta viktiga dokument undertecknades. "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter..." -Men så är det ju inte, kommenterar många. Människor värderas väldigt olika. Jo, precis, men grundvärdet är detsamma. En viktig detalj brukar jag påpeka när dess första artikel kommer på tal. Det engelska ordet dignity har här översatts med värde, men det borde väl egentligen heta värdighet. Människans värdighet är lika eftersom vi alla är skapade av samme Gud, och till hans avbild. Att vi sedan tyvärr värderas olika är en annan sak. I Kristianstadsbladet har den nystartade Amnestygruppen uppmärksammats. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081205/KRISTIANSTAD/784068051
Jag vill önska Carolina och hennes vänner i Amnesty all lycka och framgång i arbetet för just de mänskliga rättigheterna.
Åter till vardagen på Furuboda så fick jag vikariera i Mediakursen i fredags. Eftersom jag är gammal radiot, så gillade jag förstås att få prata om radio. Deltagarna i kursen tränade på att redigera i ett väldigt praktiskt dataprogram som heter Audacity. Kanske kan det bli något program så småningom, och i bästa fall utlagt på nätet.
Så är det helg igen och jag har bl.a. ägnat mig åt att förbereda söndagens predikan i Odalkyrkan. Andra advent handlar om att Jesus inte bara har kommit en gång, utan också skall komma tillbaka och upprätta sitt rike. Det är det hoppet som kan ge oss mod och inspiration att arbeta för en hel värld, mitt i allt kaos och alla kriser med ekonomi och klimat.

Potatisfest och annat roligt

I söndags var det fullt med folk i Östermalmskyrkan, ca 200. Pastor Ulf tog upp i predikan frågan om vad som är äkta tro. Intressant att han betonade det Jakobs brev skriver om tro och gärningar. Själv hade jag ansvar för tolkning till engelska. Inte mindre än 15 personer utnyttjade den möjligheten.

FN-föreningen ordnade i måndags en kväll på Antonskolan med potatisen i centrum, Älskade knölar. Vi fick mycket god mat, allt med potatis i. Kocken Susanna berättade om potatisens historia och allmänt om mat. Ing-Britt från FN-föreningen pratade om projektet Skolmat ger kunskap, som vi är med och bidrar till. Intressant var det samtal vi fick med Antonskolans kock Christian om de regler och begränsningar han lever med. I en skola eller annat storkök är det inte så enkelt att satsa på lokala råvaror och matlagning från grunden, även om man skulle vilja. Det här är en fråga som borde uppmärksammas mer. Borde vi kräva att onödiga byråkratiska livsmedelsregler avskaffas??

I tisdags var jag på Regionmuseet och lyssnade på ett föredrag om de skånska dialekterna. Mycket trevligt!

Den studiecirkel om Skapelsevänligt som vi har haft i Östermalmskyrkan under hösten, avslutades i torsdags. Gruppen harvarit liten, men vi har haft intressanta och viktiga samtal om miljö- och rättvisefrågor. Vi har upptäckt nya perspektiv i Bibeln och funderat hur vi skall kunna tillämpa i vår församling och i vårt samhälle. Jag räknar med att vi drar igång en liknande grupp i slutet av januari, sannolikt varannan onsdag.

Idag tog jag bussen till Simrishamn och hälsade på min mor. Lika grått och regnigt där som här.

Värt att kommentera är det klimatmöte som hållits i Uppsala med ärkebiskopen som värd. Det är ett bra initiativ tycker jag. Religionerna är väldigt olika och var och en ska kunna stå för sin övertygelse, men det är väl inte så konstigt att man har vissa värden gemensamt. Kristendomens främsta "konkurrent" i vår tid är varken islam eller buddhism utan konsumismen! Den smyger sig lätt in de allra frommaste och mest renläriga miljöer.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160623

Så är det ännu en gång advent. Det är tänkt som en förberedelsetid inför julen. Kristus kommer till oss. Jag får hälsa honom välkommen, inte bara till Jerusalem och till jorden utan till mitt liv och mitt hem. Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.

Global dag

Nyss kom jag hem från en samling som Ekumeniska Rådet ordnat i Östermalmskyrkan under Kyrkornas Globala vecka. Vi började egentligen i tisdags med att se Al Gores film, En obekväm sanning. Idag lysnade vi till Pam Pearson, klimatexpert och tidigare USA-diplomat som numera är bosatt i våra trakter. Hon beskrev de klimatförändringar som pågår och vad som behöver göras, framför allt för kommande generationers livsvillkor. Samtidigt var det intressant att höra hennes beskrivning av de kristna kyrkornas och även andra religioners inställning till miljöfrågor. Pam tyckte sig se en ny, hoppfull trend inom den evangeliska kristenheten. Tyngdpunkten har lagts över från 1 Mos.1:26 till 1 Mos.2:15, en nog så viktig detalj. Vi har ett ansvar inför Gud att bruka, vårda och förvalta jorden.
Det blev också ett spännande samtal kring både teologiska och praktiska miljöfrågor runt kaffeborden.
Jag hoppas det kan bli ett fortsatt och växande engagemang här i Kristianstad, inte minst bland de kristna, för miljö- och rättvisefrågor.