Gott Nytt År med sund konsumtion

Det var mycket spännande att läsa Birger Schlaugs reflektioner om konsumismen. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161448
Jag håller helt med om att det är en "religion som kapat våra sinnen". Om Birger menar att "ekonomism" är samma sak vet jag inte. Ekonomi betyder ju hushållning, och ordet är släkt med ekologi. Om man med ekonomism menar en fåfäng jakt efter pengar, så kan jag förstå ordvalet.
Nåväl, visst är det absurt. Vi uppmanas att handla, inte för att fylla våra behov, utan för att "hjulen skall snurra". När länder befinner sig i krig betyder det ett uppsving för vapenindustri och annat näringsliv. Jo, nog ska vi bekämpa arbetslösheten. Men inte med vilka metoder som helst. Det måste väl finnas en meningsfull produktion, där människor har nytta av det som produceras.
Att kritisera konsumismen är inte så svårt, men det känns som att kasta sten i glashus. Vi är alla delaktiga. Birger Schlaugs tankar om aftonbön behöver inte bara vara ironi, även om den är bra. Vi behöver alla be om befrielse från allt det som binder. Där behöver vi både gudomlig hjälp och mycket stöd från varandra. Jesusordet om att inte göra sig bekymmer mat och kläder har fortfarande aktualitet. Matt.6:25-34. Eftersom den himmelske fadern har omsorg om oss, kan vi ägna vår omsorg åt andra. Att söka Guds rike först, är receptet. Men då måste det rikets principer också få bestämma över plånbok och bankkonto och konsumtion.
Konsumtion är ju egentligen ett väldigt vitt begrepp. Det kan handla om att köpa onödiga prylar till sig själv, och klimatvidriga flygresor. Men man kan ju faktiskt satsa sina pengar på medmänsklighet istället. Många organisationer vädjar om bidrag för att kunna hjälpa, både nära och långt borta. Nationalekonomiskt är det väl ingen skillnad, såvitt jag förstår. Någonstans används pengarna till att handla nyttigheter för. Många tog chansen i år och gav ett gåvobevis som julklapp till släkt och vänner. Det är en trend som kan vara ett sätt att komma bort från konsumismen. Allt det vi har är egentligen gåvor vi fått, och ska förvaltas därefter!
Med det vill jag önska dem som möjligen läser den här bloggen ett riktigt Gott Nytt År, i Frihet och Gemenskap.

Dags att stoppa våldet

Avslutningen av år 2008 präglas de ytterst sorgliga rapporterna från Gaza. Hur kan man tro att ett så skoningslöst våld ska kunna vara till nytta för någon? Vems är då skulden? Att Hamas är en hänsynslös terrororganisation är känt sedan länge. Visst har man byggt upp en del humanitär verksamhet. Men det verkar inte som man egentligen bryr sig om sitt eget folk, Gazaborna och andra palestinier. Raketskjutningarna mot Israel går inte att försvara. Det är också obegripligt varför man inte vill ta emot den humanitära hjälp som ex Egypten erbjuder. Nog är det cyniskt.

Samtidigt är det Israel som står för massdödandet. Det är en illusion att tro att man kan döda bara Hamasaktivister. Barn och andra civila stryker med, och tvingas leva i skräck och umbäranden. Det är inte värdigt en civiliserad stat som Israel vill se sig som, att använda detta övervåld.
Omvärlden måste kräva besinning av båda parter. Hämnden löser inga problem. Det måste finnas en annan väg än våldets. Kanske skulle en FN-styrka kunna göra en insats i Gaza, än en gång. Parterna verkar inte vara kapabla att lösa konflikten själva. Enligt nyheterna idag har en kortvarig humanitär vapenvila föreslagits av Frankrike. Det må vara en god början, att be om.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161458

http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20081229/KRISTIANSTAD/993970847/1018/

Jesus från Löderup

Inte visste jag att Jesus kom från samma socken som jag. Men så är det tydligen. I varje fall den Jesusfigur som finns i den stora julkrubban i Jönköping. Han blev stulen, men till allas glädje har han nu kommit tillbaka, välbehållen.
Egentligen påminner väl det här om den "riktige Jesus". Många har försökt lägga beslag på honom. Men han låter sig inte stängas in. Ingen har monopol på Jesus. Han kommer alltid tillbaka. Arrangörerna i Jönköping säger att man inte tänker leta efter tjuven. Nej, de ska väl bara vara tacksamma för den extra uppmärksamheten!
Julens traditioner kan man gärna ifrågasätta. Lite märkligt är det ändå att den Jesus som så ofta trängts tillbaka, finns med hela tiden och utmanar oss. Det behövs.
http://www.ystadsallehanda.se/article/20081224/YSTAD/36805113/1365/&/Jesus-tillbaka-lagom-till-jul
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081224/TTINRIKES/836414938/1606/TTINRIKES/&/Jesus-tillbaka-efter-uppstandelse
http://www.sr.se/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=2529607
I kväll har jag tänkt vara med på julnattsbön i Östermalmskyrkan 23.30. På juldagen åker jag till Furuboda. Där ska vi kl.14.00 få följa med naturfotografen Patrik Olofsson på hans resa "Med skånska rovfåglar till Afrika". Det ska bli spännande. Välkommen!

Vattnet som förenar och skiljer

I tidningen Dagen har de senaste dagarna dopet stått i fokus. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161270.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161271
Skall en pingstförsamling kunna välkomna som medlemmar personer som inte själva låtit sig döpas? Det strider mot den traditionella församlingssynen, och hur skall man då motivera en ändrad praxis? I Svenska Baptistsamfundet och även Evangeliska Frikyrkan har de flesta församlingar sedan länge tillämpat någon form av "öppet medlemskap". Östermalmskyrkan, som tillhör både SB, EFK och Pingst, välkomnar dem som bekänner Jesus som sin Herre och är döpta till honom. Hur man sedan definierar dopet är upp till var och en. Den som är barndöpt och lever i detta och räknar det som sitt verkliga dop, respekteras och kan tas emot utan krav på troendedop. Samtidigt inbjuds människor ofta i förkunnelsen att låta sig döpas, även om man råkar vara barndöpt. Även om en del kallar detta för "omdop", så ser vi det som en rättighet för varje människa att få döpas på sin egen bekännelse.
Själv har jag ibland jämfört dopet med hur det är när man gifter sig. Ingen av oss gillar väl tvångsäktenskap. Det är inte föräldrarnas sak att bestämma vem deras barn skall gifta sig med. Dopet till Kristus är ett förbund som ingås mellan Herren och oss. Det är en ömsesidig överlåtelsehandling. Alltså är det både Gud och människan som handlar i dopet. Genom evangeliet har Jesus Kristus "friat" till oss allesammans. Vi kan säga ja eller nej, och i dopet blir vi synligt till ett. Men det finns ju många som lever ett helhjärtat kristet liv, kanske utan att vara döpta på vare sig ena eller andra sättet. Hur är det möjligt? Ja, dopet har ingen magisk effekt. Det är den inre rengöringen och uppståndelsen som är det viktigaste. Men ett avtal eller kontrakt är viktigt för stabiliteten. Man kan gå tillbaka och peka på de löften som en gång har getts. Lite drastiskt skulle man kanske kunna säga att den som är kristen men inte döpt, är "sambo med Herren". Kärleken finns säkert, men man "lovar ingenting bestämt".
Inom "döparsamfunden" har dopet länge setts som en lydnadshandling. Att Jesus lät döpa sig av Johannes har setts som en förebild. Men det var ju något annat än det kristna dopet. För honom var det första etappen mot korset. Det man inte talat så mycket om är vilket ansvar dopet för med sig. Dopet är inte en skön huvudkudde att vila sig mot, utan snarare en spark i baken. Det är en ständig utmaning till att leva på ett nytt sätt. Om vi lever självcentrerat och inte älskar vår nästa som oss själva, så skymfar vi det dop vi annars är så stolta över. Renlärigheten sätts på prov i vårt möte med de människor som behöver vår hjälp.

Tankar i advent

Jag har lite svårt att hänga med i julhysterin. Det känns inte riktigt som det angår mig. Min fru har skickat en bunt julkort, och det är väl bra att nån i familjen bryr sig. Folk rusar runt som galningar i affärerna för att köpa julklappar. De få som jag känner mig tvungen att köpa, brukar bli 23 eller t.o.m. 24 december. Det finns inget värre än att köpa presenter. Ofta har jag fått panik. Innerst inne kan det finnas en god avsikt, men det har blivit så fel med denna omåttliga köpfest före jul.
För några år sedan skulle jag predika på 4:e advent. På julfrimärkena det året fanns ingen midre än Karl-Bertil Jonsson. Att Posten hyllade denne "sabotör" var i sig lite lustigt. Söndagens tema var då liksom i år Maria, Herrens moder, och jag läste Marias lovsång i Lukas 1:46-55. I predikan sammanförde jag dessa två personligheter: Jungfru Maria och Karl-Bertil Jonsson. Nog har de en hel del gemensamt. Bibeltexten jag nämnde är rent revolutionär: "Han (Herren) störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort.",vers 52-53.
Den viktigaste regeln för julfirandet tycks för många vara den här: "Allting skall vara som det alltid har varit". För Maria blev det inte så, och inte för hennes jämnårige kompis Karl-Bertil heller. Alla ska inte göra som dom, men om vi vill tänka på julens egentliga innebörd och låta Jesus vara centrum så är det en sak vi kan vara alldeles säkra på: Det blir inte som det brukar vara!
Tage Danielsson som har skrivit om Karl-Bertil, bekände sig inte som kristen, men han säger mycket träffande att "detta hände på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Jesu födelse."

Ett omväxlande arbete

Mitt jobb på Furuboda Folkhögskola har ett mycket skiftande innehåll. Jag kallas för skolassistent, men presenterar mig ofta som diversearbetare. I måndags åkte de flesta av våra kursdeltagare till Kristianstad Bowlingcenter. Det kan vara skönt att bryta av studierna med att göra något annat, som att spela bowling. Det var mycket uppskattat. De som pga rörelsehinder inte kan hålla ett bowlingklot, får använda en speciell ränna. Det finns förresten ett referat på www.furuboda.se. Där kan du också hitta ett alldeles färskt nummer av vår tidning, Furuboda.Nu.
På tisdagseftemiddagar brukar jag hjälpa till med en lektion som kallas Verkstad. Det är inte så tekniskt som det låter. Deltagarna som läser behörighetsämnen kan då plugga på det ämne man själv känner mest behov av, och några lärare finns tillhands för vägledning. För min del blir det oftast frågor om matte. Just den här tisdagen ägnade sig faktiskt flera åt att göra i ordning påsar med hemmagjort godis och kakor till den julmarknad som pågår på Furuboda. Första "leveransen" tog snabbt slut, så nu gällde det att ordna påfyllning.
I onsdags fick jag med kort varsel hoppa in och ta hand om en lektion i Socialt samspel. Vad gör man då? Ja, eftersom jag är intresserad av FN-frågor och inte minst Mänskliga rättigheter, så tog jag fram den s.k. kortövningen. Det innebär att man i grupper får ett antal kort med olika rättigheter, men tyvärr måste man prioritera bort fem stycken. Gruppen skall diskutera sig fram till ett enigt beslut och motivera varför. I samtalet som följer kan ledaren kommentera att de Mänskliga Rättigheterna så som de presenteras i FN:s deklaration är en odelbar helhet. Om det var svårt att rangordna, så är det rätt uppfattat. Det är en omöjlig uppgift. Vi fick ett intressant samtal i gruppen.
På tal om Mänskliga rättigheter så inleds jubileumsåret nu på onsdag den 10 december. Då är det 60 år sedan detta viktiga dokument undertecknades. "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter..." -Men så är det ju inte, kommenterar många. Människor värderas väldigt olika. Jo, precis, men grundvärdet är detsamma. En viktig detalj brukar jag påpeka när dess första artikel kommer på tal. Det engelska ordet dignity har här översatts med värde, men det borde väl egentligen heta värdighet. Människans värdighet är lika eftersom vi alla är skapade av samme Gud, och till hans avbild. Att vi sedan tyvärr värderas olika är en annan sak. I Kristianstadsbladet har den nystartade Amnestygruppen uppmärksammats. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081205/KRISTIANSTAD/784068051
Jag vill önska Carolina och hennes vänner i Amnesty all lycka och framgång i arbetet för just de mänskliga rättigheterna.
Åter till vardagen på Furuboda så fick jag vikariera i Mediakursen i fredags. Eftersom jag är gammal radiot, så gillade jag förstås att få prata om radio. Deltagarna i kursen tränade på att redigera i ett väldigt praktiskt dataprogram som heter Audacity. Kanske kan det bli något program så småningom, och i bästa fall utlagt på nätet.
Så är det helg igen och jag har bl.a. ägnat mig åt att förbereda söndagens predikan i Odalkyrkan. Andra advent handlar om att Jesus inte bara har kommit en gång, utan också skall komma tillbaka och upprätta sitt rike. Det är det hoppet som kan ge oss mod och inspiration att arbeta för en hel värld, mitt i allt kaos och alla kriser med ekonomi och klimat.

Potatisfest och annat roligt

I söndags var det fullt med folk i Östermalmskyrkan, ca 200. Pastor Ulf tog upp i predikan frågan om vad som är äkta tro. Intressant att han betonade det Jakobs brev skriver om tro och gärningar. Själv hade jag ansvar för tolkning till engelska. Inte mindre än 15 personer utnyttjade den möjligheten.

FN-föreningen ordnade i måndags en kväll på Antonskolan med potatisen i centrum, Älskade knölar. Vi fick mycket god mat, allt med potatis i. Kocken Susanna berättade om potatisens historia och allmänt om mat. Ing-Britt från FN-föreningen pratade om projektet Skolmat ger kunskap, som vi är med och bidrar till. Intressant var det samtal vi fick med Antonskolans kock Christian om de regler och begränsningar han lever med. I en skola eller annat storkök är det inte så enkelt att satsa på lokala råvaror och matlagning från grunden, även om man skulle vilja. Det här är en fråga som borde uppmärksammas mer. Borde vi kräva att onödiga byråkratiska livsmedelsregler avskaffas??

I tisdags var jag på Regionmuseet och lyssnade på ett föredrag om de skånska dialekterna. Mycket trevligt!

Den studiecirkel om Skapelsevänligt som vi har haft i Östermalmskyrkan under hösten, avslutades i torsdags. Gruppen harvarit liten, men vi har haft intressanta och viktiga samtal om miljö- och rättvisefrågor. Vi har upptäckt nya perspektiv i Bibeln och funderat hur vi skall kunna tillämpa i vår församling och i vårt samhälle. Jag räknar med att vi drar igång en liknande grupp i slutet av januari, sannolikt varannan onsdag.

Idag tog jag bussen till Simrishamn och hälsade på min mor. Lika grått och regnigt där som här.

Värt att kommentera är det klimatmöte som hållits i Uppsala med ärkebiskopen som värd. Det är ett bra initiativ tycker jag. Religionerna är väldigt olika och var och en ska kunna stå för sin övertygelse, men det är väl inte så konstigt att man har vissa värden gemensamt. Kristendomens främsta "konkurrent" i vår tid är varken islam eller buddhism utan konsumismen! Den smyger sig lätt in de allra frommaste och mest renläriga miljöer.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160623

Så är det ännu en gång advent. Det är tänkt som en förberedelsetid inför julen. Kristus kommer till oss. Jag får hälsa honom välkommen, inte bara till Jerusalem och till jorden utan till mitt liv och mitt hem. Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.

Global dag

Nyss kom jag hem från en samling som Ekumeniska Rådet ordnat i Östermalmskyrkan under Kyrkornas Globala vecka. Vi började egentligen i tisdags med att se Al Gores film, En obekväm sanning. Idag lysnade vi till Pam Pearson, klimatexpert och tidigare USA-diplomat som numera är bosatt i våra trakter. Hon beskrev de klimatförändringar som pågår och vad som behöver göras, framför allt för kommande generationers livsvillkor. Samtidigt var det intressant att höra hennes beskrivning av de kristna kyrkornas och även andra religioners inställning till miljöfrågor. Pam tyckte sig se en ny, hoppfull trend inom den evangeliska kristenheten. Tyngdpunkten har lagts över från 1 Mos.1:26 till 1 Mos.2:15, en nog så viktig detalj. Vi har ett ansvar inför Gud att bruka, vårda och förvalta jorden.
Det blev också ett spännande samtal kring både teologiska och praktiska miljöfrågor runt kaffeborden.
Jag hoppas det kan bli ett fortsatt och växande engagemang här i Kristianstad, inte minst bland de kristna, för miljö- och rättvisefrågor.

Miljö - en andlig fråga

I tidningen Dagen skriver Elisabeth Sandlund på ledarplats om att Miljön kräver eftertanke. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160377 Det är väl ett rimligt konstaterande oavsett vilken fråga det gäller. Den kristna kyrkan skall inte vara en svans som pratar om miljön bara för att alla andra gör det. Men vad är då våra viktigaste bidrag i miljösamtalet?
1. Skapelsesynen -
Jorden är Herrens, och Guds skapelse är något gott, en pärla (=kosmos). Ingenting är en slump. Gud har en avsikt. Människan har fått uppdraget att som Guds avbild vara förvaltare som brukar och vårdar jorden. Det här gäller oss alla, oavsett livsåskådning. Jag hörde någon gång att orden i 1 Mos.1:26 om människans uppgift att härska över alla djuren, har ställt till med mycket elände. De har tagits som ursäkt för fromma människors rovdrift på naturen. Kan det vara så illa? Har vi haft svårare att ta till oss 1 Mos.2:15?
2. Förlåtelsen -
Teoretiskt sätt är vi nog alla medvetna om att vi är syndare. Men när vi uppmanas att bekänna våra synder kan åtminstone jag känna mig lite osäker? Vilka misstag har jag gjort sista tiden som behöver bekännas? Och visst kan man känna sig ganska nöjd med att inte vara sämre än de flesta?? Så är det det här miljön och för den delen rättvisan. Här blir det så uppenbart att jag har brutit mot skapelsens lagar med koldioxidutsläpp och mycket annat. Vi sitter fast! Paulus säger i Rom.7:15 att "det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag". Hur är det då med förlåtelsen? Gäller den också miljösynder?? Ja, det utgår jag från. Här finns ju inga undantag. Men förlåtelse erbjuds bara den som ångrar sig och som med Guds hjälp vill vända om. Är jag beredd att släppa på bekvämligheten för att att leva i samklang med skapelsen? Den frågan är jag inte färdig med.
3. Hoppet -
I Rom.8:22 skriver Paulus om hur "hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor". Då fanns det ännu ingen klimatkris. Skapelsen hade blivit lagd under tomhetens välde, p.g.a. människan!
Men en dag skall också skapelsen "befrias ur sitt slaveri under förgängelsen". Det är det fantastiska hoppet. I en tid när så många ger upp och resignerar för att det går ju ändå åt skogen, eller snarare katastrofen, så kan kristna bekännare leva i hoppet. Oavsett hur illa det går, så vet vi att Livets Gud har sista ordet. Då kan vi väl inte säga att det inte är lönt att bry sig?? Hoppets budbärare måste gå i första ledet i kampen för den värld som Gud älskar. Det är inte med vackra ord vi förmedlar hopp och framtidstro utan genom att börja leva ut Gudsriket här och nu. Hoppet ger oss mod att leva äkta - även när det anses korkat.

Ja, det här tycker jag är de viktigaste bidragen vi som kristna har att ge i miljödebatten. Det första budet handlar ju om att inte ha några andra gudar än Gud. Konsumismen har många drag av religion. Frälsning innebär befrielse också från de makter som påstår att det är genom att äga och konsumera som man blir lycklig. Ett sant mänskligt liv, där vi är djupt beroende av både varandra och av naturen, det tror jag Gud vill ge oss.

Skapelsevänligt

Under hösten leder jag en liten studiegrupp i Östermalmskyrkan varannan torsdag. Vi använder materialet En skapelsevänlig församling. Där finns mycket goda tankar och hänvisningar till både Bibeln och nutida faktamaterial. Igår samtalade vi om Konsumtion och Livsstil. Det är intressant men också utmanande att fördjupa sig i miljö- och rättvisefrågorna ur ett kristet perspektiv.

På söndag ska jag predika i Maglehults missionshus utanför Tyringe. Eftersom Kyrkornas Globala vecka inleds just den dagen kommer dess tema Skapelsefeber att prägla hela gudstjänsten. Jag vill gärna dela med mig av tankar kring vårt ansvar som kristna i den klimatkris som vi lever i, men också förmedla det hopp som Bibeln ger oss. En ny livsstil, det kan låta tungt och trist, men varför inte se det som en befrielse från en massa krav som omgivningen och vi själva ställer på oss. Det handlar väldigt mycket om att låta kärleken bli verklighet, och att våga vara beroende av varandra. En sund och miljövänlig livststil leder till djupare relationer mellan medmänniskor. Vågar vi statsa på det?

Jag vill också passa på att uppmärksamma det FN-rollspel som den här veckan genomförts på Söderportgymnasiet i Kristianstad. Det är en spännande och viktig erfarenhet för dem som får vara med. Tyvärr har jag inte haft tillfälle att ta del av det på plats den här gången.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081113/KRISTIANSTAD/444901717

Brev till statsministern

Idag har jag skrivit brev till Fredrik Reinfelt. Det är första gången, men jag har tagit fasta på uppmaningen från Svenska FN-förbundet och att antal fredsorganisationer att trycka på.
Läs och skicka gärna ett eget brev!
http://www.fn.se/press/nyheter-fran-fn-forbundet/skicka-brev-till-fredrik-reinfeldt/

Förbjud klustervapen - skriv under konventionen i Oslo!
Till: Statsminister Fredrik Reinfeldt
Hej!
Sverige har gjort sig känt som ett land som stödjer engagemang för nedrustning och humanitär rätt. Genom sitt stöd för Konventionen om klustervapen som förhandlades fram i Dublin maj 2008 så har Sverige tagit ett djärvt och visionärt steg för att skydda de civila som drabbas av väpnade konflikter. Konventionen förbjuder en hel kategori av vapen och inför banbrytande skyldigheter för assistans till överlevande, röjning av de områden som utsatts för klusterbombningar samt skrotning av existerande vapenlager. Majoriteten av världens användare, producenter och lagrare av klustervapen antog avtalet i Dublin och kommer att skriva under när det öppnas för underskrifter den tredje december 2008 i Oslo.Denna nya internationella lagstiftning kommer tack vare sina långtgående åtgärder att få en mycket positiv betydelse för hela samhällen och oräkneliga människors liv och kommer att förhindra att fler liv i framtiden på liknande sätt går till spillo. Detta är vårt årtiondes mest betydelsefulla avtal för nedrustning och humanitärt arbete.Vid konventionens formella antagande den 30 maj 2008 sa FN:s Generalsekreterare att de kraftfulla kraven på att motverka klustervapnens humanitära effekter ”har besvarats genom antagandet av denna nya konvention” och han uppmanade alla stater att “omgående skriva under och ratificera” konventionen.Jag är oroad över att Sverige ännu inte offentligt uttryckt sin intention att skriva under och ratificera konventionen. Ett sådant uttalande skulle klargöra att Sverige placerar skyddet av civila i centrum för sin internationella säkerhetspolitik. Jag uppmanar också Sverige att inte stödja eller anta en lägre standard för klustervapen inom ramen för FN:s konvention för konventionella vapen, CCW.Jag vill också understryka att de diskussioner som just nu pågår inom CCW inte har förhindrat Storbritannien, Frankrike och Tyskland från att binda sig till att skriva under i Oslo, och borde följaktligen inte heller utgöra något hinder för Sverige.Jag uppmanar dig att göra ett offentligt uttalande eller en skriftlig bekräftelse av Sveriges avsikt att skriva under konventionen om klustervapen i Oslo den tredje december och att Sverige snarast möjligt därpå ratificerar konventionen för att den snabbt ska träda i kraft.
Vänliga hälsningar
Bo Olsson

FN-dagen i fredags

I Kristianstad firades FN-dagen som vanligt i Östermalmskyrkan. Ett 50-tal personer infann sig denna fredagskväll.
Johan Lundberg åkte som 20-åring till Kambodja för att arbeta som volontär i 2½ månad på ett barnhem. Han åkte hem till Kristianstad och jobbade några månader. Samtidigt samlade han in över 200.000 kr förutom en hel del utrustning. Tillbaka i Phnom Penh blev han biträdande direktor i SFODA, den organisation som bland annat tar hand om föräldralösa barn. Efter ett halvår avslutade Johan sitt arbete och kom hem igen i somras. Nu berättade han hur det lyckats att utveckla arbetet på och runt barnhemmet. Det var fascinerande att få höra hur denne unge kille organiserade skolundervisning, lärde tjejerna spela basket, förbättrade matstandarden och på många andra sätt gav fattiga barn en framtidstro.
Johans berättelse var inspirerande för både yngre och äldre. På något sätt kan vi alla vara med och göra en insats, ”alla kan göra skillnad”. I FN-dagsprogrammet medverkade också Hanna Andersson, Louise Krook och Ida Lundin med fin sång och tvärflöjt, ackompanjerade av Karin Gerdin.
FN-föreningens ordförande Ing-Britt Pettersson-Nyholm gratulerades till utmärkelsen Årets FN-supporter, något som hon gjort sig väl förtjänt av. I sitt tal berörde Ing-Britt FN:s millenniemål, och hur nödvändigt det är med internationellt samarbete både genom FN och på annat sätt.
För att uppmärksamma det Internationella Potatisåret serverades som avslutning bakad potatis med tillbehör. Då gavs också utrymme för mer frågor och samtal under gemytliga former. Ett 20-tal ungdomar som brukar träffas i Östermalmskyrkan på fredagskvällar fick på det här sättet också impulser till globalt engagemang. Bidraget till FN-förbundets skolmatsprojekt blev 1800kr.http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081024/KRISTIANSTAD/427803999

Mer än 300 personer kom och fyllde Östermalmskyrkan i söndags kväll. Körer, solister och musiker från nio olika församlingar i Kristianstad medverkade, men fick bara sjunga två sånger vardera. Efter pastor Jörgen Lennartssons välkomstord inledde LP-sångarna med Min Jesus lever, och lite senare framförde diakon Stefan Rosén från den Ortodoxa församlingen en hymn till Gudaföderskan. Det säger lite om spännvidden.

Prästen och psalmforskaren Anna Evertsson från Heliga Trefaldighets församling introducerade sångerna, så att alla fick en bild av i vilket sammanhang de kommit till. En grupp från den katolska församlingen framförde en sång från Lourdes, och en kör från Heliga Trefaldighet sjöng Gregorianskt Introitus, innan Bertil Larsson från Norra Åsums församling spelade Bach på orgeln. Från Evangelisk-Lutherska föreningen medverkade Astrid och Ingvar Hugosson med bland annat en psaltarpsalm och från Österängs kyrka/EFS kom Berit och Torsten Weister tillsammans med en kör och sjöng om att vara försonad med himmelens Gud. Kören från Vä-Skepparslöv sjöng om att Allt hör ihop, och Östermalmskyrkans kör avslutade med att Det finns en förunderlig blomma.

Utöver detta fick församlingen också vara med och sjunga i några psalmer. Avsikten med kvällen var att spegla bredden i den kristna sångskatten. Glädjen och entusiasmen var påtaglig både hos sångare och hos dem som kommit för att lyssna. Man upplevde en samhörighet i lovsången, även om formerna skiftar.

Inte mindre än 8200 kr samlades in i en kollekt till Tjernobylbarnen, och den lägerverksamhet som bedrivs i Broby på somrarna. Rolf Tillman från Tjernobylkommittén tackade för gåvan och berättade om några ungdomar som man fått vara med och hjälpa.

Som ordförande i det ekumeniska rådet kände jag naturligtvis stor tillfredsställelse över att det blev en så lyckad kväll. Det är inte alltid så lätt att få engagemang för samverkan över gränserna. Tack till Eva-Lena och Joanna som tog initiativ och såg till att det blev av.

Gudstjänst och Pompeji i Hässleholm

Idag på tacksägelsedagen har jag varit gästpredikant i Missionskyrkan i Hässleholm. Temat var givet, det skulle handla om Lovsång och Tacksamhet. Dagens text från Lukasevangeliet kap.19 handlar om hur Jesu lärjungar högljutt prisar honom för de under de sett. Det var efter intåget i Jerusalem, när Jesus red på en åsna. De religiösa experterna gillade emellertid inte detta utan bad Jesus tysta dem. Han kontrade med att "om dessa tiger skall stenarna ropa".

Jag pekade på att vi alla har mycket att vara tacksamma för, även om livet ibland är tufft. Förnöjsamhet är något vi borde lära oss. Livet är inte fattigt, men ibland har vi svårt att se dess rikedom. Hela Skapelsen deltar i lovsången till Skaparen genom att bara vara, och fylla sin uppgift. Vi människor är de enda som kan välja att ställa oss vid sidan om, och kanske främst hylla oss själva.

Fariseernas protester berodde nog inte så mycket på en störande ljudnivå, utan att de kände konkurrens. De kunde inte acceptera att Gud kom på det sättet, och gick dem förbi. Jesus var obekväm för att han sade sanningen och avslöjade falskhet. Profeter har aldrig blivit populära. Man kan fundera på om kristna församlingar och enskilda idag är så oförargliga att ingen bryr sig. Det kan faktiskt vara ett friskhetstecken när folk blir irriterade på oss!

Vi måste inse att det finns många fler som blivit berörda av Gudsrikets kraft än de som är registrerade i våra kyrkor. Många är fyllda av kärlek till medmänniskor och drivs av ett osjälviskt engagemang som är en härlig lovsång till Skaparen, fast de kanske själva är omedvetna om det. Är det månne dessa som är vår tids "stenar som ropar" när lärjungarna tiger?
Kom ihåg att tacksägelse och lovsång handlar om hela vår inställning till livet. Att vara kristen är att ta sitt ansvar som människa på fullt allvar.

Det här var i korthet det jag försökte förmedla. Efteråt fick jag tillfälle att byta några ord med gamla och nya vänner. Det är alltid värdefullt. Sedan fortsatte min fru och jag till den så omtalade Pompejiutställningen på Hässleholms kulturhus. Mycket intressant och sevärt!
http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20081012/NYHETER/679240218/1129

Världens Barn

Oj, vad veckorna rinner iväg. Den här veckan har det handlat mycket om Världens Barn. I fredags och lördags var jag engagerad i insamlingen. Unicefgruppen fick hjälp av ett antal ungdomar från Söderportgymnasiets IB-program. I deras utbildning ingår att göra ett antal timmar i ideellt arbete. De gjorde en fin insats med insamlingsbössorna. På fredagen var vi placerade utanför Ica Maxi, och på lördagen bland affärerna på Härlövsområdet.

Det är väldigt blandade reaktioner man möter från folk som är ute och handlar. Många tar villigt upp börsen och lägger en sedel eller tömmer ur myntfacket! Några har till och med ställt sig i kö för att få ge. Vissa hänvisar till att man vill ringa in till TV-galan istället, och det är ju OK. Vi vill inte tränga oss på, men gärna uppmuntra människor att ge till en god sak.
Det har diskuterats om oron i väldsekonomin skulle sätta spår i form av minskat givande. Det märktes i alla fall inte nu, kanske så småningom när arbetslösheten sätter in. Men det har väl alltid varit så att det är folk med låga inkomster som är mest generösa!
Hur som helst, roligt att vara med, och resultatet blev bra. Vi fick in 13.800 kr, och i hela Kristianstads kommun har 303.000 kr samlats in.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081010/TYCKTTANKT/439096878/1028/&/Pengarna-kommer-fram
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081011/KRISTIANSTAD/340842349/1338/&/300-000-till-Varldens-barn

Skördemarknad

På Södertorg i Kristianstad genomfördes idag för första gången en Skördemarknad. Kommunen hade bjudit in lokala producenter att sälja sina produkter. Det var frukt, grönsaker, rotfrukter, korv, blommor och mycket annat som såldes. Vädret var soligt och fint, men på ena sidan av torget väldigt blåsigt. Rätt mycket folk sökte sig dit under några timmar mitt på dagen.

Själv var jag engagerad vid FN-föreningens bord. Vi delade ut information om matsituationen i världen, samlade in pengar för dels Världens Barn, dels ett skolmatsprojekt, och så hade vi "världens kortaste tipspromenad". Det var 10 frågor om mat, om FN osv. Många stannade och pratade med oss. Vi fick in 29 svar på frågorna, men det var nog lite för svårt. Frågan vilket land i världen som producerar mest potatis, hade nästan alla svarat fel på. Likaså vilket datum som är Mänskliga Rättigheternas dag. Detta hade många tydligen blandat ihop med FN-dagen. Inte så konstigt kanske.

På en av bilderna ses Ing-Britt från FN-föreningen och KRAV-bonden Torbjörn när de tar en kopp kaffe.

Besök på reningsverket

I torsdags hade kommunen bjudit in allmänheten till ett studiebesök på centrala reningsverket i Kristianstad. Det var ett inslag i den europeiska trafikantveckan. Vi fick en grundlig redogörelse för vad som händer med det som hushåll och inte minst industrier skickar ut i sina avlopp. En rundvandring på området gav en intressant inblick i alla de olika momenten. Vi kunde konstatera att utvecklingen gått framåt, hanteringen är mycket rationell och effektiv. Man kunde med stolthet säga att fastställda gränsvärden hålls med mariginal.

En restprodukt är biogasen, och vi fick komma in i den anläggning där gasen renas innan den kan användas som fordonsbränsle. För mig som själv kör biogasbil var detta naturligtvis spännande. Den mesta biogasen produceras i Karpalund, berättade man. Det som inte går åt till fordonstankning skickas till Allöverket och blir fjärrvärme.

Söndagstankar om förfäder

Igår var jag i Simrishamn och passade då på att besöka biblioteket där. Jag hittade några nyutkomna böcker av Tommy Gustafsson om Kivik- då och nu. Redan tidigare visste jag att en stor del av min farfars släkt har levt i de trakterna. Nu fick jag ytterligare intressant information. Skogsdalagården som jag så många gånger åkt förbi, ägdes faktiskt av min farfars föräldrar Ola Danielsson och Sissa Isaksdotter under åren 1842-1853. Då gjorde de konkurs men fick bo kvar som torpare, skriver Gustafsson. Deras mellanson, Bror Isak, har jag tidigare skrivit om. Han föddes just 1853. Redan 1813 hade Olas farfar krögaren Torkel Olsson köpt gården som sedan gick i arv. Kanske har jag en del okända släktingar i bygderna. Jag undrar varför far aldrig sade något. Förmodligen visste han inte mycket mer än namnen på sina närmaste förfäder. Det känns spännande att upptäcka det ena efter det andra om deras skiftande öden.

Skapelsevänligt

I morgon torsdag startar vi en studiecirkel i Östermalmskyrkan i Kristianstad med temat Skapelsevänligt. För mig känns det angeläget att med den kristna tron som utgångspunkt reflektera över den fina jord vi lever på och det ansvar vi har för att motverka att den förstörs. Det är i högsta grad en andlig fråga. Vi använder ett studiematerial av Elin Davidsson, Örebro, som heter En skapelsevänlig församling. Huvudpunkterna är :
1. En jord att älska
2. Fattigdom och rikedom
3. Gemensamt ansvar och rättvisa
4. Konsumtion
5. Agera

Välkommen at vara med om du finns i våra trakter! Vi räknar med att träffas varannan torsdag under hösten. Har du erfarenhet från liknande studier är jag tacksam för kommentarer.

Idag hade Kristianstadsbladet en insändare om Etanolens fördelar och nackdelar. Experterna tycks ha väldigt olika uppfattning om biobränslets värde. Vad ska man tro egentligen? FN-föreningen planerar ett lunchmöte på Regionmuseet den 18 oktober, då vi hoppas kunna belysa den frågan. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080910/TYCKTTANKT/683695160/1028/ASIKTER/&/Motstridigt-om-etanolen

Etanolbränsle på gott och ont

Själv kör jag bil med biogas och det är allmänt accepterat som det mest miljövänliga alternativet, förutom att avstå från bilkörning förstås! Dessutom sparar jag 2 á 3 kr per mil, jämfört med bensin. Men om man inte kan få tag på en gasbil eller har långt till tankställe, hur är det då med etanolen? Undrar förresten varför det är så dåligt utbud av gasbilar. När såg du en annons senast??
Jag har försökt läsa mig till vad olika experter och organisationer anser om etanolproduktionens konsekvenser för världens fattiga, och har insett att "därom tvista de lärde".
På Gröna Bilisters hemsida talar man varmt för etanolen som det näst bästa alternativet. Det finns ett överskott av sockerrörsetanol, och det är bra för alla att det finns en marknad.
http://www.gronabilister.se/public/dokument.php?art=877&parent01=6&parent02=416&parent03=&

Positiva är också Kooperation utan gränser. En chans för fattiga bönder i Afrika, talar man om:
http://www.newsdesk.se/pressroom/kooperation_utan_granser/pressrelease/view/biobraensle-en-chans-foer-fattiga-boender-i-afrika-212095
http://www.utangranser.se/Default.aspx?ID=785


I Aftonbladet hittade jag en artikel som är väldigt kritisk mot etanol som bilbränsle. Det dödar fattiga barn, skriver Joachim Kerpner.
http://www.aftonbladet.se/klimathotet/joachimkerpner/article1674298.ab
Kritisk är också en DN-artikel från i vintras:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1064&a=740845

"Svenska företag köper upp stora stycke mark för exportodling. Istället vill vi använda jorden för att odla mat", säger man från FIAN och Latinamerikagrupperna:
http://www.fian.se/index.php?menu=presskunskapsrum&fullarticleid=296

Kristna Fredsrörelsen arbetar i Chiapasprovinsen Mexiko. Därifrån har fredsobservatören Peter Pallin skrivit några artiklar som är väldigt kritiska till etanolproduktionen.
http://www.krf.se/fredstjanst/chiapas_080201a.asp

Vad ska man då som vanlig människa välja för sida i den här konflikten? Båda parter tycks ha goda intentioner, att dels värna vår miljö, dels ge bättre livsmöjligheter (i varje fall inte sämre) för människor i den fattiga världen. Ändå är man här så oense.
I Kristianstad har FN-föreningen planer på att uppmärksamma det här dilemmat lördagen den 18 oktober, strax efter Världslivsmedelsdagen. Vi hoppas få fram någon talare som kan belysa frågan någorlunda sakligt och allsidigt. Jag undrar om det kan vara en fråga om Afrika eller Latinamerika? Det som är bra för Afrika kanske är dåligt för Latinamerika. Eller hur hänger det ihop? Tacksam för kommentarer!

Från Bokfestival till Marta och Maria

Brobyggare har jag kallat den här bloggen. Tanken är att knyta ihop de olika delarna i mitt liv och engagemang.

Igår gick den stora Bokfestivalen av stapeln här i Kristianstad. Den här gången hade FN-föreningen ett eget bokbord, där jag stod tillsammans med Emina och Lina. Vi hade med oss en hög böcker som vi skulle sälja till förmån för Unicef. Så värst mycket blev vi inte av med, men flera köpte "En droppe vatten" till förmån för Unicefs arbete. Den nya novellsamlingen för Världens Barn får vi göra nya försök med. Hur som helst var det roligt att träffa och prata med en massa människor, kända och okända.

Mer om Bokfestivalen finns på http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080831/KRISTIANSTAD/88511864/1843 och http://www.bokfestivalen.se/

Den här söndagen var jag ombedd att predika i det gamla Missionshuset i Furuboda, byggt 1875. Här fanns ursprunget till det som idag är Föreningen Furuboda med folkhögskola, konferensanläggning och mycket annat. Ernst läste ett bibelord och knöt ihop det med några personer han mött. Jag talade om Onödiga bekymmer, och återgav berättelsen i Lukas 10 om besöket som Jesus gjorde hos systrarna Marta och Maria. Vi kan liksom Maria behöva stanna upp i bön och lyssnande för att kunna tjäna på rätt sätt. Hon hade enligt Jesus valt det som var bäst och det skulle inte tas ifrån henne. Vi får komma till Jesus med alla våra bekymmer. Visst bryr han sig, men det betyder inte att han alltid accepterar vårt sätt att leva och berömmer oss för vår duktighet. Att släppa onödiga bekymmer är inte att vara lat eller bekväm. Vi får ställa oss helhjärtat till förfogande för Livets och Kärlekens Gud. Då tar han hand om både oss och bördorna.

Kan man förbjuda rasismen?

Svenska FN-förbundet har föreslagit att Sverige skall införa förbud mot rasistiska organisationer, enligt en rekommendation från FN. I Kristianstads FN-förening har vi intagit en annan ståndpunkt, som framgår av följande artikel:
Om förbud av rasistiska organisationer
Liksom signaturen ”Elisabeth” tror vi inte att förbud mot rasistiska organisationer är rätt väg att gå. Även om vår egen förbundsledning i Svenska FN-förbundet framfört sådana tankar i sin rapport angående etnisk och rasistisk diskriminering i Sverige, vill vi att man går en annan väg. Diskriminering som företeelse skall naturligtvis bekämpas, men med demokratiska medel. Det finns lagar på det här området som är till för att följas.
Samtidigt måste det till ett opinionsbildande arbete. Det är så lätt att hitta syndabockar till allt som är dåligt i samhället. Vi skyller gärna på dem som är annorlunda: ”Det är deras fel. Om inte dom fanns så hade allt varit mycket bättre.” Men vi är ju alla Människor, varken mer eller mindre. Därmed ska vi också värderas lika. Det är det som vi alla måste lära oss. Dumheter och felaktiga handlingar skall påtalas, vem som än begår det. Människosynen är livsviktig, men ingenting man kan lagstifta om! Vi vill gärna som förening göra vår del i det arbetet.
Vilka organisationer är rasistiska? Det är närmast en omöjlighet att definiera, och hur skulle då en sådan förbudslag tillämpas? Man kan alltid hitta en täckmantel, eller bilda en ny organisation. Dessutom är ju åsikts- och yttrandefriheten inskrivna både i svensk grundlag och i FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Det är gärningarna man skall dömas för, inte tankar eller tillhörighet.
Vi har informerat Svenska FN-förbundet om hur vi ser på den här frågan, och hoppas att flera inom FN-rörelsen skall reagera. Den uppfattning som föreningens ordförande redogjorde för i Bladets intervju den 11 augusti, ställer vi oss bakom. Förbud gör inte att organisationer och åsikter försvinner, utan istället drivs ner i underjorden. Ett förbud skulle kunna få en effekt tvärtemot den man önskar. Utpekade rasister betraktas gärna som offer och får därmed allmänhetens sympati. Dialog är en bättre väg att gå, om än inte lika lätt.
Styrelsen i Kristianstads FN-förening
Ing-Britt Pettersson-Nyholm
Bo Olsson
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080826/TYCKTTANKT/668699823/1028
Artikeln är också ett svar på en insändare i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080821/TYCKTTANKT/298907203

Senapskornets revolution

Jag har nyss läst en bok av Shane Claiborne som heter Den oemotståndliga revolutionen - vägar till ett alternativt liv. Det är en bok som vänder upp och ner på många begrepp och föreställningar. Den är fylld av humor, men väldigt utmanande, speciellt för den som vill kalla sig kristen. Några korta glimtar: En av hans gamla teologvänner hade sagt: "Shane, nu är jag inte kristen längre. Jag har lämnat kristendomen för att följa Jesus." Det låter tokigt, men frågan var om det finns någon nu levande människa som egentligen tar Jesu ord på allvar. På besök hos moder Teresa i Calcutta säger Shane att han äntligen träffat en riktig kristen, en man som valt att dela sitt liv med de fattiga och döende.

Själv lever Shane Claiborne i ett kollektiv i Philadelphia i USA. När USA bombade Irak befann hann sig i Bagdad för att visa solidaritet med invånarna där, och framför allt den kristna minoriteten. Han ville med risk för sitt eget liv visa att det finns en annan sorts kristendom och ett annat Amerika än det som Bush företräder.

Shane är en bibelsprängd kille som ständigt betonar att han älskar Jesus. Det är därför han helst umgås med fattiga och utsatta människor.

I början på sommaren lyssnade jag till honom på en konferens i Göteborg. Inspirerande och omtumlande. Vad menar jag med vara kristen? Är jag beredd att se alla Guds barn som en familj, som min familj? The Simple Way, som Shane och hans vänner kallar sig inte experter. De bara berättar om sina trevande försök att följa Jesus.

Det Jesus sade och gjorde en gång för 2000 år sedan upplevdes av de flesta som helt vansinnigt. Därför fick han också många fiender. Situationen är densamma idag. Om vi avslöjar falskheten, tar de fattigas och svagas parti och placerar Gud mitt i skiten, så straffar det sig. Shane tycker sig se ett uppvaknande inom den etablerade kristenheten- man kan hoppas att han har rätt.

Jesus liknade himmelriket vid ett litet senapskorn som växer upp till ett träd där himlens fåglar bygger bo. Det var bara det att senap var den tidens ogräs, säger Shane, och just dessa fåglar var hatade av alla! Senapskornets revolution, det är något att be om och överlåta sig till.
http://www.thesimpleway.org/shane/

Intensiv vecka på Furuboda

Den gångna veckan var jag värd för en rekreationsvecka på Furuboda Folkhögskola med temat Trädgårdens frukter och bär. Det var inte jag som hade valt ämnet, utan blev placerad där. Men det gick bra. Tolv gäster, alla med något funktionshinder, deltog. Tillsammans med en kollega fixade jag så att de fick göra eget äppelmos och baka med hallon och blåbär. De gjorde tjusiga konstverk. (På programmet hade jag skrivit Konst-ig frukt).
En mycket intressant kväll hade vi i torsdags, med en av Furubodas assistenter, Johan. Det handlade inte om trädgård, men väl om Kambodja och det barnhem som Johan jobbat på tills nyligen. Hans bilder från den fattiga miljön, men också alla glada barn, lämnade nog ingen oberörd. Läs gärna med på http://www.sfoda.org/
I fredags återvände vi till veckans tema och besökte Äpplets hus i Kivik. Förutom att jag fick ett getingstick när vi provsmakade äppelmusten, var det ett mycket givande besök. Vi handlade en del i butiken också, innan vi åkte till Lilla Vik och käkade på golfrestaurangen. (Maten är väl det bästa med golfbanorna?) På kvällen kunde vi njuta av inköpt äppelmust till avslutningsmiddagen.
Även lördagen tillbringade jag på Furuboda, fast jag egentligen var ledig. Då åkte "mina" gäster hem till sig, nöjda och glada tror jag. Men det kom ca 1000 andra som skulle vara med på Lekens och idrottens dag. Det är framför att funktionshindrade barn och ungdomar med familjer som får uppleva en massa spännande saker. Själv var jag parkeringsvakt och hjälpte till med luftgevärsskyttet. Ganska rejält trött i benen av allt stående och gående när jag kom hem.
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080818/KRISTIANSTAD/785666610/1338
Söndagen innebar gudstjänst i Östermalmskyrkan, där vi idag fick lyssna till Gunnel. Jag bistod med tolkning till engelska för afrikanska och andra utländska besökare. Efter det har det varit skönt med lite vila och surfande på datorn.

Vem var det som dödade Jesus?

Nils-Eric Sandberg påstår att det är helt otänkbart att judarna dödade en landsman med korsfästning under påskhelgen.
http://kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080814/OPINION/846488066/1909&nocache=1
Vem var det då som gjorde det? Det var du och jag - och alla andra syndare! Judarnas ledare var redskapet, men vi har alla del i skulden. Bibelns glädjebudskap är att detta förfärliga vänts till något gott - hela världens räddning. Den lidande kärleken triumferade. Korset har blivit ett segertecken.Att Jesus dödades så brutalt är alltså ingen anledning till judehat. Han lärde ju sina efterföljare att t.o.m. älska sina fiender.
Den moderna staten Israel bedriver mycket förtryck mot sina grannar, och begår många brott mot mänskliga rättigheter. Sådant sker även från "andra sidan", men den starkaste makten har det största ansvaret. Fred kan inte uppnås genom våld, det borde det judiska folket veta med sin långa lidandeshistoria. Försoning kan bara uppnås när man avstår från sina rättigheter!

På tal om frihet

frihet är ett ord som kan betyda så mycket. Det är något vi alla längtar efter och vill ha, men som kan vara svårt att behålla. När världens blickar nu riktas mot Kina och OS har många påtalat de begränsningar av yttrande- religions- och andra friheter som förekommer där. Sverige är ett fritt land sägs det, och det ska vi vara tacksamma för, men är vi så fria egentligen??
I morgon söndag har jag lovat predika i Östermalmskyrkan i Kristianstad kl.10. Välkommen! Söndagens tema är Friheten i Kristus. Jag skulle vilja utmana oss alla att gå med i den befrielserörelse som Jesus själv startade en gång, och som han fortfarande leder.
Verklig frihet måste förenas med ansvar. -Älska Gud och gör vad du vill, lär Augustinus ha sagt redan på 300-talet. Friheten i Kristus är gränslös, men mycket återstår innan den blir fullständig. Tänk att en dag skall hela skapelsen som nu lider pga mskans ansvarslöshet, upprättas och befrias! Jag längtar efter att den kristna kyrkan ska fungera som en verklig befrielserörelse!

Omdiskuterad OS-start

Så har den dagen infunnit sig som så många sett fram emot, dels elitidrottarna, dels de som motionerar i TV-soffan och inte minst alla dessa kineser som känner sådan nationell stolthet. Det verkar som man står väldigt enade bakom OS även om man är kritisk mot regimens alla brister. Mönstret känns igen, mot yttre fiender står folket enade som aldrig förr. Kritiken utifrån har därför haft svårt få respons, ens från dem som är mest utsatta.
Men visst är det värdefullt att Amnesty och andra uppmärksammar de grava övergrepp på mänskliga rättigheter som pågår i Kina.
Kristianstadsbladets ledare kallar det för ett Skammens spel. Det ligger mycket sanning i den rubriken. Men jag undrar om inte vi välfärdskonsumenter i Sverige och andra länder har del i skammen??
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080808/OPINION/581332534/1024

Sommarvecka på Furuboda

Förra måndagen var jag tillbaka på jobbet efter semestern. Det var sjunde gången i rad som jag var engagerad i Sommarveckan på Furuboda. 21 gäster, som alla har någon form av funktionsnedsättning, deltog tillsammans med anhöriga och assistenter. På programmet stod Skapande verksamhet, Selma Lagerlöf-tema, Bussutfärd till Kivik och Ingelsta Kalkon, Flottefärd på Helgeå, Häst och vagnåkning, Sång- och musikprogram, En dag vid Strandstugan och som final Gudstjänst i Missionshuset. Låter det intressant? Ja, det verkar som gästerna uppskattade det hela och vi som funktionärer hade en trivsam och god vecka.
Igår, söndag, var det alltså gudstjänst. Jag talade om Äkta och falskt. Det är ju aktuellt med OS nu, och i det sammanhanget talas tyvärr ofta om dopning och annat fusk. Det är bra att vi reagerar mot det som inte är äkta. Men vi måste också se till att vi själva lever äkta, inte bara kritisera makthavare osv. Problemet är ofta att vi inte vågar visa vår svaghet, men för Gud är den aldrig något hinder, snarare en möjlighet. Gud utväljer det som är svagt i världens ögon. Jesus själv visade Guds rätta ansikte när han kom som en tjänare. Han visade i handling vad kärlek är, till skillnad från den tidens religiösa experter. Genom mötet med Jesus Kristus kan vi också leva äkta, utan dopning och andra flyktförsök. Då ska vi vinna den seger som ingen kan ta ifrån oss.
Den här veckan är jag ledig från jobbet och håller jag mig mest hemma. Det blir en del planering, både för Furuboda och mina övriga engagemang. Jag har lovat predika nästa söndag också, då i Östermalmskyrkan. Förmodligen handlar det då om Friheten i Kristus - ett spännande ämne. Den kristna församlingen är ju en befrielserörelse - eller hur?

Besök från Litauen och trädgårdsmöte

I lördags kom fem personer från staden Birzhai i norra Litauen, hit till Kristianstad. Under söndagen möttes vi först i Östermalmskyrkan, där de både sjöng och berättade om sin församling. Pastor Linas gav en inspirerande hälsning. Min uppgift var att hjälpa till med språket. Tyvärr kan jag inte litauiska, ett mycket speciellt språk. Men åtminstone en i gruppen talar bra engelska, så vi löste det. Med teknikens hjälp såg det nästan ut som jag tolkade från litauiska!

Vid eftermiddagens trädgårdsmöte hos Bagaren i Viby, medverkade våra gäster från Birzai med uppskattad sång. Jag talade om Ett lyckligt liv, med hänvisning till Matt.6:25-31. Jesus talade om alla de onödiga bekymmer vi människor gör oss för mat och kläder. Fåglarna och liljorna kan lära oss att lita på Guds omsorg. Vi är alla värdefulla i hans ögon! Hemligheten till att kunna släppa onödiga bekymmer är att söka Guds rike först. När vi ställer oss med svaghet och brister till Guds förfogande, har vi tillgång till hans resurser, men bara då!

Det finns gott om duktiga människor i den här världen. Men i Guds rike finns bara sådana som har misslyckats! Stämmer det inte? Känner du någon som inte har misslyckats?

Nästa möte med vännerna från Litauen blev i onsdags. I Östermalmskyrkan berättade de då om det sociala arbete bland gatubarnen i Birzhai, som pingstförsamlingen där bedriver. Det är mycket gripande att höra om hur man bedriver dagverksamhet för barn som har alkoholiserade föräldrar, och som tidigt lockas att bli "värstingar". Här får de för första gången uppleva kärlek och värme och ett värde som människor. Då sker under! En av flickorna som var med, hade själv en missbrukarbakgrund, och hon är ett tydligt bevis på vad Guds kärlek kan betyda och förvandla, när hans församling söker Guds rike först och låter det få praktiska konsekvenser. Man berättade om hur myndigheterna ställde sig avvisande till församlingens sociala projekt, även sedan man kunnat visa många goda resultat. Cyniskt! De här barnen "finns inte". Man vill inte se verkligheten. Vilken människosyn!

När jag hör det här tänker jag på Den oemotståndliga revolutionen, en bok av Shane Claiborne, som jag just nu läser. Ber att få återkomma om den. Även här finns många fantastiska exempel på hur människor i olika miljöer lever ut den kristna tro som så lätt blir teori och nostalgi!

Släktträff på Sundbyholm

Den här veckan gjorde familjen en tur till Eskilstuna. Det får väl bli sommarens semesterresa. Hustruns föräldrar och systrar med familjer samlades på Sundbyholmsslott utanför Eskilstuna. I en pampig, härlig park kunde vi umgås och ha picnic under eftermiddagen. Kvällens fest i slottets restaurang bjöds vi på för att fira en 60-årig bröllopsdag. Det nämndes flera gånger hur detta par får vara ett föredöme i livslång trohet. Sådana behövs i en tid där familjerelationer blivit en slit-och-släng-vara.

Vi som hade en bit att åka tyckte det var lika bra att stanna över ett par nätter, så vi fick en minisemester. Stenkvistaskolans vandrarhem passade oss bra. Återresan blev varm, men ett par timmars paus på A6 i Jönköping gav välbehövlig svalka och en god lunch.

I morgon, söndag, är det trädgårdsmöte hos Bagaren i Viby kl.15.00. Välkommen!

Min Farfar

Det har blivit populärt med släktforskning. Även jag har drabbats. Jag har sökt på alla olika linjer i min släkt, och lyckats få fram en del intressanta data.
Min farfar hette Bror Isak Olsson. Honom har jag aldrig träffat, och jag har inget foto på honom. Men jag har fascinerats av hans levnadsöde. Bror Isak var född 1853 i Södra Mellby. Jag tror det var i den södra utfarten från Kivik, där nu fruktpackeriet ligger bl.a. Mellby nr 27. Föräldrarna hette Sissa Isaksdotter och Ola Danielsson.
År 1879 gifte BI sig med Gertrud, och de fick samma år dottern Sofia. Denna kom att leva större delen av sitt liv på Bornholm. Men livet blev inte lätt för den lilla familjen. Från år 1880 finns det en uppgift om att BI var inhyseshjon. Sonen Oskar Henning föddes 1884 i Rörum, och 1886 flyttade man ut från ett torp i Delperöd. Man flyttade till Östaröd i St Olof, och år 1890 har hustrun Gertrud avlidit. BI står ensam med sina barn, men det verkar som pojken också dör vid den tiden. Farfar och Sofia flyttar då till Bornholm. Det var nog vanligt att man vi den tiden sökte arbetepå grann ön.
Kanske var det där han träffade Bengta, hon som skulle bli min farmor. Hon var från Östra Kärrstorp i Sjöbotrakten, närmare bestämt Ahlestatorp. De gifte sig och fick år 1892 sonen Otto. Han föddes i Klemensker. Så småningom återvände man till Österlen, och 1899 föddes min far Oscar Anton. Den avlidne halvbroderns namn Oskar, fick han alltså ta över. Nu bodde man i Lövestad, kanske för att ha nära till "mormor" i Ahlestatorp. Men redan år 1900 har familjen flyttat till Onslunda där man startar affär, närmare bestämt i Raskarum. Sedan dröjer det bara ett par år innan Bror Isak Olsson får sluta sina dagar. Det måste ha varit ett hårt slag för Bengta och hennes pojkar.
Några noteringar om släkten skrev far ner, och det är jag tacksam för. Men inte ens han hade något minne av sin far. Livet gick ändå vidare på något märkligt sätt.

Klimatfrågan i Dagen

Skyll inte på etanolen!

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155601

I tidningen Dagen den 16 juli skriver Osbyprästen Tobias Bäckström om Klimatåtgärder som han menar slår mot de fattigaste. Han menar att vi inte med säkerhet vet om det pågår en global uppvärmning.

Tobias har säkert goda avsikter, men nog måste vi acceptera alla de rapporter som kommit om den globala uppvärmning som inte bara står för dörren, utan redan är ett faktum. Dessutom är det alltid den fattiga delen av världens befolkning som drabbas först!

På senare tid har rapporter kommit om hur grödor som odlas för etanolbränsle tränger ut matproduktionen. Här finns det anledning att ifrågasätta Världsbankens rapport. De har nog också egna syften. Matproduktionen behöver ökas, men framför allt behöver fattiga människor få råd att köpa den mat som redan produceras. Varför inte ifrågasätta vin- och tobaksodling? Varför inte uppmärksamma all den odling av djurfoder som sker för att vi ska få tillräckligt med biffar. Rapporter har också kommit om hur mycket mat som slängs av hushållen i Sverige och ännu mer i USA. Man kan ju bara gissa då hur mycket som kasseras i våra butiker, och alla led dessförinnan. Ytterligare en sak om etanolen- Det går att tillverka av annat än sockerrör och spannmål!

Hur ska vi då bäst bistå de fattiga i världen?

Den frågan har vi, inte minst som kristna, anledning att fundera allvarligt över, och ta initiativ till öppna samtal med experter från skilda utgångspunkter. Hur än svaret blir kommer det att utmana oss till förändring av en osolidarisk och omöjlig livsstil. Det leder mig genast över till det som Håkan Arenius skrev i samma nummer av Dagen.

http://www.dagen.se/dagen/ViewKronikor.aspx?KronikorID=7&article=155599

Väckelsemöte i Tällberg

Håkans reflektioner känns högst relevanta. Det var säkert inte bara den yttre inramningen i ett mötestält som påminde om de frikyrkliga traditionerna. Det finns många sanningssägare som avslöjar tomheten i materialismen, och varnar för den dom som själviskhetens välfärd leder till. Men vem har lösningen? Här finns verkligen en utmaning för alla kyrkor att presentera förlåtelsens och hoppets budskap, på ett sätt som är relevant. Det är lätt att det blir allt för "andligt". Men som jag ser det är den verkliga andligheten den som har fötterna på jorden och hjärtat i himlen. Ingen kan bli mer världslig än Gud själv, Han som älskade världen så högt...

Brösarps backar

är en härlig plats på jorden. Njut av utsikten! Jag var där idag.

Lugna semesterdagar

I fredags var det loppis och auktion på Furuboda. Trevligt att komma dit o träffa folk, även om vi bara köpte nån småsak. En skön promenad till havet kunde vi passa på och ta.

Igår var det söndag och dubbel gudstjänstdag. I Östermalmskyrkan var min uppgift att försöka tolka till engelska för de afrikaner som deltog i gudstjänsten. Det är roligt med det internationella inslaget. En av våra vänner från Kamerun fick också tillfälle att berätta om sin väg till tro. Intressant.

På kvällen var jag ombedd att predika i Odalkyrkan. Det känns alltid roligt och tacksamt. Dagens text handlade om den smala vägen, och jag hade som tema, Att leva omvänt. "Omvändelse är den smala väg vi har att vandra varje dag, hela livet." Ja, så är det faktiskt. Det är ingenting som vi kan säga att vi är färdiga med. Men vad skulle hända om vi som kallar oss kristna också skulle leva så? Skulle vi bli ett "tvärtemot-folk"? Det är väl det som är den kristna kyrkans kallelse, att vara radikalt annorlunda?

Från Ekenabben till Christian

Igår, tisdag, tog jag en cykeltur till det natursköna Ekenabben i utkanten på Kristianstad. Jag gick och strosade lite på den nya fina bryggan, och var uppe i fågeltornet. Utsikten var strålande. Det är fantastiskt att ha naturen så nära.

På kvällen var det cafékväll i Östermalmskyrkan med Christian Sturesson och några av hans vänner. Det här gången var det främst psalmer och andliga visor av äldre slag på repertoaren. Men Christian framför dem på sitt personliga sätt, med styrka och inlevelse. Caféet var fyllt med folk, och det var riktigt trivsamt.

Tjernobylbarnen i Tivoliparken

Det blev en både givande och intensiv söndag igår. Vid 10-tiden var jag på plats i Tivoliparken för att förbereda lite praktiskt inför den ekumeniska gudstjänsten kl.11. När jag kom var ljudteknikerna från Broby redan på plats och monterade högtaleriet. Ett partytält skulle resas som skydd över mixerbordet, och det är inte så alldeles enkelt att få rätt stång på rätt plats. Men det lyckades.

Tjernobyllägret bjöd på välklingande sång och musik, både på svenska och ukrainska. Dagens predikant, Liselotte från Odalkyrkan, talade om att följa Jesus och inte fastna i det trivsamma. Detta med anledning av Kristi Förklarings dag.

Eva-Lena från Vä-Skepparslöv höll samman gudstjänsten. Jag uppskattar att vi var minst 220 gudstjänstdeltagare, förutom lägret. Roligt att så många kom och ville dela gemenskapen. Vi trodde väl inte på morgonen att det skulle vara någon regnrisk, men efter 12 så började det droppa lite lätt. Lite senare var det många som hade plockat fram paraplyerna eller ställt sig under de stora träden. Läs gärna mer om den fascinerande Tjernobylverksamheten på http://www.tjernobylbarnen.se/.

På eftermiddagen var hustrun och jag bjudna till vänner i Åhus, där vi kunde sitta ute i trädgården och njuta av kaffe och våfflor.

I Östermalmskyrkan hade vi nattvardsgudstjänst på kvällen. Pastor Ulf predikade kring Uppenbarelseboken 4 och 5. Som mötesledare anknöt jag till Kristi Förklarings dag. Vid Herrens måltid fick vi påminna varandra om att liksom Kristus har överlåtit sig till oss, får vi överlåta oss åt Honom.

Allt som allt var det en intressant och givande söndag, men idag har jag mest fått vila ut.

Kristianstadsdagarna har börjat

Igår startade årets upplaga av Kristianstadsdagarna. Hela stan lever upp under 9 dagar. Visst är det roligt att komma ut och se folkvimlet. Men det finns inte så mycket av utbudet som egentligen lockar mig. Fredag kväll gick hustrun och jag en sväng genom centrum, och jag provsmakade faktiskt vårullarna som serverades från en vagn. Det viktigaste är nog att "titta på folk" och prata med bekanta som man stöter på.

Så här skriver Bladet om Kristianstadsdagarna:

http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/section?Category=kristianstadsdagarna&profile=2188

På eftermiddagen gick jag förbi Domus och hälsade då på representanterna för Norra Åsums församling, som de flesta dagarna står där och bjuder på kaffe och "intressanta samtal". Det tycker jag är ett mycket lovvärt initiativ.

Vi bor i centrum, och är alltid lite oroliga för nattsömnen när det är dags för Kristianstadsdagar. Men lyckligtvis är det inte så mycket av den nattliga musiken som tränger fram.

Idag gick vi en runda igen och käkade glass på Lilla Torg. Vi lyssnade lite på "Vi möts i musik och drama". Det är en festlig föreställning av personer med funktionshinder som varit på kurs i Önnestad. Se bilderna.

I morgon är det söndag och gudstjänstdag. Nästan så länge Kristianstadsdagarna har funnits har det också varit tradition med ekumenisk gudstjänst kl.11.00 i Tivoliparken. Så blir det även i år, såvitt det nu inte börjar regna! Då flyttar vi in i Trefaldighetskyrkan. Det hände i fjol, och det gick bra också - både för-och nackdelar.

På kvällen har jag lovat leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan kl.18.00. En av församlingens pastorer, Ulf, predikar.

Schori på Backåkra

Igår torsdag, åkte jag till Dag Hammarskjölds Backåkra. Det är en gård som ligger mycket naurskönt på Skånes sydöstra hörn. Att det dessutom är min barndoms nejder, gör inte saken sämre.

Ystad-Österlens FN-förening m.fl. arrangerar varje sommar intressanta föreläsningar där, och detta var den första för i år. Pierre Schori talade om Dagens utmaningar mot freden och folkrätten. Det var spännande att höra om "spelet bakom gallerierna". Som svensk FN-ambassadör var han mitt i händelsernas centrum. Beklagligt att höra hur FN hela tiden spelades över av främst USA. En konsekvens av "kriget mot terrorismen" är att folkrätten luckrats upp, och det är allvarligt.

Att FN behövs som forum för samarbete i världen, strök han tydligt under. Med alla sina fel och brister, är det ändå ett nödvändigt redskap för freden. Det håller jag med om.

Schoris föredrag utgick från hans nyutkomna bok, Draksåddens år-om 11 september, Irak och världen efter Bush. De exemplar som fanns till försäljning tog snabbt slut.

Föredraget hade lockat ca 125 personer, och efteråt serverades kaffe med hembakt. Det blev en trivsam kväll med härligt väder och god stämning. Roligt att träffa folk från olika FN-föreningar i Skåne också. Från Kristianstads FN-förening åkte ordförande I-B med mig, så vi fick tillfälle att prata om ett och annat.

http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080703/YSTAD/758321701/1066/YSTAD

Förkylt

Det blev inte någon Bornholmstur idag. Kanske nästa vecka om vädret håller i sig och förkylningarna släpper. Vi tog istället en utflykt till Lillö, hustrun o jag, när vi ändå skulle på det hållet o handla. Visst är det en härlig plats, så nära inpå stan.
Så har jag lagom till semestern fått en ny o fin cykel. Det uppskattar jag mycket. Jag är ingen tränad cyklist, men njuter av att glida fram i sakta mak.
Kvällen blev det bönesamling i Östermalmskyrkan. Det är ett sätt att få uttrycka både tacksamhet till Skaparen och omsorg om medmänniskor med deras skiftande bekymmer. Vi bad för Afrika o för Kristianstadsdagarna o en del mer personliga saker.

Att leva omvänt

Den här sommaren satsas det hårt på olika typer av cafékvällar i Östermalmskyrkan. Musikgruppen Octupus inledde med en trevlig konsert i tisdags den 24 juni.

I torsdags hade jag förmånen att få inleda sommarens serie med bibelstudier i Östermalmskyrkan. Ämnet var Omvändelse. Här kommer ett sammandrag:

Även utanför de kyrkliga sammanhangen får vi idag uppmaningar att lägga om kurs, innan det är för sent. Klimat- och miljöfrågorna är kanske det tydligaste exemplet. Sinnesändring behövs om jorden och mänskligheten skall överleva. Enligt Bibeln är omvändelsen en gåva från Gud som människan erbjuds att ta emot.

I Gamla Testamentet för profeterna en ständig kamp mot den övertro på rituell bot och religiösa ceremonier som förekom. Att "klä sig i säck och aska" är ett uttryck som kommer därifrån. Jesaja 58:1-9 betonar en rättfärdig livsföring som uttryck för omvändelsen. Att fasta och späka sig har inget egenvärde. Det är kärleken som räknas! Tänk om vi kunde ta till oss profetorden också idag!

Också Johannes Döparen ställde krav på dem som kom och ville bli döpta. "Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen!" Luk.3:8. Det handlade om ärlighet i affärer, och att ge bort den extra skjortan till den som bättre behöver. Omvändelse är mer än fromma fraser och bekännelser. Det handlar om praktisk andlighet.

Omvändelse är inte möjlig utan Guds rike. Mark.1:14-15 talar om att detta rike har kommit. Därför kan och ska vi omvända oss. Det är en process som innefattar både tankar, ord och handlingar. Ja, hela vår personlighet.

Evangelium är de misslyckades privilegium. Det låter kanske motsägelsefullt. Men det är bara den tomhänte som kan ta emot. Många religiösa experter såg med klart missnöje hur Jesus ägnade sig åt tullindrivare och syndare, och menade att dessa liksom barnen hade plats i Guds rike. Se t.ex. Luk.15.

Omvändelse är inte främst till för de andra. Jag tror att man alltför ofta i kristen förkunnelse har betonat vad andra ska göra. De där syndarna borde omvända sig, och (underförstått) bli som vi. Men utmaningen gäller främst oss som kallar oss kristna. Är vi beredda att leva omvänt? Det är först då som omvärlden kan ana Gudsrikets krafter. Men vem av oss vill offra sin bekvämlighet för dem som Jesus kallar sina minsta bröder? Matt.25:40.

Omvändelsen är inte en engångshändelse, det är vägen vi har att vandra hela livet!