torsdag 19 februari 2009

Ett orange kuvert

Häromdagen kom det, brevet om pensionen. De flesta svenskar får ett sådant. Jag öppnade och läste. Inte ser det ut att bli någon guldkantad pensionärstillvaro, att döma av prognosen. Fonderna har ju tappat i värde. Kanske är det de som satsat på räntefonder som klarat sig bäst. Själv vet jag inte riktigt vad jag har. På något sätt så tar det emot att spekulera med pensionspengarna. Därför hör jag i det här avseendet till de passiva.

Idag blev jag uppringd av Sparbanken. De ville boka en tid för att diskutera min pension. Jag tackade nej. Självklart vill de presentera sin fondalternativ, och övertyga mig om att de ger bäst avkastning. Men varför ska jag tro just på dem? Fondbolag och banker försöker få oss att tro att just deras experter vet bäst vad man skall satsa på. För mig känns det mer som ett lotteri. Jag skulle kunna blunda och peka.

På något sätt tycker jag att det här systemet innebär en allmän huggsexa där alla försöker roffa åt sig så mycket som möjligt, på de andras bekostnad. Är det jag som är gammalmodig, eller? Skulle man inte kunna ha ett pensionssystem som bygger på samarbete och solidaritet? Jo, jag vet att det finns s.k. etiska fonder också. Men jag undrar om det är så stor skillnad på deras placeringar egentligen.
Lasse tycks ha funderat i samma riktning.http://fotolasse.se/index.php/2008/12/01

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Bosse, vet du för några år sedan när jag utbildade mig i företagsekonomi tvingades vi in i en aktiesparartävling (det ingick i kursen) och vi kallade vårt lag för just "Blunda och peka" för det är ju precis så det är... mitt i prick!
Nu sparar jag faktiskt i etikfonder men det går ju med dem precis som med alla andra fonder... men man ska ju tänka långsiktigt sägs det, så det gör jag inte. Inga bekymmer om morgondagen.

Tack för att du skickade ut protokollet. Vi ses på årsmötet! /Ingela