Earth hour - Ett litet ljus i mörkret

Ikväll sitter jag vid datorn med ett ett litet värmeljus på skrivbordet. Vi har släckt de elektriska lamporna. Hustrun sitter vid TV:n och jag vid datorn. Vi och många andra var väl lite undrande om det var OK med elektriska apparater under den mörka timmen, men det är det visst.
Man kan förstås undra om det här tjänar något till. Jo, jag tror att vi behöver markera vår övertygelse på konkreta sätt. Symboler är sådant som pekar utöver sig själv. Det här är en symbolhandling som visar att jag bryr mig. Jag är faktiskt också beredd att avstå något för det som är viktigare. Det behövs en mobilisering i vår värld för vårt klimat och vår miljö.
Fastan handlar ju om att det är en kamp som utkämpas. Men jag tror inte att det är den mot Portugal! Den bryr jag mig faktiskt inte om.

http://www.earthhour.org/home/se:sv
http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen

Ikväll har jag varit i Östermalmskyrkan och lyssnat på Christer Daelander från Svenska Baptistsamfundet. Han gav en mycket intressant skildring av situationen för baptister i Ukraina, Azerbajdzjan m.fl. länder i öst, men också från Thailand, Burma och Kongo. I många länder finns församlingar som kämpar mot både fattigdom och förföljelse, och för Mänskliga rättigheter. Han betonade att Baptistsamfundet vill arbeta för hela evangeliet till hela människan i en hel värld.
I morgon kommer Christer att predika i Östermalmskyrkan kl.11.00.

När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det lyser i en hel del fönster på andra sidan kanalen. Vi får väl se om det blir fler som tänds om några minuter, när Earth Hour är över. Det är ju viktigt att tända ljus också.

Livet går vidare

I fredags var det så dags för begravningshögtid. Min bror och jag och våra familjer tillsammans med släkt och vänner tog farväl av mor Birgit. Det var en ljus och hoppfull begravningsgudstjänst i S:t Clemens kapell i Simrishamn. Mors kristna tro och hennes stora kärlek till naturen fick också prägla denna tacksamhetens högtid. Vi sjöng: O store Gud, Lär mig du skog att vissna glad, och Hela vägen går han med mig. Solisten Eva sjöng så fint Bachs högstämda Är du med mig, men också det gamla skillingtrycket Det växte en blomma. Pastor Kalle talade både om minnena och om hoppet. Det är den balansen vi behöver.
Så fortsatte vi med en minnesstund i Skillinge missionshus. Ett 30-tal personer var med. Flera berättade episoder och minnen av mor Birgit. Hon fick betyda mycket för många. Någon hade sagt efteråt till min bror att hon aldrig varit på en begravning där det skrattats så mycket. Det kan nog stämma. Vi försökte ordna det enkelt och familjärt. Smörgåstårtan och kakorna var så som mor brukade bjuda. Vi fick tillfälle att prata med dem vi annars sällan träffar.
Det var en sorgens dag, javisst, saknaden känns. Men framför allt var det en dag av tacksamhet. Mor fick kämpa länge, men nu är hon framme. Vi får uppmuntra varandra att gå vidare i gemenskap med varandra, med Gud och med naturen.

En blandad vecka

Förra söndagen skrev jag om min mor som nu inte längre är ibland oss. Veckan har präglats en hel del av begravningsförberedelser osv. Det är nog nyttigt att få ägna viss tid åt sådana saker, en hjälp i bearbetningen. Min bror och jag har haft täta kontakter per telefon och mail.
Under veckan har vi också haft årsmöte i det Ekumeniska Rådet. Det gick smidigt och kändes mycket bra. Jag hoppas att vi kan utveckla samarbetet mellan kyrkor och församlingar ännu mer.
Studiecirkeln Skapelsevänligt har fortsatt. Lite underligt tycker jag det är att inte fler kommer med. Det här med miljö- och rättvisefrågor kanske känns för svårt eller segt eller rent av oandligt i kristna sammanhang. För mig är detta en andlig fråga, men så kanske inte alla ser det. Likafullt har vi mycket intressanta samtal i den lilla gruppen som möts varannan onsdag i Östermalmskyrkan.
Lördagen innebar ännu ett årsmöte, den här gången Skånes FN-distrikt i Malmö. Det var inte lika inspirerande. Många undrade vad ett sådant distrikt är bra för. Behövs det egentligen? Jag tror att det finns en organisationströtthet i hela Sverige, och detta är ett tecken. Vi pratade egentligen ingenting om den gemensamma uppgiften, bara om interna formaliteter. Kanske är det dags att tänka om, och arbeta på ett mer tidsenligt sätt??
Söndagens gudstjänst i Östermalmskyrkan handlade om vad vi är i Kristus. Pastor Jörgen påminde om att Gud vill göra oss riktigt mänskliga. Det är lätt att glömma.

Minnet av Mor

I fredags morse fick min kära mor Birgit bryta upp från jordelivet. Hon blev 94 år. Efter en lång kamp har hon nu fått ro. Vi unnar henne vilan hos Gud.

Under lång tid har vi förstått att detta skulle ske. Ändå känns det konstigt att mor inte är med längre. Visst kan man se det logiskt och rationellt. Det här är livets gång. Så måste det vara. Samtidigt har vi våra känslor - och det ska vi vara tacksamma för. Annars var vi väl inte människor?

Just nu vill jag bara uttrycka min tacksamhet för allt det som Mor gav oss.

Årsmötestider

Vid den här tiden på året duggar årsmötena tätt.Jag nämnde i förra veckan att vi skulle ha årsmöte i Kristianstads FN-förening. Det blev ett bra sådant, med god stämning och optimism. Man kan tycka att 17 personer är lite i en förening med över 100 medlemmar, men många nöjer sig med att följa verksamheten på avstånd. Det är bra att de vill vara med på det sättet i alla fall.
Närmast på programmet står att försöka ordna en Afrikakväll under april. Datum är inte bestämt.
I fredags hade Östermalmskyrkans Barn och Ungdom sitt årsmöte. Jag gick dit och anmälde mig som stödmedlem. Det är uppskattat även där. Jag följer ungdomarnas engagemang med intresse, även om jag inte är aktiv som ledare i någon grupp. Superfredag, Söndagsskola och Ungdomsgrupp samlar tillsammans en stor mängd barn och ungdomar varje vecka.
Kommande lördag är det dags för årsmöte i Östermalmskyrkans församling. Visst är det mycket formaliteter som måste till. Men det är också ett tillfälle för eftertanke, tacksamhet, utmaningar och förtroenden som vi ger och får. Så för mig är årsmöten inte något tråkigt och jobbigt.
Nästa vecka förbereder jag ännu ett årsmöte. Då är det Ekumeniska Rådet i Kristianstad. Där möts representanter för alla kyrkor och församlingar i Kristianstad, och det är väldigt spännande.
Varje folkrörelse har sin speciella uppgift. Men de har har också de gemensamt att de förvaltar ett demokratiskt arv. Det är viktigt för hela samhället.