Hemmasöndag

Det blev en konstig söndag idag. Att gå på gudstjänst brukar höra till, men idag gick det bara inte. När jag var på en tvådagarssamling med församlingsledningen i Östermalmskyrkan, fick jag plötsligt ont i halsen på natten till lördag. På morgonen var jag inte alls i form, men höll mig kvar fram till lunch. Sen var jag tvungen att lämna Bosarp ett par timmar innan de andra. Sen dess har jag mest vilat. Lördag kväll såg jag slutet av Här är ditt liv. Det var en glad överraskning. Lenamaria Klingvall har jag träffat vid ett par tillfällen, och lyssnar gärna till hennes sång. I våras var hon på Furuboda och hade konsert på pingstdagen och möte med folkhögskolan på måndagen. Har sett reprisen nu på eftermiddagen också. Stark personlighet.
Idag skulle jag leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan, men därav blev intet. Igår kväll bad jag Lisa ta över den uppgiften, och det gick alldeles utmärkt. Men visst känns det konstigt att inte kunna vara med. Sitter och ligger och försöker koppla över, och hoppas att jag kan jobba imorgon.

I valet och kvalet

Så är det då dags för valdagen. Efter gudstjänsten tar hustrun och jag en promenad till vallokalen. Är det en plikt att rösta, eller vad är det egentligen? Ja på något sätt handlar det ju om att ta sitt ansvar som medborgare. Men jag kan förstå att inte alla har förmåga att sätta sig in i frågorna på ett någorlunda rimligt sett. Då är det lätt att man röstar som omgivningen tycker eller utifrån partiledarnas utseende och liknande ovidkommande saker. Kanske lika bra att rösta blankt i sådana lägen.
Själv har jag alltid försökt hålla mig informerad om det politiska spelet. Jag följer procenträkning och mandatberäkning ungefär som en sportfantast räknar mål och poäng. Men jag har aldrig tagit steget in i något parti. En person bad mig en gång att prata med mina partivänner. -Jag har inga sådana, svarade jag. Men efteråt tänkte jag att det var precis tvärtom. Jag har ju vänner i alla partier, nästan. Det känns som en rikedom. Mötet i Östermalmskyrkan för två veckor sedan, som jag har refererat här, visar något av mitt engagemang. Som titeln på den här bloggen antyder, vill jag gärna vara en "Brobyggare". Att helt bekänna sig till ett parti känns lite främmande. Men det är kanske tur att inte alla tänker som jag.
Mitt engagemang i FN-rörelsen och med miljö-, freds- och rättvisefrågor med kristen utgångspunkt, är väl också politik på sitt sätt. Allmänt tycker jag de de globala frågorna fått alldeles för liten plats i årets valrörelse. Vi måste tänka lite mer långsiktigt.
Kolla gärna Sändarens valblogg
Tidningen Dagen har en intressant valbevakning och har bl.a. undersökt hur frikyrkligt engagemang och politisk färg hör ihop.
Roligt att baptistpionjärer som F.O. Nilsson hade en så stor betydelse för den demokratiska uppbyggnaden av Sverige.

Många brydde sig om medmänskligt ansvar

Nu är den ekumeniska samtalskvällen i Östermalmskyrkan kring temat Vem bryr sig? avklarad. Det var spännande och roligt att få möta företrädare för ideella organisationer tillsammans med politiska representanter. Många talade om samverkan, och verkade tacksamma över att få mötas på det här sättet. Det var ingen vanlig politisk debatt och det var ju det som var poängen. Politikerna fick med sig beskrivningar av den verklighet som Röda Korset, Kvinnojouren, Diakoniforum, LP och Östermalmskyrkan Integrationsprojekt brottas med. De får ofta ta hand om människor som fallit genom samhällets skyddsnät, och fick ett varmt erkännande för sina insatser. Ett bra referat finns på http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1230372/Foumlrsamling-tycker-attkommunen-smiter-undan.html
Här nämns dock att alla partier som kandiderar i Kristianstads kommun var inbjudna, och det stämmer inte riktigt. Vi gjorde en rättelse i början av mötet på den punkten. Inbjudna var de partier som nu sitter i kommunfullmäktige i Kristianstad. Kristianstadsbygdens Framtid och Åhuspartiet valde att inte delta.
 Eva-Lena och Jessica skötte det mesta av organisationen och jag höll i själva panelsamtalet. Det är en roll som jag inte har något emot. Eva-Lena tog oss med i en bön för dem som arbetar med utsatta medmänniskor, men också för en god anda i det stundande valet. I avslutningen fick Pannkakskyrkan berätta om sitt arbete, som också handlar om att möta människor som behöver någon att prata med. Se referat i Läsar-Dagen