söndag 19 april 2009

Gemensam framtid

Tre frikyrkosamfund förbereder ett samgående. På den speciella sajten http://www.gemensamframtid.se/ såväl som på http://www.sandaren.se/ går debattens vågor höga.
Vad svarar vi í våra olika kyrkor när det kommer t.ex skolungdomar och frågar vad det är för skillnad på de olika samfunden? Vem kan ge en vettig definition på vad som skiljer en metodist från en baptist eller en missionare? Jo, man kan ju prata om dopet förstås och att metodisterna har biskop, men sen då. Visst finns det skillnader mellan kristna. Det visar inte minst bloggen på Gemensam framtid. Men jag upplever att de flesta och största skillnaderna skär rakt igenom samfundsgränser. Det finns kulturella skillnader mellan lokala församlingar i form av musikstilar, gudstjänstformer och inte minst bemötande. Men att definiera vad som är typiskt för SB,MK eller SMK, det är inte lätt. Eller hur?

fredag 10 april 2009

Den Goda Fredagen

Långfredag - nog låter det trist. Den har upplevts som långtråkig av många. Idag är det inte så många som bryr sig. De gamla reglerna och förbuden efterlevs inte längre. Själv har jag svårt att se vissa dagar som så alldeles speciella, varken julafton eller långfredag. Verkligheten bakom långfredagen gäller ju hela året, och Jesus dog en gång för alla. Det är något att ödmjukt glädjas åt och känna tacksamhet inför. Det engelska namnet på den här dagen känns faktiskt mycket bättre: Good Friday!
Betydelsen av Jesus död har fått ny medial uppmärksamhet genom Jonas Gardells bok. I Kristianstadsbladet har Samuel Svensson reagerat till försvar för den klassiska kristna tron. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20090409/TYCKTTANKT/689633694/1028/ASIKTER/
Det här är ju frågor som grubblats över i 2000 år. De romerska ockupationsmyndigheterna och de judiska religiösa ledarna hade för en gångs skull en intressegemenskap. Av olika anledningar hade Jesus blivit ett hot mot dem. Utan yttre makt, men med kärleken som vapen ifrågasatte han deras olika privilegier. Visst var Jesus en kung, men han var inte ute efter politisk makt. Han ifrågasatte inte judarnas heliga lag, men avslöjade hyckleri och maktmissbruk. Därför var han obekväm och måste bort, ansåg dessa.
För Jesus var döden inte ett misslyckande. Onda avsikter samverkade och trodde sig bli kvitt problemet. Men så lurade de blev. Han var snart tillbaka på planen igen. Bakom alltsammans fanns också en gudomlig strategi som varken Pilatus eller översteprästerna hade förstått. Visserligen var det en av dessa, Kajafas, som sade att "Det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under"Joh.11:50, men det hade han inte kommit på själv.
-Hur kan en far offra sin son? är det många som undrar. Ja inte går det smärtfritt. Äntligen hade det kommit en människa till jorden som var hel och sann människa, och så skulle han dö! Jesus använde själv bilden av ett vetekorn som måste läggas i jorden och dö för att kunna bära frukt, Joh.12:24.
Själv har jag tänkt på hur det kan vara när man plockar potatis på hösten. Mitt bland de där färska, härliga knölarna kan man hitta något kladdigt, äckligt. Just det, det är sättpotatisen som gett sitt liv för att nytt liv skulle bli till. Ett offer görs alltid med en förhoppning.
Vems fel var det då att Jesus dog? Var det Pilatus, eller judarnas, eller kanske Guds? Egentligen var det DITT fel, och MITT! Hela mänsklighetens själviskhet och bortvändhet från sin skapare är orsaken. Långfredagen är den goda fredagen för här erbjuds förlåtelse för all synd. Ja, han dog för våra synder, oavsett vad Jonas Gardell anser. För den som ångrar sig och vill leva helt och sant finns det nu hopp. "Var hälsad kors, du mitt enda hopp!" (A Strindberg).

lördag 4 april 2009

Våren är på väg

Nu exploderar det ute i naturen. Det har varit en härlig lördag med skön värme. Jag tog mig en liten cykeltur och promenad över Kanalhusstigen ut till Härlövsängaleden. I Tivoliparken var det gott om folk som solade sig. Jag hann in en sväng på Vuxenskolan också. Där hade släktforskarna utställning och information. Jag fick lite ny information om den anfader längst tillbaka i tiden som jag känner till. Det är Olaf Flygare från Brösarp som runt 1700 stred med Karl XII i Polen. Där blev han skadad, fick jag reda på, och sedan hemskickad. Inte så mycket att vara stolt över, men spännande att upptäcka nya saker.
I morgon är det Palmsöndag. Jag har lovat predika i Missionskyrkan i Älmhult, och har funderat över vad det kan betyda att hylla Jesus. Hur och varför gör man det?