Absolut korkat

Dagens stora nyhet är tydligen försäljningen av Vin & Sprit. Skönt att svenska staten blir av med eländet. De kunde gärna byta namn på sin ökända produkt till Absolut korkat.
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080331/KRISTIANSTAD/299251223/1338

Tro och tvivel

Idag var jag inbjuden att predika i Missionskyrkan i Osby. Det är alltid roligt att komma dit och få det förtroendet. Jag inledde med några tankar om betydelsen av ordet tro. Ofta säger vi att vi tror när det är något som inte vet säkert. När folk säger att -Tro får du göra i kyrkan, här gäller det att veta - så har man fått det hela om bakfoten. Jag menar att det är tron som är grunden för allt vetande.
Vi läste om Tomas i Johannesevangeliets kap.20:24-31. Han har blivit känd för sina tvivel, och det är väl inte så muntert. Å andra sidan har han genom det fått bli många till hjälp, som kunnat känna igen sig i hans tvivel.
Tomas missade det första tillfället att möta den uppståndne Jesus. De krav han ställde för att kunna tro var ganska orimliga, att sticka fingret i Jesu sår bl.a. Men han fick en andra chans av Jesus, och han fick erbjudandet att "känna efter". Förmodligen behövdes det inte. Helt överväldigad utbrister han: "Min Herre och min Gud".
Det jag ville säga den här söndagen var att vi också har Jesus mitt ibland oss, även om vi inte alltid upplever det. Någon har sagt att "Det är inte lätt att tro, men det är ännu svårare att låta bli". I mötet med Jesus växer det fram en relation som vi kallar tro.
Kristen tro är alltså inte vissa teorier som man skriver under på, utan ett förhallande till en person, Jesus Kristus. I predikan i Osby påminde jag också om det som sägs i Jakobs brev kap.2 om tro och gärningar. Att bara prata om rätt tro är hyckleri. Många i vår samtid har genomskådat och tagit avstånd från sådant, och det med all rätt. Sann tro visar sig i vårt sätt att bemöta våra medmänniskor.
Den Gud som är tillvarons Herre kallar oss idag att inte tvivla utan tro!

Eritreansk konferens

Den här helgen har ett 70-tal eritreaner hållit konferens i Östermalmskyrkan. Redan i torsdags anlände de första. Kyrkan har fyllts av sång och musik, förkunnelse och gemenskap. Visst märks det att har andra sätt att uttrycka sig och visa sina känslor än vi infödingar. Den här gruppen är bosatta i både Sverige och andra länder i Europa. De har lärt känna varandra via ett chatrum på internet, men hade aldrig träffats på riktigt förrän nu.

Själv hjälpte jag till i matserveringen under dagarna, och i lördags kväll bjöds det på eritreansk mat. Jag tycker det är gott, men det blir rätt kladdigt när man ska äta med fingrarna. Helgen avslutades med söndagsgudstjänst, som också den präglades av afrikansk sång och dans. En annorlunda upplevelse för dem som brukar fira gudstjänst i Östermalmskyrkan. Några av eritreanerna passade dessutom på att låta döpa sig. Jag missade tyvärr detta eftersom jag hade uppdrag på annat håll.
Läs gärna Kristianstadsbladets fina reportage
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080331/KRISTIANSTAD/76073717/1338

Pastor Zaur - frigiven!

Det finns anledning att uppmärksamma en glad nyhet. En baptistpastor i Azerbajdzjan som suttit fängslad sedan i somras har frigivits idag. Fortfarande saknas religions- och yttrandefrihet i detta f.d. sovjetland. Många har uppmärksammat fallet och vädjat om hans frigivning. Den frihet som är självklar för oss är det många i vår värld som saknar. Kampen för Mänskliga Rättigheter måste gå vidare. Vi får tacka Gud för denne broders frigivning!
http://www.baptist.se/nyheter/pastorzaurfrigiven.5.61632b5e117dec92f47800057569.html
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151427

Påskfrukost och dop

Påskdagen i Östermalmskyrkan inleddes med att ett 50-tal personer åt frukost tillsammans. Det har blivit en fin tradition i vår kyrka. Då blir det det också god tid att träffas och prata med varandra.

När det var dags för gudstjänst fylldes kyrkan helt. Pastor Ulf gav en kort introduktion till dopet. Han berättade att just påskdagen, Jesu uppståndelses dag, var i urkristen tradition den stora dopdagen. Det handlar om att begrava det gamla livet, och uppstå till något nytt tillsammans med Kristus.

Fyra personer hade efter moget övervägande bestämt sig för att dela sitt liv med Kristus. En efter en sänktes de, klädda i långa vita dräkter, ner i vattnet i dopgraven, efter att ha avgett sin bekännelse. Lite senare fick de böja knä och ta emot församlingens förbön. För dopet är bara början. Då behövs en trygg gemenskap där man som syskon kan uppmuntra och stötta varandra i med-och motgång.

Det var en stor dag för dessa vänner som här ingick förbund med sin Herre. Men för oss som var med, blev det samtidigt en påminnelse om att leva i vårt eget dop. Jag jämför gärna dopet med hur det är att gifta sig. Kärleken är en process, en erfarenhet som mognar med tiden. Men vid ett speciellt tillfälle lovar man trohet till den man älskar. Det är bara början, men viktig början. Nu vet alla vem jag tillhör och vill dela mitt liv med. Man skulle kunna säga att Jesus har "friat" till oss alla. Kärleksbreven har vi i Bibeln. I dopet blir vi ett med Honom. Därför vill jag att hans sinnelag också skall råda i mitt liv.

En vintrig påsk

Visst är det mycket som är uppochnervänt i den här världen. Vi hade en grön jul, men fick istället en vit påsk. Kylan håller i sig några dagar, och de flesta av oss stannar helst inomhus.

Men överraskningar är väl just det som påsken handlar om. När alla trodde att det var slut, segrade livet. Jesus lever! Det är påskens glada utrop. Inte var det lätt att tro på den gången, och inte idag heller. Det var ju omöjligt, och ändå mötte man den Uppståndne. Han fanns där hos dem, och ändå inte riktigt på samma sätt. Det här går inte att logiskt bevisa eller förklara. Men plötsligt finns Han bara där.

Det är kanske som med kärleken. Massor av människor har drabbats genom alla generationer. Men kan någon förklara vad det är som händer. -Kemiska processer, tack vare våra instinkter? Ingen med någon erfarenhet på området skulle nöja sig med den förklaringen. Livet är inte så platt som en del tycks tro. Det finns mer än det vi kan se och ta på.

Därför blir det aldrig hopplöst. Om än det värsta skulle hända, vad nu det är, så är det ändå livets Gud som har sista ordet.

Det här får bli min kommentar till Björn Collins insändare i Kristianstadsbladet den 22 mars.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080322/TYCKTTANKT/580334577/1028

Årsmöte i Östermalmskyrkan

I lördags var det dags för nästa årsmöte, nu i Östermalmskyrkan. Det betraktar jag som min primära gemenskap. Ett 60-tal medlemmar hade samlats på eftermiddagen. Som församlingens ordförande hade jag förmånen att få leda årsmötet. Pastor Jörgen inledde med att presentera sina visioner för hur församlingen skall arbeta framöver. Det "postmoderna" samhälle vi lever i ställer den kristna församlingen inför stora utmaningar.

Våra barn- och ungdomsgrupper har nu flyttat in i nya lokaler i huset som är sammanbyggt med kyrkan. Roligt att höra att de trivs och att nya deltagare hittat dit.

Som vanligt var det ett stort antal funktionärer som skulle väljas. Lyckligtvis hade valberedningen gjort ett gott jobb, så det gick smidigt. Det är en mångsidig verksamhet som bedrivs i Östermalmskyrkan, så det behövs många frivilliga krafter. Kolla gärna på www.ostermalmskyrkan.nu.
Ett par spännande arrangemang i vår är dels den eritreanska konferens som skall hållas sista helgen i mars på både tigrinja och svenska, med deltagare från hela Europa.
dels tänker jag på den Missionskonferens vi ska ha under pingsthelgen med Mellanöstern i fokus.

Som sändningsord skickade jag med Jesusordet i Matt.11:28-30. Att engagera sig kan bli väldigt jobbigt, också i en kristen församling. Här finns dock resurser för att hitta en balans mellan arbete och vila, det ok som Jesus talade om. Vi ska inte bära bördorna ensamma, utan tillsammans med honom och tillsammans med varandra.

Årsmöte i FN-föreningen

I torsdags hade Kristianstads FN-förening sitt årsmöte. För många är nog årsmöten bland det tråkigaste man kan tänka sig, men jag tycker faktiskt det är spännande. Vi var 13 personer samlade runt ett bord, inte alltför formellt. Ing-Britt är föreningens ordförande sedan många år. Hon ledde vant årsmötet. Själv fick jag som kassör redogöra för föreningens ekonomi. Roligt att flera av våra unga engagerade medlemmar kom, och även ställde upp i styrelsen. Millenniemålsambassadören Sofia berättade om sitt arbete med att informera om de viktiga mål som antagits av FN. Vi gjorde också en tillbakablick på förra sommarens jättescoutläger Jiingiijamborii, med hjälp av ett bildspel.
FN-föreningen är en intressant mötesplats för ala som är intresserade av globala frågor och mänskliga rättigheter. Här möts unga och gamla, och människor med olika livssyn och åsikter. Vi har vissa gemensamma arrangemang, men många har också ett stort engagemang i andra folkrörelser. Vill du bli global, kolla www.fn.se.
FN-rollspel har vi varit med och arrangerat i många år nu. Det som är nytt för i vår är planerna på en helgkurs i FN-rollspel den 12-13 april på Furuboda Folkhögskola utanför Åhus. Känns spännande!