Konsumtionsfasta

I almanackan står det att det är askonsdag idag. Jag tycker det är roligt med olika traditioner, men har väl aldrig följt dem direkt. Idag inleds alltså fastan. Tidningen Dagen har startat en "fasteblogg" där vi får följa två personer som på skilda sett tillämpar fastan. Uttrycket konsumtionsfasta verkar spännande. Fasta är inte bara att avstå mat, utan mycket av det som jag egentligen inte behöver.http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen/2009/02/fastan-en-lyx-for-varslade-pa-saab-och-volvo. Mikael Hansson tänker i det här sammanhanget på dem som varslas på Saab och Volvo. Så sant att vi bör se fastan som en utmaning till oss själva, och inte komma med pekpinnar till andra. Det goda exemplet talar för sig själv. Får se vad jag kan göra av det här,vet inte än.
Ikväll har vi fortsatt studiet Skapelsevänligt i Östermalmskyrkan. Vi talade om Rikedom och fattigdom. Hur ska vi förstå Jesusorden om att Saliga är de fattiga ( i Anden)? Fattigdomen är inget ideal, men... Också här kom vi in på konsumtionsbehovet. Vi uppmanas i samhället att konsumera för att "hjulen ska snurra", men måste det innebära ondig överkonsumtion? Man kan ju satsa på att köpa miljö- och människovänliga tjänster, men också dela med sig till andra som behöver konsumtionen bättre. Vi konstaterade att man kan vara slav under både fattigdom och rikedom!

I morgon är det dags för årsmöte i Kristianstads FN-förening. Även där är det frågorna om fred, rättvisa, miljö och människovärde som är viktiga. Utgångspunkterna är olika, men vi kan ändå komma fram till enhet i konkreta frågor.

Ett orange kuvert

Häromdagen kom det, brevet om pensionen. De flesta svenskar får ett sådant. Jag öppnade och läste. Inte ser det ut att bli någon guldkantad pensionärstillvaro, att döma av prognosen. Fonderna har ju tappat i värde. Kanske är det de som satsat på räntefonder som klarat sig bäst. Själv vet jag inte riktigt vad jag har. På något sätt så tar det emot att spekulera med pensionspengarna. Därför hör jag i det här avseendet till de passiva.

Idag blev jag uppringd av Sparbanken. De ville boka en tid för att diskutera min pension. Jag tackade nej. Självklart vill de presentera sin fondalternativ, och övertyga mig om att de ger bäst avkastning. Men varför ska jag tro just på dem? Fondbolag och banker försöker få oss att tro att just deras experter vet bäst vad man skall satsa på. För mig känns det mer som ett lotteri. Jag skulle kunna blunda och peka.

På något sätt tycker jag att det här systemet innebär en allmän huggsexa där alla försöker roffa åt sig så mycket som möjligt, på de andras bekostnad. Är det jag som är gammalmodig, eller? Skulle man inte kunna ha ett pensionssystem som bygger på samarbete och solidaritet? Jo, jag vet att det finns s.k. etiska fonder också. Men jag undrar om det är så stor skillnad på deras placeringar egentligen.
Lasse tycks ha funderat i samma riktning.http://fotolasse.se/index.php/2008/12/01

Vinter i Skåne

Den här veckan har det hänt som inte brukar hända i Skåne. Vi har fått snö och rejält med kyla. Det är riktigt vackra vyer, och inte minst barnen trivs förstås.
I onsdags hade vi andra träffen i studiecirkeln Skapelsevänligt, i Östermalmskyrkan. Den här gången deltog vi först i Jörgens rapport från en resa till Litauen. Han och Berit har besökt vår vänförsamling i Birzai. Man fick se fattigdom och påtagliga materiella brister, men också entusiasm och och glädje i arbetet. Här har man verkligen förstått vad andlighet är, att med Guds Andes kraft betjäna de svagaste och mest utsatta. Ett dagcenter för barn till missbrukare sprider värme och ger nytt hopp. Kanske kan vi vara med och stödja ytterligare. Men vi har också mycket att lära av dessa vänner.
Så fortsatte vi alltså att prata om Guds skapelse. Bibelns helhetssyn är en radikal utmaning till oss alla. Tänk om vi kunde få ett riktigt jubelår! Nästa gång är den 25 februari, och då är temat Rika och fattiga.
Till sist ett tack för Pekka Mellergårdhs artikel om Israel-Palestina i Dagen. Mycket balanserat och bra. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162802

Mest kristet om Israel-Palestina?

I onsdagens Dagen hade Douglas Brommesson en intressant artikel om olika kristna gruppers syn på Israel-Palestinakonflikten. Han ställde Livets Ord och en del andra frikyrkliga på den proisraeliska sidan, och Svenska kyrkan på den propalestinska. Det är schabloner som naturligtvis inte stämmer, även om det finns visst fog för dem. Enögdheten är påtaglig hos många. Ska det vara så svårt att använda samma måttstock för alla? Douglas lyfter fram den katolska kyrkan och i första hand franciskanerna, som allt sedan 1200-talet arbetat för brobyggande och försoning mellan judar och muslimer. Det låter spännande, och förtjänar mer uppmärksamhet.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162492
Men är alla andra så ensidiga? Vad jag förstår är det många kristna grupper som försöker bidra till dialog och försoning. Biståndsorganisationen Diakonia, som ju har en frikyrklig bas, arbetar för mänskliga rättigheter bland alla utsatta i området. Det ekumeniska följeslagarprogrammet som Sveriges Kristna Råd står bakom syftar till "att dämpa våld och att främja respekten för folkrätten. Genom praktisk solidaritet stöds utsatta grupper - såväl palestinier som israeler." I Palestina finns många små kristna grupper av olika schatteringar, men de glöms ofta bort av västerländska kristna besökare. Jag tror att dessa som varken är judar eller muslimer kan känna sig trängda från alla håll.
Att vara utvald av Gud kan aldrig vara en ursäkt för våld mot medmänniskor. Det ger tvärtom ett ännu större ansvar att leva efter Hans rättfärdiga föredöme.