Idag hade jag förmånen att få predika i Falkvikskyrkan i Sölvesborg. Dagens tema är Nåd och tjänst och jag höll mig till episteltexten i Filipperbrevet 3:7-14. Som inledning höll jag fram en gammal D-marksedel. Det var ju hårdvaluta en gång i tiden, men sedan Euron kom är den helt värdelös.
1. Lämna det värdelösa
Paulus hade mycket att berömma sig av. Vem kan mäta sig? Varit sträng farisé, en av de frommaste. Hängivet sökt följa Gs bud. Förföljde kristna i sin iver. De som kunde lagen trodde sig närmare Gud, men såg sällan egna brister. Ihåligt. Ofta hyckleri. Judekristna kom med orimliga krav på hednakristna i urkyrkan, bl.a. omskärelse.Detta avvisar Paulus mycket bestämt.
Vi vill också vara duktiga. Många år som kristna o församlingsmedlemmar borde väl ge vissa favörer? Det är bra med kunskap o goda traditioner. Men vad hjälper det om sådant inte leder till ett liv i kärlek o tjänande? Värdelöst och lurar oss själva. Är vi beredda att som Paulus ge upp allt detta? Eller vill vi helst behålla skräpet?
Inte lönsamt att följa Jesus - det kostar allt. Jesus varnar ofta för materialismens avgudadyrkan. Vi vill gärna ha livets goda + Guds välsignelse dessutom. Var har vi vår trygghet? Pengar, utbildning, status, religiös fasad?? En konsekvens av tron är att våga leva enkelt o frivilligt avstå det som inte är nödvändigt.
2. Lära känna Kristus
Mötet med Jesus Kristus förändrade livet fullständigt för Paulus. Nu var han inte den rättfärdige som kunde se ner på de misslyckade syndarna. Tvingats inse att han inte hade något att komma med. Tomhänt. Helt beroende av Guds nåd.
Han hade fått en annan rättfärdighet, genom tro. Måste nollställas för att kunna ta emot gåvan. Smärtsamt!
Gemenskapen med Kristus är både lidande o kraft, död o uppståndelse, nåd o tjänst. Att leva med Jesus som förebild är att tjäna ända in i döden. Hur vi behandlar vår nästa, både grannen och den på andra sidan jordklotet, men även själva jorden som vi bor på - avslöjar om vi är Tjänare. Är det Kristi sinnelag som styr mitt o ditt sätt att leva? Har vi verkligen lärt känna Kristus?
Kristendom handlar om en personlig relation t Jesus Kristus, inte tro på en lära eller en organisation. Den Jesus som vi möter i Bibeln kommer också till oss i vår vardag. Möter oss i vår svaghet med hela sin uppståndelses kraft. När livet tycks hopplöst behöver vi någon som lyfter. Det är ju inte så lätt att lyfta sig själv i håret.
3. Jaga mot målet
Paulus hade mött Kristus men var inte nöjd. Målet var fullkomlighet. Bli mer lik Jesus. Vad betyder det? Gör som Gud – bli mska! Ju mer vi lär känna Jesus Kristus, ju mer mänskliga blir vi. Andlighet är att ödmjukt ställa sig till förfogande för Gud o för dem han älskar. Han kan använda oss i vår svaghet för att förmedla liv o hopp.
Låter världsfrånvänt att jaga för att vinna priset ”där uppe” = himlen. Så har det tyvärr ofta missuppfattats av många kristna. Men varken rumsligt eller tidsmässigt, utan ngt m bestående värde. Det som gjorts i kärlek är från himlen. Samla skatter i himlen = inbrottssäkert.
”Om vi inte vet vart vi är på väg kan vi ta vilken väg som helst”. I en värld där mycket pekar mot undergång har vi fått ett fantastiskt hopp som vi ska leva ut praktiskt. Hållbar livsstil ger andra hopp. För att nå målet måste vi välja den väg som Jesus gått före. Ett mål värt att som Paulus ”springa mot”.
Mycket av det vi ägnar vår tid o kraft åt är nog inte mer värt än D-marken. Våga släppa taget o istället satsa på det s består! (Inte =Euro!) Livet är en gåva som vi fått ansvar för att förvalta.
--------------------------------------------------------
Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe i Falkvikskyrkan. Här hade vi ett intressant samtal om jordens ödesfrågor och vilken roll vi som kristna har för att förmedla hopp. Jag berättade om mitt engagemang i FN-föreningen bl.a.
Igår blev jag uppmärksammad på ett TV-program med prästen Magnus Wåhlin som intervjuas om sin Ekoteologibok En annan värld är möjlig. Magnus är skolpräst på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Intervjuare är Birger Schlaug. Mycket intressant.
Visar inlägg med etikett Kristen tro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristen tro. Visa alla inlägg
söndag 20 februari 2011
lördag 16 januari 2010
Mor Birgit skulle fyllt 95
Den 30 december skrev jag om min far, Oscar, som då skulle fyllt 110 år! Den 16 januari, Hjalmardagen, det var mors födelsedag. Men den 6 mars 2009 fick hon gå till vila efter ett långt liv. Vi minns henne idag med tacksamhet.
Igår flyttade sonen i huset till studentrum här i stan. Så nu håller vi på och ställer i ordning hans rum efter våra behov. Vi hoppas och ber att allt ska fungera bra för honom också.
Om vi backar till torsdag, så var det dotterns examensdag. Vi gratulerar en nybakad socionom, och önskar även henne lycka och välsignelse i sitt liv.
På måndag är det dags för Martin Luther Kingdagen. http://www.martinlutherking.se/ Vi firar den i Östermalmskyrkan kl.18.30. Temat är "Från Eritrea till Kristianstad". Några personer kommer att berätta personligt om sina erfarenheter av förföljelse och flykt. Det blir reflektioner om intergration och människovärde. Arrangemanget är ett samarbete mellan Östermalmskyrkan, Ekumeniska Rådet och Kristianstads FN-förening. Det ska bli spännande.
På tisdag kväll har Ekumeniska Rådet ett annat intressant arrangemang, i Församlingshemmet kl.18.30. Då kommer representanter från alla kyrkor och samfund att samtala om Vägen till förlåtelse.
Alla har vi sett de hemska rapporterna från Haiti. Det är svårt att ta till sig vilket ohyggligt lidande som så många människor utsatts för. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=199638
Återuppbyggnaden kommer säkert att ta lång tid, men det är nödvändigt att den kommer igång snabbt. Låt oss göra vad vi kan för hjälpa. FN-förbundet liksóm många biståndsorganisationer förmedlar bidrag. Kanske borde vi ordna någon gemensam aktion i Kristianstad??!http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100116/TYCKTTANKT/701169819/1028/ASIKTER/&/Skicka-hjalp-till-Haiti.
http://fn.se/
Igår flyttade sonen i huset till studentrum här i stan. Så nu håller vi på och ställer i ordning hans rum efter våra behov. Vi hoppas och ber att allt ska fungera bra för honom också.
Om vi backar till torsdag, så var det dotterns examensdag. Vi gratulerar en nybakad socionom, och önskar även henne lycka och välsignelse i sitt liv.
På måndag är det dags för Martin Luther Kingdagen. http://www.martinlutherking.se/ Vi firar den i Östermalmskyrkan kl.18.30. Temat är "Från Eritrea till Kristianstad". Några personer kommer att berätta personligt om sina erfarenheter av förföljelse och flykt. Det blir reflektioner om intergration och människovärde. Arrangemanget är ett samarbete mellan Östermalmskyrkan, Ekumeniska Rådet och Kristianstads FN-förening. Det ska bli spännande.
På tisdag kväll har Ekumeniska Rådet ett annat intressant arrangemang, i Församlingshemmet kl.18.30. Då kommer representanter från alla kyrkor och samfund att samtala om Vägen till förlåtelse.
Alla har vi sett de hemska rapporterna från Haiti. Det är svårt att ta till sig vilket ohyggligt lidande som så många människor utsatts för. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=199638
Återuppbyggnaden kommer säkert att ta lång tid, men det är nödvändigt att den kommer igång snabbt. Låt oss göra vad vi kan för hjälpa. FN-förbundet liksóm många biståndsorganisationer förmedlar bidrag. Kanske borde vi ordna någon gemensam aktion i Kristianstad??!http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100116/TYCKTTANKT/701169819/1028/ASIKTER/&/Skicka-hjalp-till-Haiti.
http://fn.se/
fredag 4 december 2009
Bibeln, Klimatet och Rättvisan
Tre måndagar med början den 30 nov. har jag åtagit mig att leda studiekvällar i Östermalmskyrkan kring temat Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Första kvällen började vi med att se Naturvårdsverkets film Klimat i förändring. http://www.naturvardsverket.se/sv/Klimat-i-forandring/Klimatnyheter/Publikationer/Klimatfakta/Faktafilm/
Vi gick igenom en rad bibeltexter om skapelsen och vårt uppdrag att bruka och vårda den. Idag talas det om klimatkrisen i alla möjliga sammanhang, men i våra kyrkor finns fortfarande en osäkerhet inför att ta upp den här typen av frågor. För mig är det angeläget att se livet som en helhet. Tron på en Gud som håller världen i sin hand, hur påverkar den vår livsstil och våra "ekologiska fotavtryck"? De följande måndagarna har jag tänkt att vi ska se mer på frågorna om fattiga och rika, och hur klimatförändringarna är en rättvisefråga. Vi ska också fundera på vilket Hopp vi har, om det kan få oss att gå före i kampen.
Nu är det dags för det stora klimatmötet i Köpenhamn, och det ägnas stort utrymme i alla media. Det är en god effekt i sig att klimatfrågorna lyfts upp och diskuteras. Jag har tänkt åka dit lördagen den 12 dec, då det går en marsch från Rådhuspladsen kl.13.00 till Bella Center. Det hade varit bra om den folkliga parallellkonferensen också uppmärksammades i media. http://www.klimaforum09.org/?lang=da
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=195958
http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2009/11/profetisk-klockklang#kommentarer
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091204/KRISTIANSTAD/712049765/1338/&/’Vi-maste-stalla-om-samhallet’
Ett upprop har gått ut i hela Europa att det söndagen den 13 dec ska ringas 350 slag i alla kyrkklockor. Detta för att påminna om att koldioxidhalten i atmosfären inte får överstiga 350 ppm. Här i Kristianstad har jag skickat en fråga till församlingarna via vårt ekumeniska råd om de tänker delta. Ännu vet jag bara att kyrkorna i Vä-Skepparslövs pastorat deltar. Jag hoppas att fler hör av sig, och att vi i Östermalmskyrkan också vill vara med.
http://www.diakonia.se/350
Vi gick igenom en rad bibeltexter om skapelsen och vårt uppdrag att bruka och vårda den. Idag talas det om klimatkrisen i alla möjliga sammanhang, men i våra kyrkor finns fortfarande en osäkerhet inför att ta upp den här typen av frågor. För mig är det angeläget att se livet som en helhet. Tron på en Gud som håller världen i sin hand, hur påverkar den vår livsstil och våra "ekologiska fotavtryck"? De följande måndagarna har jag tänkt att vi ska se mer på frågorna om fattiga och rika, och hur klimatförändringarna är en rättvisefråga. Vi ska också fundera på vilket Hopp vi har, om det kan få oss att gå före i kampen.
Nu är det dags för det stora klimatmötet i Köpenhamn, och det ägnas stort utrymme i alla media. Det är en god effekt i sig att klimatfrågorna lyfts upp och diskuteras. Jag har tänkt åka dit lördagen den 12 dec, då det går en marsch från Rådhuspladsen kl.13.00 till Bella Center. Det hade varit bra om den folkliga parallellkonferensen också uppmärksammades i media. http://www.klimaforum09.org/?lang=da
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=195958
http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2009/11/profetisk-klockklang#kommentarer
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091204/KRISTIANSTAD/712049765/1338/&/’Vi-maste-stalla-om-samhallet’
Ett upprop har gått ut i hela Europa att det söndagen den 13 dec ska ringas 350 slag i alla kyrkklockor. Detta för att påminna om att koldioxidhalten i atmosfären inte får överstiga 350 ppm. Här i Kristianstad har jag skickat en fråga till församlingarna via vårt ekumeniska råd om de tänker delta. Ännu vet jag bara att kyrkorna i Vä-Skepparslövs pastorat deltar. Jag hoppas att fler hör av sig, och att vi i Östermalmskyrkan också vill vara med.
http://www.diakonia.se/350
tisdag 3 november 2009
En Jesusrörelse större än kyrkan
I helgen var det en stor och spännande konferens i Östermalmskyrkan. Harry Månsus skildrade, som så många gånger tidigare, hur Gud verkar långt utanför kyrkans ramar. Framför allt lyfte han fram den andliga rörelse som sker inom tolvstegsrörelsen. Han utmanade kyrkorna att ta vara på den andliga längtan som finns bland människor idag, men som är främmande för kyrkliga traditioner. Jag hoppas vi ska kunna våga språnget ut bland vanliga människor och dela livets glädje och sorg.
Clara Lidström från Umeå har blivit känd som bloggaren Underbara Clara. Bara 22 år gammal har hon fått massor med människor att läsa hennes skildringar av vad Jesus betyder i hennes liv. Det handlar om att vara personlig och ärlig. Mycket spännande att få höra hennes berättelse.
I FN-föreningen håller vi just nu på med att planera arrangemang kring klimatfrågan. Onsdagen den 18 nov. kl.18.30 kommer Teater Arken från Helsingborg med kabarén Rätt vis till Kristianstad och Söderportgymnasiet. Det är fri entré, och efteråt kan vi prata om hur man bäst lever klimatvänligt och rättvist. Se http://www.globalen.org/
I torsdags var jag på en studiecirkel om klimatfrågan, "Från insikt till handling". Där samtalar vi om Lester Browns bok Plan B 3.0. www.planb3.se
Vad har det här med Jesusrörelsen i rubriken att göra? Jo, det är det som är det fantastiska att den Gud som håller världen i sin hand, utmanar oss alla att njuta av hans skapelse, men också vårda den. Det är ett allvarligt läge, men inte hopplöst.
På tal om detta har jag lovat leda tre studiekvällar i Östermalmskyrkan med rubriken Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Det blir den 30 nov, 7 dec och 14 dec kl.18.30. Välkommen!
Clara Lidström från Umeå har blivit känd som bloggaren Underbara Clara. Bara 22 år gammal har hon fått massor med människor att läsa hennes skildringar av vad Jesus betyder i hennes liv. Det handlar om att vara personlig och ärlig. Mycket spännande att få höra hennes berättelse.
I FN-föreningen håller vi just nu på med att planera arrangemang kring klimatfrågan. Onsdagen den 18 nov. kl.18.30 kommer Teater Arken från Helsingborg med kabarén Rätt vis till Kristianstad och Söderportgymnasiet. Det är fri entré, och efteråt kan vi prata om hur man bäst lever klimatvänligt och rättvist. Se http://www.globalen.org/
I torsdags var jag på en studiecirkel om klimatfrågan, "Från insikt till handling". Där samtalar vi om Lester Browns bok Plan B 3.0. www.planb3.se
Vad har det här med Jesusrörelsen i rubriken att göra? Jo, det är det som är det fantastiska att den Gud som håller världen i sin hand, utmanar oss alla att njuta av hans skapelse, men också vårda den. Det är ett allvarligt läge, men inte hopplöst.
På tal om detta har jag lovat leda tre studiekvällar i Östermalmskyrkan med rubriken Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Det blir den 30 nov, 7 dec och 14 dec kl.18.30. Välkommen!
måndag 31 augusti 2009
Miljöuppdrag från Gud
I Kristianstadsbladet läste jag idag med stort intresse en insändare skriven av en trio från Claphaminstitutet. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20090831/TYCKTTANKT/966753794/1028/ASIKTER
Senare har jag sett att den även var införd i Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176191
Så här kommenterade jag i Bladet: Halleluja! Äntligen, skulle jag vilja utbrista. Mycket intressant att några kristna tar tag i miljöfrågorna. Själv har jag försökt i olika sammanhang, men responsen är inte alltid så stor. I princip håller man med, men vi vill gärna leva som förut. Miljön är också en andlig fråga. Förundran inför skapelsen är en bra början. Författarna talar om Vattenfall som ett dåligt exempel. Bra att man vågar vara konkret. P-H, det är väl bra om kristen tro kan ge inspiration och uthållighet i vår gemensamma kamp. Jag känner stor ödmjukhet inför dem som helhjärtat engagerar sig från andra utgångspunkter. Men för mig är Gudstron en drivkraft. Roligt om vi kunde hjälpas åt och inspirera varandra till handling.
Senare har jag sett att den även var införd i Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176191
Så här kommenterade jag i Bladet: Halleluja! Äntligen, skulle jag vilja utbrista. Mycket intressant att några kristna tar tag i miljöfrågorna. Själv har jag försökt i olika sammanhang, men responsen är inte alltid så stor. I princip håller man med, men vi vill gärna leva som förut. Miljön är också en andlig fråga. Förundran inför skapelsen är en bra början. Författarna talar om Vattenfall som ett dåligt exempel. Bra att man vågar vara konkret. P-H, det är väl bra om kristen tro kan ge inspiration och uthållighet i vår gemensamma kamp. Jag känner stor ödmjukhet inför dem som helhjärtat engagerar sig från andra utgångspunkter. Men för mig är Gudstron en drivkraft. Roligt om vi kunde hjälpas åt och inspirera varandra till handling.
lördag 25 juli 2009
Gudsriket - det radikala alternativet
Jag antydde i bloggen häromdagen att det skulle bli bibelstudium i Östermalmskyrkan om Gudsriket. En kort sammanfattning följer här:
1. Riket i Gamla Testamentet
Ps 145 t.ex talar om Gud som kung och hans rike står i alla tider. Ps 96 handlar om hur han dömer med rättfärdighet. Därför hyllar man honom. Enligt Ps.65:10 vårdar Han sig om hela skapelsen. När Gud får bestämma då är det shalom, fred, frid, harmoni, mellan människan -Gud, människa - människa och människan - naturen. Den fantastiska idén om jubelår och sabbatsår i 3 Mos.25 har med detta helhetsperspektiv.
Nu fungerade detta inte så bra därför att människorna inte ville inordna sig i Guds rike. Profeten Amos (kap.8) m.fl. kom med skarp kritik mot folkets sätt att behandla varandra. Gud stod på de fattigas sida. Trots domsord, landsförvisning och fångenskap finns ändå hoppet om upprättelse till sist. Jes. 9 talar om det stora ljuset, om fridsfursten som en dag skall födas.
2. Riket har kommit
Enligt Mark.1:15 säger Jesus att Tiden är inne, Guds rike är nära, Omvänd er och tro på budskapet. Nu hade det efterlängtade Gudsriket kommit, men inte så som man tänkt sig. När Pilatus ställer frågan till Jesus om han verkligen är Judarnas konung, svarar han "Mitt rike hör inte till denna världen". Joh.18:36.
Enligt Luk.17:20-21 säger han att "Guds rike är inom er". Det går inte att se med ögonen, men dess kraft är påtaglig. Man kan jämföra med det Jesus säger till Nikodemos i Joh.3:8, "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."
3. Rikets kännetecken
Jesus ifrågasatte ofta människors vanliga prioriteringar. Makt och ägande är inte det som gör människan lycklig. Saligprisningarna i Matt.5:1-12 vänder upp o ned på begreppen. De som är fattiga (invändigt eller utvändigt) gratuleras, likadant andra som man kanske borde tycka synd om. Jesus ställer fram ett barn och säger att det är störst i himmelriket, Matt.!8:1-5, han uppmanar en man i Matt.19:23-24 att sälja allt han äger, han visar på icke-våldets väg, Matt.26:51-54, och han ger sina efterföljare budet att älska sina fiender, Matt.5:38-48.
På många olika sätt får vi lära oss ett annat sätt att tänka och att prioritera. Guds rike kan inte tvingas på människor. Det handlar om sunt förnuft, och att våga överlåta sig åt denne radikale Herre.
4. Riket - ett befriat område
Jesu lärjungar levde i samma samhälle som alla andra, men "med er är det annorlunda", sade han, Luk.22:24-27. Här skulle tjänandet vara den viktigaste egenskapen, och själv visade han hur det kunde gå till. Lever man på detta annorlunda sätt blir många bekymmer onödiga, Matt.6:25-34. Gud har ju omsorg om oss. Han talar i Joh.17 om det motsägelsefulla att leva i den här världen, och ändå tillhöra ett annat rike. Vi kan jämföra med att vara ambassadör för t.ex. Sverige i ett annat land på jorden. Om det är en diktatur kan många uppleva den svenska ambassaden som "befriat område", dit man t.o.m. kan fly från sina förtryckare.
Efter Jesu uppståndelse verkar det som hans lärjungar fortfarande tror att ett nytt nationellt Israel ska upprättas av Jesus, som på kung Davids tid, Apg.1:6-8. Men han ger dem istället uppdraget att gå ut i världen och i den heliga andens kraft vittna om honom. Det befriade området ska nå till jordens yttersta gräns. Låt ditt rike komma, lärde Jesus sina första lärjungar och oss att be, Matt.6:10.
5. Riket som utmanar
Ibland säger man att det är "mycket snack och lite verkstad". Det kan gälla i den kristna kyrkan också. Vi har kanske glömt vad som står i Jak.2:14-17 om tron och gärningarna. Det är nödvändigt med en helhetssyn på livet. Andlighet är inte en sektion för sig själv, utan en kraft som ger liv och mening åt allt det vi gör i vardagen. Det här är en ständig utmaning till alla som kallar sig kristna.
Jesus använde bilder som surdeg och senapskorn för att beskriva himmelrikets inneboende krafter, Matt.13:31-33. Surdeg var för judarna en negativ bild, och senapskornet betraktades enligt vad jag läst som ett ogräs. Är det så vi ska se på Gudsriket? Vi ska inte tro att vi kan kontrollera eller stänga in Gud i våra kyrkor, organisationer eller traditioner. Han spränger alla gränser, och dyker upp där vi minst anar det.
Sök först Guds rike!
Det är detta som ger oss ett levande hopp i en dyster värld, 1 Petr.1:3-5. Vi får överlåta oss åt det rike som har kommit men som också är på väg. Det är att välja Livet! En konsekvens av detta är ett helhjärtat engagemang för rättvisa, fred och miljö!
Till sist en bild från tisdagens fina konsert i Östermalmskyrkan med Sara Arvidsson Band från Göteborg.
söndag 17 maj 2009
Pengarna eller livet?
Den gamla klassiska frågan hade jag som tema för en predikan ikväll i Odalkyrkan i Kristianstad.
Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??
Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.
Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??
Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.
fredag 1 maj 2009
Eldarna brinner
Valborgsmässoafton firade jag på Furuboda. Så här såg det ut vid elden. Trevligt och trivsamt. Dessförinnan hade vi njutit av gospelkören Ultreia:s sång i en överfylld aula. I år medverkade också tre tjejer från Furubodas musiklinje med några visor, en helt annan stil alltså.
Senare på kvällen var jag inne en sväng på Stora Torg i Kristianstad. Där höll Pannkakskyrkan som bäst på att förbereda sig på att ta emot gäster. Det är ett mycket lovvärt och spännande initiativ från en grupp kristna ungdomar. Här ser vi hur de just har tänt grillen. Sedan bjuder man 
nattvandrare på grillade pannkakor med sylt och grädde, kaffe och en chans att prata om livets mening och annat väsentligt.
nattvandrare på grillade pannkakor med sylt och grädde, kaffe och en chans att prata om livets mening och annat väsentligt.söndag 19 april 2009
Gemensam framtid
Tre frikyrkosamfund förbereder ett samgående. På den speciella sajten http://www.gemensamframtid.se/ såväl som på http://www.sandaren.se/ går debattens vågor höga.
Vad svarar vi í våra olika kyrkor när det kommer t.ex skolungdomar och frågar vad det är för skillnad på de olika samfunden? Vem kan ge en vettig definition på vad som skiljer en metodist från en baptist eller en missionare? Jo, man kan ju prata om dopet förstås och att metodisterna har biskop, men sen då. Visst finns det skillnader mellan kristna. Det visar inte minst bloggen på Gemensam framtid. Men jag upplever att de flesta och största skillnaderna skär rakt igenom samfundsgränser. Det finns kulturella skillnader mellan lokala församlingar i form av musikstilar, gudstjänstformer och inte minst bemötande. Men att definiera vad som är typiskt för SB,MK eller SMK, det är inte lätt. Eller hur?
Vad svarar vi í våra olika kyrkor när det kommer t.ex skolungdomar och frågar vad det är för skillnad på de olika samfunden? Vem kan ge en vettig definition på vad som skiljer en metodist från en baptist eller en missionare? Jo, man kan ju prata om dopet förstås och att metodisterna har biskop, men sen då. Visst finns det skillnader mellan kristna. Det visar inte minst bloggen på Gemensam framtid. Men jag upplever att de flesta och största skillnaderna skär rakt igenom samfundsgränser. Det finns kulturella skillnader mellan lokala församlingar i form av musikstilar, gudstjänstformer och inte minst bemötande. Men att definiera vad som är typiskt för SB,MK eller SMK, det är inte lätt. Eller hur?
fredag 10 april 2009
Den Goda Fredagen
Långfredag - nog låter det trist. Den har upplevts som långtråkig av många. Idag är det inte så många som bryr sig. De gamla reglerna och förbuden efterlevs inte längre. Själv har jag svårt att se vissa dagar som så alldeles speciella, varken julafton eller långfredag. Verkligheten bakom långfredagen gäller ju hela året, och Jesus dog en gång för alla. Det är något att ödmjukt glädjas åt och känna tacksamhet inför. Det engelska namnet på den här dagen känns faktiskt mycket bättre: Good Friday!
Betydelsen av Jesus död har fått ny medial uppmärksamhet genom Jonas Gardells bok. I Kristianstadsbladet har Samuel Svensson reagerat till försvar för den klassiska kristna tron. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20090409/TYCKTTANKT/689633694/1028/ASIKTER/
Det här är ju frågor som grubblats över i 2000 år. De romerska ockupationsmyndigheterna och de judiska religiösa ledarna hade för en gångs skull en intressegemenskap. Av olika anledningar hade Jesus blivit ett hot mot dem. Utan yttre makt, men med kärleken som vapen ifrågasatte han deras olika privilegier. Visst var Jesus en kung, men han var inte ute efter politisk makt. Han ifrågasatte inte judarnas heliga lag, men avslöjade hyckleri och maktmissbruk. Därför var han obekväm och måste bort, ansåg dessa.
För Jesus var döden inte ett misslyckande. Onda avsikter samverkade och trodde sig bli kvitt problemet. Men så lurade de blev. Han var snart tillbaka på planen igen. Bakom alltsammans fanns också en gudomlig strategi som varken Pilatus eller översteprästerna hade förstått. Visserligen var det en av dessa, Kajafas, som sade att "Det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under"Joh.11:50, men det hade han inte kommit på själv.
-Hur kan en far offra sin son? är det många som undrar. Ja inte går det smärtfritt. Äntligen hade det kommit en människa till jorden som var hel och sann människa, och så skulle han dö! Jesus använde själv bilden av ett vetekorn som måste läggas i jorden och dö för att kunna bära frukt, Joh.12:24.
Själv har jag tänkt på hur det kan vara när man plockar potatis på hösten. Mitt bland de där färska, härliga knölarna kan man hitta något kladdigt, äckligt. Just det, det är sättpotatisen som gett sitt liv för att nytt liv skulle bli till. Ett offer görs alltid med en förhoppning.
Vems fel var det då att Jesus dog? Var det Pilatus, eller judarnas, eller kanske Guds? Egentligen var det DITT fel, och MITT! Hela mänsklighetens själviskhet och bortvändhet från sin skapare är orsaken. Långfredagen är den goda fredagen för här erbjuds förlåtelse för all synd. Ja, han dog för våra synder, oavsett vad Jonas Gardell anser. För den som ångrar sig och vill leva helt och sant finns det nu hopp. "Var hälsad kors, du mitt enda hopp!" (A Strindberg).
Betydelsen av Jesus död har fått ny medial uppmärksamhet genom Jonas Gardells bok. I Kristianstadsbladet har Samuel Svensson reagerat till försvar för den klassiska kristna tron. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20090409/TYCKTTANKT/689633694/1028/ASIKTER/
Det här är ju frågor som grubblats över i 2000 år. De romerska ockupationsmyndigheterna och de judiska religiösa ledarna hade för en gångs skull en intressegemenskap. Av olika anledningar hade Jesus blivit ett hot mot dem. Utan yttre makt, men med kärleken som vapen ifrågasatte han deras olika privilegier. Visst var Jesus en kung, men han var inte ute efter politisk makt. Han ifrågasatte inte judarnas heliga lag, men avslöjade hyckleri och maktmissbruk. Därför var han obekväm och måste bort, ansåg dessa.
För Jesus var döden inte ett misslyckande. Onda avsikter samverkade och trodde sig bli kvitt problemet. Men så lurade de blev. Han var snart tillbaka på planen igen. Bakom alltsammans fanns också en gudomlig strategi som varken Pilatus eller översteprästerna hade förstått. Visserligen var det en av dessa, Kajafas, som sade att "Det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under"Joh.11:50, men det hade han inte kommit på själv.
-Hur kan en far offra sin son? är det många som undrar. Ja inte går det smärtfritt. Äntligen hade det kommit en människa till jorden som var hel och sann människa, och så skulle han dö! Jesus använde själv bilden av ett vetekorn som måste läggas i jorden och dö för att kunna bära frukt, Joh.12:24.
Själv har jag tänkt på hur det kan vara när man plockar potatis på hösten. Mitt bland de där färska, härliga knölarna kan man hitta något kladdigt, äckligt. Just det, det är sättpotatisen som gett sitt liv för att nytt liv skulle bli till. Ett offer görs alltid med en förhoppning.
Vems fel var det då att Jesus dog? Var det Pilatus, eller judarnas, eller kanske Guds? Egentligen var det DITT fel, och MITT! Hela mänsklighetens själviskhet och bortvändhet från sin skapare är orsaken. Långfredagen är den goda fredagen för här erbjuds förlåtelse för all synd. Ja, han dog för våra synder, oavsett vad Jonas Gardell anser. För den som ångrar sig och vill leva helt och sant finns det nu hopp. "Var hälsad kors, du mitt enda hopp!" (A Strindberg).
lördag 28 mars 2009
Earth hour - Ett litet ljus i mörkret
Ikväll sitter jag vid datorn med ett ett litet värmeljus på skrivbordet. Vi har släckt de elektriska lamporna. Hustrun sitter vid TV:n och jag vid datorn. Vi och många andra var väl lite undrande om det var OK med elektriska apparater under den mörka timmen, men det är det visst.
Man kan förstås undra om det här tjänar något till. Jo, jag tror att vi behöver markera vår övertygelse på konkreta sätt. Symboler är sådant som pekar utöver sig själv. Det här är en symbolhandling som visar att jag bryr mig. Jag är faktiskt också beredd att avstå något för det som är viktigare. Det behövs en mobilisering i vår värld för vårt klimat och vår miljö.
Fastan handlar ju om att det är en kamp som utkämpas. Men jag tror inte att det är den mot Portugal! Den bryr jag mig faktiskt inte om.
http://www.earthhour.org/home/se:sv
http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen
Ikväll har jag varit i Östermalmskyrkan och lyssnat på Christer Daelander från Svenska Baptistsamfundet. Han gav en mycket intressant skildring av situationen för baptister i Ukraina, Azerbajdzjan m.fl. länder i öst, men också från Thailand, Burma och Kongo. I många länder finns församlingar som kämpar mot både fattigdom och förföljelse, och för Mänskliga rättigheter. Han betonade att Baptistsamfundet vill arbeta för hela evangeliet till hela människan i en hel värld.
I morgon kommer Christer att predika i Östermalmskyrkan kl.11.00.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det lyser i en hel del fönster på andra sidan kanalen. Vi får väl se om det blir fler som tänds om några minuter, när Earth Hour är över. Det är ju viktigt att tända ljus också.
Man kan förstås undra om det här tjänar något till. Jo, jag tror att vi behöver markera vår övertygelse på konkreta sätt. Symboler är sådant som pekar utöver sig själv. Det här är en symbolhandling som visar att jag bryr mig. Jag är faktiskt också beredd att avstå något för det som är viktigare. Det behövs en mobilisering i vår värld för vårt klimat och vår miljö.
Fastan handlar ju om att det är en kamp som utkämpas. Men jag tror inte att det är den mot Portugal! Den bryr jag mig faktiskt inte om.
http://www.earthhour.org/home/se:sv
http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen
Ikväll har jag varit i Östermalmskyrkan och lyssnat på Christer Daelander från Svenska Baptistsamfundet. Han gav en mycket intressant skildring av situationen för baptister i Ukraina, Azerbajdzjan m.fl. länder i öst, men också från Thailand, Burma och Kongo. I många länder finns församlingar som kämpar mot både fattigdom och förföljelse, och för Mänskliga rättigheter. Han betonade att Baptistsamfundet vill arbeta för hela evangeliet till hela människan i en hel värld.
I morgon kommer Christer att predika i Östermalmskyrkan kl.11.00.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det lyser i en hel del fönster på andra sidan kanalen. Vi får väl se om det blir fler som tänds om några minuter, när Earth Hour är över. Det är ju viktigt att tända ljus också.
söndag 22 mars 2009
Livet går vidare
I fredags var det så dags för begravningshögtid. Min bror och jag och våra familjer tillsammans med släkt och vänner tog farväl av mor Birgit. Det var en ljus och hoppfull begravningsgudstjänst i S:t Clemens kapell i Simrishamn. Mors kristna tro och hennes stora kärlek till naturen fick också prägla denna tacksamhetens högtid. Vi sjöng: O store Gud, Lär mig du skog att vissna glad, och Hela vägen går han med mig. Solisten Eva sjöng så fint Bachs högstämda Är du med mig, men också det gamla skillingtrycket Det växte en blomma. Pastor Kalle talade både om minnena och om hoppet. Det är den balansen vi behöver.
Så fortsatte vi med en minnesstund i Skillinge missionshus. Ett 30-tal personer var med. Flera berättade episoder och minnen av mor Birgit. Hon fick betyda mycket för många. Någon hade sagt efteråt till min bror att hon aldrig varit på en begravning där det skrattats så mycket. Det kan nog stämma. Vi försökte ordna det enkelt och familjärt. Smörgåstårtan och kakorna var så som mor brukade bjuda. Vi fick tillfälle att prata med dem vi annars sällan träffar.
Det var en sorgens dag, javisst, saknaden känns. Men framför allt var det en dag av tacksamhet. Mor fick kämpa länge, men nu är hon framme. Vi får uppmuntra varandra att gå vidare i gemenskap med varandra, med Gud och med naturen.
Så fortsatte vi med en minnesstund i Skillinge missionshus. Ett 30-tal personer var med. Flera berättade episoder och minnen av mor Birgit. Hon fick betyda mycket för många. Någon hade sagt efteråt till min bror att hon aldrig varit på en begravning där det skrattats så mycket. Det kan nog stämma. Vi försökte ordna det enkelt och familjärt. Smörgåstårtan och kakorna var så som mor brukade bjuda. Vi fick tillfälle att prata med dem vi annars sällan träffar.
Det var en sorgens dag, javisst, saknaden känns. Men framför allt var det en dag av tacksamhet. Mor fick kämpa länge, men nu är hon framme. Vi får uppmuntra varandra att gå vidare i gemenskap med varandra, med Gud och med naturen.
söndag 15 mars 2009
En blandad vecka
Förra söndagen skrev jag om min mor som nu inte längre är ibland oss. Veckan har präglats en hel del av begravningsförberedelser osv. Det är nog nyttigt att få ägna viss tid åt sådana saker, en hjälp i bearbetningen. Min bror och jag har haft täta kontakter per telefon och mail.
Under veckan har vi också haft årsmöte i det Ekumeniska Rådet. Det gick smidigt och kändes mycket bra. Jag hoppas att vi kan utveckla samarbetet mellan kyrkor och församlingar ännu mer.
Studiecirkeln Skapelsevänligt har fortsatt. Lite underligt tycker jag det är att inte fler kommer med. Det här med miljö- och rättvisefrågor kanske känns för svårt eller segt eller rent av oandligt i kristna sammanhang. För mig är detta en andlig fråga, men så kanske inte alla ser det. Likafullt har vi mycket intressanta samtal i den lilla gruppen som möts varannan onsdag i Östermalmskyrkan.
Lördagen innebar ännu ett årsmöte, den här gången Skånes FN-distrikt i Malmö. Det var inte lika inspirerande. Många undrade vad ett sådant distrikt är bra för. Behövs det egentligen? Jag tror att det finns en organisationströtthet i hela Sverige, och detta är ett tecken. Vi pratade egentligen ingenting om den gemensamma uppgiften, bara om interna formaliteter. Kanske är det dags att tänka om, och arbeta på ett mer tidsenligt sätt??
Söndagens gudstjänst i Östermalmskyrkan handlade om vad vi är i Kristus. Pastor Jörgen påminde om att Gud vill göra oss riktigt mänskliga. Det är lätt att glömma.
Under veckan har vi också haft årsmöte i det Ekumeniska Rådet. Det gick smidigt och kändes mycket bra. Jag hoppas att vi kan utveckla samarbetet mellan kyrkor och församlingar ännu mer.
Studiecirkeln Skapelsevänligt har fortsatt. Lite underligt tycker jag det är att inte fler kommer med. Det här med miljö- och rättvisefrågor kanske känns för svårt eller segt eller rent av oandligt i kristna sammanhang. För mig är detta en andlig fråga, men så kanske inte alla ser det. Likafullt har vi mycket intressanta samtal i den lilla gruppen som möts varannan onsdag i Östermalmskyrkan.
Lördagen innebar ännu ett årsmöte, den här gången Skånes FN-distrikt i Malmö. Det var inte lika inspirerande. Många undrade vad ett sådant distrikt är bra för. Behövs det egentligen? Jag tror att det finns en organisationströtthet i hela Sverige, och detta är ett tecken. Vi pratade egentligen ingenting om den gemensamma uppgiften, bara om interna formaliteter. Kanske är det dags att tänka om, och arbeta på ett mer tidsenligt sätt??
Söndagens gudstjänst i Östermalmskyrkan handlade om vad vi är i Kristus. Pastor Jörgen påminde om att Gud vill göra oss riktigt mänskliga. Det är lätt att glömma.
onsdag 25 februari 2009
Konsumtionsfasta
I almanackan står det att det är askonsdag idag. Jag tycker det är roligt med olika traditioner, men har väl aldrig följt dem direkt. Idag inleds alltså fastan. Tidningen Dagen har startat en "fasteblogg" där vi får följa två personer som på skilda sett tillämpar fastan. Uttrycket konsumtionsfasta verkar spännande. Fasta är inte bara att avstå mat, utan mycket av det som jag egentligen inte behöver.http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen/2009/02/fastan-en-lyx-for-varslade-pa-saab-och-volvo. Mikael Hansson tänker i det här sammanhanget på dem som varslas på Saab och Volvo. Så sant att vi bör se fastan som en utmaning till oss själva, och inte komma med pekpinnar till andra. Det goda exemplet talar för sig själv. Får se vad jag kan göra av det här,vet inte än.
Ikväll har vi fortsatt studiet Skapelsevänligt i Östermalmskyrkan. Vi talade om Rikedom och fattigdom. Hur ska vi förstå Jesusorden om att Saliga är de fattiga ( i Anden)? Fattigdomen är inget ideal, men... Också här kom vi in på konsumtionsbehovet. Vi uppmanas i samhället att konsumera för att "hjulen ska snurra", men måste det innebära ondig överkonsumtion? Man kan ju satsa på att köpa miljö- och människovänliga tjänster, men också dela med sig till andra som behöver konsumtionen bättre. Vi konstaterade att man kan vara slav under både fattigdom och rikedom!
I morgon är det dags för årsmöte i Kristianstads FN-förening. Även där är det frågorna om fred, rättvisa, miljö och människovärde som är viktiga. Utgångspunkterna är olika, men vi kan ändå komma fram till enhet i konkreta frågor.
Ikväll har vi fortsatt studiet Skapelsevänligt i Östermalmskyrkan. Vi talade om Rikedom och fattigdom. Hur ska vi förstå Jesusorden om att Saliga är de fattiga ( i Anden)? Fattigdomen är inget ideal, men... Också här kom vi in på konsumtionsbehovet. Vi uppmanas i samhället att konsumera för att "hjulen ska snurra", men måste det innebära ondig överkonsumtion? Man kan ju satsa på att köpa miljö- och människovänliga tjänster, men också dela med sig till andra som behöver konsumtionen bättre. Vi konstaterade att man kan vara slav under både fattigdom och rikedom!
I morgon är det dags för årsmöte i Kristianstads FN-förening. Även där är det frågorna om fred, rättvisa, miljö och människovärde som är viktiga. Utgångspunkterna är olika, men vi kan ändå komma fram till enhet i konkreta frågor.
fredag 13 februari 2009
Vinter i Skåne
Den här veckan har det hänt som inte brukar hända i Skåne. Vi har fått snö och rejält med kyla. Det är riktigt vackra vyer, och inte minst barnen trivs förstås.
I onsdags hade vi andra träffen i studiecirkeln Skapelsevänligt, i Östermalmskyrkan. Den här gången deltog vi först i Jörgens rapport från en resa till Litauen. Han och Berit har besökt vår vänförsamling i Birzai. Man fick se fattigdom och påtagliga materiella brister, men också entusiasm och och glädje i arbetet. Här har man verkligen förstått vad andlighet är, att med Guds Andes kraft betjäna de svagaste och mest utsatta. Ett dagcenter för barn till missbrukare sprider värme och ger nytt hopp. Kanske kan vi vara med och stödja ytterligare. Men vi har också mycket att lära av dessa vänner.
Så fortsatte vi alltså att prata om Guds skapelse. Bibelns helhetssyn är en radikal utmaning till oss alla. Tänk om vi kunde få ett riktigt jubelår! Nästa gång är den 25 februari, och då är temat Rika och fattiga.
Till sist ett tack för Pekka Mellergårdhs artikel om Israel-Palestina i Dagen. Mycket balanserat och bra. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162802
I onsdags hade vi andra träffen i studiecirkeln Skapelsevänligt, i Östermalmskyrkan. Den här gången deltog vi först i Jörgens rapport från en resa till Litauen. Han och Berit har besökt vår vänförsamling i Birzai. Man fick se fattigdom och påtagliga materiella brister, men också entusiasm och och glädje i arbetet. Här har man verkligen förstått vad andlighet är, att med Guds Andes kraft betjäna de svagaste och mest utsatta. Ett dagcenter för barn till missbrukare sprider värme och ger nytt hopp. Kanske kan vi vara med och stödja ytterligare. Men vi har också mycket att lära av dessa vänner.
Så fortsatte vi alltså att prata om Guds skapelse. Bibelns helhetssyn är en radikal utmaning till oss alla. Tänk om vi kunde få ett riktigt jubelår! Nästa gång är den 25 februari, och då är temat Rika och fattiga.
Till sist ett tack för Pekka Mellergårdhs artikel om Israel-Palestina i Dagen. Mycket balanserat och bra. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162802
fredag 30 januari 2009
Gemensam framtid och Skapelsevänligt
När jag summerar den här veckan, så här långt, är det bl.a. tisdagens samling i Odalkyrkan jag vill nämna. Ett antal representanter för missionsförsamlingarna i östra Skåne hade samlats, också jag. Tre svenska frikyrkosamfund har planer på samgående, Metodistkyrkan, Sv Baptistsamfundet och Sv Missionskyrkan. Arbetsnamnet är just Gemensam framtid. I somras var jag med på det gemensamma Göteborgsmötet, där vi samtalade om hur en ny kyrka skulle kunna byggas. Entusiasmen är stor på många håll, trots att flera misslyckade försök gjorts tidigare under årens lopp. De ekumeniska församlingar i vårt land som redan är med i två eller rentav alla tre samfunden, tycker förstås att ett samgående är självklart. För andra känns det hela väldigt diffust och ointressant. Överhuvud taget verkar det som intresset för kyrkosamfund och liknande strukturer inte är så stort.
I Östermalmskyrkan som jag tillhör har vi samarbete åt andra hållet. Vi tillhör Baptistsamfundet, Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen. Men i praktiken har vi inte så djupa relationer till något av samfunden, tycker jag. En del tycker det är rörigt med många tillhörigheter, och då struntar man i allt ihop. Själv ser jag det som en rikedom att tillhöra flera familjer. Mångfalden är värdefull.
På mötet i tisdags förde jag fram ett par saker som betonats på Baptistsamfundets senaste konferenser där frågan om samgående diskuterats: Dels poängterades att detta skall ses som ett första steg mot en ännu bredare kyrkogemenskap i Sverige. Dels är det viktigt att varje lokal församling i en sådan ny kyrka får behålla sin lokala handlingsfrihet. Nu får vi se vad som händer innan och under årets konferenser där nya beslut skall tas om vägen vidare, men ändå inte det slutgiltiga. Det här är alltså en process som tar sin tid.
Det sägs att nu ska vi inte "slå ihop" utan bygga något nytt, en kyrka för framtiden i Sverige. Visst låter det spännande och utmanande, men än har jag inte sett så mycket av vad som skall vara det karaktäristiska.
Till sist lite kort om Skapelsevänligt, studiecirkeln som startade i Östermalmskyrkan i onsdags. Vi var sju personer som hade ett intressant samtal bl.a. om vad det är att vara människa och Guds avbild. Nästa gång kommer vi in mer konkret på ansvaret för skapelsen och medmänniskorna. Välkommen onsdagen den 11 februari kl.19.00.
I Östermalmskyrkan som jag tillhör har vi samarbete åt andra hållet. Vi tillhör Baptistsamfundet, Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen. Men i praktiken har vi inte så djupa relationer till något av samfunden, tycker jag. En del tycker det är rörigt med många tillhörigheter, och då struntar man i allt ihop. Själv ser jag det som en rikedom att tillhöra flera familjer. Mångfalden är värdefull.
På mötet i tisdags förde jag fram ett par saker som betonats på Baptistsamfundets senaste konferenser där frågan om samgående diskuterats: Dels poängterades att detta skall ses som ett första steg mot en ännu bredare kyrkogemenskap i Sverige. Dels är det viktigt att varje lokal församling i en sådan ny kyrka får behålla sin lokala handlingsfrihet. Nu får vi se vad som händer innan och under årets konferenser där nya beslut skall tas om vägen vidare, men ändå inte det slutgiltiga. Det här är alltså en process som tar sin tid.
Det sägs att nu ska vi inte "slå ihop" utan bygga något nytt, en kyrka för framtiden i Sverige. Visst låter det spännande och utmanande, men än har jag inte sett så mycket av vad som skall vara det karaktäristiska.
Till sist lite kort om Skapelsevänligt, studiecirkeln som startade i Östermalmskyrkan i onsdags. Vi var sju personer som hade ett intressant samtal bl.a. om vad det är att vara människa och Guds avbild. Nästa gång kommer vi in mer konkret på ansvaret för skapelsen och medmänniskorna. Välkommen onsdagen den 11 februari kl.19.00.
onsdag 31 december 2008
Gott Nytt År med sund konsumtion
Det var mycket spännande att läsa Birger Schlaugs reflektioner om konsumismen. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161448
Jag håller helt med om att det är en "religion som kapat våra sinnen". Om Birger menar att "ekonomism" är samma sak vet jag inte. Ekonomi betyder ju hushållning, och ordet är släkt med ekologi. Om man med ekonomism menar en fåfäng jakt efter pengar, så kan jag förstå ordvalet.
Nåväl, visst är det absurt. Vi uppmanas att handla, inte för att fylla våra behov, utan för att "hjulen skall snurra". När länder befinner sig i krig betyder det ett uppsving för vapenindustri och annat näringsliv. Jo, nog ska vi bekämpa arbetslösheten. Men inte med vilka metoder som helst. Det måste väl finnas en meningsfull produktion, där människor har nytta av det som produceras.
Att kritisera konsumismen är inte så svårt, men det känns som att kasta sten i glashus. Vi är alla delaktiga. Birger Schlaugs tankar om aftonbön behöver inte bara vara ironi, även om den är bra. Vi behöver alla be om befrielse från allt det som binder. Där behöver vi både gudomlig hjälp och mycket stöd från varandra. Jesusordet om att inte göra sig bekymmer mat och kläder har fortfarande aktualitet. Matt.6:25-34. Eftersom den himmelske fadern har omsorg om oss, kan vi ägna vår omsorg åt andra. Att söka Guds rike först, är receptet. Men då måste det rikets principer också få bestämma över plånbok och bankkonto och konsumtion.
Konsumtion är ju egentligen ett väldigt vitt begrepp. Det kan handla om att köpa onödiga prylar till sig själv, och klimatvidriga flygresor. Men man kan ju faktiskt satsa sina pengar på medmänsklighet istället. Många organisationer vädjar om bidrag för att kunna hjälpa, både nära och långt borta. Nationalekonomiskt är det väl ingen skillnad, såvitt jag förstår. Någonstans används pengarna till att handla nyttigheter för. Många tog chansen i år och gav ett gåvobevis som julklapp till släkt och vänner. Det är en trend som kan vara ett sätt att komma bort från konsumismen. Allt det vi har är egentligen gåvor vi fått, och ska förvaltas därefter!
Med det vill jag önska dem som möjligen läser den här bloggen ett riktigt Gott Nytt År, i Frihet och Gemenskap.
Jag håller helt med om att det är en "religion som kapat våra sinnen". Om Birger menar att "ekonomism" är samma sak vet jag inte. Ekonomi betyder ju hushållning, och ordet är släkt med ekologi. Om man med ekonomism menar en fåfäng jakt efter pengar, så kan jag förstå ordvalet.
Nåväl, visst är det absurt. Vi uppmanas att handla, inte för att fylla våra behov, utan för att "hjulen skall snurra". När länder befinner sig i krig betyder det ett uppsving för vapenindustri och annat näringsliv. Jo, nog ska vi bekämpa arbetslösheten. Men inte med vilka metoder som helst. Det måste väl finnas en meningsfull produktion, där människor har nytta av det som produceras.
Att kritisera konsumismen är inte så svårt, men det känns som att kasta sten i glashus. Vi är alla delaktiga. Birger Schlaugs tankar om aftonbön behöver inte bara vara ironi, även om den är bra. Vi behöver alla be om befrielse från allt det som binder. Där behöver vi både gudomlig hjälp och mycket stöd från varandra. Jesusordet om att inte göra sig bekymmer mat och kläder har fortfarande aktualitet. Matt.6:25-34. Eftersom den himmelske fadern har omsorg om oss, kan vi ägna vår omsorg åt andra. Att söka Guds rike först, är receptet. Men då måste det rikets principer också få bestämma över plånbok och bankkonto och konsumtion.
Konsumtion är ju egentligen ett väldigt vitt begrepp. Det kan handla om att köpa onödiga prylar till sig själv, och klimatvidriga flygresor. Men man kan ju faktiskt satsa sina pengar på medmänsklighet istället. Många organisationer vädjar om bidrag för att kunna hjälpa, både nära och långt borta. Nationalekonomiskt är det väl ingen skillnad, såvitt jag förstår. Någonstans används pengarna till att handla nyttigheter för. Många tog chansen i år och gav ett gåvobevis som julklapp till släkt och vänner. Det är en trend som kan vara ett sätt att komma bort från konsumismen. Allt det vi har är egentligen gåvor vi fått, och ska förvaltas därefter!
Med det vill jag önska dem som möjligen läser den här bloggen ett riktigt Gott Nytt År, i Frihet och Gemenskap.
lördag 22 november 2008
Global dag
Nyss kom jag hem från en samling som Ekumeniska Rådet ordnat i Östermalmskyrkan under Kyrkornas Globala vecka. Vi började egentligen i tisdags med att se Al Gores film, En obekväm sanning. Idag lysnade vi till Pam Pearson, klimatexpert och tidigare USA-diplomat som numera är bosatt i våra trakter. Hon beskrev de klimatförändringar som pågår och vad som behöver göras, framför allt för kommande generationers livsvillkor. Samtidigt var det intressant att höra hennes beskrivning av de kristna kyrkornas och även andra religioners inställning till miljöfrågor. Pam tyckte sig se en ny, hoppfull trend inom den evangeliska kristenheten. Tyngdpunkten har lagts över från 1 Mos.1:26 till 1 Mos.2:15, en nog så viktig detalj. Vi har ett ansvar inför Gud att bruka, vårda och förvalta jorden.
Det blev också ett spännande samtal kring både teologiska och praktiska miljöfrågor runt kaffeborden.
Jag hoppas det kan bli ett fortsatt och växande engagemang här i Kristianstad, inte minst bland de kristna, för miljö- och rättvisefrågor.
Det blev också ett spännande samtal kring både teologiska och praktiska miljöfrågor runt kaffeborden.
Jag hoppas det kan bli ett fortsatt och växande engagemang här i Kristianstad, inte minst bland de kristna, för miljö- och rättvisefrågor.
fredag 21 november 2008
Miljö - en andlig fråga
I tidningen Dagen skriver Elisabeth Sandlund på ledarplats om att Miljön kräver eftertanke. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160377 Det är väl ett rimligt konstaterande oavsett vilken fråga det gäller. Den kristna kyrkan skall inte vara en svans som pratar om miljön bara för att alla andra gör det. Men vad är då våra viktigaste bidrag i miljösamtalet?
1. Skapelsesynen -
Jorden är Herrens, och Guds skapelse är något gott, en pärla (=kosmos). Ingenting är en slump. Gud har en avsikt. Människan har fått uppdraget att som Guds avbild vara förvaltare som brukar och vårdar jorden. Det här gäller oss alla, oavsett livsåskådning. Jag hörde någon gång att orden i 1 Mos.1:26 om människans uppgift att härska över alla djuren, har ställt till med mycket elände. De har tagits som ursäkt för fromma människors rovdrift på naturen. Kan det vara så illa? Har vi haft svårare att ta till oss 1 Mos.2:15?
2. Förlåtelsen -
Teoretiskt sätt är vi nog alla medvetna om att vi är syndare. Men när vi uppmanas att bekänna våra synder kan åtminstone jag känna mig lite osäker? Vilka misstag har jag gjort sista tiden som behöver bekännas? Och visst kan man känna sig ganska nöjd med att inte vara sämre än de flesta?? Så är det det här miljön och för den delen rättvisan. Här blir det så uppenbart att jag har brutit mot skapelsens lagar med koldioxidutsläpp och mycket annat. Vi sitter fast! Paulus säger i Rom.7:15 att "det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag". Hur är det då med förlåtelsen? Gäller den också miljösynder?? Ja, det utgår jag från. Här finns ju inga undantag. Men förlåtelse erbjuds bara den som ångrar sig och som med Guds hjälp vill vända om. Är jag beredd att släppa på bekvämligheten för att att leva i samklang med skapelsen? Den frågan är jag inte färdig med.
3. Hoppet -
I Rom.8:22 skriver Paulus om hur "hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor". Då fanns det ännu ingen klimatkris. Skapelsen hade blivit lagd under tomhetens välde, p.g.a. människan!
Men en dag skall också skapelsen "befrias ur sitt slaveri under förgängelsen". Det är det fantastiska hoppet. I en tid när så många ger upp och resignerar för att det går ju ändå åt skogen, eller snarare katastrofen, så kan kristna bekännare leva i hoppet. Oavsett hur illa det går, så vet vi att Livets Gud har sista ordet. Då kan vi väl inte säga att det inte är lönt att bry sig?? Hoppets budbärare måste gå i första ledet i kampen för den värld som Gud älskar. Det är inte med vackra ord vi förmedlar hopp och framtidstro utan genom att börja leva ut Gudsriket här och nu. Hoppet ger oss mod att leva äkta - även när det anses korkat.
Ja, det här tycker jag är de viktigaste bidragen vi som kristna har att ge i miljödebatten. Det första budet handlar ju om att inte ha några andra gudar än Gud. Konsumismen har många drag av religion. Frälsning innebär befrielse också från de makter som påstår att det är genom att äga och konsumera som man blir lycklig. Ett sant mänskligt liv, där vi är djupt beroende av både varandra och av naturen, det tror jag Gud vill ge oss.
1. Skapelsesynen -
Jorden är Herrens, och Guds skapelse är något gott, en pärla (=kosmos). Ingenting är en slump. Gud har en avsikt. Människan har fått uppdraget att som Guds avbild vara förvaltare som brukar och vårdar jorden. Det här gäller oss alla, oavsett livsåskådning. Jag hörde någon gång att orden i 1 Mos.1:26 om människans uppgift att härska över alla djuren, har ställt till med mycket elände. De har tagits som ursäkt för fromma människors rovdrift på naturen. Kan det vara så illa? Har vi haft svårare att ta till oss 1 Mos.2:15?
2. Förlåtelsen -
Teoretiskt sätt är vi nog alla medvetna om att vi är syndare. Men när vi uppmanas att bekänna våra synder kan åtminstone jag känna mig lite osäker? Vilka misstag har jag gjort sista tiden som behöver bekännas? Och visst kan man känna sig ganska nöjd med att inte vara sämre än de flesta?? Så är det det här miljön och för den delen rättvisan. Här blir det så uppenbart att jag har brutit mot skapelsens lagar med koldioxidutsläpp och mycket annat. Vi sitter fast! Paulus säger i Rom.7:15 att "det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag". Hur är det då med förlåtelsen? Gäller den också miljösynder?? Ja, det utgår jag från. Här finns ju inga undantag. Men förlåtelse erbjuds bara den som ångrar sig och som med Guds hjälp vill vända om. Är jag beredd att släppa på bekvämligheten för att att leva i samklang med skapelsen? Den frågan är jag inte färdig med.
3. Hoppet -
I Rom.8:22 skriver Paulus om hur "hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor". Då fanns det ännu ingen klimatkris. Skapelsen hade blivit lagd under tomhetens välde, p.g.a. människan!
Men en dag skall också skapelsen "befrias ur sitt slaveri under förgängelsen". Det är det fantastiska hoppet. I en tid när så många ger upp och resignerar för att det går ju ändå åt skogen, eller snarare katastrofen, så kan kristna bekännare leva i hoppet. Oavsett hur illa det går, så vet vi att Livets Gud har sista ordet. Då kan vi väl inte säga att det inte är lönt att bry sig?? Hoppets budbärare måste gå i första ledet i kampen för den värld som Gud älskar. Det är inte med vackra ord vi förmedlar hopp och framtidstro utan genom att börja leva ut Gudsriket här och nu. Hoppet ger oss mod att leva äkta - även när det anses korkat.
Ja, det här tycker jag är de viktigaste bidragen vi som kristna har att ge i miljödebatten. Det första budet handlar ju om att inte ha några andra gudar än Gud. Konsumismen har många drag av religion. Frälsning innebär befrielse också från de makter som påstår att det är genom att äga och konsumera som man blir lycklig. Ett sant mänskligt liv, där vi är djupt beroende av både varandra och av naturen, det tror jag Gud vill ge oss.
fredag 14 november 2008
Skapelsevänligt
Under hösten leder jag en liten studiegrupp i Östermalmskyrkan varannan torsdag. Vi använder materialet En skapelsevänlig församling. Där finns mycket goda tankar och hänvisningar till både Bibeln och nutida faktamaterial. Igår samtalade vi om Konsumtion och Livsstil. Det är intressant men också utmanande att fördjupa sig i miljö- och rättvisefrågorna ur ett kristet perspektiv.
På söndag ska jag predika i Maglehults missionshus utanför Tyringe. Eftersom Kyrkornas Globala vecka inleds just den dagen kommer dess tema Skapelsefeber att prägla hela gudstjänsten. Jag vill gärna dela med mig av tankar kring vårt ansvar som kristna i den klimatkris som vi lever i, men också förmedla det hopp som Bibeln ger oss. En ny livsstil, det kan låta tungt och trist, men varför inte se det som en befrielse från en massa krav som omgivningen och vi själva ställer på oss. Det handlar väldigt mycket om att låta kärleken bli verklighet, och att våga vara beroende av varandra. En sund och miljövänlig livststil leder till djupare relationer mellan medmänniskor. Vågar vi statsa på det?
Jag vill också passa på att uppmärksamma det FN-rollspel som den här veckan genomförts på Söderportgymnasiet i Kristianstad. Det är en spännande och viktig erfarenhet för dem som får vara med. Tyvärr har jag inte haft tillfälle att ta del av det på plats den här gången.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081113/KRISTIANSTAD/444901717
På söndag ska jag predika i Maglehults missionshus utanför Tyringe. Eftersom Kyrkornas Globala vecka inleds just den dagen kommer dess tema Skapelsefeber att prägla hela gudstjänsten. Jag vill gärna dela med mig av tankar kring vårt ansvar som kristna i den klimatkris som vi lever i, men också förmedla det hopp som Bibeln ger oss. En ny livsstil, det kan låta tungt och trist, men varför inte se det som en befrielse från en massa krav som omgivningen och vi själva ställer på oss. Det handlar väldigt mycket om att låta kärleken bli verklighet, och att våga vara beroende av varandra. En sund och miljövänlig livststil leder till djupare relationer mellan medmänniskor. Vågar vi statsa på det?
Jag vill också passa på att uppmärksamma det FN-rollspel som den här veckan genomförts på Söderportgymnasiet i Kristianstad. Det är en spännande och viktig erfarenhet för dem som får vara med. Tyvärr har jag inte haft tillfälle att ta del av det på plats den här gången.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081113/KRISTIANSTAD/444901717
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
