måndag 27 december 2010

Mer julfirande

I torsdags tjuvstartade vi med julfirande i familjen. En trivsam kväll tillsammans med våra ungdomar.

På julafton hade vi en gemenskapskväll i Östermalmskyrkan. Jag tycker det är roligt att kunna bryta det traditionella mönstret med julaftonsfirande. Vi hade inbjudit alla intresserade att vara med, och det blev ca 40 personer! Initiativet kom från  våra eritreanska vänner som också bjöd på några av sina speciella maträtter, såsom injera med köttgryta. Efter det serverades julgröt och kaffe. Var och en fick presentera sig kort för att vi bättre skulle lära känna varandra. Elva kinesiska studenter var med och gladde oss bl.a. med en sång. Sammanlagt var vi nog nio nationaliteter representerade. Kvällen avslutades med julnattsbön i kyrkan, då ytterligare en hel del besökare kom.
En fin julkonsert hölls i Hel. Trefaldighetskyrkan på juldagens eftermiddag. Roligt att vara med där också. Julens mest kända sånger och psalmer sjöngs förstås, men också lite ovanligare.
Annandagen tillbringade jag på Furuboda som programvärd i julfirandet där. Trevligt att återse gamla vänner som troget kommer tillbaka jul efter jul, och flera även på sommaren.

onsdag 22 december 2010

Julfest?

I fredags var det julfest för personalen på Furuboda. Man hade hyrt en festlokal utanför Balsby, Kraftkällan. Tydligen har man inget eget kök, utan all mat och dryck transporteras dit. Ett jazzband hade engagerats för underhållningen. Det kanske skulle påminna om Furubodas 50-årsjubileum. En av musikerna var dessutom akrobat m.m. Han gav prov på avancerade balanskonster m.m. På menyn stod en förrättsbuffé som var väldigt originell och trevlig. Ur något som liknade ett växthus fick man plocka diverse smårätter, och det var nog kvällens höjdpunkt. En köttgryta serverades med potatis serverades på borden, och det var väl inget fel på den! Vad dricker man då till detta? Ja, de som vill köpa vin eller öl kunde göra det, och så skedde flitigt. För många var detta kanske det viktigaste, att få en anledning till riklig alkoholkonsumtion. För oss som inte är intresserade av detta fanns Malmbergs vatten på borden. Inget fel på det, men var finns de alkoholfria festdryckerna?? Vid 22 -tiden var det dags för kaffe med en liten pralin och pepparkaka, men nog är det normalt att man vill ha te som alternativ. Jodå, så småningom kom det också, på begäran. Personalen verkade lite osäkra, och har man en festlokal utan kök blir det krångligt.

Programmet i övrigt bestod i att tre medarbetare som jobbat i 25 år hyllades och fick presenter. Men julfest..? Nej, inte mycket antydde någon koppling till julen. Men det kanske inte var meningen?! Vi hade det trivsamt vid vårt bord i alla fall.
Nu närmar sig julen hur som helst. Själv är jag medansvarig för en öppen julaftonsgemenskap i Östermalmskyrkan. Det är några år sedan sist, och jag ser fram emot en mångkulturell kväll som avslutas med julnattsbön kl.23.30. Hur kylan och snön påverkar deltagandet får vi väl se.

söndag 12 december 2010

Anabaptism och Post-christendom

Förra veckoslutet var jag i Stockholm och deltog om "Jesu efterföljelse i efterkristendomens Sverige". Tyvärr missade jag det mesta av Stuart Murrays inledningsföredrag pga att tåget var 2,5 tim försenat. Den första frågan som dök upp var hur man bäst översätter det engelska uttrycket Post-christendom till svenska. För Christendom är inte det samma som kristendom (=Christianity). Christendom var ett nytt ord för mig, men här avses den kultur och det samhällssystem som århundraden präglat framför allt Västeuropa. Nu är maktkyrkans tid förbi, men Gudstro och sann kristendom lever vidare med nya förutsättningar. Kanske skulle vi tala om "Post-kyrklighet"?
Stuart Murray är en engelsk baptistteolog som ägnat stort intresse åt anabaptismen, och nyligen kommit ut med en bok som heter "The naked Ana-baptist". 
Han ville inte på något sätt glorifiera 1400 och1500-talets anabaptism, men såg en del paralleller till vår tid. Uppgiften för den kristna församlingen är alltid att peka på Jesus Kristus, inte ha organisationer eller traditioner i fokus. Se referat här.

lördag 27 november 2010

Erikshjälpen



Kön ringlade sig lång när Erikshjälpen invigde sin nya fina butik i Kristianstad idag. Jag var där och hjälpte till. Mer än 900 kunder räknades in. Mycket roligt. Så här skrev Kristianstadsbladet. Syftet är dels att få in pengar till sociala projekt i Sverige, men framför allt utomlands, dels att ge arbets-och praktiktillfällen åt sådana som behöver det, dels en praktisk insats för miljön genom återvinning. Erikshjälpen och Östermalmskyrkan står tillsammans bakom den här Second Handbutiken.
Imorgon är det första advent, och jag har lovat predika hos EFS i Svensköp. Det ska bli roligt. Hoppas bara att snön inte ställer till för stora bekymmer.

söndag 21 november 2010

Mänskliga Rättigheter i Globala veckan

Det har gått exakt en månad sedan mitt förra blogginlägg, ser jag. Det är konstigt det där med inspiration. Ibland måste man bara skriva av sig. Ibland känns det inte alls meningsfullt.  Fördelen med en sån här blogg är att det inte finns några krav vad man ska prestera. Oftast handlar det om att komma igång.
Den gångna veckan har det varit Kyrkornas Globala Vecka. Förr har jag varit med och arrangerat ekumeniska arrangemang, men i år blev det inte något. Engagemanget för de globala rättvisefrågorna förenat med kristen tro, märks inte överallt. Årets tema har varit Skapelsefred byggs inte med vapen. Det handlar om kritik mot den cyniska svenska vapenexporten bl.a. Är det kanske för jobbigt att sätta sig in i?
I början av veckan hölls årets MR-dagar i Örebro. Jag har varit med på några av de tidigare MR-dagarna, men hade tyvärr inte möjlighet att åka i år. Kanske kan man läsa en del av materialet i efterhand. Håkan Arenius hade en intressant krönika i Dagen om människorättskämpar förresten.
Igår var det Afrikakväll i Östermalmskyrkan. Jag tror vi var 150 personer som åt en massa god mat från flera afrikanska länder. Vi fick höra musik, se dansinslag och umgås på ett gemytligt sätt. Även om det inte pratades om globala frågor, så fick vi praktisera en mångkulturell gemenskap i den Globala veckan.
Så idag på Domsöndagen hade jag uppdraget att leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan. Berättelsen i Matt.25 leder ju rätt in i frågan om hur vi tar vårt ansvar för dem som Jesus kallar sina minsta bröder. Jag citerade också Psalt.96, där lovsången och domsperspektivet förenas på ett fantastiskt sätt. Den rättvisa domen är den förtrycktes enda hopp. Passade på att lägga fram listor för uppropet kring Millenniemålen. Vi behöver trycka på politikerna när det gäller att följa upp dessa fina löften.

torsdag 21 oktober 2010

Flaggan i topp för FN på söndag

På söndag firar vi FN-dagen. I år är det 65 år sedan Förenta Nationerna bildades. Det är allmän flaggdag den 24 oktober, så glöm inte att hissa flaggan! Kommuner och organisationer som har tillgång till FN-flaggan bör självklart hissa denna tillsammans med den svenska, för att hedra denna organisation för fred och samförstånd mellan alla nationer.
Visst kan man tycka att FN har misslyckats på många områden, främst beroende på dåligt engagemang från medlemsländerna. Men stora insatser görs trots allt för att bevara freden, bidra till utveckling, kämpa för mänskliga rättigheter, uppmärksamma klimathotet och mycket annat.
Mänskliga rättigheter
För två veckor sedan utsåg Nobelkommittén den kinesiske regimkritikern Liu Xiaobo till mottagare av fredspriset för 2010. Också invånarna i Kina har rätt till mänskliga rättigheter. Samtidigt som Kina försöker närma sig omvärlden på det politiska och ekonomiska området ser vi hur man år efter år struntar i krav på stärkta fri- och rättigheter. Nobelkommitténs val av fredspristagare kan bli en av många droppar som urholkar stenen och bidrar till att Kinas folk sakta kan resa sig inte bara ur fattigdom utan också ur förtryck.
Klimatfrågan
För ett år sedan fanns vissa förhoppningar inför FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn. De grusades dessvärre. Världen kom inte längre än till en vägkarta för fortsättningen. Inga bindande avtal om utsläppsbegräsningar skrevs. Nu ställer vi vårt hopp till nästa toppmöte i Mexico i december och till det avslutande mötet i Sydafrika nästa år.
Millenniemålen
är nu centrum för utvecklingssamarbetet runt om i världen, och för första gången finns en gemensam agenda för den globala utvecklingen. Varje år utvärderas utvecklingen mot de åtta målen i varje land, och FN:s generalsekreterare lämnar en rapport om arbetet till FN:s generalförsamling. Länder från alla delar av världen har visat att det är möjligt att förändra världen och nå millenniemålen. För att nå målen senast 2015 krävs det att både rika och fattiga länder fullföljer sin del av överenskommelsen.
Nyligen avslutades ett FN-toppmöte i New York om de åtta millenniemålen som handlar om bland annat halverad fattigdom och hunger. Framsteg har skett för många av millenniemålen men det är högst osäkert om vi kommer att nå ända fram till år 2015 då arbetet ska utvärderas. Det ser också olika ut på olika håll i världen där till exempel länder som har varit eller befinner sig i konflikt, som Afghanistan och DR Kongo, har svårt att nå ett enda av målen.
Katastrofhjälp
FN har blivit bättre på att utvärdera och samordna hjälparbetet vid katastrofer. I samband med jordbävningen på Haiti talades det också om vikten av att inte bara återuppbygga utan också förbättra beredskapen för nya katastrofer. En sådan utveckling måste påskyndas.
Nedrustning
Årligen spenderar världen ofattbara 1 400 miljarder dollar på militära utgifter. De pengarna skulle till största delen kunna läggas på åtgärder för att göra livet bättre för människorna på vår planet. Årets nedrustningskonferens i FN måste följas av mer kraftfulla initiativ för att undanröja hotet från världens kärnvapen.
FN-firandet i Kristianstad
kommer för första gången att förläggas till Gamlegårdens Centrum. Det börjar med att FN-flaggan hissas kl.11 och avslutas med tal och musik kl.17.45. Ett fackeltåg för Mänskliga rättigheter startar från Högskolan kl.17.15. Ett urbant utvecklingsprogram pågår sedan ett och ett halvt år på Gamlegården och man har kunnat notera en positiv utveckling i flera avseenden. Dagsprogrammet innehåller dansuppvisning, sång, FN-rollspel i miniformat, föreläsning om Colombia, ansiktsmålning och mycket annat. En rad föreningar kommer att delta med information och aktiviteter, likaså kommer Fritidsgården och Biblioteket att vara öppna under söndagen. Det blir ett unikt samarbete mellan Kristianstads FN-förening , Trygghetsvärdarna, IT-stugan, Kommunen, olika invandrarföreningar med flera. Mer detaljer finns på www.fn.se/kristianstad.www.fn.se/kristianstad Eftersom Gamlegården är en multikulturell stadsdel känns det fantastiskt att få manifestera den globala samhörigheten just här.
FN-rörelsen i Sverige
breddas och stärks. Olika aktörer, från frivilligorganisationer till näringslivsaktörer och FN-skolor, sluter upp kring våra aktiviteter och kampanjer. Det är glädjande. Politiskt stöd och politiska krav från folkliga rörelser, såväl nationellt som globalt, är en förutsättning för ett starkare och bättre FN. Här i Sverige fortsätter vi tillsammans att uppbåda stöd för en stark svensk FN-röst, verka för internationellt samarbete och för att frågor om fred, utveckling, mänskliga rättigheter och inte minst klimatfrågorna alltid ska stå högt på dagordningen.
Kristianstads FN-förening
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1275748/Dags-att-vi-hissar-flaggan-i-topp-foumlr-FN.html

söndag 17 oktober 2010

Kommentarer till Gemensam Framtid

Nu i helgen har remisstiden för det nya kyrkosamfundet med arbetsnamnet GF-kyrkan gått ut. Här kommer mina kommentarer. Östermalmskyrkans remiss-svar diskuterades igår och bygger till stor det på detta.

Jag vill invända mot en alltför hierarkisk syn på kyrkan/församlingen. Den finns bl.a. på sid. 6 under Ömsesidigt beroende: De lokala församlingarna vakar över den gemensamma organisationen och de som har fått förtroendet att utöva tillsyn, över församlingar och de ordinerade tjänsterna, vakar över dem. En sådan tillsyn är inte vad jag anser att de lokala församlingarna behöver och är inte förenlig med min förståelse av bibelordet.
Den beskrivning av Uppdraget som finns på sid 6 betonar Mångfaldens gemenskap och Kyrkans väsen att leva i mission. Detta vill jag gärna ställa mig bakom.
Under Dop och nattvard används ofta begreppet Sakrament, vilket jag anser vara en onödig anpassning till de stora kyrkornas tradition. Det är viktiga och heliga handlingar, men inga magiska ritualer. De kan ledas och genomföras av den som församlingen ger det förtroendet.
Att vi har olikheter i fråga om dopsyn är ingen nyhet. I en gemensam kyrka måste man kunna leva med detta, och då behövs en ömsesidig respekt. Jag ser dopet inte bara som en Guds gåva, utan också som en invigning där den som låter sig döpas också tar emot Guds nåd och överlåter sig själv. En församling med denna övertygelse kan inte frånhända sig möjligheten att erbjuda dop till Kristus, åt den som själv begär det, oavsett eventuellt barndop.
Om Församlingen sägs det att den är självständig och ansvarig för sin egen verksamhet, men också Samtidigt är varje församling, som antar innehållet i Gemensam grund, en del av GF-kyrkan och därmed insatt i ömsesidigt beroende med ömsesidig tillsyn. En viktig fråga måste då bli, Kan en församling tillhöra GF-kyrkan och stå under dess ”tillsyn” samtidigt som man tillhör annat samfund?? Är en sådan lojalitet åt flera håll möjlig, eller måste man välja antingen eller??
Under Medlemskap och tillhörighet finns medlemskriterier som ungefär överensstämmer med vår församlings. Däremot är vi främmande för den registrering av tillhöriga som beskrivs. Det måste vara varje lokal församlings ansvar att utforma sitt medlems- och eventuella tillhörighetsbegrepp.
När det gäller Församlingsföreståndare, ser vi det naturligt att denne tillsätts i samråd med GF-kyrkan och eventuella andra samfund som man samarbetar med, men även här är det den lokala församlingen som har ansvaret.
Under Tjänst betonas först Allas tjänst, vilket känns mycket sympatiskt. Här finns en stor mångfald som vi skall vara rädda om och på allt sätt uppmuntra. Mönstret kan se väldigt olika ut från församling till församling, och även här måste finnas utrymme för en mångfald. Pastorer och diakoner avses ha ett förtroendeuppdrag i hela kyrkan, och får avge speciella löften. Deras exklusivitet får dock inte överbetonas. Den främsta rollen är som föredömen!
Sammanfattningsvis tror jag att en nybildad kyrka kan ha en viktig uppgift i framtidens Sverige, men det bör vara mer av en nätverksmodell med stor lokal variation, än en homogen organisation med toppstyrning. Av den anledningen känns också förslaget till Normalstadgar för församling överflödigt.

lördag 16 oktober 2010

Tankar om tacksamhet

Förra söndagen fick jag uppdraget att hålla en ekumenisk betraktelse vid sånggudstjänsten i Östermalmskyrkan. Bilden visar den ekumeniska kören som sjöng. Jag utgick ifrån att det dels var Tackägelsedagen, dels det unika datumet 10.10.10. Ett citat från Dag Hammarskjölds Vägmärken fick inleda: Gud dör icke den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft. 

1. Vad ska vi tacka för?
Att det finns mycket i livet att vara tacksam för kan vi säkert vara överens om. Hela livet är en gåva, inget som vi kan ta oss själva. Sluta därför inte att förundras över allt det fantastiska!
Låt oss samtidigt komma ihåg att alla har det inte så bra som vi har det. Jag kan bli förundrad när jag ser människor i min närhet eller på andra sidan jordklotet som trots motgångar strålar av tacksamhet o livsglädje, människor som lärt sig vad förnöjsamhet är. Dessa känner ofta mer glädje över det lilla än vi som är vana vid att ha det bra.
Tacksägelsedagen är ett utmärkt tillfälle att stanna upp och betrakta denna underfulla värld som vi lever i. Förundras i tacksamhet över hur mycket som fungerar som det gör. Ett tillfälle att tänka, både på jordens skönhet och på dess skörhet. Att låta sig drabbas för en stund av svindel inför tanken hur märkligt det är att vi är här.
2. Vem vi ska tacka? 
Den chilenska sången Jag vill tacka livet som gett mig så mycket, ingår väl inte i den kyrkliga repertoaren, men den uttrycker en så positiv livshållning. Stäm gärna in i den. Fortsätt sjunga! Men det är något som jag saknar där: En tydlig adressat, en mottagare för tacket. Då blir det lätt lite diffust. Det är en förmån att vi får rikta tacket direkt till vår Gud och Skapare, den som gett oss livet och som uppehåller det. Tydligast är det Jesus Kristus som visar vem Gud är, och som dessutom ger oss sin förlåtelse när vi misslyckas och behöver en ny chans. Det är det största undret! Inför honom får vi tillbe o lovsjunga.
Men i vissa lägen känns det kanske snarare som man vill protestera och klaga inför Gud. Gör det då! Han tål det. Job i Gamla Testamentet och många andra har gjort det. Så småningom kan kanske klagan övergå i lovsång, när vi brottats med Gud.
3. Hur ska vi tacka?
Ikväll är det sång och musik i fokus. Det är ett fantastiskt sätt att uttrycka glädje och tacksamhet. Men om man inte kan sjunga eller ens prata..? Då finns det andra sätt! Vi får tacka med ord ord när vi i kyrkan firar nattvard, Herrens måltid, är det också en tacksägelse- Eucharisti. Men det viktigaste är att vi i praktisk handling visar vår tacksamhet. Gåvor som vi fått ska förvaltas, användas rätt. Slarv och missbruk är höjden av otacksamhet, rent av hädelse.
10-10-10
I år infaller Tacksägelsedagen den 10 oktober, som då blir 101010. Den dagen har en organisation som kallar sig 1010 Global Workparty valt att göra till en dag för manifestationer av olika slag för att uppmärksamma klimatfrågan.  Visst är det otacksamt mot Skaparen att misshandla jorden så som vi gjort o gör! Med konsumismens habegär tynar tacksamheten bort. Pakistan ett exempel på hur människor får lida av konsekvenserna av rovdriften. I Ungern har många drabbats just i dagarna av giftutsläpp. Då är det inte lätt att tacka, men vi kan möjligen bidra till att misstagen inte upprepas? Det skulle vara en lovsång värd namnet!
Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn, och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3: 17

lördag 9 oktober 2010

Världens Barn

Idag stod vi på Lilla Torg och samlade in pengar för Världens barn. Det är en angelägen kampanj där ett stort antal biståndsorganisationer samarbetar med Radiohjälpen. Unicefgruppen, som är en del av FN-föreningen, hade tagit ansvar för aktiviteter på Lilla Torg i Kristianstad. Vi hade ett tält där engagerade Unicef-tjejer erbjöd ansiktsmålning för 20 kr till barn som passerade. Vi fick bra hjälp av ett 20-tal elever från Söderportgymnasiets IB-program. De gick runt med insamlingsbössor i cenrtrala stan och vid Maxi. Alla kände en glädje över att få vara med och hjälpa till. Det härliga, soliga vädret bidrog förstås också. Resultatet blev rekord för oss: 15614 kr! Det är vi mycket tacksamma för. Kampanjen fortsätter en vecka till, men vi har i princip gjort vår insats med detta. Se referat i Kristianstadsbladet.
Söndagen imorgon är Tacksägelsedagen. På kvällen  kommer vi samman från alla kyrkor och församlingar i Kristianstad till en ekumenisk sånggudstjänst i Östermalmskyrkan. Det har blivit tradition nu, och brukar vara mycket uppskattat. Jag har blivit ombedd att hålla samman det hela och att ha en betraktelse. Det kommer att handla om Tacksamhet - varför? till vem? och hur? Söndagens datum är lite speciellt: 10.10.10, och det kommer jag att knyta an till, eftersom en global organisation utlyst det som en Klimatdag! Det kallas Global Workparty. Att ta ansvar eller inte för klimatet och den jord vi fått att leva på, det är en fråga om lovsång eller hädelse!

söndag 3 oktober 2010

Familjedag på Furuboda

Lördag var jag på familjedag på Furuboda folkhögskola. En gång om året bjuder vi in anhöriga och vänner till kursdeltagarna. Meningen är att de skall få se lite av hur undervisningen går till och få en bild av vad vi håller på med. Nu är det ju inte så enkelt att köra extralektioner en lördag "precis som vanligt". Men vi försöker, och det naturligtvis skiftar en hel del mellan de olika kurserna. Själv hade jag ansvar för en tipsrunda, och det var uppskattat. Jag tror det kom ungefär 170 gäster, och det var rekord! Det betyder att ca 300 personer skulle äta lunch. Roligt förstås att det fungerade.
Idag är det änglarnas dag. Jag var i Östermalmskyrkan och hörde Lisa predika om detta. Spännande. Tyvärr hänger hostan kvar så jag hade svårt att sitta stilla hela tiden.
På torsdag är det dags för studiecirkeln kring Plan B 4.0 Rädda civilisationen! Jag ser fram emot att vara med. Det finns plats för fler!
I fredagens Dagen fanns en intressant artikel av Birger Schlaug som jag gärna instämmer i.

söndag 26 september 2010

Hemmasöndag

Det blev en konstig söndag idag. Att gå på gudstjänst brukar höra till, men idag gick det bara inte. När jag var på en tvådagarssamling med församlingsledningen i Östermalmskyrkan, fick jag plötsligt ont i halsen på natten till lördag. På morgonen var jag inte alls i form, men höll mig kvar fram till lunch. Sen var jag tvungen att lämna Bosarp ett par timmar innan de andra. Sen dess har jag mest vilat. Lördag kväll såg jag slutet av Här är ditt liv. Det var en glad överraskning. Lenamaria Klingvall har jag träffat vid ett par tillfällen, och lyssnar gärna till hennes sång. I våras var hon på Furuboda och hade konsert på pingstdagen och möte med folkhögskolan på måndagen. Har sett reprisen nu på eftermiddagen också. Stark personlighet.
Idag skulle jag leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan, men därav blev intet. Igår kväll bad jag Lisa ta över den uppgiften, och det gick alldeles utmärkt. Men visst känns det konstigt att inte kunna vara med. Sitter och ligger och försöker koppla över, och hoppas att jag kan jobba imorgon.

söndag 19 september 2010

I valet och kvalet

Så är det då dags för valdagen. Efter gudstjänsten tar hustrun och jag en promenad till vallokalen. Är det en plikt att rösta, eller vad är det egentligen? Ja på något sätt handlar det ju om att ta sitt ansvar som medborgare. Men jag kan förstå att inte alla har förmåga att sätta sig in i frågorna på ett någorlunda rimligt sett. Då är det lätt att man röstar som omgivningen tycker eller utifrån partiledarnas utseende och liknande ovidkommande saker. Kanske lika bra att rösta blankt i sådana lägen.
Själv har jag alltid försökt hålla mig informerad om det politiska spelet. Jag följer procenträkning och mandatberäkning ungefär som en sportfantast räknar mål och poäng. Men jag har aldrig tagit steget in i något parti. En person bad mig en gång att prata med mina partivänner. -Jag har inga sådana, svarade jag. Men efteråt tänkte jag att det var precis tvärtom. Jag har ju vänner i alla partier, nästan. Det känns som en rikedom. Mötet i Östermalmskyrkan för två veckor sedan, som jag har refererat här, visar något av mitt engagemang. Som titeln på den här bloggen antyder, vill jag gärna vara en "Brobyggare". Att helt bekänna sig till ett parti känns lite främmande. Men det är kanske tur att inte alla tänker som jag.
Mitt engagemang i FN-rörelsen och med miljö-, freds- och rättvisefrågor med kristen utgångspunkt, är väl också politik på sitt sätt. Allmänt tycker jag de de globala frågorna fått alldeles för liten plats i årets valrörelse. Vi måste tänka lite mer långsiktigt.
Kolla gärna Sändarens valblogg
Tidningen Dagen har en intressant valbevakning och har bl.a. undersökt hur frikyrkligt engagemang och politisk färg hör ihop.
Roligt att baptistpionjärer som F.O. Nilsson hade en så stor betydelse för den demokratiska uppbyggnaden av Sverige.

söndag 5 september 2010

Många brydde sig om medmänskligt ansvar

Nu är den ekumeniska samtalskvällen i Östermalmskyrkan kring temat Vem bryr sig? avklarad. Det var spännande och roligt att få möta företrädare för ideella organisationer tillsammans med politiska representanter. Många talade om samverkan, och verkade tacksamma över att få mötas på det här sättet. Det var ingen vanlig politisk debatt och det var ju det som var poängen. Politikerna fick med sig beskrivningar av den verklighet som Röda Korset, Kvinnojouren, Diakoniforum, LP och Östermalmskyrkan Integrationsprojekt brottas med. De får ofta ta hand om människor som fallit genom samhällets skyddsnät, och fick ett varmt erkännande för sina insatser. Ett bra referat finns på http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1230372/Foumlrsamling-tycker-attkommunen-smiter-undan.html
Här nämns dock att alla partier som kandiderar i Kristianstads kommun var inbjudna, och det stämmer inte riktigt. Vi gjorde en rättelse i början av mötet på den punkten. Inbjudna var de partier som nu sitter i kommunfullmäktige i Kristianstad. Kristianstadsbygdens Framtid och Åhuspartiet valde att inte delta.
 Eva-Lena och Jessica skötte det mesta av organisationen och jag höll i själva panelsamtalet. Det är en roll som jag inte har något emot. Eva-Lena tog oss med i en bön för dem som arbetar med utsatta medmänniskor, men också för en god anda i det stundande valet. I avslutningen fick Pannkakskyrkan berätta om sitt arbete, som också handlar om att möta människor som behöver någon att prata med. Se referat i Läsar-Dagen

söndag 29 augusti 2010

Vem bryr sig?

Mitt i vårt välfärdssamhälle finns människor som behöver stöd och hjälp. För många av oss är det naturligt att ställa upp och göra en insats som medmänniskor. Det sker spontant och informellt varenda dag, men det finns också organisationer och projekt som är specialiserade på insatser inom olika områden.

I den kristna kyrkan har det alltid varit viktigt att omsätta gudstron i handling genom medmänskligt tjänande, även kallat diakoni. Sveriges Kristna Råd har valt att göra september till Diakonins månad, i år med temat Utsatthet- en brist på möjligheter. Man vill lyfta fram fattigdom och social utestängning. www.skr.org

Ekumeniska Rådet i Kristianstad har valt att bjuda in till ett panelsamtal om samhällets ansvar kontra frivilligorganisationernas, söndagen den 5 september kl.18.00 i Östermalmskyrkan. Representanter för Kvinnojouren, LP-Kristianstad, Diakoniforum i Heliga Trefaldighet, Röda Korset och Östermalmskyrkans/Furubodas integrationsprojekt deltar tillsammans med de politiska partierna.

Tanken är att mitt i valrörelsen ställa omsorgen om utsatta medmänniskor i fokus. Politikerna får svara på vad man vill att samhället skall göra gemensamt, och hur man ser på frivilligt engagemang och ideellt arbete.

Medmänsklig omsorg eller diakoni kan ske både professionellt och ideellt. Det kan handla om missbrukare, hemlösa, ensamma, flyktingar, våldsoffer, arbetslösa, långtidssjuka m.fl. Alla behöver hjälpas åt, men hur fungerar det i praktiken? Välkommen att ta del av svaren och engagemanget! Läs mer på www.kyrktorget.se/kyrkorna.kristianstad

söndag 22 augusti 2010

Vem bryr sig?

Om två veckor precis kommer vi att ställa den frågan i Östermalmskyrkan. Det är Ekumeniska Rådet som uppmärksammar Diakonins månad, kombinerat med att det är val i Sverige den 19 september. vad är samhällets ansvar kontra frivilligorganisationernas? Samtliga politiska partier i Kristianstad är inbjudna, men också ett antal ideella organisationer som arbetar med sociala frågor.Läs mer här.
Från kyrkornas sida är vi noga med att vara partipolitiskt oberoende, men vi har ett ansvar att säga ifrån i enskilda sakfrågor. Bibelns Gud står alltid på de svagaste och fattigas sida. Det är en utmaning till enskilda kristna och församlingar att leva som vi lär. I samhället får vi lyfta fram människovärdet.
De organisationer och projekt som vi bjudit in arbetar var och en på sitt sätt för att praktiskt bidra till detta. Men det får inte vara en ursäkt för myndigheter att dra ner på sina insatser. Här behövs samverkan. Men hur sker den bäst? Finns det frågor som borde lyftas fram i valrörelsen? Vi vill skapa en mötesplats den 5 sept. Välkommen!

fredag 13 augusti 2010

Ett nytt sätt att leva

Den rubriken hade jag satt på söndagens predikan i Östermalmskyrkan. Det var en speciell utmaning att få predika i min hemförsamling. Utgångspunkten var bibeltexten Matteus 18:18-22.
Befria de fångna
Jesus undervisar sina lärjungar om vad man ska göra med en broder som begår fel mot en. Då är det viktigt att först tala i enrum med den det berör. Vi ska hantera varandra ömt och varsamt, annars kan det leda till vrede och hämnd. Här finns jesusorden om att Allt vad vi löser på jorden ska vara löst i himlen, och tvärtom. Som jag ser det handlar det just om detta att med kärlek kan vi lösa och befria varandra, men med hämnd och vedergällning binder vi varandra i synden.
Egentligen var det ju en befrielserörelse som Jesus startade, och den får vi vara med i. Den som är fylld av samme Ande som Jesus, blir liksom Han sänd med glädjebud till de fattiga och att förkunna befrielse för de fångna. 
Be med varandra
Jesus ger oss ett otroligt löfte, att där två eller tre är samlade i Hans namn är Han mitt ibland dem. Gud är inte beroende av stora skaror eller någon utvald elit. När vi överlåter oss åt Jesus och åt varandra så är Han där. Då lovar Jesus att Fadern ska ge oss det som vi ber om. Men många har gjort erfarenheten att det blir inte alltid som vi ber. Kanske hänger det på att Gud själv måste vara med i överenskommelsen. Vi får be, Herre visa mig din väg och gör mig villig att gå den.
Bön är att samarbeta med Gud och med varandra. Då leder Han oss in i uppdrag, där Han går före och visar vägen. Enligt Romarbrevet 12:6 har vi fått olika gåvor, och de sätts i funktion när vi ber i Jesu namn. Gåvorna ska användas till att betjäna varandra, inte till att härska. Andlighet är inte att dra sig undan utan att bry sig, liksom Jesus gör. Det är ett nytt sätt att leva.
Förlåt de skyldiga
Det är i den här texten i Matt.18 som Petrus ställer den klassiska frågan om hur många gånger han ska förlåta sin broder. Inte 7 utan sjuttiosju gånger, svarar Jesus. Det finns alltså ingen annan gräns än behovet! Vi ska alltid ge varandra en ny chans. Det verkar orimligt, men sådan är Guds kärlek till oss. Jesus berättar en liknelse om en tjänare som fått en stor skuld efterskänkt av sin herre. Men sedan går han ut och kräver in en struntsumma som en medtjänare är skyldig honom. Det är lätt att glömma hur mycket jag själv fått förlåtet.

Det är stor skillnad på att be om ursäkt och att be om förlåtelse. Bön om förlåtelse innebär alltid en vilja till förändring. Vi omsluts av en gudomlig kraft som helar och läker. Att förlåta är inte bara en plikt, det är ett sätt att leva i försoning och gemenskap. I det här perspektivet har jag funderat på våra kollektiva synder. Finns det förlåtelse även för t.ex. miljösynder?? Som jag ser det måste samma princip gälla, att vi måste ångra oss och vara villiga till omvändelse!

söndag 1 augusti 2010

Goda förvaltare

Idag hade jag fått förtroendet att predika i Odalkyrkan. Söndagens tema är Goda förvaltare, ett angeläget ämne. Att vara människa är att vara förvaltare. Det ligger i begreppet skapad till Guds avbild. För den kristne är uppdraget ännu tydligare. Det är vår stora utmaning.
I Lukas kap 12 berättar Jesus en liknelse om en tjänare som hade fått i uppdrag att dela ut mat till andra. Han hade tillgång till alla husets resurser, men de var inte hans. Jesus varnade för vad som skulle hända om tjänaren misskötte sitt uppdrag och bara försåg sig själv med mat och dryck. Jag kan inte låta bli att här tänka på den nyhetsrapport som dök upp i början på veckan om hur mycket mat som slängs i våra affärer. (Se blogginlägg 28/7). Vi upprörs över slöseriet, som ändå bara är toppen på ett isberg. I en värld de en stor del av mänskligheten svälter är detta inte bara dålig ekonomi och dåligt förvaltarskap. Det är symptom på hur vi alla är med och förskingrar det som vi fått i uppdrag att förvalta. När man talar om förvaltarskap är det svårt att undgå miljö- och rättvisefrågorna.
Det som förväntades av tjänaren i liknelsen var egentligen bara vanligt folkvett, att inte vara ögontjänare. Men hur trogna o kloka är vi som förvaltare egentligen? I Efesierbrevet kap.4 skriver Paulus till en kristen församling att Ni har lärt känna Kristus. Då är uppmaningen att också leva som han. Det är en hög målsättning som ingen av oss är färdig med. Vi har all anledning till självprövning. Men kyrkan har också en profetisk uppgift, att protestera mot orättvisor och annan ondska i samhället. Vi ska visa på ett alternativ. Konsumismen har blivit något av en religion, och det måste vi se upp med. En mer långsiktig och generös livsstil är det som behövs. Vi ska gå före i kampen för fattiga och förtryckta och för hela skapelsen, liksom Jesus gjorde. Vill vi vara trovärdiga måste vi också göra som vi säger.


 Hur ska vi klara det här? Paulus talade i Ef.4 om att förnyas i ande och förstånd och att klä sig i den nya människan, v.23-24. Är det några som ska lyckas med framtids- och ödesfrågorna, så är det väl de som samarbetar med livets Gud. När Herrens Ande kommer över oss kan vi få mod att ta itu med eländet. Vågar vi be om det? Om vi ska klara det behöver vi också den inbördes kärlek som talas om i det sammanhanget. Församlingen ger oss en unik möjlighet att uppmuntra och stödja varandra. I en kärleksfull gemenskap behöver vi inte skämmas för vår svaghet. Där kan vi tala sanning, säga som det är.
Människosonen, som Jesus kallade sig själv, vill göra oss till hela, sanna människor som ärar Gud och älskar världen. Då blir vi Goda förvaltare!

Tar med några bilder från en utflykt i fredags till min barndoms trakter på Österlen, närmast från Löderups Strandbad. Några glimtar av den skapelse som vi fått att förvalta.

onsdag 28 juli 2010

Butiker slänger tusentals ton mat

Nyhetskanalen, TV4, Kristianstadsbladet, Dagen m.fl. tidningar har uppmärksammat det enorma matslöseriet som sker i våra livsmedelsaffärer. Jag tror att man borde införa ett betällningssystem. Konsumenterna måste lära sig att planera sina inköp. Det finns ju försök med hemleverans av matvaror. Då skriver man sin beställningslista på en nätet, och skickar iväg den. Detta borde väl fungera även om man själv går till affären och plockar ihop det man beställt. Förbeställda varor skulle förstås vara billigare än de man köper spontant. Då hinner affären planera sina inköp bättre, och vi handlar det vi verkligen behöver. Visst, det här strider mot konsumtionssamhällets lagar, med ständig ekonomisk tillväxt som drivkraft, men nu handlar det om etik och ett hållbart samhälle. För konsumenten skulle det bli ekonomisk vinst. Lär vi oss sedan lite mer livsmedelskunskap blir det ännu bättre.

måndag 26 juli 2010

Frikyrkligt samgående och kristen enhet

I Kristianstadsbladet har man idag uppmärksammat planerna på en ny gemensam kyrka för Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Förstahandsinformation kan man få på www.gemensamframtid.se. Jag tycker att tidningen ger en rättvisande bild av den process som pågår. Det är en svår balansgång att ta hänsyn till de lokala församlingarnas självständighet samtidigt som man vill ha en enhetlighet som ger kyrkan en tydlig profil. För min del har jag hävdat att det måste få lov att spreta. Den gamla sortens lojalitet till ett speciellt samfund eller kyrka finns inte längre. Man ser sig som kristen helt enkelt, och det är den lokala församlingen som de flesta medlemmar identifierar sig med. När man flyttar till en ny ort t.ex. är det vanligt att söka sig till en kyrka där man trivs, oavsett samfund. Östermalmskyrkans församling som jag tillhör, är ansluten till tre samfund men det finns också många som har sina rötter i andra kyrkor eller som inte har någon kristen bakgrund alls. Så jag tror att kyrkor och samfund i framtiden måste fungera enligt nätverksmodellen med stor lokal frihet. Börjar man styra uppifrån blir det risk för sprickor.
Dopfrågan har lyfts fram i artikeln, och där tror jag det är nödvändigt att församlingar med en baptistisk bakgrund frimodigt kan fortsätta att döpa människor som själva begär det, även om de skulle råka vara barndöpta. Uppfattningen att dopet är en mötesplats där människan bejakar Guds nåd, måste respekteras.

Om det är så att församlingarna avkrävs en lojalitetsförklaring till den gemensamma kyrkan, kommer säkert många församlingar att tacka nej ifall man inte kan ställa upp på allt. Sådana signaler har redan kommit från det nätverk som omnämns.  Då har jag ett konkret förslag:  Associativt medlemskap för lokala församlingar. Det kan vara en möjlighet t.ex. för församlingar som också tillhör t.ex EFK, Pingst eller SAM.

I arbetet med Gemensam Framtid har hela tiden hävdats att detta handlar om riksorganisationerna. För de lokala församlingarna är ett samgående på vissa håll naturligt, men absolut inte överallt. I vissa fall har man relationer åt andra samfund, och i vissa fall är det mer effektivt att jobba vidare var för sig. I den andra artikeln i Kristianstadsbladet har representanter för Odalkyrkan och Östermalmskyrkan intervjuats. Dessa församlingar lever i god gemenskap med varandra, men man kan väl säga att vi har olika nischer. På söndag har jag förresten lovat predika i Odalkyrkan!

Enhet och samgående är inte samma sak. Jag kan förstå att många undrar varför inte alla kristna kan samlas under ett "paraply". Men ibland är det mer praktiskt att arbeta var för sig och ändå mot samma mål. Vi ska sträva mot en synlig enhet, men det måste få ta sin tid. Ofta är det när vi förenas i den gemensamma uppgiften  att tjäna människor praktiskt i det samhälle vi bor, Glädjens budskap till de fattiga, som enheten blir naturlig.

lördag 24 juli 2010

Afghanistan på Backåkra

I torsdags blev det återigen en tur till Backåkra. Vi var tre kamrater från FN-föreningen i Kristianstad som åkte tillsammans. Det blev en mycket intressant föreläsning av Sveriges tillträdande ambassadör i Afghanistan, Torbjörn Pettersson. Han är än så länge generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén och känner väl sitt blivande placeringsland. Torbjörn började med en historisk sammanfattning och påminde om att Afghanistan varit ett viktigt land under flera hundra år, fredligt och självständigt fram till 1970-talet. Det är ett land med flera olika folkgrupper, men ändå en stark nationell sammanhållning. Idag är det ett världens absolut fattigaste länder, och det gäller speciellt landsbygden. Han berättar att man trots allt har en någorlunda fungerande infrastruktur, liksom primärvård och skolundervisning. Barna- och mödradödligheten är dock oerhört stor. Viktigt att tänka på är att halva befolkningen är under 15 år, och av de vuxna är bara 17 % läskunniga! Det är ju en enorm utmaning även om afghanerna är ett sällsynt driftigt folk.
Talibanrörelsen som man ofta nämner, menade Torbjörn Pettersson har exploaterat gamla föreställningar som sedan presenteras som islam. Talibanerna har det senaste året blivit militärt allt starkare och saboterar så mycket man kan i samhällslivet. Korruptionen är också ett stort problem i landet. Natos militära insatser har starkt kritiserats, också från de egna länderna. Man har ändrat sin strategi nu till att i första hand ge skydd åt civilbefolkningen. Men det är samtidigt en mer riskabel inriktning.
Torbjörn kommenterade också det uppmärksammade mötet med givarländer som hölls i tisdags i Kabul. Det handlade främst om att hälften av det utländska biståndet i fortsättningen skall förmedlas av den afghanska staten (mot nuv. 20 %), samt att de afghanska säkerhetsstyrkorna år 2014 skall ha tagit över ansvaret, men med utländsk hjälp.
Det man undrar är hur det afghanska folket egentligen ser på den utländska militära närvaron. Torbjörn menade att det behövs en övergång etappvis från militärt till civilt bistånd, och att detta är på gång. Stödet från väst måste kanaliseras mer genom EU och FN än genom Nato. Den blivande ambassadören underströk också att uthållighet i insatserna är nödvändig för att nå resultat. För oss som följer händelserna i Afghanistan på betryggande avstånd är det svårt att döma om vad som är bästa vägen att gå för att uppnå fred och säkerhet i detta sargade land, men det är bra att få fördjupad kunskap från olika vinklar.
I den amerikanska, kristna tidskriften Sojourners, har man gjort ett upprop om att skicka mail till Obama för att trycka på ang behovet av bistånd istället för trupper i Afghanistan. Jag har skrivit på.

onsdag 21 juli 2010

Söndag på Bornholm

I söndags tog vi en dagstur till Bornholm. Vi startade tidigt och kom till Rönne redan kl.09.45. Det är cirka 30 år sedan sist jag var över på Bornholm, så det var väl på tiden. Med hjälp av karta letade vi oss fram till den gamla pampiga Baptistkyrkan vid Lille Torv. Kyrkan är byggd 1888 men modernt renoverad, med bänkar längs en långsida och båda kortsidorna  så att alla kunde se varandra. Nattvardsbord med inbyggd predikstol har man vid ena långsidan. Där var vi med på gudstjänst kl.10. Under högsommaren har frikyrkorna gemensamma gudstjänster och den här gången var det metodistpastorn Dean Anderson som predikade. Man har stor chingrupp i den här kyrkan, flyktingar från Burma, och de medverkade med sång.



Eftermiddagen strosade vi runt i Rönne. På Store Torg satt vi ett bra tag och tittade på folk. Man orkade inte ta sig för så mycket i värmen. Kl.17.15 skulle färjan gå tillbaka. Det blev några minuters försening, men vi var i alla fall framme i Ystad en stund före 19. Trots att vi var rätt trötta så gick vi en runda i Ystad också innan återfärden till Kristianstad.
På tal om baptister förresten, läs gärna Baptistbloggen.

lördag 17 juli 2010

IKEA + UNICEF

I torsdags var jag på Backåkra och lyssnade till Marianne Barner. Hon berättade om det spännande samarbete som IKEA har sedan 15 år med Unicef i Indien. Att IKEA  bidrar med ca 25 miljoner  Euro varje år till projekt i Indien, var nog en nyhet för de flesta. Man köper tjänster av Unicef som i sin tur har olika samarbetspartners. Marianne berättade bl.a. om en klinik för för tidigt födda barn, som blivit en mönsteranläggning. Fattiga människor har en enorm kraft, påminde Marianne. Därför satsar man på hjälp till självhjälp. Några konkreta behov är att uppmuntra amning samt att få fram rent vatten och bättre toaletter. Det finns oerhört många barn i Indien, och en stor del av dem saknar detta mest elementära.
Utbildning är en annan viktig utmaning som man tagit sig an. Speciellt är det kvinnorna som är eftersatta. Genom självhjälpsgrupper bland dem kan man också göra det bättre för barnen.
En del av arbetet sker i anslutning till bomullsfälten där det förekommer mycket barnarbete. I denna region finns 10 miljoner barn. Marianne Barner påpekade att barnarbetet i Indien inte är nödvändigt för försörjningen. Unicef och IKEA gör det möjligt för dem att gå i skola, och det är viktigt.
Vi fick också reda på att IKEA har samarbete med WWF, Världsnaturfonden, som handlar om hur man undviker besprutning på bomullsfälten och hur man  skyddar sig. Man vill satsa på ett hållbart bomullslantbruk, och det låter ju intressant.

Ett 40-tal personer deltog i den här föreläsningen, som där också en folkmusikgrupp medverkade. Huvudarrangör är Ystad-Österlens FN-förening. Dess ordförande Marie-Louise syns till vänster på bilden. Nästa torsdag kommer Torbjörn Pettersson, tillträdande ambassadör i Afghanistan. Jag hoppas kunna vara med då också.
http://www.fn.se/distrikt-och-foreningar/foreningar/ystadosterlens-fn-forening/backakradagarna-till-dag-hammarskjolds-minne/

måndag 12 juli 2010

En het söndag i Tivoliparken

Ja, det blev en het söndag igår. Först skulle vi resa FN-föreningens nyinköpta tält. I samband med en barnloppis i Tivoliparken skulle Unicefgruppen ha barnaktiviteter i det här tältet. Alldeles bredvid hölls den ekumeniska gudstjänsten kl.11, i flödande solsken. Det gjorde att de flesta valde att sätta sig ganska utspritt, i skuggan under träden. För Susanne som skulle predika var det inte möjligt att få ögonkontakt med gudstjänstbesökarna, men det fungerade bra ändå. 


Tjernobyllägret från Broby gjorde en uppskattad insats som vanligt, med sin fina sång och musik. En av de ukrainska flickorna gav dessutom en stark berättelse på svenska om sina tragiska uppväxtförhållanden, och vad det betytt med stödet från Sverige. Det handlar om kristen tro i praktisk handling. Jag räknade till minst 200 gudstjänstdeltagare förutom de 50-talet medverkande. 
Under eftermiddagen var det full aktivitet i Unicef-tältet. Det var många som ville ha ansiktsmålning, och ballongerna var förstås populära. En god slant kom in till Unicefs viktiga arbete. Även här var det i varmaste laget, men tältet gav bra skugga.

lördag 10 juli 2010

Gud i Almedalen och i Mexikanska Gulfen

Nu har den här bloggen legat i dvala en dryg månad. Frågan är om jag ska orka ta tag i den på nytt. Jag gör ett försök. Almedalsveckan är just avslutad. Bland alla politiker och opinionsbildare fanns en grupp som ville väcka uppmärksamhet under rubriken "Jesus for President".  Det är kristna ungdomar som berättar om sin tro på Jesus och hans utgivande kärlek, ibland på ett utmanande sätt. Man erbjöd sig t.ex. att tvätta Visbybornas fötter. Det påminner naturligtvis om vad Jesus gjorde med sina lärjungar, och sedan befallde dem att fortsätta med. Johannesevangeliet kap.13, verserna 4-15. Jag har många gånger funderat över varför det bibelordet tappats bort. http://www.jesusforpresident.se/viewNavMenu.do?menuID=24&oid=424
Äkta Gudstro handlar om att "tvätta fötter" och på annat sätt tjäna sina medmänniskor. I USA har en grupp kristna ledare tillsammans med judar och muslimer begett sig till New Orleans och den katastrofdrabbade Gulfen. De lyssnar på människors förtvivlan över det som hänt. Nej, säger Jim Wallis, det är inte Gud som orsakat oljekatastrofen, utan människors dårskap. Många som lever i området har blivit djupt deprimerade av det som hänt, men några säger att tron på Gud har hjälpt dem att överleva trots allt. Nu vill man att vi ber för alla de människor och den natur som drabbats, men också för ett uppvaknande bland beslutsfattarna. De måste inse att oljans tid är förbi och att det nu behöva ren energi.
http://go.sojo.net/campaign/pledge_to_next_gen

I morgon är det söndag och ekumenisk gudstjänst i Tivoliparken.
http://www.kyrktorget.se/kyrkorna.kristianstad
Det blir säkert i varmaste laget, men det är väl bättre än att det regnar. Tjernobylbarnen från lägret i Broby medverkar som vanligt.
http://tjernobylbarnen.se På eftermiddagen ska FN-föreningen/Unicef ha ett tält med barnaktiviteter i anslutning till en barnloppis under Kristianstadsdagarna. www.globalen.org. Det ska bli roligt.