Skördemarknad

På Södertorg i Kristianstad genomfördes idag för första gången en Skördemarknad. Kommunen hade bjudit in lokala producenter att sälja sina produkter. Det var frukt, grönsaker, rotfrukter, korv, blommor och mycket annat som såldes. Vädret var soligt och fint, men på ena sidan av torget väldigt blåsigt. Rätt mycket folk sökte sig dit under några timmar mitt på dagen.

Själv var jag engagerad vid FN-föreningens bord. Vi delade ut information om matsituationen i världen, samlade in pengar för dels Världens Barn, dels ett skolmatsprojekt, och så hade vi "världens kortaste tipspromenad". Det var 10 frågor om mat, om FN osv. Många stannade och pratade med oss. Vi fick in 29 svar på frågorna, men det var nog lite för svårt. Frågan vilket land i världen som producerar mest potatis, hade nästan alla svarat fel på. Likaså vilket datum som är Mänskliga Rättigheternas dag. Detta hade många tydligen blandat ihop med FN-dagen. Inte så konstigt kanske.

På en av bilderna ses Ing-Britt från FN-föreningen och KRAV-bonden Torbjörn när de tar en kopp kaffe.

Besök på reningsverket

I torsdags hade kommunen bjudit in allmänheten till ett studiebesök på centrala reningsverket i Kristianstad. Det var ett inslag i den europeiska trafikantveckan. Vi fick en grundlig redogörelse för vad som händer med det som hushåll och inte minst industrier skickar ut i sina avlopp. En rundvandring på området gav en intressant inblick i alla de olika momenten. Vi kunde konstatera att utvecklingen gått framåt, hanteringen är mycket rationell och effektiv. Man kunde med stolthet säga att fastställda gränsvärden hålls med mariginal.

En restprodukt är biogasen, och vi fick komma in i den anläggning där gasen renas innan den kan användas som fordonsbränsle. För mig som själv kör biogasbil var detta naturligtvis spännande. Den mesta biogasen produceras i Karpalund, berättade man. Det som inte går åt till fordonstankning skickas till Allöverket och blir fjärrvärme.

Söndagstankar om förfäder

Igår var jag i Simrishamn och passade då på att besöka biblioteket där. Jag hittade några nyutkomna böcker av Tommy Gustafsson om Kivik- då och nu. Redan tidigare visste jag att en stor del av min farfars släkt har levt i de trakterna. Nu fick jag ytterligare intressant information. Skogsdalagården som jag så många gånger åkt förbi, ägdes faktiskt av min farfars föräldrar Ola Danielsson och Sissa Isaksdotter under åren 1842-1853. Då gjorde de konkurs men fick bo kvar som torpare, skriver Gustafsson. Deras mellanson, Bror Isak, har jag tidigare skrivit om. Han föddes just 1853. Redan 1813 hade Olas farfar krögaren Torkel Olsson köpt gården som sedan gick i arv. Kanske har jag en del okända släktingar i bygderna. Jag undrar varför far aldrig sade något. Förmodligen visste han inte mycket mer än namnen på sina närmaste förfäder. Det känns spännande att upptäcka det ena efter det andra om deras skiftande öden.

Skapelsevänligt

I morgon torsdag startar vi en studiecirkel i Östermalmskyrkan i Kristianstad med temat Skapelsevänligt. För mig känns det angeläget att med den kristna tron som utgångspunkt reflektera över den fina jord vi lever på och det ansvar vi har för att motverka att den förstörs. Det är i högsta grad en andlig fråga. Vi använder ett studiematerial av Elin Davidsson, Örebro, som heter En skapelsevänlig församling. Huvudpunkterna är :
1. En jord att älska
2. Fattigdom och rikedom
3. Gemensamt ansvar och rättvisa
4. Konsumtion
5. Agera

Välkommen at vara med om du finns i våra trakter! Vi räknar med att träffas varannan torsdag under hösten. Har du erfarenhet från liknande studier är jag tacksam för kommentarer.

Idag hade Kristianstadsbladet en insändare om Etanolens fördelar och nackdelar. Experterna tycks ha väldigt olika uppfattning om biobränslets värde. Vad ska man tro egentligen? FN-föreningen planerar ett lunchmöte på Regionmuseet den 18 oktober, då vi hoppas kunna belysa den frågan. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080910/TYCKTTANKT/683695160/1028/ASIKTER/&/Motstridigt-om-etanolen

Etanolbränsle på gott och ont

Själv kör jag bil med biogas och det är allmänt accepterat som det mest miljövänliga alternativet, förutom att avstå från bilkörning förstås! Dessutom sparar jag 2 á 3 kr per mil, jämfört med bensin. Men om man inte kan få tag på en gasbil eller har långt till tankställe, hur är det då med etanolen? Undrar förresten varför det är så dåligt utbud av gasbilar. När såg du en annons senast??
Jag har försökt läsa mig till vad olika experter och organisationer anser om etanolproduktionens konsekvenser för världens fattiga, och har insett att "därom tvista de lärde".
På Gröna Bilisters hemsida talar man varmt för etanolen som det näst bästa alternativet. Det finns ett överskott av sockerrörsetanol, och det är bra för alla att det finns en marknad.
http://www.gronabilister.se/public/dokument.php?art=877&parent01=6&parent02=416&parent03=&

Positiva är också Kooperation utan gränser. En chans för fattiga bönder i Afrika, talar man om:
http://www.newsdesk.se/pressroom/kooperation_utan_granser/pressrelease/view/biobraensle-en-chans-foer-fattiga-boender-i-afrika-212095
http://www.utangranser.se/Default.aspx?ID=785


I Aftonbladet hittade jag en artikel som är väldigt kritisk mot etanol som bilbränsle. Det dödar fattiga barn, skriver Joachim Kerpner.
http://www.aftonbladet.se/klimathotet/joachimkerpner/article1674298.ab
Kritisk är också en DN-artikel från i vintras:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1064&a=740845

"Svenska företag köper upp stora stycke mark för exportodling. Istället vill vi använda jorden för att odla mat", säger man från FIAN och Latinamerikagrupperna:
http://www.fian.se/index.php?menu=presskunskapsrum&fullarticleid=296

Kristna Fredsrörelsen arbetar i Chiapasprovinsen Mexiko. Därifrån har fredsobservatören Peter Pallin skrivit några artiklar som är väldigt kritiska till etanolproduktionen.
http://www.krf.se/fredstjanst/chiapas_080201a.asp

Vad ska man då som vanlig människa välja för sida i den här konflikten? Båda parter tycks ha goda intentioner, att dels värna vår miljö, dels ge bättre livsmöjligheter (i varje fall inte sämre) för människor i den fattiga världen. Ändå är man här så oense.
I Kristianstad har FN-föreningen planer på att uppmärksamma det här dilemmat lördagen den 18 oktober, strax efter Världslivsmedelsdagen. Vi hoppas få fram någon talare som kan belysa frågan någorlunda sakligt och allsidigt. Jag undrar om det kan vara en fråga om Afrika eller Latinamerika? Det som är bra för Afrika kanske är dåligt för Latinamerika. Eller hur hänger det ihop? Tacksam för kommentarer!