Far skulle ha fyllt 110 år idag

I november 1995 avled min far, Oscar. Han var född den 30 december 1899, och blev alltså närmare 96 år. Idag skulle han alltså ha fyllt 110 år. Det är kanske inte så mycket att uppmärksamma, men likaväl som andra jubileer. För mig är det naturligt att en sådan här dag uttrycka tacksamhet för det far fick betyda.
Han var 48 år när han gifte sig, 52 år när jag föddes och 54 när min bror föddes. Inget av det är väl särsklit typiskt. Far var född i en helt annan tid än vår och det märktes föstås. Han var känd som en gentleman som inte kunde svika dem som behövde hans hjälp. Lanthandlarlivet var inte så luckrativt, men det handlade om service. Det mest påtagliga var ändå hans hängivna gudstro och böneliv.
Så är det dags för årsskifte igen. Vi ser tillbaka med tacksamhet på det år som ligger bakom. I mars var det mors tur att lämna jordelivet. En tomhet infann sig, men framför allt tacksamhet. I stora världen har man pratat om kriser av olika slag. Vad ska man hoppas på?
Nyårshelgen firar min fru och jag på Furuboda, där vi ska vara värdar. I nyårsbönen har jag tänkt läsa från Klagovisorna kap.3 "Herrens nåd är det att det inte är ute med oss..". Sen blir det fest kvällen lång. Den första dagen på 2010 firar vi Herrens måltid på kvällen. Det är en god start på året.

Gör som Gud- Bli människa!

Julfirandet med familjen klarade vi av redan igår, så nu är det väldigt lugnt. Jag tog cykeln till Stora Torg kl.12 och lyssnade på Åhus Blåsorkester och Erna Arhag. Trevligt och väldigt traditionellt. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091224/KRISTIANSTAD/912249993/1338/&/Tradition-pa-torget
Sedan har jag försökt fundera över vad jag ska säga på julottan i morgon på Furuboda. Det handlar alltid om att det eviga budskapet ska få landa i vår verklighet. Annars blir det inte evangelium på riktigt. Det är väl något åt det hållet som Anders Wejryd också menar i Aftonbladet och Dagen.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=197847
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6327457.ab
God jul!

På väg mot jul

För någon vecka sedan skrev jag om mitt besök i Köpenhamn och klimatmötet. Av nästan alla som kommenterat min medverkan i demonstrationen har jag fått frågan om jag blev tagen av polisen. Nej, har jag svarat, men om det var tur eller skicklighet vet jag inte. Det verkar som många helt oskyldiga greps.
Många har uttryckt sin besvikelse över det magra resultatet. Alla bevakade sina positioner. Det blir många fina ord, men lite handling. Den kraftsamling som ett stort antal folkrörelser gjorde är ändå inte förgäves. Det behövs ett folkligt tryck underifrån för att makthavare ska våga tänka nytt. Att få fram ett annat konsumtionstänkande är en pedagogisk utmaning för oss alla. Det handlar om att hitta tillbaka till en mer naturlig livsstil.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=197479
Diakoniaaktivisten skriver också om besvikelse, men poängterar att kampen går vidare. http://diakoniaaktivist.blogspot.com/2009/12/besvikelse.html
Förra måndagen hade jag det tredje och sista studiet i Östermalmskyrkan kring Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Några nya dök upp, och det fanns intresse för att fundera på vad det är som egentligen ger oss hopp.
I torsdags var det julfest på Furuboda. Det magnifika julbordet, visst var det gott men är det förnuftigt att duka upp allt detta på en gång? Vem orkar göra rättvisa åt allt detta? Den efterföljande underhållningen "Kursslaget" var en trevlig upplevelse. Folkhögskolans deltagare presenterade en lång rad roliga upptåg.
Samuel Ljungblahd och Bodekull Gospel & Jazz Orchestra höll julkonsert i Östermalmskyrkan i fredags. Jag var väl lite för trött för att lyssna ordentligt. Fullsatt kyrka, men vad fick man med sig egentligen? Religiös underhållning?? Det blev nog lite lugnare och mer eftertänksamt på slutet.
Söndagens gudstjänst var innehållsrik. Pastorsavskiljning hölls för vår nya cafépastor Lisa. Hon predikade personligt och konkret om att vi alla bär på ett uppdrag liksom Maria gjorde. Julia och Linda lät sig döpas in i Kristus. Det var ett stort steg för dem, och en viktig påminnelse för oss alla att leva i vårt dop.
Nu tänker jag ta ledigt några dagar. Julafton har vi inga planer för ännu, mer än midnattsgudstjänst i Östermalmskyrkan 23.30. På juldagen ansvarar jag för julottan (om man kan kalla det för det?) kl.08.30, på Furuboda. Jag funderar på att utgå från frågan: Hur ser Gud ut? Den osynlige blev synlig i ett litet barn. Nu vill han bli synlig genom dig och mig.
Så jag önskar dig som läser detta en riktigt god helg.

Bilder från Hopenhagen och klimatmarschen.

Nyss hemkommen, tänkte jag dela med mig några bilder. Jag var med på ett seminarium i DGI-byen om Organic solutions to Climate Change and Food Security, med bl.a Vandana Shiva. Hon är mycket spännande att lyssna på. Inledare var Maurice Strong, en äldre gentleman som var engagerad redan i klimatmötet i Stockholm 1972. Några bilder är från Rådhusplatsen, som nu kalldes för Hopenhagen. De kyrkliga organisationerna som organiserat Countdown to Copenhagen, hade kallat till samling vid Domkyrkan, Vår Frue kirke. Där fick vi plakat om Klimaträttvisa. Vi gick till Christiansborgs slott där vi sammanstrålade med övriga grupper. Från högtalare fick vi lyssna på olika tal i mer än timme. Det var drygt att stå.

Demonstrationen var lång, ända ut till Bella Center på Amager. När vi var framme ca kl.17, blev det allmänt kaos. Metrostationen som alla gick till för att åka tillbaka blev snabbt överfylld. Vi stod som packade sillar, och kom varken fram eller tillbaka. Så småningom gav jag upp, och efter vägvisning av en polis gick jag ett par km ytterligare, till Tornby Station, och kunde ta tåget hem till Kristianstad. Skönt. Men visst var det roligt att få vara med om ett så stort evenemang.

I morgon ska jag tala i Odalkyrkan kl.10. Det blir viss anknytning till klimatfrågorna, för mitt tema är "Hopplöst -eller..?" På eftermiddagen blir det klockringning kl.15.00, 350 slag för klimatet. Se intervjun i Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091212/KRISTIANSTAD/712129900

På väg till Köpenhamn

I kväll har jag förberett en predikan till Odalkyrkan på söndag. Jag tänker tala om "Hopplöst eller..? Mina huvudpunkter är:

-Hoppet är aldrig självklart

-Hoppet är möjligt genom Guds ingripande

-Hoppet ger oss mod till förändring.

Min bön är att hoppet också ska prägla mitt liv, så att jag kan förmedla någonting till medmänniskor som kanske är på väg att ge upp.

Lördagen har jag tänkt mig att åka till Köpenhamn där den stora klimatkonferensen pågår. Jag hoppas kunna få lyssna på något föredrag och sedan vara med i en manifestation för klimaträttvisa.
http://www.klimaforum09.org/?lang=da
Mer om vad som händer i Köpenhamn står här:http://www.diakonia.se/kopenhamn
Kolla också Klimatmötesbloggen på Dagen: http://www.dagen.se/blogg/klimatmotesbloggen/2009/12/pingstvanner-ar-daliga-pa-att-lasa-bibeln#kommentarer

På söndag kl.15.00 har det utlysts klockringning för klimatet, i alla kyrkor. Jag ska se till så det rings i Östermalmskyrkan.
http://www.skr.org/faqklockringning.4.5f70f696125498bca9b80001518.html

Bibeln, Klimatet och Rättvisan

Tre måndagar med början den 30 nov. har jag åtagit mig att leda studiekvällar i Östermalmskyrkan kring temat Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Första kvällen började vi med att se Naturvårdsverkets film Klimat i förändring. http://www.naturvardsverket.se/sv/Klimat-i-forandring/Klimatnyheter/Publikationer/Klimatfakta/Faktafilm/
Vi gick igenom en rad bibeltexter om skapelsen och vårt uppdrag att bruka och vårda den. Idag talas det om klimatkrisen i alla möjliga sammanhang, men i våra kyrkor finns fortfarande en osäkerhet inför att ta upp den här typen av frågor. För mig är det angeläget att se livet som en helhet. Tron på en Gud som håller världen i sin hand, hur påverkar den vår livsstil och våra "ekologiska fotavtryck"? De följande måndagarna har jag tänkt att vi ska se mer på frågorna om fattiga och rika, och hur klimatförändringarna är en rättvisefråga. Vi ska också fundera på vilket Hopp vi har, om det kan få oss att gå före i kampen.
Nu är det dags för det stora klimatmötet i Köpenhamn, och det ägnas stort utrymme i alla media. Det är en god effekt i sig att klimatfrågorna lyfts upp och diskuteras. Jag har tänkt åka dit lördagen den 12 dec, då det går en marsch från Rådhuspladsen kl.13.00 till Bella Center. Det hade varit bra om den folkliga parallellkonferensen också uppmärksammades i media. http://www.klimaforum09.org/?lang=da

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=195958
http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg/2009/11/profetisk-klockklang#kommentarer

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091204/KRISTIANSTAD/712049765/1338/&/’Vi-maste-stalla-om-samhallet’

Ett upprop har gått ut i hela Europa att det söndagen den 13 dec ska ringas 350 slag i alla kyrkklockor. Detta för att påminna om att koldioxidhalten i atmosfären inte får överstiga 350 ppm. Här i Kristianstad har jag skickat en fråga till församlingarna via vårt ekumeniska råd om de tänker delta. Ännu vet jag bara att kyrkorna i Vä-Skepparslövs pastorat deltar. Jag hoppas att fler hör av sig, och att vi i Östermalmskyrkan också vill vara med.
http://www.diakonia.se/350

En omväxlande helg

Det är inte ofta jag behöver sjukskriva mig, och det är jag väldigt tacksam för. Men i torsdags hände det ovanliga. Även fredagen var jag tvungen att hålla mig hemma. Orkade ingenting. I lördag svar det lite bättre, men jag fick ta det lite lugnare än planerat. Jag hade tänkt gå till firandet av Barnrättskonventionen 20 år, som hölls på Barbacka. Men det blev inte så. Jag har i alla fall hört att man hade en rolig och välbesökt fest, anordnad av mina vänner Unicefrgruppen tillsammans med Rädda Barnen.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091121/KRISTIANSTAD/711219729
I söndags hade vi 20-årsjubileum i Östermalmskyrkan. Då var jag igång desto mer. I gudstjänsten gavs en kort historik över kyrkans tillkomst. Vi fick höra sång av en svensk, en kinesisk och en eritreansk sånggrupp. Pastor Jörgen delade med sig av sina visioner för församlingen, liksom två av ungdomarna. I samband med sopplunchen intervjuade jag två av dem som var engagerade i kyrkbygget för 20 år sedan.
På eftermiddagen åkte jag till Näsby och den nya Pingstkyrkan som invigdes där. Det är egentligen Tollarps Pingstförsamling som har en del av sin verksamhet, och framför allt LP-arbetet förlagt dit. Jag gav en hälsning från Ekumeniska Rådet med önskan om att vi tillsammans skall sprida Kristi väldoft i Kristianstad.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091122/KRISTIANSTAD/711239897
Tyvärr hann jag inte vara med till slut, utan drog snabbt tillbaka till Östermalmskyrkan. Där skulle Göran Skytte tala om sin bok På väg. Det blev även en tillbakablick på hans liv och speciellt omvändelse. Visst är det fascinerande att höra en person så dramatiskt skildra livet utan Gud och med honom. Han betonade att livet fortfarande kan vara svårt, men det är en oerhörd skillnad att veta var man kan få hjälp. Göran betonade bönens betydelse. Själv fick jag även här representera Ekumeniska Rådet som tillsammans med St Lukas var arrangör. Vi hade undrat om det skulle komma något folk. Det blev ca 280 personer. Tydligen finns det ett behov hos människor av andlighet, och när det kommer en kändis får man ju en anledning att gå och lyssna.
Så är det måndag, och jag har varit tillbaka på jobbet. Det kändes bra. Sedan var det en studiecirkel på Studiefrämjandet som jag deltar i. Mycket trevligt att träffa den lilla gruppen som alla är engagerade för miljön och i Naturskydddsföreningen. Vi ssmtalar kring Lester Browns bok Plan B 3.0, som vill visa oss vägar från Insikt till Handling.

Mera rättvisa

Man är väl rätt vis om man kan vara rättvis på rätt vis?
Läs gärna insändaren i Kristianstadsbladet http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091117/TYCKTTANKT/711179979/1028/ASIKTER/&/Vi-maste-solidariskt-andra-var-livsstil

Visst vill vi så gärna leva både solidariskt och miljövänligt. Men vi är på något sätt fångade i ett ekorrhjul. All information om vad vi borde och måste blir krav som ger ångest, och det är lätt hänt att man struntar i allt ihop. Hur ska vi hitta en rimlig livsstil i en orimlig värld?
Det ligger rätt i tiden att tänka på rättvisa och hållbar utveckling. Och dagens människor är verkligen redo för en annan livsstil än föräldrarnas. I vår postmoderna västvärld har krav– och rättvismärkta varor blivit trendigt. Trots detta så tjatar ändå nyhetsankare om miljöförstöring,
barnarbete, och orättvisa förhållanden i ”långtbortistan”. Varför då?
Koldioxidransonering?
I boken Vår beskärda del, av Hans Jonstad, föreslås att vi nu liksom under andra världskriget skulle införa ett ransoneringssystem för klimatbelastande konsumtion. Med modern datateknik skulle det inte vara så svårt att genomföra praktiskt. Det måste till en radikal förändring av vår livsstil, och det skulle faktiskt kunna ge en ökad livskvalité som bonus. Redan nu i november möts vi av handelns intensiva marknadsföring inför julhandeln. Tänk om vi kunde bojkotta julhandelns lockrop om överkonsumtion! Köp bara det du verkligen behöver, och då gärna med kvalité. Varför inte prova second hand?
Oljemissbruk
Jonstad skriver också i sin bok om "Avvänjning för oljeknarkaren". Han citerar dr Chris Johnstone "som menar att i princip samma metoder som används för att få stopp på ett drogmissbruk går att tillämpa på ett oljemissbruk." Då skulle första steget vara att erkänna sitt oljeberoende, för att kunna få hjälp att lägga om kursen. Låter det konstigt? Kanske, men visst ligger det något i det.
Rätt vis
I kabarén Rätt vis ställs frågorna på sin spets. På onsdag den 18 nov kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg till Söderportgymnasiet i Kristianstad. Kl.18.30 kan den som vill, ta del av en humorfylld föreställning om hur ”egologiskt” kan bli ”ekologiskt” i Sverige idag. FN-föreningen och kommunens klimatkansli står bakom arrangemanget och bjuder in till samtal efteråt. Se www.globalen.org
Köpenhamnsmötet
Inför FN:s stora klimatkonferens i Köpenhamn i december ser vi det angeläget att uppmärksamma klimatfrågornas koppling till vår livsstil. Klimatkrisen är i högsta grad en rättvisefråga. Även om Kristianstad ligger illa till vid en höjning av havsnivån, är det ändå den fattiga delen av världen som drabbas först och värst. Samtidigt som vi trycker på beslutsfattarna, måste vi själva vara beredda till förändring. Pekpinnar är aldrig populära, men goda exempel kan få fler att följa efter.

Det är rätt vist att leva rättvist

Ekorrhjulet
Visst vill vi så gärna leva både solidariskt och miljövänligt. Men vi är på något sätt fångade i ett ekorrhjul. All information om vad vi borde och måste blir krav som ger ångest, och det är lätt hänt att man struntar i allt ihop. Hur ska vi hitta en rimlig livsstil i en orimlig värld?
Det ligger rätt i tiden att tänka på rättvisa och hållbar utveckling. Och dagens människor är verkligen redo för en annan livsstil än föräldrarnas. I vår postmoderna västvärld har krav– och rättvismärkta varor blivit trendigt. Trots detta så tjatar ändå nyhetsankare om miljöförstöring,
barnarbete, och orättvisa förhållanden i ”långtbortistan”. Varför då?
Koldioxidransonering?
I boken Vår beskärda del, av Hans Jonstad, föreslås att vi nu liksom under andra världskriget skulle införa ett ransoneringssystem för klimatbelastande konsumtion. Med modern datateknik skulle det inte vara så svårt att genomföra praktiskt. Det måste till en radikal förändring av vår livsstil, och det skulle faktiskt kunna ge en ökad livskvalité som bonus. Redan nu i november möts vi av handelns intensiva marknadsföring inför julhandeln. Tänk om vi kunde bojkotta julhandelns lockrop om överkonsumtion! Köp bara det du verkligen behöver, och då gärna med kvalité. Varför inte prova second hand?
Oljemissbruk
Jonstad skriver också i sin bok om "Avvänjning för oljeknarkaren". Han citerar dr Chris Johnstone "som menar att i princip samma metoder som används för att få stopp på ett drogmissbruk går att tillämpa på ett oljemissbruk." Då skulle första steget vara att erkänna sitt oljeberoende, för att kunna få hjälp att lägga om kursen. Låter det konstigt? Kanske, men visst ligger det något i det.
Rätt vis
I kabarén Rätt vis ställs frågorna på sin spets. På onsdag den 18 nov kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg till Söderportgymnasiet i Kristianstad. Kl.18.30 kan den som vill, ta del av en humorfylld föreställning om hur ”egologiskt” kan bli ”ekologiskt” i Sverige idag. FN-föreningen och kommunens klimatkansli står bakom arrangemanget och bjuder in till samtal efteråt. Se http://www.globalen.org/
Köpenhamnsmötet
Inför FN:s stora klimatkonferens i Köpenhamn i december ser vi det angeläget att uppmärksamma klimatfrågornas koppling till vår livsstil. Klimatkrisen är i högsta grad en rättvisefråga. Även om Kristianstad ligger illa till vid en höjning av havsnivån, är det ändå den fattiga delen av världen som drabbas först och värst. Samtidigt som vi trycker på beslutsfattarna, måste vi själva vara beredda till förändring. Pekpinnar är aldrig populära, men goda exempel kan få fler att följa efter.
Kyrkornas Globala Vecka
Den här veckan uppmärksammas de globala rättvisefrågorna i kyrkor över hela Sverige. I Kristianstad är dock ingenting särskilt planerat på ekumenisk bas. Men varför inte se teatern på onsdag som ett inslag i Globala veckan? Välkommen!http://www.skr.org/verksamhet/ekumeniskdiakonikyrkasamhalle/globalutveckling/globalaveckan2009.4.589e653711f5b17101b80005610.html

Bibeln, Klimatet och Rättvisan
Redan nu vill jag också puffa för en serie studiekvällar i Östermalmskyrkan den 30/11, 7/12 och 14/12. Jag har lovat behandla ämnet Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Det känns spännande att ta itu med. http://www.ostermalmskyrkan.nu/

Hur kan man leva rätt och vist?

Onsdagen den 18 nov. kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg, till Kristianstad och hjälper oss att reda ut begreppen. Föreställningen Rätt vis är en humorfylld kabaré som spelas på Söderportgymnasiet kl.14.00 och 18.30. Läs mer på http://www.globalen.org/. OBS fri entré! Efteråt blir det tillfälle för samtal kring klimat- och rättvisefrågor. Boka in tiden redan nu!

En Jesusrörelse större än kyrkan

I helgen var det en stor och spännande konferens i Östermalmskyrkan. Harry Månsus skildrade, som så många gånger tidigare, hur Gud verkar långt utanför kyrkans ramar. Framför allt lyfte han fram den andliga rörelse som sker inom tolvstegsrörelsen. Han utmanade kyrkorna att ta vara på den andliga längtan som finns bland människor idag, men som är främmande för kyrkliga traditioner. Jag hoppas vi ska kunna våga språnget ut bland vanliga människor och dela livets glädje och sorg.


Clara Lidström från Umeå har blivit känd som bloggaren Underbara Clara. Bara 22 år gammal har hon fått massor med människor att läsa hennes skildringar av vad Jesus betyder i hennes liv. Det handlar om att vara personlig och ärlig. Mycket spännande att få höra hennes berättelse.


I FN-föreningen håller vi just nu på med att planera arrangemang kring klimatfrågan. Onsdagen den 18 nov. kl.18.30 kommer Teater Arken från Helsingborg med kabarén Rätt vis till Kristianstad och Söderportgymnasiet. Det är fri entré, och efteråt kan vi prata om hur man bäst lever klimatvänligt och rättvist. Se http://www.globalen.org/


I torsdags var jag på en studiecirkel om klimatfrågan, "Från insikt till handling". Där samtalar vi om Lester Browns bok Plan B 3.0. www.planb3.se


Vad har det här med Jesusrörelsen i rubriken att göra? Jo, det är det som är det fantastiska att den Gud som håller världen i sin hand, utmanar oss alla att njuta av hans skapelse, men också vårda den. Det är ett allvarligt läge, men inte hopplöst.


På tal om detta har jag lovat leda tre studiekvällar i Östermalmskyrkan med rubriken Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Det blir den 30 nov, 7 dec och 14 dec kl.18.30. Välkommen!

Intensiv FN-dag

Det blev en intensiv FN-dag idag. Regnet spelade oss ett spratt på förmiddagen. Men det gick ändå. Stadsmusikkåren spelade under Nordeas tak. Själv fick jag låna mikrofon och förstärkning från dansföreställningen som skulle komma efter oss. En del stannande till och lyssnade när jag höll mitt fredstal. Radio Kristianstad var där också.
http://www.sr.se/Kristianstad/nyheter/

"Fredsappell på Lilla Torg, FN-dagen 2009
Hej allesammans! Jag heter Bo Olsson och tillhör styrelsen för Ksds FN-förening.
Idag firas FN-dagen över hela världen. FN-föreningen här i Kristianstad tycker det är en viktig dag att uppmärksamma. FN:s viktigaste uppgift är att arbeta för fred på jorden. Men FN kan inte göra mycket om inte de enskilda nationerna och vi alla som individer backar upp och gör vad vi kan.
Varför ska vi prata om något så självklart som fred? Alla mskor vill väl ha fred? En positiv sak är att antalet krig och antalet dödade i krig faktiskt har gått ned, men fortfarande rasar 60 väpnade konflikter runt om i världen. Fortfarande pågår grova övergrepp mot mänskliga rättigheter, krigsförbrytelser och dödliga terroristattacker. De bakomliggande orsakerna till konflikter tas sällan upp till behandling. Därför är risken stor att nya krig bryter ut eller att gamla startar på nytt.
Just i år är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Det som verkade så fullständigt omöjligt skedde väldigt snabbt. Men fortfarande finns det både synliga murar, som den mellan israeler och palestinier, och andra mer osynliga runt om i världen. Fred handlar inte bara om frånvaron av krig. Det handlar om gemenskap, säkerhet och rättvisa.
På Regionmuseet i Kristianstad kommer FN:s förre rättschef Hans Corell att tala i em kl.14. Hans ämne är ”Kan FN skapa fred i världen?” Kom och lyssna till denne lysande expert på folkrätt. Han medverkar också i inledningen till den stora fredsmässan The Armed Man som framförs i Heliga Trefaldighetskyrkan kl.18 ikväll. Där medverkar också Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic.
Idag vill vi särskilt uppmärksamma det gissel som landminorna utgör. Mängder med små sprängladdningar sprids i olika krig och konflikter. Även om kriget avslutats fortsätter minorna att döda och lemlästa mängder av människor. Det finns 80 miljoner minor nedgrävda i 70 olika länder. Bosnien, Kambodja och Afghanistan har alla många offer för minor. Varje år dör eller skadas över 10 000 människor av minor som detonerar. Av dessa är 3 000 barn. Varje timme sker en ny olycka. Svenska FN-förbundet driver en kampanj för att hjälpa till med minröjning i dessa och andra länder. På Regionmuseet finns idag en utställning om minor. Vi kan alla vara med och ge vårt bidrag. Röj-en-mina behöver ditt stöd.
Samtidigt som vi sett antalet väpnade konflikter minska så finns det nya hot mot freden. Även klimatkrisen utgör hot mot freden. För vart ska människor egentligen ta vägen när tätbefolkade områden blir obeboeliga? Kristianstad har ju ett utsatt läge om havsnivån stiger, men det är ändå den fattigare delen av världen som drabbas först och främst. Risken är stor för nya konflikter om sådana naturresurser som t.ex. rent vatten, när man drabbas av antingen översvämning eller torka. I december samlas världens ledare till klimattoppmöte i Köpenhamn. Det krävs mycket mod för att de ska våga lägga om kursen. Men det är hög tid för klimaträttvisa, och vi behöver alla vara med och trycka på våra politiker för att få den till stånd. Då måste vi också själva vara beredda att lägga om vår livsstil, och börja leva klimatsmart. Egentligen behöver det inte vara någon uppoffring, bara våga tänka nytt och leva mer naturligt.
FN:s uppgift är fredsbevarande och fredsskapande. Alltför ofta har man misslyckats med dessa uppgifter. Men finns det ingen annan organisation som har bättre förutsättningar. Därför behövs ett starkt FN. Kom ihåg: Ett krig är förhållandevis lätt att starta, men nästan omöjligt att avsluta. Därför måste det förhindras innan det har brutit ut.FN är ju egentligen alla vi människor tillsammans, folken på jorden, de förenta nationerna. Det är vi vanliga människor, gräsrötter som måste engagera oss för freden. Låt mig avsluta med ett välkänt citat från Martin Luther King: Problemet är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad. "

Så fortsatte vi till Regionmuseet där Café Miró serverade en mycket god balkanbuffé.

Hans Corell höll ett innehållsrikt föredrag om FN:s roll i världen, inramat av Oliver Hellströms pianomusik. Det finns nog inte många som har den insideskunskap om FN och speciellt internationell rätt som just Hans Corell.

Innan fredsmässan i Heliga Trefaldighet monterades en stor ljusbärare upp utanför, med 13 marschaller. Några av oss från FN-föreningen stod med facklor vid alla ingångarna och tog emot besökarna. Det blev en bra bit över 1000 personer. Även här talade Hans Corell och Aleksander Gabelic berättade om Röj-en-minakampanjen. The Armed Man var en intensiv musikalisk upplevelse med starka bilder från våld och krig. Men det fanns också ett hoppfullt budskap. Vid utgången tog vi upp kollekt för Röj-en-mina-kampanjen. Den bör ha gett ca 16.000 kr. Inte dåligt!

Trött efter en lång dag. Visst, men det var roligt!

Sång för freden

I söndags hade vi en storslagen sångkväll i Östermalmskyrkan. Alla kyrkorna i Kristianstad svarde tillsammans för ett innehållsrikt program. Det var gospel, körsång, solosång, latinsk hymn, psaltarpsalm, musik på harpa och naturligtvis församlingssång. Mer än 200 personer hade samlats. Det var sång som inspirerade och förenade. Här kom också den kristna gemenskapen till uttryck, över alla samfundsgränser. Det var en stark upplevelse när en förenad kör tillsammans med församlingen sjöng: Våga sätta fulla segel i Guds Andes vind. Vi behöver bli "vindens vänner". En kollekt togs upp för Världens Barn och den blev 4643 kr.

I morgon är det FN-dagen. Då blir det sång och musik av annat slag. I Heliga trefaldighets kyrka framförs fredsmässan The Armed Man kl.18.00. Cirka 200 körsångare och musiker medverkar. Se www.globalen.org.

Radio Kristianstad var där och gjorde ett reportage på övningen idag. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2017243&BroadcastDate=&IsBlock=

FN-firandet börjar redan kl.11.00 på Lilla Torg, där Stadsmusikkåren spelar. Jag har lovat bidra med en fredsappell. Det känns spännande. Sedan fortsätter vi till Regionmuseet där Hans Corell, FN:s tidigare rättschef, talar om Kan FN skapa fred i världen? Oliver Hellström medverkar med pianomusik. En utställning informerar om FN-förbundets kampanj Röj en mina.

Alla kyrkor sjunger

I de allra flesta kyrkor har sången och musiken stor betydelse. Allt ifrån hymner och koraler som funnits med i många generationer, till moderna andliga visor och lovsånger. Vad skulle en gudstjänst vara utan sång?
Idag kan det vara svårt att avgöra vilken psalm eller sång som hör hemma i vilken kyrka eller vilket samfund. Man lånar friskt från varandra. Musikvalet blir mer en generationsfråga. Ibland kan man i kyrkliga sammanhang uppleva en spänning mellan tradition och förnyelse.
Intressant är också hur många av våra kända artister det är som fått sin första sångträning i en kyrklig kör eller sånggrupp. Inte minst de gamla ”läsarsångerna” sjungs i alla möjliga sammanhang, trots att språket i dem kan kännas omodernt. Men man känner när det är äkta.
Sången kan uttrycka både glädje och sorg, smärta och lycka. Kanske är det just det som är poängen, här ges en kraft som bär genom livets alla förhållanden. Ser vi ut över världen, så är väl Negro Spirituals och dess uppföljare goda exempel på hur den enkla, andliga sången har gett lidande, förtryckta människor mod och kraft att hålla ut.
Även i Kristianstad sjungs det livligt i alla våra kyrkor. På söndag den 18 oktober kl.18, ges ett smakprov på denna sång och musik i Östermalmskyrkan. Ekumeniska Rådet har bett de olika församlingarna bidra med ett par sånger vardera, så det blir mycket blandade stilar. Kyrkoherde Louise Nyman och pastor Jörgen Lennartsson medverkar med andakt och ledning.
Ekumeniska Rådet i Kristianstad
Bo Olsson
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091017/TYCKTTANKT/710179941/1028/&/Kyrkor-sjunger

Världens Barn och FN-dagen

Just nu är det ganska hektiskt med planering för diverse arrangemang. På fredag och lördag är det dags för Världens Barn-insamlingen. Från FN-föreningen/Unicefgruppen har vi lovat stå vid Maxi i Kristianstad på fredag och lördag på Härlövsområdet. Vi hoppas att det ska fungera lika bra som förra året.
Samtidigt är förberedelserna i full gång inför FN-dagen den 24 oktober. Se närmare på www.globalen.org. Vi hoppas att det ska bli en kraftfull fredsmanifestation, i protest mot krigets vansinne.
Idag såg jag att det blivit intern kritik mot Alf Svenssons uttalanden om vapenexporten, när han gjorde gemensam sak med Göran Persson. "Etiska problem med svensk vapenexport". Jo, nog borde man kunna begära mer av ett parti som säger sig ha en kristen värdegrund. Välgörande att Lars O Molin Lennart Bondeson (kd) säger ifrån.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=189067

Världens Barn i Kristianstad

Förberedelserna pågår som bäst för årets insamlingskampanj till Världens Barn. Ja, egentligen är insamlingen redan i gång. Den 9-10 oktober kommer ett stort antal personer från de olika organisationer som samverkar, att gå ut med insamlingsbössor. Men satsningar görs också bl.a. vid Oktoberfesten på Yllan den kommande helgen, vid IFK Kristianstads matcher osv. I måndags fick jag tillfälle att berätta i P4 Radio Kristianstad om Världens Barn. Lyssna gärna här:http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1972012&BroadcastDate=&IsBlock=

Kulturfestival på Näsby

Igår var jag med på den årligen återkommande kulturfestivalen i Gamlegårdsparken i Näsby. Arrangörer är bostadsföretaget ABK och Folkuniversitetet. I ett stort tält serverades mat från olika kulturer. Det var bara att gå runt och smaka lite här och lite där, allt till självkostnadspris. På scenen stod Emil Sigfridsson och introducerade en mängd olika artister, folkdansgrupper osv. Musikstilarna skulle naturligtvis tillgodose alla olika smakriktningar. På området fanns invandrarföreningar och andra organisationer som ville informera och knyta kontakter. Massor med besökare av alla tänkbara nationaliteter kom och tycktes trivas. Vi infödingar var i klar minoritet.

Själv fanns jag i FN-föreningens tält, som vi delade med Agenda 21. Vi informerade om klimatfrågan och annat som FN jobbar med. På en dator kunde de som ville se den här filmen, När klimatet ändras.
http://www.naturvardsverket.se/sv/Klimat-i-forandring/Klimatnyheter/Publikationer/Klimatfakta/Faktafilm
Vi samlade också in pengar för Världens Barn, där Unicef är en av de samverkande organisationerna. Reslutatet blev väl inte så alldeles lysande, men många barn flockades vid vårt bord, och ballongerna som delades ut hade en strykande åtgång. I Agenda 21-hörnan hade man sopsorteringstävling, så där var det full aktivitet. I ett annat hörn av tältet spelades schack på marken med stora pjäser.

För oss som representerade Kristianstads FN-förening blev det i alla fall en hel del nya kontakter som knöts. Vi hoppas kunna utveckla dem vidare. En hel del saker är på gång under hösten. http://www.globalen.org/

Kyrkoval

Jag kan inte minnas att ett val inom Svenska Kyrkan fått så stor medial uppmärksamhet som i år. Själv följer jag detta från åskådarplats eftersom jag inte är medlem och röstberättigad. Jag minns en gång för kanske 25 år och jag gick till tandläkaren. Han visste att jag var pastor baptistförsamlingen på orten. Så fort jag satt mig i stolen frågade han om jag skulle ställa upp i kyrkovalet. Kanske inte precis den fråga jag hade väntat mig. Han hade tydligen själv blivit tillfrågad av sitt parti, men var väl inte särskilt intresserad. Jag svarade att jag hade fullt upp med min egen kyrka och församling. Dessutom hade jag inte ens rösträtt. Av respekt för Svenska Kyrkan som trossamfund har jag valt att gå ur. I mitt ekumeniska engagemang samarbetar jag ofta och gärna med Svenska Kyrkan, men jag tycker att det bör ske på jämbördiga villkor.
Just nu går debattens vågor höga mellan dem som ser kyrkovalet som en politisk angelägenhet och dem som tycker att partierna ska hålla fingrarna borta. Jag vet att också många dubbelanslutna frikyrkomedlemmar ställer upp i kyrkovalet. För mig är det svårt att förstå. Om man har sin förankring och gemenskap i ett samfund, varför ska man då sitta och bestämma i ett annat?? Samtidigt vet jag att det är ett viktigt val och vill gärna be om välsignelse över dem som ska rösta och som ska väljas till dessa uppdrag.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=179376
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090915/KRISTIANSTAD/870313707

Afrika i fokus

I tisdags hölls ett seminarium på Söderportgymnasiet som FN-förbundet arrangerade. Det handlade om Afrika och hur det går med Millenniemålens uppfyllelse. Zounkata Tuina, borgmästare från Yaho, Burkina Faso berättade om utvecklingen i sitt land.

Kanvaly Sangare(Elfenbenskusten) diskuterade demokrati och mänskliga rättigheter i Västafrika.

Jag behövde en nästa

Medmänsklighet finns det alltför lite av. Det är vi nog alla överens om. ”Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig”, är ett gammalt talesätt – men en dålig ursäkt. Samtidigt finns det så många goda exempel, människor som helhjärtat ställer upp och engagerar sig, både ideellt och i sina arbeten.
Sveriges Kristna Råd har lanserat september som Diakonins månad. Det är en uppmaning till kyrkor och församlingar i alla samfund att speciellt uppmärksamma frågorna om medmänsklighet och sociala insatser. Det här är kärnfrågor i det kristna evangeliet. Många tycker nog att det märks allt för lite, och att de kristna ”bara pratar”. Bibelns Jesus umgicks mest med människor på ”livets skuggsida”, och fick kritik för det. Tron utan gärningar är död, står det i Jakobs brev i Nya Testamentet. Andlighet är att bry sig om hela människan. Vi som säger att vi tror på Gud och har Jesus som vår Herre, måste ständigt utmanas att ta detta på allvar.
I Kristianstad finns en hel del socialt engagemang för speciellt utsatta medmänniskor, från de kristna församlingarna. Söndagen den 6 september arrangerar Ekumeniska rådet en temakväll i Österängs kyrka kl.18.00 med rubriken Jag behövde en nästa. Representanter för LP-Kristianstad, Diakoniforum, Vä-Skepparslövs projekt för arbetslösa och en besöksgrupp på fängelset kommer att berätta om vad man gör. På det här sättet hoppas vi att fler kan inspireras att engagera sig.
Ekumeniska Rådet i Kristianstad
Bo Olsson, ordförande
Katarina Ekman, ELF
Alf Nordenström, Heliga Trefaldighet
Jessica Rembeck, Östermalmskyrkan

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090905/TYCKTTANKT/489548313/1028/ASIKTER/&/Vi-behover-en-nasta

Miljöuppdrag från Gud

I Kristianstadsbladet läste jag idag med stort intresse en insändare skriven av en trio från Claphaminstitutet. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20090831/TYCKTTANKT/966753794/1028/ASIKTER
Senare har jag sett att den även var införd i Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176191
Så här kommenterade jag i Bladet: Halleluja! Äntligen, skulle jag vilja utbrista. Mycket intressant att några kristna tar tag i miljöfrågorna. Själv har jag försökt i olika sammanhang, men responsen är inte alltid så stor. I princip håller man med, men vi vill gärna leva som förut. Miljön är också en andlig fråga. Förundran inför skapelsen är en bra början. Författarna talar om Vattenfall som ett dåligt exempel. Bra att man vågar vara konkret. P-H, det är väl bra om kristen tro kan ge inspiration och uthållighet i vår gemensamma kamp. Jag känner stor ödmjukhet inför dem som helhjärtat engagerar sig från andra utgångspunkter. Men för mig är Gudstron en drivkraft. Roligt om vi kunde hjälpas åt och inspirera varandra till handling.

Skolstart

Idag har vi haft terminsstart på Furuboda Folkhögskola. Det är alltid spännande att möta nya, förväntansfulla deltagare. Jag fortsätter att stötta i den Allmänna kursen med behörighetsinriktning. Dessutom ska jag nu ha hand om skolbiblioteket.

Den gångna lördagen var jag också på Furuboda. Då hade vi Lekens Dag, ett årligen återkommande arrangemang. I år var det visst bortåt 2000 besökare. Framför allt är det familjer från Skåne och Blekinge där något barn har en funktionsnedsättning, som kommer. En massa häftiga aktiviteter erbjuds. Själv stod jag på parkeringen de första timmarna, och bevakade en infart. På eftermiddagen hade jag hand om cykelutlåningen, och det var väldigt populärt. Framför allt våra parcyklar var det många som ville prova. Rejält trött kom jag hem vid 18-tiden.

Söndagen innehöll först gudstjänst i Östermalmskyrkan, då jag hade hand om tolkningen till engelska. På kvällen kom vår Mellanösternmissionär och berättade om sitt arbete med bas på Cypern. Mycket intressant.

Bära frukt

Just nu pågår Sommarveckan på Furuboda. Ca 25 deltagare förutom anhöriga och assistenter finns med. I fredags hade vi en härlig dag vid stranden. Lördagen erbjöd häst- och vagnåkning för dem som hade lust, och några pysslade med div. hantverk. På kvällen såg vi filmen Vingar över Vattenriket, och den motogs med stor entusiasm. Själv har jag sett den flera gånger, och det behövs nästan om man ska kunna ta till sig allt.
Så idag, söndag, var det gudstjänst i det gamla missionshuset från slutet av 1800-talet. Många av Sommarveckans deltagare kom, men också en del andra ifrån bygden. Det är en gammal tradition att ha ett sommarmöte i augusti. Men idag blev det nästan för trångt. Vi packade ihop oss så gott det gick, och några satt i farstun. Jag var ombedd att predika, och läste då kyrkoårets evangelietext från Joh.15:1-9. Så här mitt i fruktsäsongen passade det bra att tala om Att bära frukt. Kärlek, glädje, frid och andra positiva egenskaper kallas i Galaterbrevet för Andens frukt. Det är väl egentligen det vi alla vill att våra liv ska präglas av. Ändå är det ju inte alltid så det fungerar i praktiken.
Träd och andra växter följer sin natur. De kan inte välja vilken sorts frukt de vill bära. Men vi som är skapade som människor måste välja att göra det vi är ämnade till. Annars blir vi "omänskliga". Vi har ansvar för hur vi lever. Men när det går fel så finns förlåtelsens möjlighet, och Gud vill göra oss till nya skapelser i Kristus Jesus.
I predikan talade jag om att förbli i Kristus. Själva kan vi inte åstadkomma något, sade Jesus, inte utan honom. Jag tog fram en snittblomma och konstaterade att även om den är aldrig så vacker, så har den inte längre kontakt med livet. Vi måste inse att vi är beroende av Gud och varandra. Ensam är inte stark. Jesus visade i sitt liv den goda frukten. Det var inte bara prat utan han hjälpte, uppmuntrade och tjänade t.o.m. med sitt eget liv. Därför kan han också hjälpa oss. Grenen i vinstocken ger inte god skörd för att den är duktig och stark, utan för att den öppnar sig för livskraften från vinstocken.
Låt oss förbli i Kristi kärlek, för att kunna bära en frukt som består. Det var min hälsning i Furuboda Missionhus idag, och till dig som ev. läser detta.
i gudstjänsten fick vi lyssna till sång av Rune, och hans fru Inga berättade om sina planer på att åka till Indien som volontär.

Hur förvaltar och fördelar vi jordens resurser?

Tidningen Dagen har de senaste dagarna haft flera intressanta ledare, debattartiklar och insändare som handlar om vårt globala ansvar, inte minst som kristna.

Lena Klevenås från FIAN uppmanade den 30 juli Sveriges regering att skriva under det nya tilläggsprotokollet till ESK-konventionen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174421



Samma dag skrev Birger Thuresson om att Sverige måste följa de etiska liktlinjer för vapenexport som man själv satt upp! "Och framför allt måste vi leva upp till intentionerna att främja fred i världen." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174422



Tomas Hultberg från Malmö skrev igår den 4 augusti bl.a. så här: "Och om vi ska räknas bland utsugarna så borde åtminstone vi som kallas kristna och försöker leva med Bibeln som rättesnöre reagera, engagera oss och bli indignerade för Bibeln är rätt tydlig då det gäller just utsugare." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174643

Så till sist kom Thomas Österbergs med följande i sin ledare: "Bara med väckta samveten kan en ny utveckling bort från hungern skapas. Möjligheterna till förändring finns, som sagt. Något är grundläggande fel när svältande människor exporterar sin mat till oss i den rika världen i stället för att få del av den själva." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174590

Som enskild människa kan man känna vanmakt inför all denna destruktivitet. Varför ska människor svälta när det finns tillräckligt med mat? Vi måste säga ifrån, men också vara beredda att ändra vår egen livsstil.
På söndag kommer man i många kyrkor att tala om förvaltarskap, "Goda förvaltare" är temat. Tänk om vi då skulle passa på och lyfta fram det ansvar vi har som människor och ännu mer som kristna bekännare. Det är tungt och jobbigt att ta fram rättvisefrågor, miljöfrågor osv, men hur ska vi annars kunna bli "goda förvaltare"? Mitt i allt detta finns löftet om Guds kraft i vår svaghet, om Guds Ande som vill uppfylla oss när vi ställer oss till förfogande.

Ute och cyklar!

Ja det var just vad vi var igår. Tillsammans med Birgitta och min bror och hans fru cyklade jag dressin från Broby till Glimminge och tillbaka. http://www.ogjs.se/ Det var en skön upplevelse att trampa fram genom grönskan. De som hade kortbyxor ångrade sig nog lite, för brännässlorna nådde högt upp. I Glimminge fanns det en välordnad rastplats där vi kunde njuta av förmiddagskaffet. På väg tillbaka till Kristianstad stannade vi i Knislinge och åt Kinabuffé hos våra vänner på golfrestaurangen China Inn. Mycket trevligt det också. Men det var inte utan att det kändes i kroppen på kvällen. Om det var trampandet eller all frisk luft som tog på krafterna vet jag inte.

Höganäs tur och retur

I onsdags gjorde min fru och jag en liten utflykt till Höganäs. Vi hade inget speciellt ärende, mer än att få se något nytt. Ett stopp gjorde vi på Förmedlingscentralen i Tyringe. Där kan man alltid hitta några trevliga småprylar.

Höganäs visade sig vara en mycket trivsam småstad vid Öresund. Jo, jag har faktiskt varit där en gång när jag besökte Örestrand. Vi gick och strosade vid hamnen. Kajkanten hette en trivsam sommarrestaurang som låg där den skulle. Där intog vi lunch. Utanför fönstret satt en matgäst och åt med god aptit, utan att betala för sig. Det var en fiskmås som helt ogenerat mumsade i sig rester från en tallrik. Tyvärr hann jag inte få något bildbevis. På väg ut från Höganäs stannade vi till i Lerberget och gick lite vid stranden. Utsikten var förträfflig.

Igår fick vi den nya datorn som vi beställt. Med lite hjälp har vi nu fått igång alla finesserna, tror jag. Det går mycket snabbare och smidigare med den här än den ca 8 år gamla.

Imorgon, lördag ska vi försöka oss på något nytt, cykla dressin i Broby. Vädret ser lovande ut, och vi hoppas det ska fungera.

Gudsriket - det radikala alternativet

Jag antydde i bloggen häromdagen att det skulle bli bibelstudium i Östermalmskyrkan om Gudsriket. En kort sammanfattning följer här:

1. Riket i Gamla Testamentet

Ps 145 t.ex talar om Gud som kung och hans rike står i alla tider. Ps 96 handlar om hur han dömer med rättfärdighet. Därför hyllar man honom. Enligt Ps.65:10 vårdar Han sig om hela skapelsen. När Gud får bestämma då är det shalom, fred, frid, harmoni, mellan människan -Gud, människa - människa och människan - naturen. Den fantastiska idén om jubelår och sabbatsår i 3 Mos.25 har med detta helhetsperspektiv.

Nu fungerade detta inte så bra därför att människorna inte ville inordna sig i Guds rike. Profeten Amos (kap.8) m.fl. kom med skarp kritik mot folkets sätt att behandla varandra. Gud stod på de fattigas sida. Trots domsord, landsförvisning och fångenskap finns ändå hoppet om upprättelse till sist. Jes. 9 talar om det stora ljuset, om fridsfursten som en dag skall födas.

2. Riket har kommit

Enligt Mark.1:15 säger Jesus att Tiden är inne, Guds rike är nära, Omvänd er och tro på budskapet. Nu hade det efterlängtade Gudsriket kommit, men inte så som man tänkt sig. När Pilatus ställer frågan till Jesus om han verkligen är Judarnas konung, svarar han "Mitt rike hör inte till denna världen". Joh.18:36.

Enligt Luk.17:20-21 säger han att "Guds rike är inom er". Det går inte att se med ögonen, men dess kraft är påtaglig. Man kan jämföra med det Jesus säger till Nikodemos i Joh.3:8, "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."

3. Rikets kännetecken

Jesus ifrågasatte ofta människors vanliga prioriteringar. Makt och ägande är inte det som gör människan lycklig. Saligprisningarna i Matt.5:1-12 vänder upp o ned på begreppen. De som är fattiga (invändigt eller utvändigt) gratuleras, likadant andra som man kanske borde tycka synd om. Jesus ställer fram ett barn och säger att det är störst i himmelriket, Matt.!8:1-5, han uppmanar en man i Matt.19:23-24 att sälja allt han äger, han visar på icke-våldets väg, Matt.26:51-54, och han ger sina efterföljare budet att älska sina fiender, Matt.5:38-48.

På många olika sätt får vi lära oss ett annat sätt att tänka och att prioritera. Guds rike kan inte tvingas på människor. Det handlar om sunt förnuft, och att våga överlåta sig åt denne radikale Herre.

4. Riket - ett befriat område

Jesu lärjungar levde i samma samhälle som alla andra, men "med er är det annorlunda", sade han, Luk.22:24-27. Här skulle tjänandet vara den viktigaste egenskapen, och själv visade han hur det kunde gå till. Lever man på detta annorlunda sätt blir många bekymmer onödiga, Matt.6:25-34. Gud har ju omsorg om oss. Han talar i Joh.17 om det motsägelsefulla att leva i den här världen, och ändå tillhöra ett annat rike. Vi kan jämföra med att vara ambassadör för t.ex. Sverige i ett annat land på jorden. Om det är en diktatur kan många uppleva den svenska ambassaden som "befriat område", dit man t.o.m. kan fly från sina förtryckare.

Efter Jesu uppståndelse verkar det som hans lärjungar fortfarande tror att ett nytt nationellt Israel ska upprättas av Jesus, som på kung Davids tid, Apg.1:6-8. Men han ger dem istället uppdraget att gå ut i världen och i den heliga andens kraft vittna om honom. Det befriade området ska nå till jordens yttersta gräns. Låt ditt rike komma, lärde Jesus sina första lärjungar och oss att be, Matt.6:10.

5. Riket som utmanar

Ibland säger man att det är "mycket snack och lite verkstad". Det kan gälla i den kristna kyrkan också. Vi har kanske glömt vad som står i Jak.2:14-17 om tron och gärningarna. Det är nödvändigt med en helhetssyn på livet. Andlighet är inte en sektion för sig själv, utan en kraft som ger liv och mening åt allt det vi gör i vardagen. Det här är en ständig utmaning till alla som kallar sig kristna.

Jesus använde bilder som surdeg och senapskorn för att beskriva himmelrikets inneboende krafter, Matt.13:31-33. Surdeg var för judarna en negativ bild, och senapskornet betraktades enligt vad jag läst som ett ogräs. Är det så vi ska se på Gudsriket? Vi ska inte tro att vi kan kontrollera eller stänga in Gud i våra kyrkor, organisationer eller traditioner. Han spränger alla gränser, och dyker upp där vi minst anar det.

Sök först Guds rike!

Det är detta som ger oss ett levande hopp i en dyster värld, 1 Petr.1:3-5. Vi får överlåta oss åt det rike som har kommit men som också är på väg. Det är att välja Livet! En konsekvens av detta är ett helhjärtat engagemang för rättvisa, fred och miljö!

Till sist en bild från tisdagens fina konsert i Östermalmskyrkan med Sara Arvidsson Band från Göteborg.

Biobränsle på gott och ont

Det är ingen lätt fråga att ta ställning till. Är etanol som bilbränsle en bra lösning, eller gör den att fler människor svälter? Förra året försökte jag ta reda på vad olika experter sade i frågan, men blev ganska förvirrad. Goda miljökämpar och ivrare för mänskliga rättigheter kom med helt motstridiga svar. Jag skrev insändare i vår lokaltidning och försökte få till ett panelsamtal kring Världslivsmedelsdagen. Flera tackade för att jag tog upp frågan, men jag förstod att det var en het potatis. Med intresse har jag läst Dagens artikel om biobränsle. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174151
Det sägs ibland att hungern i världen beror inte på att det finns för lite mat, utan på att fattiga människor inte har råd att köpa den som finns. Vad jag förstår så är det stora delar av jorden som skulle kunna producera livsmedel, om man bara satte igång och fick resurser till det. Jag minns att man från Gröna Bilister svarade att det finns bra och dålig etanol, men bara dålig bensin! Så kan man också uttrycka det. Jag välkomnar mer kunskap och konkreta initiativ från experter och organisationer. Till dess kör jag vidare på ren skit, i min biogasbil.

Uexkull på Backåkra

Den 9 juli var jag på Backåkra och lyssnade på en föreläsning av Ole von Uexkull. Varje torsdag under juli hålls intressanta föredrag till dag Hammarskölds minne på den gård som han köpte strax före sin död 1961. Att det dessutom är min barndomstrakt gör det inte mindre lockande att komma till denna natursköna plats. På bilden syns Ole i samtal med Marie-Louise Wentzel, ordförande i Ystad-Österlens FN-förening.

http://www.ystadsallehanda.se/article/20090716/YSTAD/200130661

Ole von Uexkull arbetar inom Right Livelihood Award Foundation, som ger ut det s.k. alternativa Nobelpriset. http://www.rightlivelihood.org/summary_swedish.html

Han berättade engagerat om pristagarkandidater som han mött, och om de utmaningar som världssamfundet står inför. Det civila samhället har, menade han, både ansvar och makt att vara en motkraft i förhållande till företag och myndigheter.

Den 23 juli är det journalisten Cecilia Uddén som besöker Backåkra. Tyvärr kan jag inte vara med då. Kanske åker jag dit den 30 juli och lyssnar på professor Annika Rabo som talar om Mellanöstern.

Själv kommer jag imorgon den 23 juli att leda ett bibelstudium i Östermalmskyrkan kl.19.00. Det handlar om Gudsriket- det radikala alternativet. Steget kan tyckas långt, men kanske inte ändå. Som jag ser det handlar Guds rike väldigt mycket om rättvisa, fred och miljö. Det är en vision som är radikalare än något politiskt program. Tyvärr har kyrkor och religiösa makthavare ofta tolkat om det, till att bli mer bekvämt men också tandlöst. Här finns en potential att återupptäcka och framför allt överlåta sig till.

Från Stockholm till Köping

Under dagarna i Stockholm hos Britta och Sture blev Gittan och jag bjudna på resaturang i Alvik. Alldeles nedanför den stora bron ligger Sjöpaviljongen, som serverade mycket god mat, med Mälaren alldeles utanför fönstret.

Vi hälsade på några vänner i Rissne på kvällen. Efter lite letande hittade vi fram till dem.

Så var det dags att dra vidare mot Kungsör. Men ibland är det skönt med en rast i det gröna.

I Kungsör svettades vi rejält, den här varma onsdagen. Vi strosade lite i centrum, åt glass m.m. På kvällen besökte vi våra vänner Eva-Maja och Tommy, som en gång i tiden bodde i Kristianstad. Roligt återseende. De bjöd på grillat i uterummet, medan regnet forsade utanför.

Lite senare gick färden vidare till Köping, där vi fick övernatta hos Christina och Iván, nyss hemkomna från Skottland. Birgitta och Christina är systrar, och de brukar få höra att det syns.

I torsdags var det så dags att åka hem till Kristianstad. Det gick snabbt och lätt. Lite bekymmer med gastankningen var det dock. I Katrineholm letade vi oss fram till en adress där vi tankade förra sommaren. Det var bara det att nu fanns en ny fin biogasstation strax utanför stan, på Nyköpingshållet. Vi hittade den till slut, och efter vissa problem med den moderna tekniken så fick vi vår gas och kunde köra vidare. I Jönköping var det lagom att tanka på nytt. Det har vi gjort många gånger, men nu var det skyltat om en CNG-station som det heter, utanför Elmia. Genom telefonkontakt med operatören fick vi reda på att man hade tekniska problem, så efter en korv i närliggande kiosk var det bara att dra vidare till den gamla gasstationen Herkulesvägen/Glimmervägen. Med det här vill jag absolut inte avråda från gasbilar. Tvärtom. Men det kan vara bra att ta reda på ordentligt hur man hittar till tankstationerna. Tyvärr ligger de sällan utmed motorvägarna utan ofta i anslutning till ett reningsverk eller liknande. Det märks att man håller på att bygga ut nätet, fler och fler tankställen för varje år. Rejält trötta men nöjda kom vi hem till Kristianstad på kvällen.

Semestertider

Förra lördagen åkte hustrun och jag iväg på några dagars semester. Vi brukar inte resa så mycket, men en tur med bilen till Stockholm m.m. brukar det bli. Den här gången tog vi kustvägen från Kristianstad. Det blev fikapaus i Brömsebro och tankning i Kalmar. Nu är det så att vi har en biogasbil, och då är det ofta lite komplicerat att hitta tankställen. Enligt min handbok skulle det finnas en i Kalmar, vid avfallsanläggningen. När vi väl hittat dit fungerade den inte. Jag fick tag på en person som kunde informera om att gasmacken flyttats! Så det var bara att åka vidare till industriområdet och försöka igen. Jodå, vi fick gas. Det brukar räcka ca 20 mil, och den här gången tror jag det räckte 25. Vi skulle till Stegeborgsgården utanför Söderköping. Sista biten åkte vi med färja. Regnet hade flödat under större delen av resan, så det var skönt att vara framme. Här hade vi hyrt ett vandrarhemsrum, och det var jättefint. Vi tog en lugn kväll. På bilden ser vi utsikten mot Stegeborgs slottsruin.

I min ungdom arbetade jag i Baptistkyrkan i Söderköping, och nu tyckte vi det kunde vara dags för ett återbesök. Kl.10 på söndagen var det gudstjänst i Vintervadskyrkan, som den heter numera. Under sommaren har man gudstjänst tillsammans med pingstförsamlingen. Det var mycket roligt att komma in och möta alla glada igenkännanden. Många kände igen mig, fastän det gått ca 35 år. Någon gång har jag varit och hälsat på, men det är väldigt länge sedan.

http://www.kyrktorget.se/vintervadskyrkan

Eftermiddagen tillbringade vi på stan, framförallt vid Göta Kanal, där det var massor med folk och en hel del båtar. Kanalen och Slussen är väl det mest karaktäristiska för den här lilla idylliska staden. Det var en solig söndag, men samtidigt öste regnet ner i omgångar.

På kvällen blev vi hembjudna till Susanna och Hasse. Vi fick en mycket trevlig stund med många gamla minnen.

Efter ytterligare en natt på Stegeborg drog vi vidare mot Stockholm. Biogasen i bilen hade nu tagit slut, så vi fick köra på bensin. Det går det också, men visst är det roligt att kunna köra på "ren skit". Vi åkte på slingriga vägar över Vikbolandet, och tog färjan över till Jönåker. I Nyköping skulle det finnas en gastank. Det var bara det att gasen var slut! Jag ringde operatören som sade att en leverans var på väg. Då tog vi fikapaus, och faktiskt när vi kom tillbaka gick det bra att tanka.

I Stockholm blev det ytterligare en färjetur över till Ekerö för att slippa köra inne i Stockholm. Det är ett bekvämt alternativ om man ska till de västra utkanterna. Svärföräldrarna bor i Skälby i Järfälla kommun, så det var där vi landdade fram på eftermiddagen. Den här dagen var det riktigt hett i bilen, skönt att vara framme!

Fortsättning följer!

Solskens- och familjeveckor och ekumenik

Idag har jag varit ledig och tagit det ganska lugnt. Annars är jag på Furuboda de flesta dagarna. Där pågår just nu en Familjevecka. Deltagarna har alla någon form av funktionsnedsättning, förutom de som är med som anhöriga, assistenter eller ledare. För mig är det en del av mitt ordinarie jobb, samtidigt som jag får vara med i en mycket god gemenskap. Nytt för mig är att köra traktor. Furuboda har skaffat ett traktortåg med vagnar som även rullstolsburna kan åka med. Varje eftermiddag kör jag några turer till bryggan där vår flotte ligger. Det är en uppskattad aktivitet att få åka ut på Helgeå, och stilla glida fram genom grönskan. Speciellt de senaste varma veckorna har det varit en härlig upplevelse. Nu när regnet kommit är det förstås inte så populärt. Det är alltid en osäkerhet med utomhusaktiviteter. I morgon är det sista dagen innan deltagarna åker hem på onsdag. Hoppas på en solig avslutning.

Igår, söndag, hade kyrkorna i Kristianstad planerat en gemensam friluftsgudstjänst i Tivoliparken. Det är ett stående inslag i Kristianstadsdagarna. Tyvärr vågade vi inte ta risken att hamna i regn, så därför blev det i Heliga Trefaldighet i stället. Det är bra det också, men inte samma känsla som att samlas ute i det fria. Tjernobylbarnen från lägret i Broby ställde upp som vanligt och framförde ett uppskattat sång- och musikprogram. Kyrkoherden Louise Nyman predikade, och hade som illustration tagit med sig både en bjälke ( eller planka) och en flisa. Jörgen Lennartsson från Östermalmskyrkan ledde gudstjänsten. Enligt uppgift blev kollekten till Tjernobyllägret 6193 kr. Mycket bra.

Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson

Förra torsdagen var jag och såg föreställningen om Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson hos Teater Nostra i Yngsjö. Det var en intressant skildring av hur dessa två män kan ha haft det när de under 18 månader gömde sig i en koja i Göingeskogarna. Det var två hårda förbrytare, men skådespelarna försökte leva sig in i hur de var som människor. De två mästertjuvarna var sinsemellan olika och kunde nog gå varandra på nerverna ibland. I pjäsen skildras också deras drömmar och besvikelser. När de lyckats med den stora kuppen skulle de resa till Paris och börja ett nytt liv. Så blev det aldrig. Harald Bengtsson bär med sig bittra minnen från sin uppväxt, och grubblar över om det är ett Guds straff att han blev en tjuv. Folke Johansson bönfaller på slutet Gud om att få en ny chans och födas på nytt. Bakom den tuffaste yta döljer sig vanliga människor. Det är den bilden som presenteras. Jag tycker det var tänkvärt att få det perspektivet.
http://www.teater-nostra.com/
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090623/NOJE/380653380
http://kristianstad.lokaltidningen.se/article/20090622/ARTIKLER/80322052/1122


I söndags var jag i Osby och predikade i Missionskyrkan. Då kunde jag inte låta bli att anknyta till pjäsen jag sett. Dagens evangelietext handlade om det förlorade fåret, Lukas 15. Det börjar med att fariséer och skriftlärda förargar sig över att Jesus umgås med tullindrivare och syndare och t.o.m. äter med dem. Jag dristade mig att säga att det var den tidens "Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson". Sådana människor umgicks Jesus med, och det var det som den religiösa eliten retade sig på. Kanske var Han också och hälsade på dem i skogskojan?? Evangelium är de misslyckades privilegium!

Baptistkonferens

Direkt efter friluftsgudstjänsten på Lillö i torsdags tog jag tåget till Stockholm. Fredag och lördag deltog jag i Baptistsamfundets Allmänna konferens som ombud för Östermalmskyrkan i Kristianstad. Den stora frågan i år var Avsiktsförklaringen, ett steg i processen mot samgående med Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Frågan debatterades livligt både i seminarier och före beslutet på lördagen. Vid ett tillfälle tog jag upp mina funderingar kring behovet av fast organiserade samfund över huvud taget. Kanske är det nätverksmodellen man borde satsa på? Det många hängde upp sig på var formuleringar i skriften Vägen vidare. Att denna skulle vara tänkt som underlag för en framtids konstitution, dementerades dock bestämt. Den skulle enbart vara ett samtalsunderlag, sade man. I så fall är det väl bra att den fått känslorna att svalla, och att många reagerat. Jag tycker också att det fanns mycket i den som var tokigt.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170916
http://www.sandaren.se/gladje_bland_samfundsforetradarna_0_9818.news.aspx?news_category_id=955&aut_name=nyheter
Nåväl, avsiktsförklaringen antogs med mycket stor majoritet, och så även i de båda andra kyrkornas parallella konferenser. Det ska bli spännande att följa den fortsatta processen, även om vi här i Östermalmskyrkan håller oss avvaktande. Vi har ju våra relationer åt andra håll.

Intressant var också att delta i fredagkvällens gudstjänst i Salemkyrkan, med internationell karaktär. Efteråt berättade Petter från Diakonia om klimatkampanjen Världen har ett tak, och den satsning man gör inför det stora klimatmötet i Köpenhamn i december.
http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=2868
http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=2884
Ett baptistpar från Liatuen berättade om ett spännande projekt som man bedriver där, en skola bland annat. En burmesisk karenkör från Hudiksvall bidrog med sång.

Himmelriket mitt i Vattenriket

Ett 40-tal personer sökte sig ut till ett försommarfagert Lillö på Kristi Himmelsfärds dag. Liselotte, pastor i Odalkyrkan, predikade om de uppbrott från det trygga och invanda som Gud kallar oss till. Kristi Himmelsfärd betyder att Jesus alltid är med oss och vill leda oss in i framtiden. Susanne, präst i Norra Åsum, ledde gudstjänsten. Kantorn Sigrid svarade tillsammans med Karl på trumpet, för musiken. Kollekten delades mellan Pannkakskyrkan och Diakoniforum. Kaffekorgarna packades upp, och de som ville kunde fortsätta gemenskapen med en naturvandring. Gustav guidade och delade med sig av sin stora kunskap. Några tog också chansen att se den intressanta Lillöborgen från insidan. Det var andra året i rad som Kristi Himmelsfärds dag firades på Lillö, i Ekumeniska Rådets regi, och det gav mersmak.

Pengarna eller livet?

Den gamla klassiska frågan hade jag som tema för en predikan ikväll i Odalkyrkan i Kristianstad.

Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??

Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.

Eldarna brinner

Valborgsmässoafton firade jag på Furuboda. Så här såg det ut vid elden. Trevligt och trivsamt. Dessförinnan hade vi njutit av gospelkören Ultreia:s sång i en överfylld aula. I år medverkade också tre tjejer från Furubodas musiklinje med några visor, en helt annan stil alltså.

Senare på kvällen var jag inne en sväng på Stora Torg i Kristianstad. Där höll Pannkakskyrkan som bäst på att förbereda sig på att ta emot gäster. Det är ett mycket lovvärt och spännande initiativ från en grupp kristna ungdomar. Här ser vi hur de just har tänt grillen. Sedan bjuder man nattvandrare på grillade pannkakor med sylt och grädde, kaffe och en chans att prata om livets mening och annat väsentligt.

Gemensam framtid

Tre frikyrkosamfund förbereder ett samgående. På den speciella sajten http://www.gemensamframtid.se/ såväl som på http://www.sandaren.se/ går debattens vågor höga.
Vad svarar vi í våra olika kyrkor när det kommer t.ex skolungdomar och frågar vad det är för skillnad på de olika samfunden? Vem kan ge en vettig definition på vad som skiljer en metodist från en baptist eller en missionare? Jo, man kan ju prata om dopet förstås och att metodisterna har biskop, men sen då. Visst finns det skillnader mellan kristna. Det visar inte minst bloggen på Gemensam framtid. Men jag upplever att de flesta och största skillnaderna skär rakt igenom samfundsgränser. Det finns kulturella skillnader mellan lokala församlingar i form av musikstilar, gudstjänstformer och inte minst bemötande. Men att definiera vad som är typiskt för SB,MK eller SMK, det är inte lätt. Eller hur?

Den Goda Fredagen

Långfredag - nog låter det trist. Den har upplevts som långtråkig av många. Idag är det inte så många som bryr sig. De gamla reglerna och förbuden efterlevs inte längre. Själv har jag svårt att se vissa dagar som så alldeles speciella, varken julafton eller långfredag. Verkligheten bakom långfredagen gäller ju hela året, och Jesus dog en gång för alla. Det är något att ödmjukt glädjas åt och känna tacksamhet inför. Det engelska namnet på den här dagen känns faktiskt mycket bättre: Good Friday!
Betydelsen av Jesus död har fått ny medial uppmärksamhet genom Jonas Gardells bok. I Kristianstadsbladet har Samuel Svensson reagerat till försvar för den klassiska kristna tron. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20090409/TYCKTTANKT/689633694/1028/ASIKTER/
Det här är ju frågor som grubblats över i 2000 år. De romerska ockupationsmyndigheterna och de judiska religiösa ledarna hade för en gångs skull en intressegemenskap. Av olika anledningar hade Jesus blivit ett hot mot dem. Utan yttre makt, men med kärleken som vapen ifrågasatte han deras olika privilegier. Visst var Jesus en kung, men han var inte ute efter politisk makt. Han ifrågasatte inte judarnas heliga lag, men avslöjade hyckleri och maktmissbruk. Därför var han obekväm och måste bort, ansåg dessa.
För Jesus var döden inte ett misslyckande. Onda avsikter samverkade och trodde sig bli kvitt problemet. Men så lurade de blev. Han var snart tillbaka på planen igen. Bakom alltsammans fanns också en gudomlig strategi som varken Pilatus eller översteprästerna hade förstått. Visserligen var det en av dessa, Kajafas, som sade att "Det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under"Joh.11:50, men det hade han inte kommit på själv.
-Hur kan en far offra sin son? är det många som undrar. Ja inte går det smärtfritt. Äntligen hade det kommit en människa till jorden som var hel och sann människa, och så skulle han dö! Jesus använde själv bilden av ett vetekorn som måste läggas i jorden och dö för att kunna bära frukt, Joh.12:24.
Själv har jag tänkt på hur det kan vara när man plockar potatis på hösten. Mitt bland de där färska, härliga knölarna kan man hitta något kladdigt, äckligt. Just det, det är sättpotatisen som gett sitt liv för att nytt liv skulle bli till. Ett offer görs alltid med en förhoppning.
Vems fel var det då att Jesus dog? Var det Pilatus, eller judarnas, eller kanske Guds? Egentligen var det DITT fel, och MITT! Hela mänsklighetens själviskhet och bortvändhet från sin skapare är orsaken. Långfredagen är den goda fredagen för här erbjuds förlåtelse för all synd. Ja, han dog för våra synder, oavsett vad Jonas Gardell anser. För den som ångrar sig och vill leva helt och sant finns det nu hopp. "Var hälsad kors, du mitt enda hopp!" (A Strindberg).