Omställning och omvändelse

Omställningens tid är en mycket intressant och utmanande bok av Björn Forsberg. Att försöka leva "lite miljövänligare" är bara att skrapa på ytan. Nu står vi inför slutet på den ekonomiska tillväxtens tid, och då måste hela samhället ställas om, menar han. I fredags hade jag tillfälle att lyssna till Björn Forsberg när han presenterade sina tankar på Glokala Folkhögskolan i Malmö. Han talar inte så mycket om det globala klimathotet, utan mest om hur vi måste ställa om till ett helt annat sätt att leva än det vi vant oss vid. Det handlar om lokala lösningar och en samverkan som leder till en fördjupad  gemenskap mellan människor. Ur kris och kaos skulle alltså något nytt och positivt kunna spira.

För mig är det naturligt att koppla ihop omställningsvisionen med tron på den Gud som gör allting nytt. När jag lyssnar på Björn Forsberg  tänker jag på Jesusordet Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ (=sig själv)? Konsumism är egentligen avgudadyrkan. Vi litar hellre på pengar, makt och ekonomisk tillväxt än på Livets Gud själv. Vårt sätt att slösa med naturens ändliga resurser är inget annat än synd mot Skaparen! Från ordet omställning är steget inte långt till omvändelse.

I söndags på Palmsöndagen skulle jag predika i Odalkyrkan. Temat var "Vägen till korset" och bibeltexterna handlade om hur Jesus rider in i Jerusalem. Korset betyder ett definitivt slut, men också början på något helt nytt. Samtidigt hade jag Omställningen i tankarna. För mig är steget alltså inte så långt. 
Konsumismens religion håller inte. Världen är i kris, men var finns alternativet s kan ge oss hopp?? Det samhälle som vi vant oss vid, med ständigt ökad konsumtion och materiell standard är på väg ut. Jesus valde mycket medvetet en åsna för sitt kungliga intåg, tvärtemot alla förväntningar. Profetorden stämde in. Joh. 12:15, en ödmjukt tjänande kung som ska segra genom kärlek. Vilken revolution!


Den förändring som kommer med Jesus och Gudsriket är en förändring underifrån. Det påminner också om omställningsfilosofin. Där tror man heller inte på storskaliga lösningar som kommer uppifrån. Vi har alla ansvar för vår egen situation. Det handlar om att frivilligt avstå förmåner och bekvämlighet för att vinna det som har bestående värde. I första kristna kyrkan delade man en vardagsgemenskap. ”Ingen kallade något av det han ägde för sitt”. Gemenskap och samverkan i stället för konkurrens o utslagning.
Låt samma sinnelag råda hos er som fanns hos Kristus Jesus! Fil.2.
Påsken är fantastisk historia, men inte bara det. Det är Nutid! En förebild som vi ständigt måste utmanas av. Guds folk är ett annorlunda folk som följer en annorlunda Herre. Kyrkan lockas ofta lita till storlek, pengar, världslig makt. Men vägen t framgång går genom att ge upp!

Många upplever ett vakuum i en tillvaro där allt snurrar på, men vi aldrig blir nöjda. Hur mkt är vi beredda att avstå från bekvämlighet o privilegier?? Sitter vi lika fast i materialism och konsumism som alla andra? Då är det svårt att hylla den Herre som avstod allt. Eller vågar vi lita på att Han öppnar nya möjligheter?

Låt mig till sist säga att jag har stor respekt för alla dem som tagit Omställningen på allvar utifrån en annan livsåskådning än min. Det är hur man lever som räknas, inte de vackra orden.

I morgon, långfredag, blir det för första gången en ekumenisk långfredagsvandring i Kristianstad. Se insädaren i Bladet.
Välkommen att gå med!
Glad Påsk!

Home - en film om jordens skönhet och skörhet.

I tisdags ordnade FN-föreningen m.fl. en visning av filmen Home. Ett 30-tal personer samlades och fick en mäktig upplevelse av mysteriet jorden. Allt hade filmats från ovan och det gav ett annorlunda perspektiv på vårt "hem". Man lyfte fram de stora förändringar som skett under de allra senaste åren, sådant som hotar vår tillvaro. Men på slutet lyfte man också fram några hoppfulla tecken på att förändring är möjlig. Men en global och radikal omvändelse behövs, och det snabbt. Jag hade en insändare i Kristianstadsbladet samma dag och ett reportage kom efteråt.
Nu handlar om det om hur vi kan gå vidare. Nästa onsdag är det tänkt ett möte för dem som vill diskutera konkreta åtgärder.

Gudsriket - det radikala alternativet

Jag antydde i bloggen häromdagen att det skulle bli bibelstudium i Östermalmskyrkan om Gudsriket. En kort sammanfattning följer här:

1. Riket i Gamla Testamentet

Ps 145 t.ex talar om Gud som kung och hans rike står i alla tider. Ps 96 handlar om hur han dömer med rättfärdighet. Därför hyllar man honom. Enligt Ps.65:10 vårdar Han sig om hela skapelsen. När Gud får bestämma då är det shalom, fred, frid, harmoni, mellan människan -Gud, människa - människa och människan - naturen. Den fantastiska idén om jubelår och sabbatsår i 3 Mos.25 har med detta helhetsperspektiv.

Nu fungerade detta inte så bra därför att människorna inte ville inordna sig i Guds rike. Profeten Amos (kap.8) m.fl. kom med skarp kritik mot folkets sätt att behandla varandra. Gud stod på de fattigas sida. Trots domsord, landsförvisning och fångenskap finns ändå hoppet om upprättelse till sist. Jes. 9 talar om det stora ljuset, om fridsfursten som en dag skall födas.

2. Riket har kommit

Enligt Mark.1:15 säger Jesus att Tiden är inne, Guds rike är nära, Omvänd er och tro på budskapet. Nu hade det efterlängtade Gudsriket kommit, men inte så som man tänkt sig. När Pilatus ställer frågan till Jesus om han verkligen är Judarnas konung, svarar han "Mitt rike hör inte till denna världen". Joh.18:36.

Enligt Luk.17:20-21 säger han att "Guds rike är inom er". Det går inte att se med ögonen, men dess kraft är påtaglig. Man kan jämföra med det Jesus säger till Nikodemos i Joh.3:8, "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."

3. Rikets kännetecken

Jesus ifrågasatte ofta människors vanliga prioriteringar. Makt och ägande är inte det som gör människan lycklig. Saligprisningarna i Matt.5:1-12 vänder upp o ned på begreppen. De som är fattiga (invändigt eller utvändigt) gratuleras, likadant andra som man kanske borde tycka synd om. Jesus ställer fram ett barn och säger att det är störst i himmelriket, Matt.!8:1-5, han uppmanar en man i Matt.19:23-24 att sälja allt han äger, han visar på icke-våldets väg, Matt.26:51-54, och han ger sina efterföljare budet att älska sina fiender, Matt.5:38-48.

På många olika sätt får vi lära oss ett annat sätt att tänka och att prioritera. Guds rike kan inte tvingas på människor. Det handlar om sunt förnuft, och att våga överlåta sig åt denne radikale Herre.

4. Riket - ett befriat område

Jesu lärjungar levde i samma samhälle som alla andra, men "med er är det annorlunda", sade han, Luk.22:24-27. Här skulle tjänandet vara den viktigaste egenskapen, och själv visade han hur det kunde gå till. Lever man på detta annorlunda sätt blir många bekymmer onödiga, Matt.6:25-34. Gud har ju omsorg om oss. Han talar i Joh.17 om det motsägelsefulla att leva i den här världen, och ändå tillhöra ett annat rike. Vi kan jämföra med att vara ambassadör för t.ex. Sverige i ett annat land på jorden. Om det är en diktatur kan många uppleva den svenska ambassaden som "befriat område", dit man t.o.m. kan fly från sina förtryckare.

Efter Jesu uppståndelse verkar det som hans lärjungar fortfarande tror att ett nytt nationellt Israel ska upprättas av Jesus, som på kung Davids tid, Apg.1:6-8. Men han ger dem istället uppdraget att gå ut i världen och i den heliga andens kraft vittna om honom. Det befriade området ska nå till jordens yttersta gräns. Låt ditt rike komma, lärde Jesus sina första lärjungar och oss att be, Matt.6:10.

5. Riket som utmanar

Ibland säger man att det är "mycket snack och lite verkstad". Det kan gälla i den kristna kyrkan också. Vi har kanske glömt vad som står i Jak.2:14-17 om tron och gärningarna. Det är nödvändigt med en helhetssyn på livet. Andlighet är inte en sektion för sig själv, utan en kraft som ger liv och mening åt allt det vi gör i vardagen. Det här är en ständig utmaning till alla som kallar sig kristna.

Jesus använde bilder som surdeg och senapskorn för att beskriva himmelrikets inneboende krafter, Matt.13:31-33. Surdeg var för judarna en negativ bild, och senapskornet betraktades enligt vad jag läst som ett ogräs. Är det så vi ska se på Gudsriket? Vi ska inte tro att vi kan kontrollera eller stänga in Gud i våra kyrkor, organisationer eller traditioner. Han spränger alla gränser, och dyker upp där vi minst anar det.

Sök först Guds rike!

Det är detta som ger oss ett levande hopp i en dyster värld, 1 Petr.1:3-5. Vi får överlåta oss åt det rike som har kommit men som också är på väg. Det är att välja Livet! En konsekvens av detta är ett helhjärtat engagemang för rättvisa, fred och miljö!

Till sist en bild från tisdagens fina konsert i Östermalmskyrkan med Sara Arvidsson Band från Göteborg.

Miljö - en andlig fråga

I tidningen Dagen skriver Elisabeth Sandlund på ledarplats om att Miljön kräver eftertanke. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160377 Det är väl ett rimligt konstaterande oavsett vilken fråga det gäller. Den kristna kyrkan skall inte vara en svans som pratar om miljön bara för att alla andra gör det. Men vad är då våra viktigaste bidrag i miljösamtalet?
1. Skapelsesynen -
Jorden är Herrens, och Guds skapelse är något gott, en pärla (=kosmos). Ingenting är en slump. Gud har en avsikt. Människan har fått uppdraget att som Guds avbild vara förvaltare som brukar och vårdar jorden. Det här gäller oss alla, oavsett livsåskådning. Jag hörde någon gång att orden i 1 Mos.1:26 om människans uppgift att härska över alla djuren, har ställt till med mycket elände. De har tagits som ursäkt för fromma människors rovdrift på naturen. Kan det vara så illa? Har vi haft svårare att ta till oss 1 Mos.2:15?
2. Förlåtelsen -
Teoretiskt sätt är vi nog alla medvetna om att vi är syndare. Men när vi uppmanas att bekänna våra synder kan åtminstone jag känna mig lite osäker? Vilka misstag har jag gjort sista tiden som behöver bekännas? Och visst kan man känna sig ganska nöjd med att inte vara sämre än de flesta?? Så är det det här miljön och för den delen rättvisan. Här blir det så uppenbart att jag har brutit mot skapelsens lagar med koldioxidutsläpp och mycket annat. Vi sitter fast! Paulus säger i Rom.7:15 att "det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag". Hur är det då med förlåtelsen? Gäller den också miljösynder?? Ja, det utgår jag från. Här finns ju inga undantag. Men förlåtelse erbjuds bara den som ångrar sig och som med Guds hjälp vill vända om. Är jag beredd att släppa på bekvämligheten för att att leva i samklang med skapelsen? Den frågan är jag inte färdig med.
3. Hoppet -
I Rom.8:22 skriver Paulus om hur "hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor". Då fanns det ännu ingen klimatkris. Skapelsen hade blivit lagd under tomhetens välde, p.g.a. människan!
Men en dag skall också skapelsen "befrias ur sitt slaveri under förgängelsen". Det är det fantastiska hoppet. I en tid när så många ger upp och resignerar för att det går ju ändå åt skogen, eller snarare katastrofen, så kan kristna bekännare leva i hoppet. Oavsett hur illa det går, så vet vi att Livets Gud har sista ordet. Då kan vi väl inte säga att det inte är lönt att bry sig?? Hoppets budbärare måste gå i första ledet i kampen för den värld som Gud älskar. Det är inte med vackra ord vi förmedlar hopp och framtidstro utan genom att börja leva ut Gudsriket här och nu. Hoppet ger oss mod att leva äkta - även när det anses korkat.

Ja, det här tycker jag är de viktigaste bidragen vi som kristna har att ge i miljödebatten. Det första budet handlar ju om att inte ha några andra gudar än Gud. Konsumismen har många drag av religion. Frälsning innebär befrielse också från de makter som påstår att det är genom att äga och konsumera som man blir lycklig. Ett sant mänskligt liv, där vi är djupt beroende av både varandra och av naturen, det tror jag Gud vill ge oss.

Senapskornets revolution

Jag har nyss läst en bok av Shane Claiborne som heter Den oemotståndliga revolutionen - vägar till ett alternativt liv. Det är en bok som vänder upp och ner på många begrepp och föreställningar. Den är fylld av humor, men väldigt utmanande, speciellt för den som vill kalla sig kristen. Några korta glimtar: En av hans gamla teologvänner hade sagt: "Shane, nu är jag inte kristen längre. Jag har lämnat kristendomen för att följa Jesus." Det låter tokigt, men frågan var om det finns någon nu levande människa som egentligen tar Jesu ord på allvar. På besök hos moder Teresa i Calcutta säger Shane att han äntligen träffat en riktig kristen, en man som valt att dela sitt liv med de fattiga och döende.

Själv lever Shane Claiborne i ett kollektiv i Philadelphia i USA. När USA bombade Irak befann hann sig i Bagdad för att visa solidaritet med invånarna där, och framför allt den kristna minoriteten. Han ville med risk för sitt eget liv visa att det finns en annan sorts kristendom och ett annat Amerika än det som Bush företräder.

Shane är en bibelsprängd kille som ständigt betonar att han älskar Jesus. Det är därför han helst umgås med fattiga och utsatta människor.

I början på sommaren lyssnade jag till honom på en konferens i Göteborg. Inspirerande och omtumlande. Vad menar jag med vara kristen? Är jag beredd att se alla Guds barn som en familj, som min familj? The Simple Way, som Shane och hans vänner kallar sig inte experter. De bara berättar om sina trevande försök att följa Jesus.

Det Jesus sade och gjorde en gång för 2000 år sedan upplevdes av de flesta som helt vansinnigt. Därför fick han också många fiender. Situationen är densamma idag. Om vi avslöjar falskheten, tar de fattigas och svagas parti och placerar Gud mitt i skiten, så straffar det sig. Shane tycker sig se ett uppvaknande inom den etablerade kristenheten- man kan hoppas att han har rätt.

Jesus liknade himmelriket vid ett litet senapskorn som växer upp till ett träd där himlens fåglar bygger bo. Det var bara det att senap var den tidens ogräs, säger Shane, och just dessa fåglar var hatade av alla! Senapskornets revolution, det är något att be om och överlåta sig till.
http://www.thesimpleway.org/shane/

Lugna semesterdagar

I fredags var det loppis och auktion på Furuboda. Trevligt att komma dit o träffa folk, även om vi bara köpte nån småsak. En skön promenad till havet kunde vi passa på och ta.

Igår var det söndag och dubbel gudstjänstdag. I Östermalmskyrkan var min uppgift att försöka tolka till engelska för de afrikaner som deltog i gudstjänsten. Det är roligt med det internationella inslaget. En av våra vänner från Kamerun fick också tillfälle att berätta om sin väg till tro. Intressant.

På kvällen var jag ombedd att predika i Odalkyrkan. Det känns alltid roligt och tacksamt. Dagens text handlade om den smala vägen, och jag hade som tema, Att leva omvänt. "Omvändelse är den smala väg vi har att vandra varje dag, hela livet." Ja, så är det faktiskt. Det är ingenting som vi kan säga att vi är färdiga med. Men vad skulle hända om vi som kallar oss kristna också skulle leva så? Skulle vi bli ett "tvärtemot-folk"? Det är väl det som är den kristna kyrkans kallelse, att vara radikalt annorlunda?

Att leva omvänt

Den här sommaren satsas det hårt på olika typer av cafékvällar i Östermalmskyrkan. Musikgruppen Octupus inledde med en trevlig konsert i tisdags den 24 juni.

I torsdags hade jag förmånen att få inleda sommarens serie med bibelstudier i Östermalmskyrkan. Ämnet var Omvändelse. Här kommer ett sammandrag:

Även utanför de kyrkliga sammanhangen får vi idag uppmaningar att lägga om kurs, innan det är för sent. Klimat- och miljöfrågorna är kanske det tydligaste exemplet. Sinnesändring behövs om jorden och mänskligheten skall överleva. Enligt Bibeln är omvändelsen en gåva från Gud som människan erbjuds att ta emot.

I Gamla Testamentet för profeterna en ständig kamp mot den övertro på rituell bot och religiösa ceremonier som förekom. Att "klä sig i säck och aska" är ett uttryck som kommer därifrån. Jesaja 58:1-9 betonar en rättfärdig livsföring som uttryck för omvändelsen. Att fasta och späka sig har inget egenvärde. Det är kärleken som räknas! Tänk om vi kunde ta till oss profetorden också idag!

Också Johannes Döparen ställde krav på dem som kom och ville bli döpta. "Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen!" Luk.3:8. Det handlade om ärlighet i affärer, och att ge bort den extra skjortan till den som bättre behöver. Omvändelse är mer än fromma fraser och bekännelser. Det handlar om praktisk andlighet.

Omvändelse är inte möjlig utan Guds rike. Mark.1:14-15 talar om att detta rike har kommit. Därför kan och ska vi omvända oss. Det är en process som innefattar både tankar, ord och handlingar. Ja, hela vår personlighet.

Evangelium är de misslyckades privilegium. Det låter kanske motsägelsefullt. Men det är bara den tomhänte som kan ta emot. Många religiösa experter såg med klart missnöje hur Jesus ägnade sig åt tullindrivare och syndare, och menade att dessa liksom barnen hade plats i Guds rike. Se t.ex. Luk.15.

Omvändelse är inte främst till för de andra. Jag tror att man alltför ofta i kristen förkunnelse har betonat vad andra ska göra. De där syndarna borde omvända sig, och (underförstått) bli som vi. Men utmaningen gäller främst oss som kallar oss kristna. Är vi beredda att leva omvänt? Det är först då som omvärlden kan ana Gudsrikets krafter. Men vem av oss vill offra sin bekvämlighet för dem som Jesus kallar sina minsta bröder? Matt.25:40.

Omvändelsen är inte en engångshändelse, det är vägen vi har att vandra hela livet!