Släktträff på Sundbyholm

Den här veckan gjorde familjen en tur till Eskilstuna. Det får väl bli sommarens semesterresa. Hustruns föräldrar och systrar med familjer samlades på Sundbyholmsslott utanför Eskilstuna. I en pampig, härlig park kunde vi umgås och ha picnic under eftermiddagen. Kvällens fest i slottets restaurang bjöds vi på för att fira en 60-årig bröllopsdag. Det nämndes flera gånger hur detta par får vara ett föredöme i livslång trohet. Sådana behövs i en tid där familjerelationer blivit en slit-och-släng-vara.

Vi som hade en bit att åka tyckte det var lika bra att stanna över ett par nätter, så vi fick en minisemester. Stenkvistaskolans vandrarhem passade oss bra. Återresan blev varm, men ett par timmars paus på A6 i Jönköping gav välbehövlig svalka och en god lunch.

I morgon, söndag, är det trädgårdsmöte hos Bagaren i Viby kl.15.00. Välkommen!

Min Farfar

Det har blivit populärt med släktforskning. Även jag har drabbats. Jag har sökt på alla olika linjer i min släkt, och lyckats få fram en del intressanta data.
Min farfar hette Bror Isak Olsson. Honom har jag aldrig träffat, och jag har inget foto på honom. Men jag har fascinerats av hans levnadsöde. Bror Isak var född 1853 i Södra Mellby. Jag tror det var i den södra utfarten från Kivik, där nu fruktpackeriet ligger bl.a. Mellby nr 27. Föräldrarna hette Sissa Isaksdotter och Ola Danielsson.
År 1879 gifte BI sig med Gertrud, och de fick samma år dottern Sofia. Denna kom att leva större delen av sitt liv på Bornholm. Men livet blev inte lätt för den lilla familjen. Från år 1880 finns det en uppgift om att BI var inhyseshjon. Sonen Oskar Henning föddes 1884 i Rörum, och 1886 flyttade man ut från ett torp i Delperöd. Man flyttade till Östaröd i St Olof, och år 1890 har hustrun Gertrud avlidit. BI står ensam med sina barn, men det verkar som pojken också dör vid den tiden. Farfar och Sofia flyttar då till Bornholm. Det var nog vanligt att man vi den tiden sökte arbetepå grann ön.
Kanske var det där han träffade Bengta, hon som skulle bli min farmor. Hon var från Östra Kärrstorp i Sjöbotrakten, närmare bestämt Ahlestatorp. De gifte sig och fick år 1892 sonen Otto. Han föddes i Klemensker. Så småningom återvände man till Österlen, och 1899 föddes min far Oscar Anton. Den avlidne halvbroderns namn Oskar, fick han alltså ta över. Nu bodde man i Lövestad, kanske för att ha nära till "mormor" i Ahlestatorp. Men redan år 1900 har familjen flyttat till Onslunda där man startar affär, närmare bestämt i Raskarum. Sedan dröjer det bara ett par år innan Bror Isak Olsson får sluta sina dagar. Det måste ha varit ett hårt slag för Bengta och hennes pojkar.
Några noteringar om släkten skrev far ner, och det är jag tacksam för. Men inte ens han hade något minne av sin far. Livet gick ändå vidare på något märkligt sätt.

Klimatfrågan i Dagen

Skyll inte på etanolen!

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155601

I tidningen Dagen den 16 juli skriver Osbyprästen Tobias Bäckström om Klimatåtgärder som han menar slår mot de fattigaste. Han menar att vi inte med säkerhet vet om det pågår en global uppvärmning.

Tobias har säkert goda avsikter, men nog måste vi acceptera alla de rapporter som kommit om den globala uppvärmning som inte bara står för dörren, utan redan är ett faktum. Dessutom är det alltid den fattiga delen av världens befolkning som drabbas först!

På senare tid har rapporter kommit om hur grödor som odlas för etanolbränsle tränger ut matproduktionen. Här finns det anledning att ifrågasätta Världsbankens rapport. De har nog också egna syften. Matproduktionen behöver ökas, men framför allt behöver fattiga människor få råd att köpa den mat som redan produceras. Varför inte ifrågasätta vin- och tobaksodling? Varför inte uppmärksamma all den odling av djurfoder som sker för att vi ska få tillräckligt med biffar. Rapporter har också kommit om hur mycket mat som slängs av hushållen i Sverige och ännu mer i USA. Man kan ju bara gissa då hur mycket som kasseras i våra butiker, och alla led dessförinnan. Ytterligare en sak om etanolen- Det går att tillverka av annat än sockerrör och spannmål!

Hur ska vi då bäst bistå de fattiga i världen?

Den frågan har vi, inte minst som kristna, anledning att fundera allvarligt över, och ta initiativ till öppna samtal med experter från skilda utgångspunkter. Hur än svaret blir kommer det att utmana oss till förändring av en osolidarisk och omöjlig livsstil. Det leder mig genast över till det som Håkan Arenius skrev i samma nummer av Dagen.

http://www.dagen.se/dagen/ViewKronikor.aspx?KronikorID=7&article=155599

Väckelsemöte i Tällberg

Håkans reflektioner känns högst relevanta. Det var säkert inte bara den yttre inramningen i ett mötestält som påminde om de frikyrkliga traditionerna. Det finns många sanningssägare som avslöjar tomheten i materialismen, och varnar för den dom som själviskhetens välfärd leder till. Men vem har lösningen? Här finns verkligen en utmaning för alla kyrkor att presentera förlåtelsens och hoppets budskap, på ett sätt som är relevant. Det är lätt att det blir allt för "andligt". Men som jag ser det är den verkliga andligheten den som har fötterna på jorden och hjärtat i himlen. Ingen kan bli mer världslig än Gud själv, Han som älskade världen så högt...

Brösarps backar

är en härlig plats på jorden. Njut av utsikten! Jag var där idag.

Lugna semesterdagar

I fredags var det loppis och auktion på Furuboda. Trevligt att komma dit o träffa folk, även om vi bara köpte nån småsak. En skön promenad till havet kunde vi passa på och ta.

Igår var det söndag och dubbel gudstjänstdag. I Östermalmskyrkan var min uppgift att försöka tolka till engelska för de afrikaner som deltog i gudstjänsten. Det är roligt med det internationella inslaget. En av våra vänner från Kamerun fick också tillfälle att berätta om sin väg till tro. Intressant.

På kvällen var jag ombedd att predika i Odalkyrkan. Det känns alltid roligt och tacksamt. Dagens text handlade om den smala vägen, och jag hade som tema, Att leva omvänt. "Omvändelse är den smala väg vi har att vandra varje dag, hela livet." Ja, så är det faktiskt. Det är ingenting som vi kan säga att vi är färdiga med. Men vad skulle hända om vi som kallar oss kristna också skulle leva så? Skulle vi bli ett "tvärtemot-folk"? Det är väl det som är den kristna kyrkans kallelse, att vara radikalt annorlunda?

Från Ekenabben till Christian

Igår, tisdag, tog jag en cykeltur till det natursköna Ekenabben i utkanten på Kristianstad. Jag gick och strosade lite på den nya fina bryggan, och var uppe i fågeltornet. Utsikten var strålande. Det är fantastiskt att ha naturen så nära.

På kvällen var det cafékväll i Östermalmskyrkan med Christian Sturesson och några av hans vänner. Det här gången var det främst psalmer och andliga visor av äldre slag på repertoaren. Men Christian framför dem på sitt personliga sätt, med styrka och inlevelse. Caféet var fyllt med folk, och det var riktigt trivsamt.

Tjernobylbarnen i Tivoliparken

Det blev en både givande och intensiv söndag igår. Vid 10-tiden var jag på plats i Tivoliparken för att förbereda lite praktiskt inför den ekumeniska gudstjänsten kl.11. När jag kom var ljudteknikerna från Broby redan på plats och monterade högtaleriet. Ett partytält skulle resas som skydd över mixerbordet, och det är inte så alldeles enkelt att få rätt stång på rätt plats. Men det lyckades.

Tjernobyllägret bjöd på välklingande sång och musik, både på svenska och ukrainska. Dagens predikant, Liselotte från Odalkyrkan, talade om att följa Jesus och inte fastna i det trivsamma. Detta med anledning av Kristi Förklarings dag.

Eva-Lena från Vä-Skepparslöv höll samman gudstjänsten. Jag uppskattar att vi var minst 220 gudstjänstdeltagare, förutom lägret. Roligt att så många kom och ville dela gemenskapen. Vi trodde väl inte på morgonen att det skulle vara någon regnrisk, men efter 12 så började det droppa lite lätt. Lite senare var det många som hade plockat fram paraplyerna eller ställt sig under de stora träden. Läs gärna mer om den fascinerande Tjernobylverksamheten på http://www.tjernobylbarnen.se/.

På eftermiddagen var hustrun och jag bjudna till vänner i Åhus, där vi kunde sitta ute i trädgården och njuta av kaffe och våfflor.

I Östermalmskyrkan hade vi nattvardsgudstjänst på kvällen. Pastor Ulf predikade kring Uppenbarelseboken 4 och 5. Som mötesledare anknöt jag till Kristi Förklarings dag. Vid Herrens måltid fick vi påminna varandra om att liksom Kristus har överlåtit sig till oss, får vi överlåta oss åt Honom.

Allt som allt var det en intressant och givande söndag, men idag har jag mest fått vila ut.

Kristianstadsdagarna har börjat

Igår startade årets upplaga av Kristianstadsdagarna. Hela stan lever upp under 9 dagar. Visst är det roligt att komma ut och se folkvimlet. Men det finns inte så mycket av utbudet som egentligen lockar mig. Fredag kväll gick hustrun och jag en sväng genom centrum, och jag provsmakade faktiskt vårullarna som serverades från en vagn. Det viktigaste är nog att "titta på folk" och prata med bekanta som man stöter på.

Så här skriver Bladet om Kristianstadsdagarna:

http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/section?Category=kristianstadsdagarna&profile=2188

På eftermiddagen gick jag förbi Domus och hälsade då på representanterna för Norra Åsums församling, som de flesta dagarna står där och bjuder på kaffe och "intressanta samtal". Det tycker jag är ett mycket lovvärt initiativ.

Vi bor i centrum, och är alltid lite oroliga för nattsömnen när det är dags för Kristianstadsdagar. Men lyckligtvis är det inte så mycket av den nattliga musiken som tränger fram.

Idag gick vi en runda igen och käkade glass på Lilla Torg. Vi lyssnade lite på "Vi möts i musik och drama". Det är en festlig föreställning av personer med funktionshinder som varit på kurs i Önnestad. Se bilderna.

I morgon är det söndag och gudstjänstdag. Nästan så länge Kristianstadsdagarna har funnits har det också varit tradition med ekumenisk gudstjänst kl.11.00 i Tivoliparken. Så blir det även i år, såvitt det nu inte börjar regna! Då flyttar vi in i Trefaldighetskyrkan. Det hände i fjol, och det gick bra också - både för-och nackdelar.

På kvällen har jag lovat leda gudstjänsten i Östermalmskyrkan kl.18.00. En av församlingens pastorer, Ulf, predikar.

Schori på Backåkra

Igår torsdag, åkte jag till Dag Hammarskjölds Backåkra. Det är en gård som ligger mycket naurskönt på Skånes sydöstra hörn. Att det dessutom är min barndoms nejder, gör inte saken sämre.

Ystad-Österlens FN-förening m.fl. arrangerar varje sommar intressanta föreläsningar där, och detta var den första för i år. Pierre Schori talade om Dagens utmaningar mot freden och folkrätten. Det var spännande att höra om "spelet bakom gallerierna". Som svensk FN-ambassadör var han mitt i händelsernas centrum. Beklagligt att höra hur FN hela tiden spelades över av främst USA. En konsekvens av "kriget mot terrorismen" är att folkrätten luckrats upp, och det är allvarligt.

Att FN behövs som forum för samarbete i världen, strök han tydligt under. Med alla sina fel och brister, är det ändå ett nödvändigt redskap för freden. Det håller jag med om.

Schoris föredrag utgick från hans nyutkomna bok, Draksåddens år-om 11 september, Irak och världen efter Bush. De exemplar som fanns till försäljning tog snabbt slut.

Föredraget hade lockat ca 125 personer, och efteråt serverades kaffe med hembakt. Det blev en trivsam kväll med härligt väder och god stämning. Roligt att träffa folk från olika FN-föreningar i Skåne också. Från Kristianstads FN-förening åkte ordförande I-B med mig, så vi fick tillfälle att prata om ett och annat.

http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080703/YSTAD/758321701/1066/YSTAD

Förkylt

Det blev inte någon Bornholmstur idag. Kanske nästa vecka om vädret håller i sig och förkylningarna släpper. Vi tog istället en utflykt till Lillö, hustrun o jag, när vi ändå skulle på det hållet o handla. Visst är det en härlig plats, så nära inpå stan.
Så har jag lagom till semestern fått en ny o fin cykel. Det uppskattar jag mycket. Jag är ingen tränad cyklist, men njuter av att glida fram i sakta mak.
Kvällen blev det bönesamling i Östermalmskyrkan. Det är ett sätt att få uttrycka både tacksamhet till Skaparen och omsorg om medmänniskor med deras skiftande bekymmer. Vi bad för Afrika o för Kristianstadsdagarna o en del mer personliga saker.