söndag 26 juni 2011

Bröllop på Ivö

På pingstafton fick vi dela glädjen med ett lyckligt par som gifte sig i Ivö kyrka, Tezz och Sverre Ekdala. Ingångsmarschen var den traditionella Mendelsohns, med min fru Birgitta vid orgeln. Vigseln förättades av Ulf Wilnerzon. En mycket trevlig fest följde på Ivögården. Vi önskar de nygifta all lycka och Guds välsignelse!

fredag 24 juni 2011

Är det lönsamt att be?

En söndag i maj predikade jag i Osby Missionskyrka om Bönen. Några tankar vill jag återge här:
Krav på lönsamhet möter vi på alla områden i samhället idag. I det perspektivet kan det vara lockande att lägga lönsamhetsperspektiv även på bönen. I Bergspredikan presenterar Jesus en radikal livsstil som är väldigt självklar och samtidigt nästan ouppnåelig. Det viktigaste kvalitén i livet är äktheten, och det gäller även bönen. Läs Matteus 6:5-8.
  • Bön är inte uppvisning
"Hycklarna" presenteras av Jesus som varnande exempel. De vill gärna synas och höras. De vill ha omgivningens erkännande och beröm för sin fromhet och andlighet. Idag är det väl inte så vanligt att man står i gathörnen och ber. snarare kanske vi skäms för att visa vår tro och bön. Men visst kan det finnas ett mått av uppvisning i våra bönetraditioner.
Bön är inte ett sätt att köpa varken välsignelser eller anseende. Bön är något annat än magi!  Det är ju inte Gud som skall bevekas eller förändras, utan vi! Det är lätt att kritisera dem som ber för lite, men hur äkta är vår egen bön?? Vilka motiv har vi?
  • Bön är närhet
I "kammaren" får vi tala ut med Gud. Han tål att höra både vårt tack och vår klagan. Men i bönen får vi framför allt lyssna. Det är ett samtal med Gud. Är vi intresserade av det? Får Gud en chans att tala till mig? "Lönen" består inte alltid av att vi får det vi "beställer". Men det kan hända att vi blir lite mer fyllda av Guds sinne och Ande, att vi blir lite mer lika Gud. Detta går inte att mäta och redovisa, men märks i vårt sätt att leva.
Den gemensamma bönen har sin betydelse. Vi kan uppmuntra varandra genom bönen. Jesus uppmanar oss att komma överens om att be. Men denna bön måste vara personlig och äkta. Då kan vi svetsas samman. Formen har mindre betydelse.
  • Bön är samarbete med Gud
Varför ska vi be, om Gud ändå redan vet allt? Det är en vanlig fråga och helt logisk. Egentligen betyder det inte så mycket hur fint vi kan uttrycka oss. Men bön är överlåtelse. "Ske din vilja!", lärde Jesus oss att be.  Gud vill ha vår bön för att kunna samarbeta med oss. Vi behöver bönen för att förstå vårt beroende. Det är en relation av kärlek.
Bön är aldrig "bara bön". Därför kan det vara farligt att be. Gud kanske vill använda mig för att uppfylla bönen.  Den som ber ställer sig till Guds förfogande. Vår svaghet eller brist på resurser har aldrig varit ett hinder för Gud. Det är snarare när vi tror att vi kan själva som det blir problem. Det vi är och har får vi lämna över. resultatet får Gud ta hand om.
Hur blir det med lönsamheten då?
Gud ser till vår längtan och vill vårt bästa. Men vi ska inte tänka alltför kortsiktigt och egoistiskt.
Våga släppa alla masker och möta Gud öga mot öga. Våga vara äkta!

När du ber om förlåtelse - Ge förlåtelse!
När du ber om fred - Lev i fred!
Låt hela livet bli en bön!

tisdag 7 juni 2011

Sista baptistkonferensen

I torsdags och fredags deltog jag i Svenska Baptistsamfundets årskonferens i Rissnekyrkan, Sundbyberg. Den helt dominerande frågan var naturligtvis beslut om att bilda en ny kyrka tillsammans med Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Entusiasmen var stor hos de flesta för att detta stora steg äntligen skulle tas. Själv representerade jag Östermalmskyrkans församling i Kristianstad, som bestämt sig för att inte gå med i det som provisoriskt kommer att heta Gemensam Framtid. Därför var det naturligt att vid omröstningen hålla upp det gula kortet, alltså nedlagd röst. Fredag kväll tog jag tåget hem eftersom jag inte kände anledning att delta i det gemensamma "Bildarmötet" på lördagen i Filadelfiakyrkan. Baptistsamfundet kunde naturligtvis inte läggas ner omedelbart. Det ska avvecklas som man säger i "ordnade former". Men i praktiken var nog det här den sista reella konferensen för Svenska Baptistsamfundet. Resten är formaliteter.


Som gammal baptist kan jag naturligtvis inte låta bli att bli lite nostalgisk. Det är här jag har mina rötter. Men jag har sagt i flera sammanhang att jag finner uppmuntran i Jesus ord om vetekornet som måste falla i jorden och dö. Först då kan det bära frukt enligt Johannes evangelium kap.12.