Butiker slänger tusentals ton mat

Nyhetskanalen, TV4, Kristianstadsbladet, Dagen m.fl. tidningar har uppmärksammat det enorma matslöseriet som sker i våra livsmedelsaffärer. Jag tror att man borde införa ett betällningssystem. Konsumenterna måste lära sig att planera sina inköp. Det finns ju försök med hemleverans av matvaror. Då skriver man sin beställningslista på en nätet, och skickar iväg den. Detta borde väl fungera även om man själv går till affären och plockar ihop det man beställt. Förbeställda varor skulle förstås vara billigare än de man köper spontant. Då hinner affären planera sina inköp bättre, och vi handlar det vi verkligen behöver. Visst, det här strider mot konsumtionssamhällets lagar, med ständig ekonomisk tillväxt som drivkraft, men nu handlar det om etik och ett hållbart samhälle. För konsumenten skulle det bli ekonomisk vinst. Lär vi oss sedan lite mer livsmedelskunskap blir det ännu bättre.

Frikyrkligt samgående och kristen enhet

I Kristianstadsbladet har man idag uppmärksammat planerna på en ny gemensam kyrka för Baptistsamfundet, Missionskyrkan och Metodistkyrkan. Förstahandsinformation kan man få på www.gemensamframtid.se. Jag tycker att tidningen ger en rättvisande bild av den process som pågår. Det är en svår balansgång att ta hänsyn till de lokala församlingarnas självständighet samtidigt som man vill ha en enhetlighet som ger kyrkan en tydlig profil. För min del har jag hävdat att det måste få lov att spreta. Den gamla sortens lojalitet till ett speciellt samfund eller kyrka finns inte längre. Man ser sig som kristen helt enkelt, och det är den lokala församlingen som de flesta medlemmar identifierar sig med. När man flyttar till en ny ort t.ex. är det vanligt att söka sig till en kyrka där man trivs, oavsett samfund. Östermalmskyrkans församling som jag tillhör, är ansluten till tre samfund men det finns också många som har sina rötter i andra kyrkor eller som inte har någon kristen bakgrund alls. Så jag tror att kyrkor och samfund i framtiden måste fungera enligt nätverksmodellen med stor lokal frihet. Börjar man styra uppifrån blir det risk för sprickor.
Dopfrågan har lyfts fram i artikeln, och där tror jag det är nödvändigt att församlingar med en baptistisk bakgrund frimodigt kan fortsätta att döpa människor som själva begär det, även om de skulle råka vara barndöpta. Uppfattningen att dopet är en mötesplats där människan bejakar Guds nåd, måste respekteras.

Om det är så att församlingarna avkrävs en lojalitetsförklaring till den gemensamma kyrkan, kommer säkert många församlingar att tacka nej ifall man inte kan ställa upp på allt. Sådana signaler har redan kommit från det nätverk som omnämns.  Då har jag ett konkret förslag:  Associativt medlemskap för lokala församlingar. Det kan vara en möjlighet t.ex. för församlingar som också tillhör t.ex EFK, Pingst eller SAM.

I arbetet med Gemensam Framtid har hela tiden hävdats att detta handlar om riksorganisationerna. För de lokala församlingarna är ett samgående på vissa håll naturligt, men absolut inte överallt. I vissa fall har man relationer åt andra samfund, och i vissa fall är det mer effektivt att jobba vidare var för sig. I den andra artikeln i Kristianstadsbladet har representanter för Odalkyrkan och Östermalmskyrkan intervjuats. Dessa församlingar lever i god gemenskap med varandra, men man kan väl säga att vi har olika nischer. På söndag har jag förresten lovat predika i Odalkyrkan!

Enhet och samgående är inte samma sak. Jag kan förstå att många undrar varför inte alla kristna kan samlas under ett "paraply". Men ibland är det mer praktiskt att arbeta var för sig och ändå mot samma mål. Vi ska sträva mot en synlig enhet, men det måste få ta sin tid. Ofta är det när vi förenas i den gemensamma uppgiften  att tjäna människor praktiskt i det samhälle vi bor, Glädjens budskap till de fattiga, som enheten blir naturlig.

Afghanistan på Backåkra

I torsdags blev det återigen en tur till Backåkra. Vi var tre kamrater från FN-föreningen i Kristianstad som åkte tillsammans. Det blev en mycket intressant föreläsning av Sveriges tillträdande ambassadör i Afghanistan, Torbjörn Pettersson. Han är än så länge generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén och känner väl sitt blivande placeringsland. Torbjörn började med en historisk sammanfattning och påminde om att Afghanistan varit ett viktigt land under flera hundra år, fredligt och självständigt fram till 1970-talet. Det är ett land med flera olika folkgrupper, men ändå en stark nationell sammanhållning. Idag är det ett världens absolut fattigaste länder, och det gäller speciellt landsbygden. Han berättar att man trots allt har en någorlunda fungerande infrastruktur, liksom primärvård och skolundervisning. Barna- och mödradödligheten är dock oerhört stor. Viktigt att tänka på är att halva befolkningen är under 15 år, och av de vuxna är bara 17 % läskunniga! Det är ju en enorm utmaning även om afghanerna är ett sällsynt driftigt folk.
Talibanrörelsen som man ofta nämner, menade Torbjörn Pettersson har exploaterat gamla föreställningar som sedan presenteras som islam. Talibanerna har det senaste året blivit militärt allt starkare och saboterar så mycket man kan i samhällslivet. Korruptionen är också ett stort problem i landet. Natos militära insatser har starkt kritiserats, också från de egna länderna. Man har ändrat sin strategi nu till att i första hand ge skydd åt civilbefolkningen. Men det är samtidigt en mer riskabel inriktning.
Torbjörn kommenterade också det uppmärksammade mötet med givarländer som hölls i tisdags i Kabul. Det handlade främst om att hälften av det utländska biståndet i fortsättningen skall förmedlas av den afghanska staten (mot nuv. 20 %), samt att de afghanska säkerhetsstyrkorna år 2014 skall ha tagit över ansvaret, men med utländsk hjälp.
Det man undrar är hur det afghanska folket egentligen ser på den utländska militära närvaron. Torbjörn menade att det behövs en övergång etappvis från militärt till civilt bistånd, och att detta är på gång. Stödet från väst måste kanaliseras mer genom EU och FN än genom Nato. Den blivande ambassadören underströk också att uthållighet i insatserna är nödvändig för att nå resultat. För oss som följer händelserna i Afghanistan på betryggande avstånd är det svårt att döma om vad som är bästa vägen att gå för att uppnå fred och säkerhet i detta sargade land, men det är bra att få fördjupad kunskap från olika vinklar.
I den amerikanska, kristna tidskriften Sojourners, har man gjort ett upprop om att skicka mail till Obama för att trycka på ang behovet av bistånd istället för trupper i Afghanistan. Jag har skrivit på.

Söndag på Bornholm

I söndags tog vi en dagstur till Bornholm. Vi startade tidigt och kom till Rönne redan kl.09.45. Det är cirka 30 år sedan sist jag var över på Bornholm, så det var väl på tiden. Med hjälp av karta letade vi oss fram till den gamla pampiga Baptistkyrkan vid Lille Torv. Kyrkan är byggd 1888 men modernt renoverad, med bänkar längs en långsida och båda kortsidorna  så att alla kunde se varandra. Nattvardsbord med inbyggd predikstol har man vid ena långsidan. Där var vi med på gudstjänst kl.10. Under högsommaren har frikyrkorna gemensamma gudstjänster och den här gången var det metodistpastorn Dean Anderson som predikade. Man har stor chingrupp i den här kyrkan, flyktingar från Burma, och de medverkade med sång.

Eftermiddagen strosade vi runt i Rönne. På Store Torg satt vi ett bra tag och tittade på folk. Man orkade inte ta sig för så mycket i värmen. Kl.17.15 skulle färjan gå tillbaka. Det blev några minuters försening, men vi var i alla fall framme i Ystad en stund före 19. Trots att vi var rätt trötta så gick vi en runda i Ystad också innan återfärden till Kristianstad.

På tal om baptister förresten, läs gärna Baptistbloggen.

IKEA + UNICEF

I torsdags var jag på Backåkra och lyssnade till Marianne Barner. Hon berättade om det spännande samarbete som IKEA har sedan 15 år med Unicef i Indien. Att IKEA  bidrar med ca 25 miljoner  Euro varje år till projekt i Indien, var nog en nyhet för de flesta. Man köper tjänster av Unicef som i sin tur har olika samarbetspartners. Marianne berättade bl.a. om en klinik för för tidigt födda barn, som blivit en mönsteranläggning. Fattiga människor har en enorm kraft, påminde Marianne. Därför satsar man på hjälp till självhjälp. Några konkreta behov är att uppmuntra amning samt att få fram rent vatten och bättre toaletter. Det finns oerhört många barn i Indien, och en stor del av dem saknar detta mest elementära.
Utbildning är en annan viktig utmaning som man tagit sig an. Speciellt är det kvinnorna som är eftersatta. Genom självhjälpsgrupper bland dem kan man också göra det bättre för barnen.
En del av arbetet sker i anslutning till bomullsfälten där det förekommer mycket barnarbete. I denna region finns 10 miljoner barn. Marianne Barner påpekade att barnarbetet i Indien inte är nödvändigt för försörjningen. Unicef och IKEA gör det möjligt för dem att gå i skola, och det är viktigt.
Vi fick också reda på att IKEA har samarbete med WWF, Världsnaturfonden, som handlar om hur man undviker besprutning på bomullsfälten och hur man  skyddar sig. Man vill satsa på ett hållbart bomullslantbruk, och det låter ju intressant.

Ett 40-tal personer deltog i den här föreläsningen, som där också en folkmusikgrupp medverkade. Huvudarrangör är Ystad-Österlens FN-förening. Dess ordförande Marie-Louise syns till vänster på bilden. Nästa torsdag kommer Torbjörn Pettersson, tillträdande ambassadör i Afghanistan. Jag hoppas kunna vara med då också.
http://www.fn.se/distrikt-och-foreningar/foreningar/ystadosterlens-fn-forening/backakradagarna-till-dag-hammarskjolds-minne/

En het söndag i Tivoliparken

Ja, det blev en het söndag igår. Först skulle vi resa FN-föreningens nyinköpta tält. I samband med en barnloppis i Tivoliparken skulle Unicefgruppen ha barnaktiviteter i det här tältet. Alldeles bredvid hölls den ekumeniska gudstjänsten kl.11, i flödande solsken. Det gjorde att de flesta valde att sätta sig ganska utspritt, i skuggan under träden. För Susanne som skulle predika var det inte möjligt att få ögonkontakt med gudstjänstbesökarna, men det fungerade bra ändå. 

Tjernobyllägret från Broby gjorde en uppskattad insats som vanligt, med sin fina sång och musik. En av de ukrainska flickorna gav dessutom en stark berättelse på svenska om sina tragiska uppväxtförhållanden, och vad det betytt med stödet från Sverige. Det handlar om kristen tro i praktisk handling. Jag räknade till minst 200 gudstjänstdeltagare förutom de 50-talet medverkande. 

Under eftermiddagen var det full aktivitet i Unicef-tältet. Det var många som ville ha ansiktsmålning, och ballongerna var förstås populära. En god slant kom in till Unicefs viktiga arbete. Även här var det i varmaste laget, men tältet gav bra skugga.

Gud i Almedalen och i Mexikanska Gulfen

Nu har den här bloggen legat i dvala en dryg månad. Frågan är om jag ska orka ta tag i den på nytt. Jag gör ett försök. Almedalsveckan är just avslutad. Bland alla politiker och opinionsbildare fanns en grupp som ville väcka uppmärksamhet under rubriken "Jesus for President".  Det är kristna ungdomar som berättar om sin tro på Jesus och hans utgivande kärlek, ibland på ett utmanande sätt. Man erbjöd sig t.ex. att tvätta Visbybornas fötter. Det påminner naturligtvis om vad Jesus gjorde med sina lärjungar, och sedan befallde dem att fortsätta med. Johannesevangeliet kap.13, verserna 4-15. Jag har många gånger funderat över varför det bibelordet tappats bort. http://www.jesusforpresident.se/viewNavMenu.do?menuID=24&oid=424
Äkta Gudstro handlar om att "tvätta fötter" och på annat sätt tjäna sina medmänniskor. I USA har en grupp kristna ledare tillsammans med judar och muslimer begett sig till New Orleans och den katastrofdrabbade Gulfen. De lyssnar på människors förtvivlan över det som hänt. Nej, säger Jim Wallis, det är inte Gud som orsakat oljekatastrofen, utan människors dårskap. Många som lever i området har blivit djupt deprimerade av det som hänt, men några säger att tron på Gud har hjälpt dem att överleva trots allt. Nu vill man att vi ber för alla de människor och den natur som drabbats, men också för ett uppvaknande bland beslutsfattarna. De måste inse att oljans tid är förbi och att det nu behöva ren energi.
http://go.sojo.net/campaign/pledge_to_next_gen

I morgon är det söndag och ekumenisk gudstjänst i Tivoliparken.
http://www.kyrktorget.se/kyrkorna.kristianstad
Det blir säkert i varmaste laget, men det är väl bättre än att det regnar. Tjernobylbarnen från lägret i Broby medverkar som vanligt.
http://tjernobylbarnen.se På eftermiddagen ska FN-föreningen/Unicef ha ett tält med barnaktiviteter i anslutning till en barnloppis under Kristianstadsdagarna. www.globalen.org. Det ska bli roligt.