Från Bokfestival till Marta och Maria

Brobyggare har jag kallat den här bloggen. Tanken är att knyta ihop de olika delarna i mitt liv och engagemang.

Igår gick den stora Bokfestivalen av stapeln här i Kristianstad. Den här gången hade FN-föreningen ett eget bokbord, där jag stod tillsammans med Emina och Lina. Vi hade med oss en hög böcker som vi skulle sälja till förmån för Unicef. Så värst mycket blev vi inte av med, men flera köpte "En droppe vatten" till förmån för Unicefs arbete. Den nya novellsamlingen för Världens Barn får vi göra nya försök med. Hur som helst var det roligt att träffa och prata med en massa människor, kända och okända.

Mer om Bokfestivalen finns på http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080831/KRISTIANSTAD/88511864/1843 och http://www.bokfestivalen.se/

Den här söndagen var jag ombedd att predika i det gamla Missionshuset i Furuboda, byggt 1875. Här fanns ursprunget till det som idag är Föreningen Furuboda med folkhögskola, konferensanläggning och mycket annat. Ernst läste ett bibelord och knöt ihop det med några personer han mött. Jag talade om Onödiga bekymmer, och återgav berättelsen i Lukas 10 om besöket som Jesus gjorde hos systrarna Marta och Maria. Vi kan liksom Maria behöva stanna upp i bön och lyssnande för att kunna tjäna på rätt sätt. Hon hade enligt Jesus valt det som var bäst och det skulle inte tas ifrån henne. Vi får komma till Jesus med alla våra bekymmer. Visst bryr han sig, men det betyder inte att han alltid accepterar vårt sätt att leva och berömmer oss för vår duktighet. Att släppa onödiga bekymmer är inte att vara lat eller bekväm. Vi får ställa oss helhjärtat till förfogande för Livets och Kärlekens Gud. Då tar han hand om både oss och bördorna.

Kan man förbjuda rasismen?

Svenska FN-förbundet har föreslagit att Sverige skall införa förbud mot rasistiska organisationer, enligt en rekommendation från FN. I Kristianstads FN-förening har vi intagit en annan ståndpunkt, som framgår av följande artikel:
Om förbud av rasistiska organisationer
Liksom signaturen ”Elisabeth” tror vi inte att förbud mot rasistiska organisationer är rätt väg att gå. Även om vår egen förbundsledning i Svenska FN-förbundet framfört sådana tankar i sin rapport angående etnisk och rasistisk diskriminering i Sverige, vill vi att man går en annan väg. Diskriminering som företeelse skall naturligtvis bekämpas, men med demokratiska medel. Det finns lagar på det här området som är till för att följas.
Samtidigt måste det till ett opinionsbildande arbete. Det är så lätt att hitta syndabockar till allt som är dåligt i samhället. Vi skyller gärna på dem som är annorlunda: ”Det är deras fel. Om inte dom fanns så hade allt varit mycket bättre.” Men vi är ju alla Människor, varken mer eller mindre. Därmed ska vi också värderas lika. Det är det som vi alla måste lära oss. Dumheter och felaktiga handlingar skall påtalas, vem som än begår det. Människosynen är livsviktig, men ingenting man kan lagstifta om! Vi vill gärna som förening göra vår del i det arbetet.
Vilka organisationer är rasistiska? Det är närmast en omöjlighet att definiera, och hur skulle då en sådan förbudslag tillämpas? Man kan alltid hitta en täckmantel, eller bilda en ny organisation. Dessutom är ju åsikts- och yttrandefriheten inskrivna både i svensk grundlag och i FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Det är gärningarna man skall dömas för, inte tankar eller tillhörighet.
Vi har informerat Svenska FN-förbundet om hur vi ser på den här frågan, och hoppas att flera inom FN-rörelsen skall reagera. Den uppfattning som föreningens ordförande redogjorde för i Bladets intervju den 11 augusti, ställer vi oss bakom. Förbud gör inte att organisationer och åsikter försvinner, utan istället drivs ner i underjorden. Ett förbud skulle kunna få en effekt tvärtemot den man önskar. Utpekade rasister betraktas gärna som offer och får därmed allmänhetens sympati. Dialog är en bättre väg att gå, om än inte lika lätt.
Styrelsen i Kristianstads FN-förening
Ing-Britt Pettersson-Nyholm
Bo Olsson
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080826/TYCKTTANKT/668699823/1028
Artikeln är också ett svar på en insändare i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080821/TYCKTTANKT/298907203

Senapskornets revolution

Jag har nyss läst en bok av Shane Claiborne som heter Den oemotståndliga revolutionen - vägar till ett alternativt liv. Det är en bok som vänder upp och ner på många begrepp och föreställningar. Den är fylld av humor, men väldigt utmanande, speciellt för den som vill kalla sig kristen. Några korta glimtar: En av hans gamla teologvänner hade sagt: "Shane, nu är jag inte kristen längre. Jag har lämnat kristendomen för att följa Jesus." Det låter tokigt, men frågan var om det finns någon nu levande människa som egentligen tar Jesu ord på allvar. På besök hos moder Teresa i Calcutta säger Shane att han äntligen träffat en riktig kristen, en man som valt att dela sitt liv med de fattiga och döende.

Själv lever Shane Claiborne i ett kollektiv i Philadelphia i USA. När USA bombade Irak befann hann sig i Bagdad för att visa solidaritet med invånarna där, och framför allt den kristna minoriteten. Han ville med risk för sitt eget liv visa att det finns en annan sorts kristendom och ett annat Amerika än det som Bush företräder.

Shane är en bibelsprängd kille som ständigt betonar att han älskar Jesus. Det är därför han helst umgås med fattiga och utsatta människor.

I början på sommaren lyssnade jag till honom på en konferens i Göteborg. Inspirerande och omtumlande. Vad menar jag med vara kristen? Är jag beredd att se alla Guds barn som en familj, som min familj? The Simple Way, som Shane och hans vänner kallar sig inte experter. De bara berättar om sina trevande försök att följa Jesus.

Det Jesus sade och gjorde en gång för 2000 år sedan upplevdes av de flesta som helt vansinnigt. Därför fick han också många fiender. Situationen är densamma idag. Om vi avslöjar falskheten, tar de fattigas och svagas parti och placerar Gud mitt i skiten, så straffar det sig. Shane tycker sig se ett uppvaknande inom den etablerade kristenheten- man kan hoppas att han har rätt.

Jesus liknade himmelriket vid ett litet senapskorn som växer upp till ett träd där himlens fåglar bygger bo. Det var bara det att senap var den tidens ogräs, säger Shane, och just dessa fåglar var hatade av alla! Senapskornets revolution, det är något att be om och överlåta sig till.
http://www.thesimpleway.org/shane/

Intensiv vecka på Furuboda

Den gångna veckan var jag värd för en rekreationsvecka på Furuboda Folkhögskola med temat Trädgårdens frukter och bär. Det var inte jag som hade valt ämnet, utan blev placerad där. Men det gick bra. Tolv gäster, alla med något funktionshinder, deltog. Tillsammans med en kollega fixade jag så att de fick göra eget äppelmos och baka med hallon och blåbär. De gjorde tjusiga konstverk. (På programmet hade jag skrivit Konst-ig frukt).
En mycket intressant kväll hade vi i torsdags, med en av Furubodas assistenter, Johan. Det handlade inte om trädgård, men väl om Kambodja och det barnhem som Johan jobbat på tills nyligen. Hans bilder från den fattiga miljön, men också alla glada barn, lämnade nog ingen oberörd. Läs gärna med på http://www.sfoda.org/
I fredags återvände vi till veckans tema och besökte Äpplets hus i Kivik. Förutom att jag fick ett getingstick när vi provsmakade äppelmusten, var det ett mycket givande besök. Vi handlade en del i butiken också, innan vi åkte till Lilla Vik och käkade på golfrestaurangen. (Maten är väl det bästa med golfbanorna?) På kvällen kunde vi njuta av inköpt äppelmust till avslutningsmiddagen.
Även lördagen tillbringade jag på Furuboda, fast jag egentligen var ledig. Då åkte "mina" gäster hem till sig, nöjda och glada tror jag. Men det kom ca 1000 andra som skulle vara med på Lekens och idrottens dag. Det är framför att funktionshindrade barn och ungdomar med familjer som får uppleva en massa spännande saker. Själv var jag parkeringsvakt och hjälpte till med luftgevärsskyttet. Ganska rejält trött i benen av allt stående och gående när jag kom hem.
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080818/KRISTIANSTAD/785666610/1338
Söndagen innebar gudstjänst i Östermalmskyrkan, där vi idag fick lyssna till Gunnel. Jag bistod med tolkning till engelska för afrikanska och andra utländska besökare. Efter det har det varit skönt med lite vila och surfande på datorn.

Vem var det som dödade Jesus?

Nils-Eric Sandberg påstår att det är helt otänkbart att judarna dödade en landsman med korsfästning under påskhelgen.
http://kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080814/OPINION/846488066/1909&nocache=1
Vem var det då som gjorde det? Det var du och jag - och alla andra syndare! Judarnas ledare var redskapet, men vi har alla del i skulden. Bibelns glädjebudskap är att detta förfärliga vänts till något gott - hela världens räddning. Den lidande kärleken triumferade. Korset har blivit ett segertecken.Att Jesus dödades så brutalt är alltså ingen anledning till judehat. Han lärde ju sina efterföljare att t.o.m. älska sina fiender.
Den moderna staten Israel bedriver mycket förtryck mot sina grannar, och begår många brott mot mänskliga rättigheter. Sådant sker även från "andra sidan", men den starkaste makten har det största ansvaret. Fred kan inte uppnås genom våld, det borde det judiska folket veta med sin långa lidandeshistoria. Försoning kan bara uppnås när man avstår från sina rättigheter!

På tal om frihet

frihet är ett ord som kan betyda så mycket. Det är något vi alla längtar efter och vill ha, men som kan vara svårt att behålla. När världens blickar nu riktas mot Kina och OS har många påtalat de begränsningar av yttrande- religions- och andra friheter som förekommer där. Sverige är ett fritt land sägs det, och det ska vi vara tacksamma för, men är vi så fria egentligen??
I morgon söndag har jag lovat predika i Östermalmskyrkan i Kristianstad kl.10. Välkommen! Söndagens tema är Friheten i Kristus. Jag skulle vilja utmana oss alla att gå med i den befrielserörelse som Jesus själv startade en gång, och som han fortfarande leder.
Verklig frihet måste förenas med ansvar. -Älska Gud och gör vad du vill, lär Augustinus ha sagt redan på 300-talet. Friheten i Kristus är gränslös, men mycket återstår innan den blir fullständig. Tänk att en dag skall hela skapelsen som nu lider pga mskans ansvarslöshet, upprättas och befrias! Jag längtar efter att den kristna kyrkan ska fungera som en verklig befrielserörelse!

Omdiskuterad OS-start

Så har den dagen infunnit sig som så många sett fram emot, dels elitidrottarna, dels de som motionerar i TV-soffan och inte minst alla dessa kineser som känner sådan nationell stolthet. Det verkar som man står väldigt enade bakom OS även om man är kritisk mot regimens alla brister. Mönstret känns igen, mot yttre fiender står folket enade som aldrig förr. Kritiken utifrån har därför haft svårt få respons, ens från dem som är mest utsatta.
Men visst är det värdefullt att Amnesty och andra uppmärksammar de grava övergrepp på mänskliga rättigheter som pågår i Kina.
Kristianstadsbladets ledare kallar det för ett Skammens spel. Det ligger mycket sanning i den rubriken. Men jag undrar om inte vi välfärdskonsumenter i Sverige och andra länder har del i skammen??
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080808/OPINION/581332534/1024

Sommarvecka på Furuboda

Förra måndagen var jag tillbaka på jobbet efter semestern. Det var sjunde gången i rad som jag var engagerad i Sommarveckan på Furuboda. 21 gäster, som alla har någon form av funktionsnedsättning, deltog tillsammans med anhöriga och assistenter. På programmet stod Skapande verksamhet, Selma Lagerlöf-tema, Bussutfärd till Kivik och Ingelsta Kalkon, Flottefärd på Helgeå, Häst och vagnåkning, Sång- och musikprogram, En dag vid Strandstugan och som final Gudstjänst i Missionshuset. Låter det intressant? Ja, det verkar som gästerna uppskattade det hela och vi som funktionärer hade en trivsam och god vecka.
Igår, söndag, var det alltså gudstjänst. Jag talade om Äkta och falskt. Det är ju aktuellt med OS nu, och i det sammanhanget talas tyvärr ofta om dopning och annat fusk. Det är bra att vi reagerar mot det som inte är äkta. Men vi måste också se till att vi själva lever äkta, inte bara kritisera makthavare osv. Problemet är ofta att vi inte vågar visa vår svaghet, men för Gud är den aldrig något hinder, snarare en möjlighet. Gud utväljer det som är svagt i världens ögon. Jesus själv visade Guds rätta ansikte när han kom som en tjänare. Han visade i handling vad kärlek är, till skillnad från den tidens religiösa experter. Genom mötet med Jesus Kristus kan vi också leva äkta, utan dopning och andra flyktförsök. Då ska vi vinna den seger som ingen kan ta ifrån oss.
Den här veckan är jag ledig från jobbet och håller jag mig mest hemma. Det blir en del planering, både för Furuboda och mina övriga engagemang. Jag har lovat predika nästa söndag också, då i Östermalmskyrkan. Förmodligen handlar det då om Friheten i Kristus - ett spännande ämne. Den kristna församlingen är ju en befrielserörelse - eller hur?

Besök från Litauen och trädgårdsmöte

I lördags kom fem personer från staden Birzhai i norra Litauen, hit till Kristianstad. Under söndagen möttes vi först i Östermalmskyrkan, där de både sjöng och berättade om sin församling. Pastor Linas gav en inspirerande hälsning. Min uppgift var att hjälpa till med språket. Tyvärr kan jag inte litauiska, ett mycket speciellt språk. Men åtminstone en i gruppen talar bra engelska, så vi löste det. Med teknikens hjälp såg det nästan ut som jag tolkade från litauiska!

Vid eftermiddagens trädgårdsmöte hos Bagaren i Viby, medverkade våra gäster från Birzai med uppskattad sång. Jag talade om Ett lyckligt liv, med hänvisning till Matt.6:25-31. Jesus talade om alla de onödiga bekymmer vi människor gör oss för mat och kläder. Fåglarna och liljorna kan lära oss att lita på Guds omsorg. Vi är alla värdefulla i hans ögon! Hemligheten till att kunna släppa onödiga bekymmer är att söka Guds rike först. När vi ställer oss med svaghet och brister till Guds förfogande, har vi tillgång till hans resurser, men bara då!

Det finns gott om duktiga människor i den här världen. Men i Guds rike finns bara sådana som har misslyckats! Stämmer det inte? Känner du någon som inte har misslyckats?

Nästa möte med vännerna från Litauen blev i onsdags. I Östermalmskyrkan berättade de då om det sociala arbete bland gatubarnen i Birzhai, som pingstförsamlingen där bedriver. Det är mycket gripande att höra om hur man bedriver dagverksamhet för barn som har alkoholiserade föräldrar, och som tidigt lockas att bli "värstingar". Här får de för första gången uppleva kärlek och värme och ett värde som människor. Då sker under! En av flickorna som var med, hade själv en missbrukarbakgrund, och hon är ett tydligt bevis på vad Guds kärlek kan betyda och förvandla, när hans församling söker Guds rike först och låter det få praktiska konsekvenser. Man berättade om hur myndigheterna ställde sig avvisande till församlingens sociala projekt, även sedan man kunnat visa många goda resultat. Cyniskt! De här barnen "finns inte". Man vill inte se verkligheten. Vilken människosyn!

När jag hör det här tänker jag på Den oemotståndliga revolutionen, en bok av Shane Claiborne, som jag just nu läser. Ber att få återkomma om den. Även här finns många fantastiska exempel på hur människor i olika miljöer lever ut den kristna tro som så lätt blir teori och nostalgi!