Idag stod vi på Lilla Torg och samlade in pengar för Världens barn. Det är en angelägen kampanj där ett stort antal biståndsorganisationer samarbetar med Radiohjälpen. Unicefgruppen, som är en del av FN-föreningen, hade tagit ansvar för aktiviteter på Lilla Torg i Kristianstad. Vi hade ett tält där engagerade Unicef-tjejer erbjöd ansiktsmålning för 20 kr till barn som passerade. Vi fick bra hjälp av ett 20-tal elever från Söderportgymnasiets IB-program. De gick runt med insamlingsbössor i cenrtrala stan och vid Maxi. Alla kände en glädje över att få vara med och hjälpa till. Det härliga, soliga vädret bidrog förstås också. Resultatet blev rekord för oss: 15614 kr! Det är vi mycket tacksamma för. Kampanjen fortsätter en vecka till, men vi har i princip gjort vår insats med detta. Se referat i Kristianstadsbladet.
Söndagen imorgon är Tacksägelsedagen. På kvällen kommer vi samman från alla kyrkor och församlingar i Kristianstad till en ekumenisk sånggudstjänst i Östermalmskyrkan. Det har blivit tradition nu, och brukar vara mycket uppskattat. Jag har blivit ombedd att hålla samman det hela och att ha en betraktelse. Det kommer att handla om Tacksamhet - varför? till vem? och hur? Söndagens datum är lite speciellt: 10.10.10, och det kommer jag att knyta an till, eftersom en global organisation utlyst det som en Klimatdag! Det kallas Global Workparty. Att ta ansvar eller inte för klimatet och den jord vi fått att leva på, det är en fråga om lovsång eller hädelse!
Visar inlägg med etikett Konsumism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konsumism. Visa alla inlägg
lördag 9 oktober 2010
söndag 1 augusti 2010
Goda förvaltare
Idag hade jag fått förtroendet att predika i Odalkyrkan. Söndagens tema är Goda förvaltare, ett angeläget ämne. Att vara människa är att vara förvaltare. Det ligger i begreppet skapad till Guds avbild. För den kristne är uppdraget ännu tydligare. Det är vår stora utmaning.
I Lukas kap 12 berättar Jesus en liknelse om en tjänare som hade fått i uppdrag att dela ut mat till andra. Han hade tillgång till alla husets resurser, men de var inte hans. Jesus varnade för vad som skulle hända om tjänaren misskötte sitt uppdrag och bara försåg sig själv med mat och dryck. Jag kan inte låta bli att här tänka på den nyhetsrapport som dök upp i början på veckan om hur mycket mat som slängs i våra affärer. (Se blogginlägg 28/7). Vi upprörs över slöseriet, som ändå bara är toppen på ett isberg. I en värld de en stor del av mänskligheten svälter är detta inte bara dålig ekonomi och dåligt förvaltarskap. Det är symptom på hur vi alla är med och förskingrar det som vi fått i uppdrag att förvalta. När man talar om förvaltarskap är det svårt att undgå miljö- och rättvisefrågorna.
Det som förväntades av tjänaren i liknelsen var egentligen bara vanligt folkvett, att inte vara ögontjänare. Men hur trogna o kloka är vi som förvaltare egentligen? I Efesierbrevet kap.4 skriver Paulus till en kristen församling att Ni har lärt känna Kristus. Då är uppmaningen att också leva som han. Det är en hög målsättning som ingen av oss är färdig med. Vi har all anledning till självprövning. Men kyrkan har också en profetisk uppgift, att protestera mot orättvisor och annan ondska i samhället. Vi ska visa på ett alternativ. Konsumismen har blivit något av en religion, och det måste vi se upp med. En mer långsiktig och generös livsstil är det som behövs. Vi ska gå före i kampen för fattiga och förtryckta och för hela skapelsen, liksom Jesus gjorde. Vill vi vara trovärdiga måste vi också göra som vi säger.
Hur ska vi klara det här? Paulus talade i Ef.4 om att förnyas i ande och förstånd och att klä sig i den nya människan, v.23-24. Är det några som ska lyckas med framtids- och ödesfrågorna, så är det väl de som samarbetar med livets Gud. När Herrens Ande kommer över oss kan vi få mod att ta itu med eländet. Vågar vi be om det? Om vi ska klara det behöver vi också den inbördes kärlek som talas om i det sammanhanget. Församlingen ger oss en unik möjlighet att uppmuntra och stödja varandra. I en kärleksfull gemenskap behöver vi inte skämmas för vår svaghet. Där kan vi tala sanning, säga som det är.
Människosonen, som Jesus kallade sig själv, vill göra oss till hela, sanna människor som ärar Gud och älskar världen. Då blir vi Goda förvaltare!
Tar med några bilder från en utflykt i fredags till min barndoms trakter på Österlen, närmast från Löderups Strandbad. Några glimtar av den skapelse som vi fått att förvalta.
I Lukas kap 12 berättar Jesus en liknelse om en tjänare som hade fått i uppdrag att dela ut mat till andra. Han hade tillgång till alla husets resurser, men de var inte hans. Jesus varnade för vad som skulle hända om tjänaren misskötte sitt uppdrag och bara försåg sig själv med mat och dryck. Jag kan inte låta bli att här tänka på den nyhetsrapport som dök upp i början på veckan om hur mycket mat som slängs i våra affärer. (Se blogginlägg 28/7). Vi upprörs över slöseriet, som ändå bara är toppen på ett isberg. I en värld de en stor del av mänskligheten svälter är detta inte bara dålig ekonomi och dåligt förvaltarskap. Det är symptom på hur vi alla är med och förskingrar det som vi fått i uppdrag att förvalta. När man talar om förvaltarskap är det svårt att undgå miljö- och rättvisefrågorna.
Det som förväntades av tjänaren i liknelsen var egentligen bara vanligt folkvett, att inte vara ögontjänare. Men hur trogna o kloka är vi som förvaltare egentligen? I Efesierbrevet kap.4 skriver Paulus till en kristen församling att Ni har lärt känna Kristus. Då är uppmaningen att också leva som han. Det är en hög målsättning som ingen av oss är färdig med. Vi har all anledning till självprövning. Men kyrkan har också en profetisk uppgift, att protestera mot orättvisor och annan ondska i samhället. Vi ska visa på ett alternativ. Konsumismen har blivit något av en religion, och det måste vi se upp med. En mer långsiktig och generös livsstil är det som behövs. Vi ska gå före i kampen för fattiga och förtryckta och för hela skapelsen, liksom Jesus gjorde. Vill vi vara trovärdiga måste vi också göra som vi säger.
Hur ska vi klara det här? Paulus talade i Ef.4 om att förnyas i ande och förstånd och att klä sig i den nya människan, v.23-24. Är det några som ska lyckas med framtids- och ödesfrågorna, så är det väl de som samarbetar med livets Gud. När Herrens Ande kommer över oss kan vi få mod att ta itu med eländet. Vågar vi be om det? Om vi ska klara det behöver vi också den inbördes kärlek som talas om i det sammanhanget. Församlingen ger oss en unik möjlighet att uppmuntra och stödja varandra. I en kärleksfull gemenskap behöver vi inte skämmas för vår svaghet. Där kan vi tala sanning, säga som det är.
Människosonen, som Jesus kallade sig själv, vill göra oss till hela, sanna människor som ärar Gud och älskar världen. Då blir vi Goda förvaltare!
Tar med några bilder från en utflykt i fredags till min barndoms trakter på Österlen, närmast från Löderups Strandbad. Några glimtar av den skapelse som vi fått att förvalta.
onsdag 28 juli 2010
Butiker slänger tusentals ton mat
Nyhetskanalen, TV4, Kristianstadsbladet, Dagen m.fl. tidningar har uppmärksammat det enorma matslöseriet som sker i våra livsmedelsaffärer. Jag tror att man borde införa ett betällningssystem. Konsumenterna måste lära sig att planera sina inköp. Det finns ju försök med hemleverans av matvaror. Då skriver man sin beställningslista på en nätet, och skickar iväg den. Detta borde väl fungera även om man själv går till affären och plockar ihop det man beställt. Förbeställda varor skulle förstås vara billigare än de man köper spontant. Då hinner affären planera sina inköp bättre, och vi handlar det vi verkligen behöver. Visst, det här strider mot konsumtionssamhällets lagar, med ständig ekonomisk tillväxt som drivkraft, men nu handlar det om etik och ett hållbart samhälle. För konsumenten skulle det bli ekonomisk vinst. Lär vi oss sedan lite mer livsmedelskunskap blir det ännu bättre.
lördag 14 november 2009
Det är rätt vist att leva rättvist
Ekorrhjulet
Visst vill vi så gärna leva både solidariskt och miljövänligt. Men vi är på något sätt fångade i ett ekorrhjul. All information om vad vi borde och måste blir krav som ger ångest, och det är lätt hänt att man struntar i allt ihop. Hur ska vi hitta en rimlig livsstil i en orimlig värld?
Det ligger rätt i tiden att tänka på rättvisa och hållbar utveckling. Och dagens människor är verkligen redo för en annan livsstil än föräldrarnas. I vår postmoderna västvärld har krav– och rättvismärkta varor blivit trendigt. Trots detta så tjatar ändå nyhetsankare om miljöförstöring,
barnarbete, och orättvisa förhållanden i ”långtbortistan”. Varför då?
Koldioxidransonering?
I boken Vår beskärda del, av Hans Jonstad, föreslås att vi nu liksom under andra världskriget skulle införa ett ransoneringssystem för klimatbelastande konsumtion. Med modern datateknik skulle det inte vara så svårt att genomföra praktiskt. Det måste till en radikal förändring av vår livsstil, och det skulle faktiskt kunna ge en ökad livskvalité som bonus. Redan nu i november möts vi av handelns intensiva marknadsföring inför julhandeln. Tänk om vi kunde bojkotta julhandelns lockrop om överkonsumtion! Köp bara det du verkligen behöver, och då gärna med kvalité. Varför inte prova second hand?
Oljemissbruk
Jonstad skriver också i sin bok om "Avvänjning för oljeknarkaren". Han citerar dr Chris Johnstone "som menar att i princip samma metoder som används för att få stopp på ett drogmissbruk går att tillämpa på ett oljemissbruk." Då skulle första steget vara att erkänna sitt oljeberoende, för att kunna få hjälp att lägga om kursen. Låter det konstigt? Kanske, men visst ligger det något i det.
Rätt vis
I kabarén Rätt vis ställs frågorna på sin spets. På onsdag den 18 nov kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg till Söderportgymnasiet i Kristianstad. Kl.18.30 kan den som vill, ta del av en humorfylld föreställning om hur ”egologiskt” kan bli ”ekologiskt” i Sverige idag. FN-föreningen och kommunens klimatkansli står bakom arrangemanget och bjuder in till samtal efteråt. Se http://www.globalen.org/
Köpenhamnsmötet
Inför FN:s stora klimatkonferens i Köpenhamn i december ser vi det angeläget att uppmärksamma klimatfrågornas koppling till vår livsstil. Klimatkrisen är i högsta grad en rättvisefråga. Även om Kristianstad ligger illa till vid en höjning av havsnivån, är det ändå den fattiga delen av världen som drabbas först och värst. Samtidigt som vi trycker på beslutsfattarna, måste vi själva vara beredda till förändring. Pekpinnar är aldrig populära, men goda exempel kan få fler att följa efter.
Kyrkornas Globala Vecka
Den här veckan uppmärksammas de globala rättvisefrågorna i kyrkor över hela Sverige. I Kristianstad är dock ingenting särskilt planerat på ekumenisk bas. Men varför inte se teatern på onsdag som ett inslag i Globala veckan? Välkommen!http://www.skr.org/verksamhet/ekumeniskdiakonikyrkasamhalle/globalutveckling/globalaveckan2009.4.589e653711f5b17101b80005610.html
Bibeln, Klimatet och Rättvisan
Redan nu vill jag också puffa för en serie studiekvällar i Östermalmskyrkan den 30/11, 7/12 och 14/12. Jag har lovat behandla ämnet Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Det känns spännande att ta itu med. http://www.ostermalmskyrkan.nu/
Visst vill vi så gärna leva både solidariskt och miljövänligt. Men vi är på något sätt fångade i ett ekorrhjul. All information om vad vi borde och måste blir krav som ger ångest, och det är lätt hänt att man struntar i allt ihop. Hur ska vi hitta en rimlig livsstil i en orimlig värld?
Det ligger rätt i tiden att tänka på rättvisa och hållbar utveckling. Och dagens människor är verkligen redo för en annan livsstil än föräldrarnas. I vår postmoderna västvärld har krav– och rättvismärkta varor blivit trendigt. Trots detta så tjatar ändå nyhetsankare om miljöförstöring,
barnarbete, och orättvisa förhållanden i ”långtbortistan”. Varför då?
Koldioxidransonering?
I boken Vår beskärda del, av Hans Jonstad, föreslås att vi nu liksom under andra världskriget skulle införa ett ransoneringssystem för klimatbelastande konsumtion. Med modern datateknik skulle det inte vara så svårt att genomföra praktiskt. Det måste till en radikal förändring av vår livsstil, och det skulle faktiskt kunna ge en ökad livskvalité som bonus. Redan nu i november möts vi av handelns intensiva marknadsföring inför julhandeln. Tänk om vi kunde bojkotta julhandelns lockrop om överkonsumtion! Köp bara det du verkligen behöver, och då gärna med kvalité. Varför inte prova second hand?
Oljemissbruk
Jonstad skriver också i sin bok om "Avvänjning för oljeknarkaren". Han citerar dr Chris Johnstone "som menar att i princip samma metoder som används för att få stopp på ett drogmissbruk går att tillämpa på ett oljemissbruk." Då skulle första steget vara att erkänna sitt oljeberoende, för att kunna få hjälp att lägga om kursen. Låter det konstigt? Kanske, men visst ligger det något i det.
Rätt vis
I kabarén Rätt vis ställs frågorna på sin spets. På onsdag den 18 nov kommer en grupp från Teater Arken i Helsingborg till Söderportgymnasiet i Kristianstad. Kl.18.30 kan den som vill, ta del av en humorfylld föreställning om hur ”egologiskt” kan bli ”ekologiskt” i Sverige idag. FN-föreningen och kommunens klimatkansli står bakom arrangemanget och bjuder in till samtal efteråt. Se http://www.globalen.org/
Köpenhamnsmötet
Inför FN:s stora klimatkonferens i Köpenhamn i december ser vi det angeläget att uppmärksamma klimatfrågornas koppling till vår livsstil. Klimatkrisen är i högsta grad en rättvisefråga. Även om Kristianstad ligger illa till vid en höjning av havsnivån, är det ändå den fattiga delen av världen som drabbas först och värst. Samtidigt som vi trycker på beslutsfattarna, måste vi själva vara beredda till förändring. Pekpinnar är aldrig populära, men goda exempel kan få fler att följa efter.
Kyrkornas Globala Vecka
Den här veckan uppmärksammas de globala rättvisefrågorna i kyrkor över hela Sverige. I Kristianstad är dock ingenting särskilt planerat på ekumenisk bas. Men varför inte se teatern på onsdag som ett inslag i Globala veckan? Välkommen!http://www.skr.org/verksamhet/ekumeniskdiakonikyrkasamhalle/globalutveckling/globalaveckan2009.4.589e653711f5b17101b80005610.html
Bibeln, Klimatet och Rättvisan
Redan nu vill jag också puffa för en serie studiekvällar i Östermalmskyrkan den 30/11, 7/12 och 14/12. Jag har lovat behandla ämnet Bibeln, Klimatet och Rättvisan. Det känns spännande att ta itu med. http://www.ostermalmskyrkan.nu/
måndag 31 augusti 2009
Miljöuppdrag från Gud
I Kristianstadsbladet läste jag idag med stort intresse en insändare skriven av en trio från Claphaminstitutet. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20090831/TYCKTTANKT/966753794/1028/ASIKTER
Senare har jag sett att den även var införd i Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176191
Så här kommenterade jag i Bladet: Halleluja! Äntligen, skulle jag vilja utbrista. Mycket intressant att några kristna tar tag i miljöfrågorna. Själv har jag försökt i olika sammanhang, men responsen är inte alltid så stor. I princip håller man med, men vi vill gärna leva som förut. Miljön är också en andlig fråga. Förundran inför skapelsen är en bra början. Författarna talar om Vattenfall som ett dåligt exempel. Bra att man vågar vara konkret. P-H, det är väl bra om kristen tro kan ge inspiration och uthållighet i vår gemensamma kamp. Jag känner stor ödmjukhet inför dem som helhjärtat engagerar sig från andra utgångspunkter. Men för mig är Gudstron en drivkraft. Roligt om vi kunde hjälpas åt och inspirera varandra till handling.
Senare har jag sett att den även var införd i Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176191
Så här kommenterade jag i Bladet: Halleluja! Äntligen, skulle jag vilja utbrista. Mycket intressant att några kristna tar tag i miljöfrågorna. Själv har jag försökt i olika sammanhang, men responsen är inte alltid så stor. I princip håller man med, men vi vill gärna leva som förut. Miljön är också en andlig fråga. Förundran inför skapelsen är en bra början. Författarna talar om Vattenfall som ett dåligt exempel. Bra att man vågar vara konkret. P-H, det är väl bra om kristen tro kan ge inspiration och uthållighet i vår gemensamma kamp. Jag känner stor ödmjukhet inför dem som helhjärtat engagerar sig från andra utgångspunkter. Men för mig är Gudstron en drivkraft. Roligt om vi kunde hjälpas åt och inspirera varandra till handling.
onsdag 5 augusti 2009
Hur förvaltar och fördelar vi jordens resurser?
Tidningen Dagen har de senaste dagarna haft flera intressanta ledare, debattartiklar och insändare som handlar om vårt globala ansvar, inte minst som kristna.
Lena Klevenås från FIAN uppmanade den 30 juli Sveriges regering att skriva under det nya tilläggsprotokollet till ESK-konventionen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174421
Samma dag skrev Birger Thuresson om att Sverige måste följa de etiska liktlinjer för vapenexport som man själv satt upp! "Och framför allt måste vi leva upp till intentionerna att främja fred i världen." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174422
Tomas Hultberg från Malmö skrev igår den 4 augusti bl.a. så här: "Och om vi ska räknas bland utsugarna så borde åtminstone vi som kallas kristna och försöker leva med Bibeln som rättesnöre reagera, engagera oss och bli indignerade för Bibeln är rätt tydlig då det gäller just utsugare." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174643
Så till sist kom Thomas Österbergs med följande i sin ledare: "Bara med väckta samveten kan en ny utveckling bort från hungern skapas. Möjligheterna till förändring finns, som sagt. Något är grundläggande fel när svältande människor exporterar sin mat till oss i den rika världen i stället för att få del av den själva." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174590
Som enskild människa kan man känna vanmakt inför all denna destruktivitet. Varför ska människor svälta när det finns tillräckligt med mat? Vi måste säga ifrån, men också vara beredda att ändra vår egen livsstil.
På söndag kommer man i många kyrkor att tala om förvaltarskap, "Goda förvaltare" är temat. Tänk om vi då skulle passa på och lyfta fram det ansvar vi har som människor och ännu mer som kristna bekännare. Det är tungt och jobbigt att ta fram rättvisefrågor, miljöfrågor osv, men hur ska vi annars kunna bli "goda förvaltare"? Mitt i allt detta finns löftet om Guds kraft i vår svaghet, om Guds Ande som vill uppfylla oss när vi ställer oss till förfogande.
Lena Klevenås från FIAN uppmanade den 30 juli Sveriges regering att skriva under det nya tilläggsprotokollet till ESK-konventionen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174421
Samma dag skrev Birger Thuresson om att Sverige måste följa de etiska liktlinjer för vapenexport som man själv satt upp! "Och framför allt måste vi leva upp till intentionerna att främja fred i världen." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174422
Tomas Hultberg från Malmö skrev igår den 4 augusti bl.a. så här: "Och om vi ska räknas bland utsugarna så borde åtminstone vi som kallas kristna och försöker leva med Bibeln som rättesnöre reagera, engagera oss och bli indignerade för Bibeln är rätt tydlig då det gäller just utsugare." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174643
Så till sist kom Thomas Österbergs med följande i sin ledare: "Bara med väckta samveten kan en ny utveckling bort från hungern skapas. Möjligheterna till förändring finns, som sagt. Något är grundläggande fel när svältande människor exporterar sin mat till oss i den rika världen i stället för att få del av den själva." http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174590
Som enskild människa kan man känna vanmakt inför all denna destruktivitet. Varför ska människor svälta när det finns tillräckligt med mat? Vi måste säga ifrån, men också vara beredda att ändra vår egen livsstil.
På söndag kommer man i många kyrkor att tala om förvaltarskap, "Goda förvaltare" är temat. Tänk om vi då skulle passa på och lyfta fram det ansvar vi har som människor och ännu mer som kristna bekännare. Det är tungt och jobbigt att ta fram rättvisefrågor, miljöfrågor osv, men hur ska vi annars kunna bli "goda förvaltare"? Mitt i allt detta finns löftet om Guds kraft i vår svaghet, om Guds Ande som vill uppfylla oss när vi ställer oss till förfogande.
lördag 25 juli 2009
Gudsriket - det radikala alternativet
Jag antydde i bloggen häromdagen att det skulle bli bibelstudium i Östermalmskyrkan om Gudsriket. En kort sammanfattning följer här:
1. Riket i Gamla Testamentet
Ps 145 t.ex talar om Gud som kung och hans rike står i alla tider. Ps 96 handlar om hur han dömer med rättfärdighet. Därför hyllar man honom. Enligt Ps.65:10 vårdar Han sig om hela skapelsen. När Gud får bestämma då är det shalom, fred, frid, harmoni, mellan människan -Gud, människa - människa och människan - naturen. Den fantastiska idén om jubelår och sabbatsår i 3 Mos.25 har med detta helhetsperspektiv.
Nu fungerade detta inte så bra därför att människorna inte ville inordna sig i Guds rike. Profeten Amos (kap.8) m.fl. kom med skarp kritik mot folkets sätt att behandla varandra. Gud stod på de fattigas sida. Trots domsord, landsförvisning och fångenskap finns ändå hoppet om upprättelse till sist. Jes. 9 talar om det stora ljuset, om fridsfursten som en dag skall födas.
2. Riket har kommit
Enligt Mark.1:15 säger Jesus att Tiden är inne, Guds rike är nära, Omvänd er och tro på budskapet. Nu hade det efterlängtade Gudsriket kommit, men inte så som man tänkt sig. När Pilatus ställer frågan till Jesus om han verkligen är Judarnas konung, svarar han "Mitt rike hör inte till denna världen". Joh.18:36.
Enligt Luk.17:20-21 säger han att "Guds rike är inom er". Det går inte att se med ögonen, men dess kraft är påtaglig. Man kan jämföra med det Jesus säger till Nikodemos i Joh.3:8, "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."
3. Rikets kännetecken
Jesus ifrågasatte ofta människors vanliga prioriteringar. Makt och ägande är inte det som gör människan lycklig. Saligprisningarna i Matt.5:1-12 vänder upp o ned på begreppen. De som är fattiga (invändigt eller utvändigt) gratuleras, likadant andra som man kanske borde tycka synd om. Jesus ställer fram ett barn och säger att det är störst i himmelriket, Matt.!8:1-5, han uppmanar en man i Matt.19:23-24 att sälja allt han äger, han visar på icke-våldets väg, Matt.26:51-54, och han ger sina efterföljare budet att älska sina fiender, Matt.5:38-48.
På många olika sätt får vi lära oss ett annat sätt att tänka och att prioritera. Guds rike kan inte tvingas på människor. Det handlar om sunt förnuft, och att våga överlåta sig åt denne radikale Herre.
4. Riket - ett befriat område
Jesu lärjungar levde i samma samhälle som alla andra, men "med er är det annorlunda", sade han, Luk.22:24-27. Här skulle tjänandet vara den viktigaste egenskapen, och själv visade han hur det kunde gå till. Lever man på detta annorlunda sätt blir många bekymmer onödiga, Matt.6:25-34. Gud har ju omsorg om oss. Han talar i Joh.17 om det motsägelsefulla att leva i den här världen, och ändå tillhöra ett annat rike. Vi kan jämföra med att vara ambassadör för t.ex. Sverige i ett annat land på jorden. Om det är en diktatur kan många uppleva den svenska ambassaden som "befriat område", dit man t.o.m. kan fly från sina förtryckare.
Efter Jesu uppståndelse verkar det som hans lärjungar fortfarande tror att ett nytt nationellt Israel ska upprättas av Jesus, som på kung Davids tid, Apg.1:6-8. Men han ger dem istället uppdraget att gå ut i världen och i den heliga andens kraft vittna om honom. Det befriade området ska nå till jordens yttersta gräns. Låt ditt rike komma, lärde Jesus sina första lärjungar och oss att be, Matt.6:10.
5. Riket som utmanar
Ibland säger man att det är "mycket snack och lite verkstad". Det kan gälla i den kristna kyrkan också. Vi har kanske glömt vad som står i Jak.2:14-17 om tron och gärningarna. Det är nödvändigt med en helhetssyn på livet. Andlighet är inte en sektion för sig själv, utan en kraft som ger liv och mening åt allt det vi gör i vardagen. Det här är en ständig utmaning till alla som kallar sig kristna.
Jesus använde bilder som surdeg och senapskorn för att beskriva himmelrikets inneboende krafter, Matt.13:31-33. Surdeg var för judarna en negativ bild, och senapskornet betraktades enligt vad jag läst som ett ogräs. Är det så vi ska se på Gudsriket? Vi ska inte tro att vi kan kontrollera eller stänga in Gud i våra kyrkor, organisationer eller traditioner. Han spränger alla gränser, och dyker upp där vi minst anar det.
Sök först Guds rike!
Det är detta som ger oss ett levande hopp i en dyster värld, 1 Petr.1:3-5. Vi får överlåta oss åt det rike som har kommit men som också är på väg. Det är att välja Livet! En konsekvens av detta är ett helhjärtat engagemang för rättvisa, fred och miljö!
Till sist en bild från tisdagens fina konsert i Östermalmskyrkan med Sara Arvidsson Band från Göteborg.
söndag 17 maj 2009
Pengarna eller livet?
Den gamla klassiska frågan hade jag som tema för en predikan ikväll i Odalkyrkan i Kristianstad.
Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??
Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.
Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??
Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.
onsdag 25 februari 2009
Konsumtionsfasta
I almanackan står det att det är askonsdag idag. Jag tycker det är roligt med olika traditioner, men har väl aldrig följt dem direkt. Idag inleds alltså fastan. Tidningen Dagen har startat en "fasteblogg" där vi får följa två personer som på skilda sett tillämpar fastan. Uttrycket konsumtionsfasta verkar spännande. Fasta är inte bara att avstå mat, utan mycket av det som jag egentligen inte behöver.http://www.dagen.se/blogg/fastebloggen/2009/02/fastan-en-lyx-for-varslade-pa-saab-och-volvo. Mikael Hansson tänker i det här sammanhanget på dem som varslas på Saab och Volvo. Så sant att vi bör se fastan som en utmaning till oss själva, och inte komma med pekpinnar till andra. Det goda exemplet talar för sig själv. Får se vad jag kan göra av det här,vet inte än.
Ikväll har vi fortsatt studiet Skapelsevänligt i Östermalmskyrkan. Vi talade om Rikedom och fattigdom. Hur ska vi förstå Jesusorden om att Saliga är de fattiga ( i Anden)? Fattigdomen är inget ideal, men... Också här kom vi in på konsumtionsbehovet. Vi uppmanas i samhället att konsumera för att "hjulen ska snurra", men måste det innebära ondig överkonsumtion? Man kan ju satsa på att köpa miljö- och människovänliga tjänster, men också dela med sig till andra som behöver konsumtionen bättre. Vi konstaterade att man kan vara slav under både fattigdom och rikedom!
I morgon är det dags för årsmöte i Kristianstads FN-förening. Även där är det frågorna om fred, rättvisa, miljö och människovärde som är viktiga. Utgångspunkterna är olika, men vi kan ändå komma fram till enhet i konkreta frågor.
Ikväll har vi fortsatt studiet Skapelsevänligt i Östermalmskyrkan. Vi talade om Rikedom och fattigdom. Hur ska vi förstå Jesusorden om att Saliga är de fattiga ( i Anden)? Fattigdomen är inget ideal, men... Också här kom vi in på konsumtionsbehovet. Vi uppmanas i samhället att konsumera för att "hjulen ska snurra", men måste det innebära ondig överkonsumtion? Man kan ju satsa på att köpa miljö- och människovänliga tjänster, men också dela med sig till andra som behöver konsumtionen bättre. Vi konstaterade att man kan vara slav under både fattigdom och rikedom!
I morgon är det dags för årsmöte i Kristianstads FN-förening. Även där är det frågorna om fred, rättvisa, miljö och människovärde som är viktiga. Utgångspunkterna är olika, men vi kan ändå komma fram till enhet i konkreta frågor.
onsdag 31 december 2008
Gott Nytt År med sund konsumtion
Det var mycket spännande att läsa Birger Schlaugs reflektioner om konsumismen. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161448
Jag håller helt med om att det är en "religion som kapat våra sinnen". Om Birger menar att "ekonomism" är samma sak vet jag inte. Ekonomi betyder ju hushållning, och ordet är släkt med ekologi. Om man med ekonomism menar en fåfäng jakt efter pengar, så kan jag förstå ordvalet.
Nåväl, visst är det absurt. Vi uppmanas att handla, inte för att fylla våra behov, utan för att "hjulen skall snurra". När länder befinner sig i krig betyder det ett uppsving för vapenindustri och annat näringsliv. Jo, nog ska vi bekämpa arbetslösheten. Men inte med vilka metoder som helst. Det måste väl finnas en meningsfull produktion, där människor har nytta av det som produceras.
Att kritisera konsumismen är inte så svårt, men det känns som att kasta sten i glashus. Vi är alla delaktiga. Birger Schlaugs tankar om aftonbön behöver inte bara vara ironi, även om den är bra. Vi behöver alla be om befrielse från allt det som binder. Där behöver vi både gudomlig hjälp och mycket stöd från varandra. Jesusordet om att inte göra sig bekymmer mat och kläder har fortfarande aktualitet. Matt.6:25-34. Eftersom den himmelske fadern har omsorg om oss, kan vi ägna vår omsorg åt andra. Att söka Guds rike först, är receptet. Men då måste det rikets principer också få bestämma över plånbok och bankkonto och konsumtion.
Konsumtion är ju egentligen ett väldigt vitt begrepp. Det kan handla om att köpa onödiga prylar till sig själv, och klimatvidriga flygresor. Men man kan ju faktiskt satsa sina pengar på medmänsklighet istället. Många organisationer vädjar om bidrag för att kunna hjälpa, både nära och långt borta. Nationalekonomiskt är det väl ingen skillnad, såvitt jag förstår. Någonstans används pengarna till att handla nyttigheter för. Många tog chansen i år och gav ett gåvobevis som julklapp till släkt och vänner. Det är en trend som kan vara ett sätt att komma bort från konsumismen. Allt det vi har är egentligen gåvor vi fått, och ska förvaltas därefter!
Med det vill jag önska dem som möjligen läser den här bloggen ett riktigt Gott Nytt År, i Frihet och Gemenskap.
Jag håller helt med om att det är en "religion som kapat våra sinnen". Om Birger menar att "ekonomism" är samma sak vet jag inte. Ekonomi betyder ju hushållning, och ordet är släkt med ekologi. Om man med ekonomism menar en fåfäng jakt efter pengar, så kan jag förstå ordvalet.
Nåväl, visst är det absurt. Vi uppmanas att handla, inte för att fylla våra behov, utan för att "hjulen skall snurra". När länder befinner sig i krig betyder det ett uppsving för vapenindustri och annat näringsliv. Jo, nog ska vi bekämpa arbetslösheten. Men inte med vilka metoder som helst. Det måste väl finnas en meningsfull produktion, där människor har nytta av det som produceras.
Att kritisera konsumismen är inte så svårt, men det känns som att kasta sten i glashus. Vi är alla delaktiga. Birger Schlaugs tankar om aftonbön behöver inte bara vara ironi, även om den är bra. Vi behöver alla be om befrielse från allt det som binder. Där behöver vi både gudomlig hjälp och mycket stöd från varandra. Jesusordet om att inte göra sig bekymmer mat och kläder har fortfarande aktualitet. Matt.6:25-34. Eftersom den himmelske fadern har omsorg om oss, kan vi ägna vår omsorg åt andra. Att söka Guds rike först, är receptet. Men då måste det rikets principer också få bestämma över plånbok och bankkonto och konsumtion.
Konsumtion är ju egentligen ett väldigt vitt begrepp. Det kan handla om att köpa onödiga prylar till sig själv, och klimatvidriga flygresor. Men man kan ju faktiskt satsa sina pengar på medmänsklighet istället. Många organisationer vädjar om bidrag för att kunna hjälpa, både nära och långt borta. Nationalekonomiskt är det väl ingen skillnad, såvitt jag förstår. Någonstans används pengarna till att handla nyttigheter för. Många tog chansen i år och gav ett gåvobevis som julklapp till släkt och vänner. Det är en trend som kan vara ett sätt att komma bort från konsumismen. Allt det vi har är egentligen gåvor vi fått, och ska förvaltas därefter!
Med det vill jag önska dem som möjligen läser den här bloggen ett riktigt Gott Nytt År, i Frihet och Gemenskap.
lördag 29 november 2008
Potatisfest och annat roligt
I söndags var det fullt med folk i Östermalmskyrkan, ca 200. Pastor Ulf tog upp i predikan frågan om vad som är äkta tro. Intressant att han betonade det Jakobs brev skriver om tro och gärningar. Själv hade jag ansvar för tolkning till engelska. Inte mindre än 15 personer utnyttjade den möjligheten.
FN-föreningen ordnade i måndags en kväll på Antonskolan med potatisen i centrum, Älskade knölar. Vi fick mycket god mat, allt me
d potatis i. Kocken Susanna berättade om potatisens historia och allmänt om mat. Ing-Britt från FN-föreningen pratade om projektet Skolmat ger kunskap, som vi är med och bidrar till. Intressant var det samtal vi fick med Antonskolans kock Christian om de regler och begränsningar han lever med. I en skola eller annat storkök är det inte så enkelt att satsa på lokala råvaror och matlagning från grunden, även om man skulle vilja. Det här är en fråga som borde uppmärksammas mer. Borde vi kräva att onödiga byråkratiska livsmedelsregler avskaffas??
d potatis i. Kocken Susanna berättade om potatisens historia och allmänt om mat. Ing-Britt från FN-föreningen pratade om projektet Skolmat ger kunskap, som vi är med och bidrar till. Intressant var det samtal vi fick med Antonskolans kock Christian om de regler och begränsningar han lever med. I en skola eller annat storkök är det inte så enkelt att satsa på lokala råvaror och matlagning från grunden, även om man skulle vilja. Det här är en fråga som borde uppmärksammas mer. Borde vi kräva att onödiga byråkratiska livsmedelsregler avskaffas??I tisdags var jag på Regionmuseet och lyssnade på ett föredrag om de skånska dialekterna. Mycket trevligt!
Den studiecirkel om Skapelsevänligt som vi har haft i Östermalmskyrkan under hösten, avslutades i torsdags. Gruppen harvarit liten, men vi har haft intressanta och viktiga samtal om miljö- och rättvisefrågor. Vi har upptäckt nya perspektiv i Bibeln och funderat hur vi skall kunna tillämpa i vår församling och i vårt samhälle. Jag räknar med att vi drar igång en liknande grupp i slutet av januari, sannolikt varannan onsdag.
Idag tog jag bussen till Simrishamn och hälsade på min mor. Lika grått och regnigt där som här.
Värt att kommentera är det klimatmöte som hållits i Uppsala med ärkebiskopen som värd. Det är ett bra initiativ tycker jag. Religionerna är väldigt olika och var och en ska kunna stå för sin övertygelse, men det är väl inte så konstigt att man har vissa värden gemensamt. Kristendomens främsta "konkurrent" i vår tid är varken islam eller buddhism utan konsumismen! Den smyger sig lätt in de allra frommaste och mest renläriga miljöer.
Så är det ännu en gång advent. Det är tänkt som en förberedelsetid inför julen. Kristus kommer till oss. Jag får hälsa honom välkommen, inte bara till Jerusalem och till jorden utan till mitt liv och mitt hem. Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
