Pengarna eller livet?

Den gamla klassiska frågan hade jag som tema för en predikan ikväll i Odalkyrkan i Kristianstad.

Visst är det något mystiskt med pengar. Alla vill ha dem, men de har egentligen inget värde förrän jag gör mig av med dem! Pengar garanterar ett visst värde, tror vi i alla fall. Men vilken trygghet är det de ger. Bibeln talar mycktryghet om pengar, och det skulle jag vilja uppmärksamma.
Guds omsorg om de fattiga
Jubelårstanken i 3 Mos är väldigt spännande. Jorden skulle vila och klyftorna mellan rika och fattiga begränsas. Jesus anknyter till detta när han enligt Luk.4 utropar "ett nådens år från Herren".
Jag tänker också på texten i 1Kor 11 om Herrens måltid, nattvarden. Det ovärdiga firandet som skulle straffas, var att man i den korintiska församlingen gjorde en uppdelning mellan rika och fattiga medlemmar. Samma sak påtalas i Jak.2. Detta är ovärdigt Guds barn. Hur vi behandlar de fattiga är en fråga om trohet mot Gud.
Rikedom som hindrar livet
Det är inte förbjudet att vara kristen och rik, men det är svårt. Hur lätt är det inte att något annat än Gud blir grunden för vår trygghet, och det är ju det som är synd. I Upp.18 finns en otäck beskrivning av Babylons fall. Jag kan inte säga att det ska tolkas si eller så, men nog ligger det nära till att läsa in vår tids finanskris. "Jordens köpmän gråter över Babylon" står det. Fallet var stort. Makt och rikedom har alltid fascinerat. Då blir också katastrofen stor när allt rasar samman.
Vi som inte tycker att vi hör till de rika i samhället kan lätt bli avundsjuka på dem som "badar i pengar". Men är det så mycket att längta efter? Jesus sade att "där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara". Sett i ett globalt perspektiv får vi också komma ihåg att vi alla i Sverige hör till "gräddan".
Den nödvändiga balansen
I Apg 2 beskrivs hur man i den förtsa kristna församlingen tillämpade egendomsgemenskap. Det fungerade nog inte så länge, men var en god idé. Viktigt att komma ihåg är att detta beskrivs som frivilligt. De som straffades var bara de oärliga, som sade att de gett allt men inte hade gjort det. Paulus talar i 1 Tim.6 om förnöjsamhet, och det borde vi nog bättre ta fasta på. "Kärleken till pengar är en rot till allt ont". Ibland uppmanas vi till att konsumera mera. En insändare i Kristianstadsbladet i veckan gick på den linjen. "Handla mer - egoism för allas bästa"
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090514/TYCKTTANKT/677395156
Många vill få oss att tro att vi genom att köpa mer kan hjälpa upp samhällsekonomin. Jag tror inte på den modellen. Nej, köp det du behöver, gärna god kvalité, miljövänligt och rättvisemärkt. Det du möjligen får över kan du gott ge bort till dem som bättre behöver. Deras konsumtion har väl samma effekt på samhällsekonomin som din eller min??

Kristen tro handlar om överlåtelse, åt Gud och varandra. Gud lovar "en framtid och ett hopp" åt den som helhjärtat söker honom, Jer.29. Han kommer till oss med förlåtelse och befrielse. Att leva i Guds ekonomi är ett äventyr att ge sig in i.