Idag på "annandag midsommar" fick jag möjlighet att predika i Östermalmskyrkan kring temat Vår plats i Skapelsen. Här kan du lyssna på en inspelning. Bibeltext var Apg.17:22-31. Nyckelord var Kosmos, Kaos och Kristus.
Kosmos betyder "pärla" och det säger oss att jorden och hela universum är något gott och fint som Gud skapat. Paulus ville få atenarna att förstå att en Gud som skapat allt det som finns måste vara så stor att han inte får plats i något jordiskt tempel. När vi upptäcker jordens och naturens skönhet väcks en Förundran, och det är en viktig förutsättning för att vi skall vilja vårda Guds skapelse.
Kaos är det tillstånd som mer och mer börjat infinna sig pga vår mänskliga påverkan av naturen. Klimatet har kommit i olag, Moder jord är sjuk. Skapelsefeber kallas det ibland. Det finns ord i Bibelns skapelseberättelse om att människan skall råda över naturen, som en del använt till ursäkt för att förbruka jordens resurser. Men det står också att vi skall bruka och bevara jorden. Det är viktigt. Missbruk av skapelsen är synd mot Skaparen. Vi är skapade till Guds avbild, och det betyder att vi har som människor ett uppdrag att förvalta jorden åt dess ägare.
Kristus är för mig den som ger hopp i tillvaron när Kosmos har blivit Kaos. I Rom.8:20-21 skriver Paulus om att skapelsen en gång skall befrias ur sitt slaveri under tomhetens välde. Paulus uppmanade atenarna till att omvända sig. Alla människor har ett ansvar inför sin skapare. Författaren Björn Forsberg har skrivit boken Omställningens tid, och jag tycker det ligger nära Omvändelsens tid. Omvändelse till Kristus är något som påverkar hela livet.
Jag önskar att vi som Jesus efterföljare med Guds hjälp kan hitta vår plats och ta ansvar för den skapelse som vi njuter av i härliga sommardagar.
Det kom en del tacksamma kommentarer efteråt, och åtminstone ett intressant samtal om hur vi kan leva mer skapelsevänligt. Här finns mycket att göra i våra kyrkor och församlingar, som borde vara spjutspetsar.
Visar inlägg med etikett Förvaltarskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förvaltarskap. Visa alla inlägg
söndag 24 juni 2012
fredag 22 juni 2012
FN-kongress och Midsommar
Idag firar jag en lugn midsommarafton tillsammans med min fru. Regnvädret inbjuder inte precis till utevistelse. Samtidigt har jag en del att förbereda inför lördag och söndag. Midsommardagen är det fullt program på Furuboda. Jag har lovat ta ansvar för gudstjänsten där kl.11.00. Det kommer att handla om den ljuva sommartiden, och den Guds omsorg om oss och hela naturen som gör att vi kan släppa onödiga bekymmer. Välkommen om du har möjlighet!
På söndag är det gudstjänst i Östermalmskyrkan. Även då tänker jag låta predikan inspireras av sommarens skönhet. Berättelsen om Paulus på Areopagen i Aten, Apg.17:22-31 blir utgångspunkt. Temat är Vårt ansvar för skapelsen. Några nyckelord blir: Kosmos, Kaos och Kristus. Varmt välkommen även då!
Förra helgen var jag ombud på Svenska FN-förbundets kongress i Jönköping. Det var roligt att komma dit och träffa en massa trevliga människor från FN-föreningar, distrikt, andra riksorganisationer och förbundets personal. Läs gärna mer om vad som hände här. Själv blev jag inblandad i en lite olustig debatt om förbundsordförandens arvode. Styrelsen och valberedningen ansåg att han skulle ha 100% ersättning, men jag argumenterade, med stöd från Kristianstads FN-förening, för en nivå på max 25 %. Vi tyckte bl.a. att det saknades utrymme i budgeten för en så pass stor extra kostnad. Tyvärr fick jag inte med mig majoriteten, men flera gav sitt stöd till mitt yrkande, och många av representanterna från Skåne reserverade sig.
Till Förbundsstyrelsen hade vi från Kristianstad nominerat Viktor Olsson från Åhus. Han jobbar f.n. som ungdomssekreterare på FN-förbundet, och fick stöd av många yngre ombud. Det är roligt att han också blev invald. Önskar honom Lycka till i uppdraget.
På kongressen avhandlade vi drygt 30 motioner med det mest skiftande innehåll. Här blandades stora världspolitiska frågor med interna organisationsfrågor. Glädjande nog fick vi igenom en motion om information och opinionsbildning kring internationell vapenhandel och svensk vapenexport. FN-förbundet hade redan planerat att uppmärksamma det globala vapenhandelsavtalet ATT, Arms Trade Treaty.
På söndag är det gudstjänst i Östermalmskyrkan. Även då tänker jag låta predikan inspireras av sommarens skönhet. Berättelsen om Paulus på Areopagen i Aten, Apg.17:22-31 blir utgångspunkt. Temat är Vårt ansvar för skapelsen. Några nyckelord blir: Kosmos, Kaos och Kristus. Varmt välkommen även då!
Förra helgen var jag ombud på Svenska FN-förbundets kongress i Jönköping. Det var roligt att komma dit och träffa en massa trevliga människor från FN-föreningar, distrikt, andra riksorganisationer och förbundets personal. Läs gärna mer om vad som hände här. Själv blev jag inblandad i en lite olustig debatt om förbundsordförandens arvode. Styrelsen och valberedningen ansåg att han skulle ha 100% ersättning, men jag argumenterade, med stöd från Kristianstads FN-förening, för en nivå på max 25 %. Vi tyckte bl.a. att det saknades utrymme i budgeten för en så pass stor extra kostnad. Tyvärr fick jag inte med mig majoriteten, men flera gav sitt stöd till mitt yrkande, och många av representanterna från Skåne reserverade sig.
Till Förbundsstyrelsen hade vi från Kristianstad nominerat Viktor Olsson från Åhus. Han jobbar f.n. som ungdomssekreterare på FN-förbundet, och fick stöd av många yngre ombud. Det är roligt att han också blev invald. Önskar honom Lycka till i uppdraget.
På kongressen avhandlade vi drygt 30 motioner med det mest skiftande innehåll. Här blandades stora världspolitiska frågor med interna organisationsfrågor. Glädjande nog fick vi igenom en motion om information och opinionsbildning kring internationell vapenhandel och svensk vapenexport. FN-förbundet hade redan planerat att uppmärksamma det globala vapenhandelsavtalet ATT, Arms Trade Treaty.
måndag 22 augusti 2011
Vad är en människa?
Igår, söndag, fick jag tillfälle att ta upp detta slitna, men ändå så angelägna ämne när jag predikade i Linderöds Missionshus. Söndagens tema var Goda förvaltare, och jag började med att läsa Psalm 8 i Psaltaren. Där finns de klassiska orden: Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? För de flesta av oss är det självklart att säga att alla människor har samma värde, antingen vi utgår från Bibeln eller FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna eller bådadera. I en aktuell tidningsdebatt har jag dock mött ett öppet ifrågasättande av denna princip.
Mina försök till svar på frågan Vad är en människa?:
1. Det finaste man kan bli
-Nästan till en gud, stod det i Ps.8. Ja, men bara nästan. Vi är skapade till Guds avbild, och i det ligger ett uppdrag att förvalta den jord som Gud gett oss att leva på. Det är frihet under ansvar. ingen av oss är verka av slumpen, utan Gud har en mening med var och en av oss.
-För mig är Allas lika värde (eller egentligen "värdighet") en konsekvens av Skapelsen. Men tyvärr är "marknadsvärdet" på en människa väldigt olika.
2. Det svåraste man kan vara
Men, människor är vi ju redan!? Jo, och ändå blir så ofta "omänskliga". När vi försöker göra oss till herrar istället för förvaltare, blir vi slavar under synden. Friheten finns inte hos Mammon, utan i att vara beroende av Gud. Även aposteln Paulus fick erkänna att han inte gjorde det goda han ville, utan tvärtom. Då behövs nåden och förlåtelsen.
När vi hör om alla kriser och katastrofer, klimat, svält, ekonomi osv, så undra många var Gud har tagit vägen. Jag undrar, var finns människorna som skulle bruka och vårda den här jorden? Vi som skulle vara Guds händer och fötter?? Allt detta onda är konsekvenser av människans omänsklighet. Vi kan inte skylla ifrån oss på varken Gud eller djävulen.
3. Det bästa som kan hända
"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse", står det i 2Kor.5:17. Det är bara Människosonen, Jesus, som kan göra oss till riktiga människor. När hans Ande bor i oss får vi nya förutsättningar att leva helt och sant. Men hur märks detta i vårt sätt att vara? Inspirerar det oss att ta ansvar för svältande, klimatdrabbade och utslagna människor? Här gäller det att vara ärlig och ödmjuk. Allt vi har är gåvor som skall användas i kärlekens tjänst, tid, kraft, pengar, idéer osv. Ibland tycks det som människor utan kristen bekännelse tar detta på större allvar än många av oss kyrksamma, och då får vi glädjas åt att Gud använder dem också, fast de kanske inte ens vet om det.
Förvaltarskapet gäller alla människor, men framför allt dem som bekänner sig vara Jesus efterföljare. Vår uppgift är att gå före i kampen för livet, visa vägen och inte minst förmedla HOPP. Visa att det inte är meningslöst, för vi tror att det är livets Gud som har sista ordet. och det är inför Honom som vi alla skall stå till svars.
Utmaningarna är många, men låt oss se förmånen i att få vara just människor och få samarbeta med Skaparen. Vi får ställa oss till Hans förfogande, med alla våra svagheter och brister. Vi är Förvaltare!
Mina försök till svar på frågan Vad är en människa?:
1. Det finaste man kan bli
-Nästan till en gud, stod det i Ps.8. Ja, men bara nästan. Vi är skapade till Guds avbild, och i det ligger ett uppdrag att förvalta den jord som Gud gett oss att leva på. Det är frihet under ansvar. ingen av oss är verka av slumpen, utan Gud har en mening med var och en av oss.
-För mig är Allas lika värde (eller egentligen "värdighet") en konsekvens av Skapelsen. Men tyvärr är "marknadsvärdet" på en människa väldigt olika.
2. Det svåraste man kan vara
Men, människor är vi ju redan!? Jo, och ändå blir så ofta "omänskliga". När vi försöker göra oss till herrar istället för förvaltare, blir vi slavar under synden. Friheten finns inte hos Mammon, utan i att vara beroende av Gud. Även aposteln Paulus fick erkänna att han inte gjorde det goda han ville, utan tvärtom. Då behövs nåden och förlåtelsen.
När vi hör om alla kriser och katastrofer, klimat, svält, ekonomi osv, så undra många var Gud har tagit vägen. Jag undrar, var finns människorna som skulle bruka och vårda den här jorden? Vi som skulle vara Guds händer och fötter?? Allt detta onda är konsekvenser av människans omänsklighet. Vi kan inte skylla ifrån oss på varken Gud eller djävulen.
3. Det bästa som kan hända
"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse", står det i 2Kor.5:17. Det är bara Människosonen, Jesus, som kan göra oss till riktiga människor. När hans Ande bor i oss får vi nya förutsättningar att leva helt och sant. Men hur märks detta i vårt sätt att vara? Inspirerar det oss att ta ansvar för svältande, klimatdrabbade och utslagna människor? Här gäller det att vara ärlig och ödmjuk. Allt vi har är gåvor som skall användas i kärlekens tjänst, tid, kraft, pengar, idéer osv. Ibland tycks det som människor utan kristen bekännelse tar detta på större allvar än många av oss kyrksamma, och då får vi glädjas åt att Gud använder dem också, fast de kanske inte ens vet om det.
Förvaltarskapet gäller alla människor, men framför allt dem som bekänner sig vara Jesus efterföljare. Vår uppgift är att gå före i kampen för livet, visa vägen och inte minst förmedla HOPP. Visa att det inte är meningslöst, för vi tror att det är livets Gud som har sista ordet. och det är inför Honom som vi alla skall stå till svars.
Utmaningarna är många, men låt oss se förmånen i att få vara just människor och få samarbeta med Skaparen. Vi får ställa oss till Hans förfogande, med alla våra svagheter och brister. Vi är Förvaltare!
fredag 11 februari 2011
Home - en gång till
När vi hade sett filmen Home den 11 januari i bl.a. FN-föreningens regi, kom tanken att vi borde visa den i Östermalmskyrkan också. På måndag den 14 februari händer det kl.18.30. Så här står det i insändaren som jag skickat till Kristianstadsbladet:
-Man blir kär i jorden. Det var i samband med en visning av filmen HOME som den repliken fälldes. Ett 30-tal personer fick då en upplevelse av vilket fantastiskt jordklot det är som vi får leva på. Filmen har skapats av fransmannen Yann Arthus-Bertrand. Där ges också en stark utmaning till att vara med och rädda en värld som håller på att gå under. Klimathotet går inte att sopa under mattan längre. Praktiska lösningar finns, om vi vill! Älskar vi jorden och de människor som bor på den måste vi ta vårt ansvar och vara beredda att ändra vår livsstil.
När filmen HOME visades i januari var det på initiativ av Kristianstads FN-förening. Måndagen den 14 februari visas filmen på nytt i Kristianstad kl.18.30. Nu är det Östermalmskyrkan som inbjuder. För mig som är engagerad i båda dessa sammanhang känns det spännande att få knyta ihop ansvaret för Guds skapelse och det hoppets budskap som den kristna kyrkan står för, med den maning till praktisk omvändelse som klimatentusiasterna står för. Oavsett vilken tro vi möjligen bekänner oss till, så kan vi förenas i en kärlek till det oerhörda mirakel som kallas jorden. Vad kan passa bättre än att se HOME på Alla Hjärtans dag. Efteråt kan vi diskutera vilka förändringar vi är beredda att att bidra till. Se 
www.filmenhome.se
www.filmenhome.selördag 9 oktober 2010
Världens Barn
Idag stod vi på Lilla Torg och samlade in pengar för Världens barn. Det är en angelägen kampanj där ett stort antal biståndsorganisationer samarbetar med Radiohjälpen. Unicefgruppen, som är en del av FN-föreningen, hade tagit ansvar för aktiviteter på Lilla Torg i Kristianstad. Vi hade ett tält där engagerade Unicef-tjejer erbjöd ansiktsmålning för 20 kr till barn som passerade. Vi fick bra hjälp av ett 20-tal elever från Söderportgymnasiets IB-program. De gick runt med insamlingsbössor i cenrtrala stan och vid Maxi. Alla kände en glädje över att få vara med och hjälpa till. Det härliga, soliga vädret bidrog förstås också. Resultatet blev rekord för oss: 15614 kr! Det är vi mycket tacksamma för. Kampanjen fortsätter en vecka till, men vi har i princip gjort vår insats med detta. Se referat i Kristianstadsbladet.
Söndagen imorgon är Tacksägelsedagen. På kvällen kommer vi samman från alla kyrkor och församlingar i Kristianstad till en ekumenisk sånggudstjänst i Östermalmskyrkan. Det har blivit tradition nu, och brukar vara mycket uppskattat. Jag har blivit ombedd att hålla samman det hela och att ha en betraktelse. Det kommer att handla om Tacksamhet - varför? till vem? och hur? Söndagens datum är lite speciellt: 10.10.10, och det kommer jag att knyta an till, eftersom en global organisation utlyst det som en Klimatdag! Det kallas Global Workparty. Att ta ansvar eller inte för klimatet och den jord vi fått att leva på, det är en fråga om lovsång eller hädelse!
Söndagen imorgon är Tacksägelsedagen. På kvällen kommer vi samman från alla kyrkor och församlingar i Kristianstad till en ekumenisk sånggudstjänst i Östermalmskyrkan. Det har blivit tradition nu, och brukar vara mycket uppskattat. Jag har blivit ombedd att hålla samman det hela och att ha en betraktelse. Det kommer att handla om Tacksamhet - varför? till vem? och hur? Söndagens datum är lite speciellt: 10.10.10, och det kommer jag att knyta an till, eftersom en global organisation utlyst det som en Klimatdag! Det kallas Global Workparty. Att ta ansvar eller inte för klimatet och den jord vi fått att leva på, det är en fråga om lovsång eller hädelse!
söndag 1 augusti 2010
Goda förvaltare
Idag hade jag fått förtroendet att predika i Odalkyrkan. Söndagens tema är Goda förvaltare, ett angeläget ämne. Att vara människa är att vara förvaltare. Det ligger i begreppet skapad till Guds avbild. För den kristne är uppdraget ännu tydligare. Det är vår stora utmaning.
I Lukas kap 12 berättar Jesus en liknelse om en tjänare som hade fått i uppdrag att dela ut mat till andra. Han hade tillgång till alla husets resurser, men de var inte hans. Jesus varnade för vad som skulle hända om tjänaren misskötte sitt uppdrag och bara försåg sig själv med mat och dryck. Jag kan inte låta bli att här tänka på den nyhetsrapport som dök upp i början på veckan om hur mycket mat som slängs i våra affärer. (Se blogginlägg 28/7). Vi upprörs över slöseriet, som ändå bara är toppen på ett isberg. I en värld de en stor del av mänskligheten svälter är detta inte bara dålig ekonomi och dåligt förvaltarskap. Det är symptom på hur vi alla är med och förskingrar det som vi fått i uppdrag att förvalta. När man talar om förvaltarskap är det svårt att undgå miljö- och rättvisefrågorna.
Det som förväntades av tjänaren i liknelsen var egentligen bara vanligt folkvett, att inte vara ögontjänare. Men hur trogna o kloka är vi som förvaltare egentligen? I Efesierbrevet kap.4 skriver Paulus till en kristen församling att Ni har lärt känna Kristus. Då är uppmaningen att också leva som han. Det är en hög målsättning som ingen av oss är färdig med. Vi har all anledning till självprövning. Men kyrkan har också en profetisk uppgift, att protestera mot orättvisor och annan ondska i samhället. Vi ska visa på ett alternativ. Konsumismen har blivit något av en religion, och det måste vi se upp med. En mer långsiktig och generös livsstil är det som behövs. Vi ska gå före i kampen för fattiga och förtryckta och för hela skapelsen, liksom Jesus gjorde. Vill vi vara trovärdiga måste vi också göra som vi säger.
Hur ska vi klara det här? Paulus talade i Ef.4 om att förnyas i ande och förstånd och att klä sig i den nya människan, v.23-24. Är det några som ska lyckas med framtids- och ödesfrågorna, så är det väl de som samarbetar med livets Gud. När Herrens Ande kommer över oss kan vi få mod att ta itu med eländet. Vågar vi be om det? Om vi ska klara det behöver vi också den inbördes kärlek som talas om i det sammanhanget. Församlingen ger oss en unik möjlighet att uppmuntra och stödja varandra. I en kärleksfull gemenskap behöver vi inte skämmas för vår svaghet. Där kan vi tala sanning, säga som det är.
Människosonen, som Jesus kallade sig själv, vill göra oss till hela, sanna människor som ärar Gud och älskar världen. Då blir vi Goda förvaltare!
Tar med några bilder från en utflykt i fredags till min barndoms trakter på Österlen, närmast från Löderups Strandbad. Några glimtar av den skapelse som vi fått att förvalta.
I Lukas kap 12 berättar Jesus en liknelse om en tjänare som hade fått i uppdrag att dela ut mat till andra. Han hade tillgång till alla husets resurser, men de var inte hans. Jesus varnade för vad som skulle hända om tjänaren misskötte sitt uppdrag och bara försåg sig själv med mat och dryck. Jag kan inte låta bli att här tänka på den nyhetsrapport som dök upp i början på veckan om hur mycket mat som slängs i våra affärer. (Se blogginlägg 28/7). Vi upprörs över slöseriet, som ändå bara är toppen på ett isberg. I en värld de en stor del av mänskligheten svälter är detta inte bara dålig ekonomi och dåligt förvaltarskap. Det är symptom på hur vi alla är med och förskingrar det som vi fått i uppdrag att förvalta. När man talar om förvaltarskap är det svårt att undgå miljö- och rättvisefrågorna.
Det som förväntades av tjänaren i liknelsen var egentligen bara vanligt folkvett, att inte vara ögontjänare. Men hur trogna o kloka är vi som förvaltare egentligen? I Efesierbrevet kap.4 skriver Paulus till en kristen församling att Ni har lärt känna Kristus. Då är uppmaningen att också leva som han. Det är en hög målsättning som ingen av oss är färdig med. Vi har all anledning till självprövning. Men kyrkan har också en profetisk uppgift, att protestera mot orättvisor och annan ondska i samhället. Vi ska visa på ett alternativ. Konsumismen har blivit något av en religion, och det måste vi se upp med. En mer långsiktig och generös livsstil är det som behövs. Vi ska gå före i kampen för fattiga och förtryckta och för hela skapelsen, liksom Jesus gjorde. Vill vi vara trovärdiga måste vi också göra som vi säger.
Hur ska vi klara det här? Paulus talade i Ef.4 om att förnyas i ande och förstånd och att klä sig i den nya människan, v.23-24. Är det några som ska lyckas med framtids- och ödesfrågorna, så är det väl de som samarbetar med livets Gud. När Herrens Ande kommer över oss kan vi få mod att ta itu med eländet. Vågar vi be om det? Om vi ska klara det behöver vi också den inbördes kärlek som talas om i det sammanhanget. Församlingen ger oss en unik möjlighet att uppmuntra och stödja varandra. I en kärleksfull gemenskap behöver vi inte skämmas för vår svaghet. Där kan vi tala sanning, säga som det är.
Människosonen, som Jesus kallade sig själv, vill göra oss till hela, sanna människor som ärar Gud och älskar världen. Då blir vi Goda förvaltare!
Tar med några bilder från en utflykt i fredags till min barndoms trakter på Österlen, närmast från Löderups Strandbad. Några glimtar av den skapelse som vi fått att förvalta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
