Visar inlägg med etikett Tacksägelsedag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tacksägelsedag. Visa alla inlägg

lördag 16 oktober 2010

Tankar om tacksamhet

Förra söndagen fick jag uppdraget att hålla en ekumenisk betraktelse vid sånggudstjänsten i Östermalmskyrkan. Bilden visar den ekumeniska kören som sjöng. Jag utgick ifrån att det dels var Tackägelsedagen, dels det unika datumet 10.10.10. Ett citat från Dag Hammarskjölds Vägmärken fick inleda: Gud dör icke den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft. 

1. Vad ska vi tacka för?
Att det finns mycket i livet att vara tacksam för kan vi säkert vara överens om. Hela livet är en gåva, inget som vi kan ta oss själva. Sluta därför inte att förundras över allt det fantastiska!
Låt oss samtidigt komma ihåg att alla har det inte så bra som vi har det. Jag kan bli förundrad när jag ser människor i min närhet eller på andra sidan jordklotet som trots motgångar strålar av tacksamhet o livsglädje, människor som lärt sig vad förnöjsamhet är. Dessa känner ofta mer glädje över det lilla än vi som är vana vid att ha det bra.
Tacksägelsedagen är ett utmärkt tillfälle att stanna upp och betrakta denna underfulla värld som vi lever i. Förundras i tacksamhet över hur mycket som fungerar som det gör. Ett tillfälle att tänka, både på jordens skönhet och på dess skörhet. Att låta sig drabbas för en stund av svindel inför tanken hur märkligt det är att vi är här.
2. Vem vi ska tacka? 
Den chilenska sången Jag vill tacka livet som gett mig så mycket, ingår väl inte i den kyrkliga repertoaren, men den uttrycker en så positiv livshållning. Stäm gärna in i den. Fortsätt sjunga! Men det är något som jag saknar där: En tydlig adressat, en mottagare för tacket. Då blir det lätt lite diffust. Det är en förmån att vi får rikta tacket direkt till vår Gud och Skapare, den som gett oss livet och som uppehåller det. Tydligast är det Jesus Kristus som visar vem Gud är, och som dessutom ger oss sin förlåtelse när vi misslyckas och behöver en ny chans. Det är det största undret! Inför honom får vi tillbe o lovsjunga.
Men i vissa lägen känns det kanske snarare som man vill protestera och klaga inför Gud. Gör det då! Han tål det. Job i Gamla Testamentet och många andra har gjort det. Så småningom kan kanske klagan övergå i lovsång, när vi brottats med Gud.
3. Hur ska vi tacka?
Ikväll är det sång och musik i fokus. Det är ett fantastiskt sätt att uttrycka glädje och tacksamhet. Men om man inte kan sjunga eller ens prata..? Då finns det andra sätt! Vi får tacka med ord ord när vi i kyrkan firar nattvard, Herrens måltid, är det också en tacksägelse- Eucharisti. Men det viktigaste är att vi i praktisk handling visar vår tacksamhet. Gåvor som vi fått ska förvaltas, användas rätt. Slarv och missbruk är höjden av otacksamhet, rent av hädelse.
10-10-10
I år infaller Tacksägelsedagen den 10 oktober, som då blir 101010. Den dagen har en organisation som kallar sig 1010 Global Workparty valt att göra till en dag för manifestationer av olika slag för att uppmärksamma klimatfrågan.  Visst är det otacksamt mot Skaparen att misshandla jorden så som vi gjort o gör! Med konsumismens habegär tynar tacksamheten bort. Pakistan ett exempel på hur människor får lida av konsekvenserna av rovdriften. I Ungern har många drabbats just i dagarna av giftutsläpp. Då är det inte lätt att tacka, men vi kan möjligen bidra till att misstagen inte upprepas? Det skulle vara en lovsång värd namnet!
Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn, och tacka Gud Fadern genom honom. Kol.3: 17

söndag 12 oktober 2008

Gudstjänst och Pompeji i Hässleholm

Idag på tacksägelsedagen har jag varit gästpredikant i Missionskyrkan i Hässleholm. Temat var givet, det skulle handla om Lovsång och Tacksamhet. Dagens text från Lukasevangeliet kap.19 handlar om hur Jesu lärjungar högljutt prisar honom för de under de sett. Det var efter intåget i Jerusalem, när Jesus red på en åsna. De religiösa experterna gillade emellertid inte detta utan bad Jesus tysta dem. Han kontrade med att "om dessa tiger skall stenarna ropa".

Jag pekade på att vi alla har mycket att vara tacksamma för, även om livet ibland är tufft. Förnöjsamhet är något vi borde lära oss. Livet är inte fattigt, men ibland har vi svårt att se dess rikedom. Hela Skapelsen deltar i lovsången till Skaparen genom att bara vara, och fylla sin uppgift. Vi människor är de enda som kan välja att ställa oss vid sidan om, och kanske främst hylla oss själva.

Fariseernas protester berodde nog inte så mycket på en störande ljudnivå, utan att de kände konkurrens. De kunde inte acceptera att Gud kom på det sättet, och gick dem förbi. Jesus var obekväm för att han sade sanningen och avslöjade falskhet. Profeter har aldrig blivit populära. Man kan fundera på om kristna församlingar och enskilda idag är så oförargliga att ingen bryr sig. Det kan faktiskt vara ett friskhetstecken när folk blir irriterade på oss!

Vi måste inse att det finns många fler som blivit berörda av Gudsrikets kraft än de som är registrerade i våra kyrkor. Många är fyllda av kärlek till medmänniskor och drivs av ett osjälviskt engagemang som är en härlig lovsång till Skaparen, fast de kanske själva är omedvetna om det. Är det månne dessa som är vår tids "stenar som ropar" när lärjungarna tiger?
Kom ihåg att tacksägelse och lovsång handlar om hela vår inställning till livet. Att vara kristen är att ta sitt ansvar som människa på fullt allvar.

Det här var i korthet det jag försökte förmedla. Efteråt fick jag tillfälle att byta några ord med gamla och nya vänner. Det är alltid värdefullt. Sedan fortsatte min fru och jag till den så omtalade Pompejiutställningen på Hässleholms kulturhus. Mycket intressant och sevärt!
http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20081012/NYHETER/679240218/1129