Jag har lite svårt att hänga med i julhysterin. Det känns inte riktigt som det angår mig. Min fru har skickat en bunt julkort, och det är väl bra att nån i familjen bryr sig. Folk rusar runt som galningar i affärerna för att köpa julklappar. De få som jag känner mig tvungen att köpa, brukar bli 23 eller t.o.m. 24 december. Det finns inget värre än att köpa presenter. Ofta har jag fått panik. Innerst inne kan det finnas en god avsikt, men det har blivit så fel med denna omåttliga köpfest före jul.
För några år sedan skulle jag predika på 4:e advent. På julfrimärkena det året fanns ingen midre än Karl-Bertil Jonsson. Att Posten hyllade denne "sabotör" var i sig lite lustigt. Söndagens tema var då liksom i år Maria, Herrens moder, och jag läste Marias lovsång i Lukas 1:46-55. I predikan sammanförde jag dessa två personligheter: Jungfru Maria och Karl-Bertil Jonsson. Nog har de en hel del gemensamt. Bibeltexten jag nämnde är rent revolutionär: "Han (Herren) störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort.",vers 52-53.
Den viktigaste regeln för julfirandet tycks för många vara den här: "Allting skall vara som det alltid har varit". För Maria blev det inte så, och inte för hennes jämnårige kompis Karl-Bertil heller. Alla ska inte göra som dom, men om vi vill tänka på julens egentliga innebörd och låta Jesus vara centrum så är det en sak vi kan vara alldeles säkra på: Det blir inte som det brukar vara!
Tage Danielsson som har skrivit om Karl-Bertil, bekände sig inte som kristen, men han säger mycket träffande att "detta hände på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Jesu födelse."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar